Kommunernas roll i avfallshanteringen

Betänkande 2005/06:MJU29

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
17 juni 2006

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Uttalanden till regeringen om kommunernas roll i avfallshanteringen (MJU29)

Riksdagen gjorde ett antal uttalanden till regeringen om kommunernas roll i avfallshanteringen. Regeringen ska snabbt återkomma till riksdagen med förslag som skapar förutsättningar för en samlad bedömning av kommunernas roll på avfallsmarknaden. Materialåtervinningen bör prioriteras högre, källsorteringen bör öka och Naturvårdsverket bör få i uppdrag att analysera avfallsförbränningens konsekvenser för miljö och hälsa. Regeringen ska vidare utreda förutsättningarna för att ändra det förpackningsbaserade producentansvaret till ett system för återvinning som utgår ifrån materialströmmar. Regeringen ska också utreda förutsättningarna att ge kommunerna möjligheter att ålägga ägare till befintliga flerbostadshus att tillhandahålla platser för återvinningsbehållare.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till fyra motionsyrkanden om att materialåtervinning och källsortering bör prioriteras, om att producentansvaret bör baseras på materialströmmar, om att ge Naturvårdsverket i uppdrag att analysera avfallsförbränningens miljö- och hälsoeffekter och om att ge kommunerna möjlighet att ålägga vissa fastighetsägare att tillhandahålla plats för återvinningsbehållare. Bifall till en motion om att regeringen efter översyn av undantag från lokaliserings- och självkostnadsprinciper återkommer till riksdagen med förslag för en samlad bedömning av avfallsmarknaden. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2006-05-30
Justering: 2006-06-01
Trycklov: 2006-06-07
Trycklov till Gotab och webb: 2006-06-08
Trycklov: 2006-06-08
Reservationer: 4
Betänkande 2005/06:MJU29

Alla beredningar i utskottet

2006-05-11, 2006-05-16, 2006-05-30

Uttalanden till regeringen om kommunernas roll i avfallshanteringen (MJU29)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen gör ett antal uttalanden till regeringen om kommunernas roll i avfallshanteringen. Regeringen ska snabbt återkomma till riksdagen med förslag som skapar förutsättningar för en samlad bedömning av kommunernas roll på avfallsmarknaden. Materialåtervinningen bör prioriteras högre, källsorteringen bör öka och Naturvårdsverket bör få i uppdrag att analysera avfallsförbränningens konsekvenser för miljö och hälsa. Regeringen ska vidare utreda förutsättningarna för att ändra det förpackningsbaserade producentansvaret till ett system för återvinning som utgår ifrån materialströmmar. Regeringen ska också utreda förutsättningarna att ge kommunerna möjligheter att ålägga ägare till befintliga flerbostadshus att tillhandahålla platser för återvinningsbehållare.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2006-06-16
Stillbild från Debatt om förslag 2005/06:MJU29, Kommunernas roll i avfallshanteringen

Debatt om förslag 2005/06:MJU29

Webb-tv: Kommunernas roll i avfallshanteringen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 96 Christin Hagberg (S)
Herr talman! Miljö- och jordbruksutskottet ska nu behandla ett motionsbetänkande som handlar om kommunernas roll i avfallshanteringen. Men det är inget vanligt motionsbetänkande utan ett som har kommit till efter det att regeringen lade fram en proposition i frågan, en proposition som drogs tillbaka när det visade sig att man inte fick igenom förslaget i sin helhet i riksdagen. Riksdagen kommer, när vi beslutar i ärendet, att ge regeringen i uppdrag att skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag som skapar förutsättningar för en samlad bedömning av kommunernas roll på avfallsmarknaden. Riksdagen kommer också att besluta att materialåtervinning bör prioriteras högre och att källsorteringen bör öka samt att Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att analysera avfallsförbränningens konsekvenser för hälsa och miljö. Beslutet innehåller också att en utredning bör tillsättas som ska ta fram förslag på hur förutsättningarna kan ändras så att det förpackningsbaserade producentansvaret övergår till ett system för återvinning som utgår från materialströmmar. Vi vill också att regeringen utreder förutsättningarna att ge kommunerna möjligheter att ålägga ägare till befintliga flerbostadshus att tillhandahålla platser för återvinningsbehållare. I detta betänkande med flera tillkännagivanden till regeringen finns också fyra reservationer. Herr talman! Innan jag lämnar ordet till debattörerna vill jag passa på att tacka alla i utskottet samt utskottskansliet för den här mandatperioden och önska alla, också talmannen och övriga här, en trevlig sommar.

Anf. 97 Lars Lindblad (M)
Herr talman! Jag skulle vilja uppmana alla eventuella politiska idealister som tittar på tv:n hemma att stänga öronen under den här debatten, om ni inte vill tappa er idealism. Det här ärendets karaktär skulle jag nämligen lite grann vilja beteckna som politik när den är som allra sämst, när det görs upp bakom lyckta dörrar och när man inte riktigt står för det som man tidigare stod för på grund av taktik eller spel eller vad det nu kan vara för någonting. Regeringen lade tidigare i våras fram en proposition som handlade just om kommunernas roll i avfallshanteringen. Det låter väldigt stort. Det var bara några delar, några fragment, av avfallspolitiken som behandlades. Den innehöll egentligen två huvudsakliga delar. Den ena delen var ett undantag från kommunallagen. Man ville ge kommunerna rätt att jaga annat avfall än hushållsavfall utanför kommungränsen, till exempel industriavfall. Vår linje, tillsammans med alliansen, var att vi tycker att kommunallagen är bra konstruerad. Vi ville att den skulle behållas i den form som var. Men regeringen ville då göra undantag så att kommunerna skulle ges möjlighet att gå utanför den egna kommungränsen i en större omfattning. Kritik kan vara massiv. Alliansen väckte en motion, och vi var kritiska i ett antal olika sammanhang. Regeringens samarbetspartier visade sig inte heller stödja regeringens proposition. De var också mycket kritiska. Jag minns framför allt en debatt som vi hade på Återvinningsindustriernas årsmöte där jag tyckte att både Vänstern och Miljöpartiet hade väldigt kloka inlägg om den här politiken. Återvinningsindustrierna hade varnat för konsekvenserna. De pekade ut denna fråga som det största hotet mot tillväxten i deras bransch. Miljörörelsen var också ensidigt kritisk till förslaget. Vi alla varnade för miljöeffekterna, nämligen att det skulle leda till mer förbränning och mindre återvinning. Vi passade på att kritisera detta ur ett konkurrensperspektiv. Vi menade att återvinningsindustrin fick sämre konkurrensmöjligheter än vad den borde ha. Det är en bransch som vi alla gärna omhuldar. Vi tycker att det ska finnas en tillväxt bland de gröna jobben, och Återvinningsindustrierna är en naturlig del. När det visade sig vara så mycket kritik, det vill säga att det inte fanns något parlamentariskt stöd i riksdagen och kritik från en stor del av de miljöintresserade i Sverige, bestämde sig regeringen för att undvika förnedringen att förlora i kammaren. Därför drog regeringen tillbaka propositionen. Det var bra för miljön, inte minst för återvinningens möjligheter. Det problematiska var den del som faktiskt var bra i propositionen, som jag ännu inte har berört, nämligen att regeringen föreslog en avreglering av hanteringen av det farliga avfallet. Det var alltså fråga om att fler aktörer skulle få lov och ha möjligheten att konkurrera om hanteringen av det farliga avfallet. Det är bra dels för att det ger möjlighet till mångfald i behandlingen av farligt avfall, dels troligen innebär sänkta kostnader. Det är bara positiva effekter. Vi hittade då en möjlighet i riksdagsordningen, som är mycket användbar, herr talman . (TALMANNEN: Absolut!) . att helt enkelt låsa fast en del av den återtagna propositionen. Vi tänkte att det var en bra idé eftersom samtliga partier hade ställt sig bakom detta. Regeringen och Socialdemokraterna i form av propositionen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet genom att de, som jag uppfattade dem på Återvinningsindustriernas möte, uttalade sig positivt och inte heller väckte motioner med annorlunda innehåll samt alliansen som tydligt ställde sig bakom förslaget. Därför tänkte vi att det här var bra och att vi kunde få en lösning som faktiskt skulle leda till något positivt för miljön och återvinningen. Vi motionerade lite konstruktivt genom att exakt kopiera regeringens förslag till förändring i miljöbalken - ordagrant - för att på det sättet göra det smakfullt och möjligt för riksdagsmajoriteten att ställa sig bakom detta. Döm om min förvåning under utskottsbehandlingen! Vi var tvungna att gå fram med en reservation på detta från alliansens sida. Vi fick inte stöd från de tre andra partierna. Herr talman! Då vill jag ställa frågan till Socialdemokraterna: Brukar ni lägga fram propositioner om politik som ni inte tycker om och som ni inte står bakom? I detta fall måste ni ha gjort det. Ni ställer er inte bakom lagstiftningen, som är exakt identisk med det ni själva har föreslagit i propositionen. Brukar ni göra så? Vad är det mer för politik ni lägger fram i propositionen som ni egentligen inte gillar? Jag förstår ibland när man kompromissar att man kanske inte till hundra procent gillar den lagstiftning man lägger fram - och det är tre partier som ska samarbeta. Men den här gången gick ni fram alldeles själva och utformade lagstiftningen. Då borde det rimligen vara en politik som ni faktiskt stöder. Jag vänder mig till Miljöpartiet och Åsa Domeij. Jag ser Åsa Domeij som en av kammarens mest sakfrågeinriktade personer. Hon brukar, uppfattar jag, lägga mycket av spelet åt sidan och fokusera på att få igenom så mycket av sin egen politik som möjligt. Jag uppfattade att när Miljöpartiet inte motionerade mot förslaget när propositionen kom att ni faktiskt ställde er bakom förslaget om hanteringen av det farliga avfallet. Dessutom har ni fått stöd för många av de idéer ni har motionerat om till utskottet även av oss i alliansen. Den stora vinnaren i detta är möjligen Miljöpartiet, som har fått igenom ett antal saker. Jag är ändå förvånad över att du som är så pass sakfrågeinriktad, Åsa Domeij, väljer att inte stödja lagförändringen i propositionen. Vänstern frångår uppenbarligen också sin motion och de ord jag uppfattade på Återvinningsindustriernas möte. Jag undrar vad som finns i bakgrunden. Varför gör dessa tre partier så här? För att pröva, herr talman, hur partierna egentligen står i den här frågan vill jag yrka bifall till reservation nr 1, som innehåller den lagförändring som vi i grunden alla egentligen tycker om. Då får ni chansen i morgon att också ställa er bakom den politik ni tycker är bra.

Anf. 98 Marie Wahlgren (Fp)
Herr talman! Så har vi då kommit fram till den sista debatten under den här mandatperioden när det gäller den svenska politiken - om inte minken lurar oss mot slutet på något sätt ändå! På något sätt är det här det märkligaste ärendet jag har varit med om dessa fyra år. Miljö- och jordbruksutskottet är kreativt, och vi har hittat på en hel del. Men det här är faktiskt det märkligaste ärendet. Om ingenting händer i morgon kommer den här kammaren att rösta emot ett beslut som vi för bara några månader sedan var fullt eniga om, precis som Lars Lindblad beskrev det. Vi var fullt eniga om att det var ett bra beslut. Det kan hända ganska mycket på två månader. Det kan komma en ny utredning. Det kan komma fram förändringar. EU kan visa att det inte var lagligt att fatta beslutet. Men det har, vad jag kan se, inte hänt någonting under denna perioden mellan det att regeringen lade fram sin proposition och att vi i dag i kammaren behandlar det förslag som är ordagrant det som regeringen föreslog i sin proposition. Jag har nästan ett krav på att ni från majoritetens sida ger mig ett svar på frågan i kammaren. Vad har hänt under dessa månader som gör att man i dag frånträder sina egna åsikter? Jag vill ha ett svar från Åsa Domeij, Sinikka Bohlin och från Kjell-Erik Karlsson. Vad har hänt under de här månaderna? Vad är det för ny kunskap som ni besitter som inte vi besitter när det gäller denna fråga? Det var en konstig proposition vi fick från början. På något sätt länkande den två ärenden som inte alls har med varandra att göra, nämligen sakfrågan om att ta bort möjligheten till kommunala monopol när det gäller farligt avfall och möjligheterna för kommunerna att frångå det som begränsar dem till att ha verksamhet inom den egna kommunen. Det är två ärenden som inte alls har med varandra att göra. Bara för att det ena inte kunde få majoritet i kammaren finns det inte anledning varför man inte skulle gå fram med det andra. Det är ett viktigt beslut. Det vi nu antagligen kommer att få ett nej på från riksdagen är ett viktigt beslut. Det är viktigt att ta bort så mycket monopolverksamhet som möjligt i Sverige. Monopol kväver alltid kreativiteten och gör alltid verksamheter dyrare. Vi har ett fåtal monopol kvar i Sverige. Då ligger ofta folkhälsoskäl eller något annat bakom. Men de finns inte här. Det måste vara rimligt att den företagare som använder sig av ett annat företag för att ta hand om sitt avfall, sitt träavfall, plastavfall eller annat återvinningsavfall, också till det här företaget skulle kunna lämna sitt farliga avfall - om det företaget har kompetens nog att ta hand om det. Vi kommer nu att fatta ett beslut som allvarligt missgynnar utvecklingen i en bransch som verkligen behöver utvecklas. För det är en bransch som behöver utvecklas ytterligare. Om vi vill att avfallshierarkin ska fungera måste det komma in många aktörer. Och de aktörerna måste kunna stå på flera ben, inte bara på en del av återvinningskedjan. Därför tycker jag att det finns all anledning att rösta ja till reservation 1, och, herr talman, jag yrkar bifall till den. Jag tycker också att det egentligen hade funnits all anledning att rösta för reservation 2, det vill säga vi behöver inte en utredning ytterligare om kommunernas roll i avfallshanteringen. Där har vi egentligen ett klart besked från alliansen om hur det ska se ut. Men jag tänker för tids vinnande inte yrka också på denna punkt. Jag måste ändå tillägga att i all sorg över hur det här har hanterats och i all sorg över att vi inte kommer att få ett bra beslut finns det ändå ett litet ljus i det här betänkandet från miljö- och jordbruksutskottet. Jag vill tacka Åsa Domeij för det ljuset. Jag tycker att det är jättebra att vi kunde få ett enigt utskott att ta tag i att gå över till materialåtervinning i stället för det producentansvar som vi har i dag. Det är inte rimligt att äldre damer som inte kan återvinna sina stekpannor ska bli skurkar och bovar i vårt samhälle. Det vore mycket bättre om man kunde återvinna också stekpannor. Därför vill jag säga att det är skönt att det i alla fall kom ut något bra av det här betänkandet. Jag skulle till sist vilja säga att det kanske ändå sammanfattar det som jag har upplevt vara styrkan under den här tiden med det här utskottet. Det har funnits en viss form av pragmatism. Där man har kunnat skapa bra lösningar för miljön har man faktiskt gjort det. Jag vill tacka er allihop för den här tiden, för det är med all säkerhet mitt sista tillfälle att stå i den här talarstolen. Jag kommer inte heller att ha möjlighet att stå i den nya talarstolen i den nya kammaren. Jag önskar er en god sommar, och jag hoppas att så många av er som möjligt är tillbaka efter valet och fortsätter det arbete som är så viktigt för demokratin. (Applåder)

Anf. 99 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Med all önskvärd tydlighet har Lars Lindblad och Marie Wahlgren beskrivit ett sorgligt kapitel när det gäller regeringsunderlagets hantering av makten. De vackra orden om kretslopp och materialåtervinning har förlorat mycket av sin trovärdighet. Högtidliga löften vid Återvinningsindustriernas årsmöte bryts. Jag instämmer helt i vad Lars Lindblad och Marie Wahlgren har sagt i sina anföranden. Jag nöjer mig med att instämma i det yrkande som har framförts. Det här är kanske det sista inlägget från min sida under den här mandatperioden. Först vill jag beklaga att så många av riksdagens nya, mycket kompetenta och dessutom mycket trevliga ledamöter väljer att inte ställa upp för omval. Marie är en av dem. Tack för den här tiden! Jag vill också naturligtvis framföra ett stort tack till alla utskottskumpaner, till kansliet, till kammarkansliet och övrig riksdagspersonal. Det har berikat mitt liv mycket att få träffa er och lära känna en del av er. Och då har jag inte levt något torftigt liv innan, kan jag säga. Tack ska ni ha för den här tiden! (Applåder)

Anf. 100 Claes Västerteg (C)
Herr talman! Om jag ska börja med det positiva, så att vi inte bara kör nedstämdhet hela vägen, ska jag börja med att instämma i det som Marie Wahlgren tog upp kring den enighet vi har i utskottet nu om att vi ska titta på hur vi kan utveckla producentansvaret. Det är ett arbete som jag tror är oerhört viktigt framöver, att se hur vi gör det här med ett system så att människor förstår hur man ska agera. Det är oerhört viktigt för trovärdigheten för miljöarbetet. Det kommer också givetvis att leda till en bättre miljö. Om vi ska ta det tråkiga och det märkliga instämmer jag i det som Sven Gunnar Persson, Lars Lindblad och Marie Wahlgren har sagt. Den 5 april när vi var på Återvinningsindustriernas debatt var det en rätt bra dag, tyckte jag. Det var spännande att höra de besked som kom från alla partier om att man ville göra en förändring för en utveckling som leder till en bättre miljö. Alla var vi överens när det gäller monopolet på farligt avfall och den andra delen där vi inte ville göra en förändring i kommunallagen. Men sedan har något hänt under den här tiden. Jag tycker att det skulle vara mycket intressant om Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tog tillfället i akt och redde ut för oss vad som har hänt. Vad är det som har skett? Vad är det som har gjort att ni numera inte vill ta möjligheten att förändra miljöbalken i den riktning som vi har skrivit en motion om och som var exakt detsamma som propositionen? Vad är det för spel som har skett bakom lyckta dörrar och bakom kulisserna? Jag har hört en del rykten, men det ska man ju inte lita på. Ta tillfället i akt och red ut det här, inte minst för demokratins skull, också för alla människor och företagare som är engagerade i återvinningsfrågor och som skulle se en stor möjlighet till en ökad tillväxt och fler jobb om de här lagförändringarna hade blivit verklighet. Avslutningsvis väljer jag, herr talman, att ta ett citat ur betänkandet och utskottsmajoritetens text. På s. 6 står det: "Enligt utskottets bedömning behöver en reform som avser kommunernas . ansvar och möjligheter på avfallsmarknaden - utöver hanteringen av hushållsavfall - föregås av en bred diskussion." Var inte propositionen föremål för en bred diskussionen innan ni lade fram den? Så uppfattar jag det. Den var ute på remissrunda, och det konstaterades också i propositionen att det inte fanns några goda argument för att inte avskaffa monopolet på farligt avfall. Min fråga som ni skulle kunna ta tillfället i akt att svara på är: Var det inte en bred diskussion innan? Varför lade ni då fram propositionen över huvud taget? Som sagt, det är mycket märkliga turer som den här frågan har tagit. Jag instämmer i de yrkanden på reservation nr 1 som har framförts tidigare. Jag vill också ta tillfället i akt och tacka utskottet för den här mandatperioden. Jag kom in i utskottets arbete efter två år under den här mandatperioden. Jag kände mig välkommen med en gång och tycker att det har varit mycket trevligt. Jag hoppas att väljarna bestämmer sig för att det här inte är mitt sista inlägg i riksdagen. Tack ska ni ha! (Applåder)

Anf. 101 Åsa Domeij (Mp)
Herr talman! Ledamöter! Avfallspolitiken är en viktig del av miljöpolitiken, för det handlar ju både om resurshushållning och om att inte sprida gifter i naturen. I Miljöpartiet har de här frågorna alltid varit jätteviktiga, ända sedan vi började som kommunalt parti en gång i tiden innan vi var med i riksdagen och började ställa krav på till exempel källsortering. På den tiden var det radikala spännande miljökrav som i dag är självklarheter. Nu handlar det mer om att förbättra systemen. Jag är glad att det är ett antal tillkännagivanden på vår motion. I stort sett hela motionen har gått igenom. Det är yrkanden som handlar om att förbättra återvinningen av viktiga resurser än mer. Vi är bekymrade över att det blir en sådan obalans mellan materialåtervinning och förbränning. Betänkandet visar just på hur väldigt snabbt förbränningskapaciteten ökar, medan materialåtervinningen inte ökar i samma takt. Jag tänkte nämna de saker som går igenom i detta betänkande. En sak är att det blir större krav på vad som förbränns. Vi kommer alltid att behöva en del sopförbränning, givetvis, av det som inte går att materialåtervinna eller behandla biologiskt. Men det blir krav på att det ska ha en sådan sorteringsgrad att åtminstone de nationella återvinningsmålen nås. En annan sak är att Naturvårdsverket får i uppdrag att öka kunskapen om sopförbränningens effekter. Genom att det har varit revisionskritik mot tillsynen av sopförbränningen känns det extra angeläget. Sortering efter materialströmmar i stället för att skilja förpackningar från annat är någonting som nästan varenda människa tycker är en självklarhet. Om man bakar i en plastbunke är det skillnad mot om man bär hem sylt i en bunke. I det ena fallet är det en förpackning och i det andra fallet inte. Det är ju så fruktansvärt ologiskt att det som inte är förpackningar har kommunerna hand om och förpackningar har materialbolagen hand om. Jag tror att tillkännagivandet om att vi ska gå mot återvinning efter materialströmmar är någonting som blir väldigt uppskattat ute hos människor när det så småningom genomförs. Vi kan ta baksidan av sopsortering och materialåtervinning, för det finns en sådan också. Det är många människor som upplever att det inte fungerar så bra i praktiken. När jag höll på med kommunalpolitik var det den fråga som jag blev mest uppringd om över huvud taget. Det handlade dels om att det kunde vara långt till ställena att lämna sina sopor, dels om skräpiga återvinningsstationer. Det ska ju inte vara så att det blir väldigt krångligt för människor bara för att man ska lämna sina sopor sorterade. Det finns absolut ingen anledning till det. Därför är det väldigt bra att det här betänkandet öppnar för möjligheten att från kommunernas sida ställa krav på fastighetsägare som inte vill ordna utrymmen för källsorterade sopor i sina fastigheter. Det är en möjlighet som kommunerna kan tillgripa när det behövs. Ibland går det att lösa det på annat sätt, utan långa gångavstånd, när det finns mark tillgänglig. Det borde egentligen också vara ett krav på kommunerna att tillhandahålla mark. Men i de fall som det inte fungerar får kommunerna ställa krav på fastighetsägaren. I framtiden kommer inte det att verka konstigt, krångligt eller kontroversiellt. I dag är det mycket debatt just om detta. Det är en självklarhet att det finns utrymmen för grovsopor och tvättstugor i fastigheterna, och självklart bör det finnas utrymmen där man kan ställa sopor som inte är grovsopor eller sopor som ska gå till förbränning också. Det kommer att vara en övergångsperiod där det fortfarande inte diskuteras som en självklarhet. Vi vet att sopsortering fungerar när det finns tillgängligt, nära och enkelt. Men om man ska kräva av enskilda människor att gå väldigt långt med sina sopor fungerar det helt enkelt inte. Sedan är det den fråga som många av de borgerliga har tagit upp, om vi har ändrat åsikt när det gäller det kommunala monopolet för farligt avfall. Det har vi inte. Att vi inte stöder det beror på att vi här har fått igenom väldigt mycket viktig politik för ökad återvinning, saker som vi har jobbat för i flera år och som vi inte vet om det skulle bli något annat tillfälle för oss att få igenom. Den viktiga frågan om att avskaffa det kommunala monopolet för farligt avfall är vi rätt så säkra på kommer att genomföras ändå under nästa mandatperiod, oavsett regering. Jag hoppas ju att det blir en majoritetsregering den här gången, för det skulle nog göra tillvaron enklare och tydligare. Till sist vill jag, som alla andra, önska både talmannen och alla mina vänner i utskottet en riktigt trevlig sommar. Vi har utskottsmöte i morgon också, så vi är sugna på att sammanträda tillsammans. Jag hoppas att ni alla ska få ha det jättebra i sommar. (Applåder)

Anf. 102 Marie Wahlgren (Fp)
Herr talman! Åsa svarade till sist på en av mina frågor, nämligen hur Åsa Domeij står när det gäller det här med monopol eller inte. I det här förslaget från majoriteten öppnar man för en utredning igen om den kommunala sektorns situation när det gäller avfallshantering. Därför undrar jag om den andra frågan: Vad är Åsa Domeijs inställning till den fråga som vi på sitt sätt behandlar men ändå inte, nämligen synen på att öka och öppna upp kommunernas möjligheter att agera utanför kommunens område? Det är något som har varit och är väldigt viktigt, bland annat för återvinningsindustrin, att det inte blir av. Varför behövs den här utredningen? De tillkännagivanden som ges här är det i huvudsak enighet om. Jag håller med om det här med kommunerna och tvånget för fastighetsägarna, att där har vi inte en enighet. Jag tror att det kan bli väldigt besvärligt för enskilda fastighetsägare med ett sådant förslag, och det kanske var därför PBL-beredningen inte var för det förslaget. Min fråga är: Kan Åsa Domeij garantera att det inte blir en öppning för att kommunerna ska få agera utanför sitt eget område, vilket bland annat kommer att öka förbränningen på återvinningens bekostnad?

Anf. 103 Åsa Domeij (Mp)
Herr talman! Jo, vi är fortfarande oroade för att man skulle släppa det fritt för kommunerna att hämta sopor i andra kommuner. Det beror på att kommunerna har dubbla intressen, att man också ofta har ekonomiska intressen i sopförbränning. Det gör att det finns en stor oro från Återvinningsindustriernas sida för att kommunerna kommer att erbjuda väldigt enkla lösningar med få fraktioner och att material som borde återvinnas skulle gå till förbränning. Där har det inte ändrats någonting i våra åsikter. Utredningen om lokaliserings- och självkostnadsprincipen tycker jag är väldigt viktig. Den handlar absolut inte bara om sopor, utan det är en allmän översyn om undantag från de här principerna. Nu finns det egentligen ingen överblick. I vilka fall är det vettigt att göra undantag, och i vilka fall är det vettigt att inte göra undantag? Det som blev lite konstigt med den här propositionen var att den här frågan kom upp som en enstaka fråga, just på avfallsområdet, när den här översynen ändå var planerad. Därför fanns det ett väldigt dåligt underlag för att det verkligen skulle behövas ett sådant här undantag, som jag ser det. Vad en sådan här utredning leder till, om den leder till att det borde vara fler eller färre undantag, vet vi inte i dag.

Anf. 104 Marie Wahlgren (Fp)
Herr talman! Det svaret gjorde mig möjligtvis ännu mer orolig. Jag tror att det är farligt om kommunerna agerar på det egna området. Det finns redan i dag alldeles för stora tendenser att bedriva affärsverksamhet på sätt som kanske inte är de bästa och de lämpligaste. Det är viktigt att man behåller vissa av de här principerna. Därför blir jag orolig när Åsa Domeij säger att det kanske skulle kunna bli många fler områden där den här principen frångås. Jag skulle vilja veta på vilka områden Åsa Domeij tänker sig att man skulle kunna frångå dem.

Anf. 105 Åsa Domeij (Mp)
Fru talman! Jag blir lite förvånad över att Marie blir mer oroad. Jag trodde faktiskt att hon skulle reagera tvärtom. Som jag sade vet man ju inte i vilken riktning en sådan här utredning skulle gå. I praktiken görs det en massa undantag redan i dag från lokaliserings- och självkostnadsprincipen, och utredningen syftar ju till att gå igenom hela det här breda området. När vi har diskuterat detta i vår riksdagsgrupp har det inte alls känts som självklart att det skulle göras fler undantag, att det skulle bli den naturliga slutsatsen från utredningen. Det kan lika gärna bli tvärtom, att utredningen kommer fram till att det i dag görs undantag som inte är berättigade och inte fyller något syfte.

Anf. 106 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Jag uttalade ju ett ganska gott omdöme om Åsa Domeij i mitt anförande. Då är det ju tråkigt att detta omdöme så här i vår troligen sista debatt, i alla fall för denna omgång i riksdagen för dig, får sig en liten törn. Jag sade att Åsa Domeij är sakinriktad, och jag tycker också att hon är en väldigt pragmatisk politiker. I sitt inlägg sade hon att hon inte hade ändrat uppfattning i sakfrågan om det farliga avfallet. Det går säkert igenom nästa mandatperiod, sade hon, eller något liknande. Det får mig att känna att detta är ju spel och kohandel. Det här är ju en konkret lagändring som är precis densamma som den du uppenbarligen stöder. Framför allt blir jag lite fundersam eftersom ditt språkrör Maria Wetterstrand i den debatt vi pratade om tidigare stödde den här delen av propositionen. På det här sättet undergräver ju Åsa Domeij hennes trovärdighet i rätt stor utsträckning. När man tittar i betänkandet ser man att vi från alliansens sida stöder merparten av de förslag som du har lagt fram. Det finns ett förslag som vi inte stöder, och det handlar om ett tillkännagivande om att man ska ändra plan- och bygglagen. Ett rätt tandlöst förslag om ett tillkännagivande står alltså mot en konkret lagändring som skulle förändra miljöbalken i en bättre miljöriktning, såsom jag talade om tidigare. I grunden uppfattar jag detta som att Åsa Domeij har sålt sig ganska billigt till Socialdemokraterna. Det skulle vara intressant att höra din kommentar till det. Jag blir lite förvånad över resonemanget. Om ni nu inte har ändrat uppfattning, varför då inte rösta ja i morgon bitti? Då får vi ju den lagändring som vi båda vill ha.

Anf. 105 Åsa Domeij (Mp)
Fru talman! Jag blir lite förvånad över att Marie blir mer oroad. Jag trodde faktiskt att hon skulle reagera tvärtom. Som jag sade vet man ju inte i vilken riktning en sådan här utredning skulle gå. I praktiken görs det en massa undantag redan i dag från lokaliserings- och självkostnadsprincipen, och utredningen syftar ju till att gå igenom hela det här breda området. När vi har diskuterat detta i vår riksdagsgrupp har det inte alls känts som självklart att det skulle göras fler undantag, att det skulle bli den naturliga slutsatsen från utredningen. Det kan lika gärna bli tvärtom, att utredningen kommer fram till att det i dag görs undantag som inte är berättigade och inte fyller något syfte.

Anf. 107 Åsa Domeij (Mp)
Fru talman! Man kan alltid diskutera om någonting är billigt eller inte eller om någonting är sakpolitiskt inriktat eller inte. Jag tycker väl att det är ganska mycket sakpolitisk inriktning om ens partis nästan hela motion går igenom. Det är väl bra på så sätt. Sedan är ju politiken alltid sådan att man får ta och ge. Det har ni säkert märkt också i de borgerliga partierna när ni har förhandlat om olika sakpolitiska områden. Det har säkert inte varit jättelätt alla gånger. Om ni skulle få bilda regering kommer ni att märka att det också handlar om att ta och ge. Man kan inte få igenom allt som man tycker är viktigt. Sedan var jag faktiskt väldigt glad, för att lyfta fram något jättepositivt i ärendet, över att så många partier i slutändan ställde upp på så mycket av politiken i vår motion. Från början var det ju just det som Marie lyfte fram, sortering efter materialströmmar, som vi fick stöd för. Men i slutändan, på det sista sammanträdet, fick vi ett mycket större stöd än vad jag hade anat, och det är jag tacksam för.

Anf. 108 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Låt mig ändå upprepa detta. Merparten av Miljöpartiets motion går ju igenom med fullständig enhällighet i utskottet och troligen i riksdagens kammare i morgon. Vad jag har förstått är det en utestående fråga som detta handlar om, och den rör ett tillkännagivande. Vi har lagt fram förslag, och också hoppats att fler skulle stödja det, om en konkret lagändring som skulle innebära att man förändrade miljöbalken i den riktning som alla partier här inne vill ha. Hur kan man ställa detta mot varandra? Vem är det som har förhandlat om det? Har Socialdemokraterna verkligen lagt så oerhört mycket prestige i den här förhandlingen eftersom förslaget kom just från oss, även om grundförslaget kommer från Socialdemokraterna, att man inte kan acceptera att haka på det som sakpolitiskt är alldeles rätt och rimligt? Jag uppfattar att man säljer sig väldigt billigt när man "tradar" ett tillkännagivande mot en konkret lagändring som vi alla vill ha.

Anf. 109 Åsa Domeij (Mp)
Fru talman! Det kan vi ha olika åsikter om. Det kanske beror på vad det är man brinner för i politiken. När det gäller det första fallet, att avskaffa det kommunala monopolet för farligt avfall, är det någonting som de flesta miljöpartister ute i kommunerna tycker är bra, men inte alla. Däremot tycker hela riksdagsgruppen att det är en bra sak. Men det är ju inte det man brinner för. Det man brinner för är att åstadkomma förbättringar när det gäller materialåtervinning. Även om detta inte är ett färdigt lagförslag när det gäller källsorteringsutrymmen i flerbostadshus är det ett väldigt tydligt tillkännagivande och något som ska komma tillbaka i nästa avfallspolitiska beslut. Detta är saker som vårt folk brinner för. Man ringer oss miljöpartister väldigt mycket i miljöfrågor. Det ringer människor som bor i lägenheter och som har mycket sämre möjligheter än till exempel villaägare att få vettiga utrymmen för källsortering. Jag är själv villaägare, och i vår grupp av villor har vi ordnat så att vi har ett gemensamt källsorteringshus. Men de människor som bor i lägenheter har ofta väldigt svårt att få sin fastighetsägare att ordna med denna service, som borde vara självklar. Detta må vara en liten fråga för Moderaterna, som kanske mer ser till fastighetsägarnas ekonomiska intressen. Det är ju en kostnad att investera. Men för de människor som vill ha denna service är det en väldigt stor fråga. Och för oss i Miljöpartiet är den stor inte bara i rikspolitiken utan också i kommunalpolitiken.

Anf. 110 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Som Christin Hagberg sade i början är detta inget vanligt motionsbetänkande. När jag nu har lyssnat på representanter för alliansen tror jag nästan att jag har gjort något brottsligt när jag har skrivit en motion. Det var alltså en proposition som återkallades av regeringen och som rörde en väldigt liten del av hela avfallspolitiken - det farliga avfallet och annat avfall än hushållsavfall. Det var mycket skrammel, och det har också varit mycket skrammel här i dag. Samtidigt visar detta på något som jag har varit medveten om ganska länge, nämligen det stora intresset för avfallet och de ekonomiska intressen som finns i avfallet. Många gånger vill vi avgränsa detta avfall: Vad är avfall och vad är material vi ska använda? Kammarkansliet öppnade då en möjlighet att motionera i sakfrågan på grund av att alliansen ville föra fram den del som försvann med propositionen. Då såg jag det naturligtvis som en möjlighet att som ledamot i riksdagen skriva en motion i sakfrågan jag också, en motion som egentligen tar ett mycket större grepp än vad propositionen gjorde. Jag tycker inte att det på något sätt är brottsligt att skriva en motion. Det kom också en motion från alliansen och en från Miljöpartiet. Det blev diskussioner i slutändan, och vi hamnade i en överenskommelse utan något tvång. Jag tror alltså inte att någon behöver fundera över om det har hänt något konstigt bakom lyckta dörrar. Varför ville jag då skriva den här motionen? Jag såg en möjlighet att se en större helhet. Det hade också hänt en del saker under tiden - kanske inte de stora utredningar som Marie Wahlgren frågade efter, men jag lyssnade faktiskt på signalerna från Återvinningsindustrierna. I ett pm som kom före vår diskussion framförde de önskemålet att regeringen inte skulle lägga fram någon proposition över huvud taget, just därför att regeringen efter det att propositionen var framlagd men innan vi fick den hit tillsatte den här utredningen om kommunernas kompetensområde i det stora hela, alltså inte bara avfallsområdet. Då kan det vara bra att ha denna fråga där eftersom man tidigare har släppt på några andra områden, till exempel på VA-sidan. Det andra som jag har tittat lite mer noga på är EU:s pågående arbete vad gäller avfallsfrågan. Det pågår nu och kommer igen sedan. Det som Återvinningsindustrierna funderade över var varför regeringen hade så bråttom att lägga fram den här propositionen, eftersom den andra utredningen pågick. Man skulle tydliggöra gränserna mellan kommunerna och privata verksamheter. Det handlar inte bara om kommuner. Just de gränsdragningar som ni pratar om kan vara svåra att se. Inom EU tittar man också på ett förslag. Kommissionen har alltså ett förslag om tematisk strategi för avfall samt reviderat ramdirektiv för avfall. Där kommer ju de här frågorna fram. Det stora, fina i EU:s hantering av den här frågan är att man vill se avfallshanteringen i ett helhets- och samhällsperspektiv eftersom avfallet många gånger också handlar om infrastrukturen, ganska stora infrastrukturer, och mycket av dem har faktiskt byggts för kommunens pengar, våra skattepengar. Där kommer också det farliga avfallet fram, som jag tycker är en av de viktigaste frågorna att hantera rätt. Men ni ska också komma ihåg att vi fick synpunkter från många håll vad gäller farligt avfall. Det fattas saker, som till exempel ett uppföljningssystem. Hur följer man upp strömmarna av farligt avfall? Jag tror att den frågan också kan komma i sammanhanget. Dessutom har EU i översynen frågan uppe om arbetet med det som kallas materialbaserad återvinning. Vi börjar kanske hitta en helhet här. Förslaget i vårt betänkande är ett samlat förslag till ändringar avseende kommunernas roll på avfallsmarknaden. Det är det som pågår, alltså gränsdragningen mellan det kommunala och det privata. En sak till som vi vill titta lite grann på är om man kan gå från förpackningsinsamling till mer av materialinsamling. Det finns alltså delar som det är värt att titta närmare på. Hur ser då den verklighet ut som ni tycker att jag är ute och irrar i riktigt ordentligt i dag? Det kan man fundera på. I dag är det så med farligt avfall att kommunerna har haft möjlighet till utökat ansvar sedan 1975. Alla kommuner har haft den möjligheten. För transporter och slutbehandling har kommunerna anlitat på marknaden förekommande privata aktörer. Det är liksom inte så att kommunerna äger frågan utan man använder hela tiden den privata marknaden, till exempel Sakab och andra. Det är inte kommunalt. Vi har annat avfall, hushållsavfall. Genom en ändring i lagstiftningen avreglerades marknaden för annat avfall än hushållsavfall år 2000. Därmed kunde inte längre kommunen utöka sitt ansvar för industrins avfall, vilket kunnat ske på frivillig väg sedan 1975. Det har hänt en massa saker tidigare som ni har glömt bort. Sedan har vi producentansvaret. Vi har styrmedel för det. Vi har deponiskatten, som alla i samhället som sysslar med avfall säger är väldigt lyckad. Vi har lyckats styra till återvinningen från deponier. Naturvårdsverkets avfallsplan säger att vår avfallspolitik har varit väldigt framgångsrik, och vi håller också på att klara det vi har satt upp i våra miljömål. Om man tittar lite mer på farligt avfall ser man att marknaden för hantering av farligt avfall i dag domineras av ett fåtal privata aktörer. Viss kommunal kompetens finns lokalt och regionalt för mottagning, mellanlager och förbehandling, till exempel av förorenade massor. Det ligger redan rätt mycket på den privata sidan. Där skulle jag i framtiden vilja titta närmare på hur vi följer materialströmmarna så att vi inte hamnar i en situation där det farliga avfallet hamnar i naturen någonstans när vi försöker komma ifrån det. Mycket handlar om annat avfall än hushållsavfall. Kommunen svarar för en mindre del av de avfallstransporter som omfattar annat avfall än hushållsavfall. Det finns vissa lokala skillnader. Och vi ska komma ihåg vad det är. Vi har biologisk återvinning, rötning, som går till exempel till fordonsgaser. Drygt 70 % av det avfall som återvinns biologiskt i kommunägda anläggningar är annat än hushållsavfall. Man måste komma ihåg lite grann vad vi talar om. Om man tittar på avfallsförbränningen ser man att vi har 28 anläggningar i landet, 24 kommunägda, 2 privata, 1 statlig och 1 halvstatlig. Den icke statliga delen har 25-30 %. Det finns en stor del som ni inte pratar om i dag. Då känner jag, som många av er kallar för soptanten, att om jag som politiker har möjlighet vill jag i en demokratisk process väcka en motion för att ta ett helhetsgrepp i Sverige om avfallet. Vi har ett nationellt ansvar, men vi ska också arbeta tillsammans med EU-direktiven. Jag har ett enskilt ansvar. Man kan säga att jag har enskilt ansvar, att det är lokalt, att det är en regional verksamhet, att det är nationellt och att vi måste klara det i EU. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anf. 111 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att vi gärna hittar breda lösningar på avfallsproblematiken. Det är ju en sak som berör väldigt många människor i världen. Därför finns det faktiskt också enhällighet när det gäller merparten av förslagen i det här betänkandet, framför allt baserat på Miljöpartiets motion. När det gäller en eventuell översyn menar jag att kommunallagen styr det här på ett alldeles utmärkt sätt. Lokaliserings- och självkostnadsprincipen är alldeles utmärkta principer för att styra grundsynen när det gäller avfallspolitiken för kommunerna. Det som man möjligen skulle behöva en översyn av är inte helheten utan egentligen att se över hur kommunerna följer detta regelverk. Det är egentligen den översynen som skulle behövas. Jag har en känsla av att de inte följer regelverket särskilt väl. Det borde vi rimligen vara överens om, att kommunerna bör följa den lagstiftning som antas i denna kammare. När det gäller det farliga avfallet har utredning efter utredning pekat på orimligheten i att bibehålla det kommunala monopolet. Regeringens proposition var oerhört tydlig. Det är inte alltid som regeringens propositioner är ett under av tydlighet. Men det var den i detta fall. Det stod helt enkelt att det inte fanns några argument för att bibehålla det farliga avfallet som ett monopol för kommunerna. Det känns ganska uppenbart att det finns någon uppgörelse här som är dold för världens ljus. Det skulle vara intressant att höra lite tydligare om det från Sinikka Bohlin. Det är möjligt att det var otydligt, eller också hör jag dåligt, men jag hörde inte riktigt att Sinikka Bohlin svarade på varför ni röstar ned ert eget förslag som det är möjligt att stödja vid morgondagens votering.

Anf. 112 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Jag tar den första frågan, om själva utredningen, först. Den är tillsatt. Jag kan läsa helt kort vad den ska göra: En särskild utredare ska utreda frågor om den kommunala kompetensen och kommunal samverkan - som är ganska vanligt nuförtiden. Syftet med utredningen är att anpassa de kommunala befogenheterna till samhällsutvecklingen och i samband med det försöka uppnå en balans mellan medborgarnas rätt till likvärdig service, sunda konkurrensförhållanden för näringslivet och andra kommunala intressen. Utredaren ska utforma generella riktlinjer för undantag från självkostnads- och lokaliseringsprinciperna och ange när undantagen kan bli tillämpliga. Det är den första delen. Varför ska man inte i ett föränderligt samhälle kunna titta på detta eftersom vi vet att vi har gränsproblem? Man vet att många kommuner samarbetar. Man försöker ändå hitta sätt att lösa problemen på. Vi har valt våra förtroendevalda i kommuner, landsting och riksdagen för att lösa dem på bästa sätt. Låt oss då titta på den här delen. Jag har ingen dold värld. Jag är inte en sådan människa som döljer någonting. Jag såg en demokratisk möjlighet samtidigt som jag ser att EU tittar på det farliga avfallet. Det är bra om vi kan hitta gemensamma regelverk och uppföljningssystem för att undvika framtida miljöproblem i naturen när vi nu ska bryta monopolet, som i dag egentligen har en väldigt liten del av den här hanteringen. Det är oftast en insamling som de har i kommunerna. Transporterna och behandlingen ligger redan på den privata sidan. Så låt oss ta ett helhetsgrepp.

Anf. 113 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Det är väl fint! Utred detta då! Gör det! Jag tyckte egentligen inte att det behövdes, men gör det! Det finns en sak som jag tycker är intressant och som jag skulle vilja ställa en fråga till Sinikka Bohlin om, eftersom hon undergräver den proposition som lades fram. Man lade fram propositionen med anledning av att det var frågor som inte var heltäckande för avfallspolitiken men som inte behövde utredas. Det var redan utrett och klart. Är det fler propositioner som Socialdemokraterna lägger fram som är så dåligt utredda att man egentligen inte borde få igenom dem i kammaren? I fråga om den minkproposition som skulle ha behandlats senare är det alldeles uppenbart att det är på det viset. Resonemanget antyder en regering som inte lägger fram propositioner som är särskilt väl utredda. Jag skulle vilja säga att frågan om farligt avfall och kommunernas monopol är så utredd som den behöver vara. Det finns inga argument - för att citera propositionen - för att monopolet ska finnas kvar. Varför då inte släppa igenom den lagändringen nu?

Anf. 114 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Den här propositionen är tvådelad. Majoriteten sade ja till den ena delen och nej till den andra. Jag sysslar ganska mycket med avfallsfrågor och ser fortfarande många problem på många håll. Om jag får en möjlighet att inför riksdagen försöka ta ett helhetsgrepp om avfallet, så naturligtvis utnyttjar jag min demokratiska rätt att göra det. Då får nästa års riksmöte diskutera helheten i alla frågor om farligt avfall. Vi lever inte i ett laglöst tillstånd vad gäller farligt avfall. Det fungerar väldigt bra i dag. Låt oss titta på helheten tillsammans om ett eller två år då vi kanske åter diskuterar avfallsfrågor.

Anf. 115 Claes Västerteg (C)
Fru talman! Jag vet inte om jag blir så mycket klokare av vare sig anförandet eller tidigare replikskiften. Det här börjar likna en soppa utan dess like, tycker jag. Låt oss titta på den proposition som lades fram. Om jag tolkar Sinikka Bohlin rätt var inte den propositionen tillräckligt bra för att läggas fram. Jag läser i utskottstexterna att man behöver en bred diskussion om det farliga avfallet. Då var det tydligen inte en tillräckligt bred diskussion innan propositionen lades fram. Sinikka Bohlin har skrivit en motion som hon har all rätt att göra, och jag hoppas att hon får möjlighet att skriva ännu fler motioner under nästa mandatperiod. Den motionen går mot propositionen och mot det man ville i propositionen. Är det så, Sinikka Bohlin, att propositionen inte var tillräckligt beredd? Eller vad är det som har hänt under den senaste tiden? Jag tycker fortfarande inte att vi har fått svar.

Anf. 116 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Jag har nog skrivit ett antal motioner tidigare, så jag kanske inte behöver en påminnelse om vilken makt det har. Man har alltid den demokratiska makten. Jag tycker att det är lite tråkigt att så här sista dagen nästan bli betraktad som kriminell för att som andre vice ordförande i utskottet ha skrivit en motion. Det har låtit så. Som jag sade är den här propositionen i två delar. Det som hände och som kanske kan vara en miss i Regeringskansliet är att man samtidigt på finansen var på väg att tillsätta en intern utredning, ensamutredning, om kommunernas kompetens som helhet. Så kom den här propositionen. Jag var själv lite förvånad, det gick inte ihop. Javisst, det vore bättre om livet vore fulländat, och det kanske är så i alliansens värld just nu. Det kan ibland hända att man gör misstag på vägen. Nu har jag möjligheten med en motion att försöka rätta till det och försöka se till helheten. Jag förstår inte vad ni har mot att se en helhetspolitik i avfallshantering, som vi ändå i Sverige har hittat en väldigt bra väg för. Om vi inte är bäst så näst bäst i varje fall. Det är fråga om att få frågan hit och diskutera helheten. De nya frågor som Miljöpartiet skrev i sin motion och som de hade i sin gamla motion är precis de som också ni lyfte fram. Det kan inte vara kriminellt heller för dem att lyfta fram de här frågorna. Låt oss titta på det som alla är intresserade av: Kan vi underlätta i varje fall i vissa delar att samla in materialet att titta på det i stället för förpackningarna? Det vore intressant.

Anf. 117 Claes Västerteg (C)
Fru talman! Man kan konstatera att regeringen är kollektivt ansvarig för de propositioner som läggs fram. Det som Sinikka Bohlin beskriver är på något sätt en nedvärdering av kommunikationen inom Regeringskansliet och mellan de olika departementen. Om Sinikka Bohlin har uppfattat att vi tycker att det är kriminellt att du har skrivit en motion är det tråkigt. Så är inte vår uppfattning. Vi vill utreda vad som hänt. Vad vi vill är att få till stånd den lagändring som alla sju politiska partier var överens om och som också har varit oerhört brett utredd i många situationer. Det lyftes fram i propositionen att det inte fanns några goda argument för att behålla monopolen. Återigen: Vad är det i den delen som det inte har varit en tillräckligt bred diskussion om?

Anf. 118 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Jag är en helhetspolitiker. Jag vill oftast se helheter. Jag har väldigt svårt att jobba med små fraktioner som vi jobbar med just nu. Jag såg min möjlighet, eftersom regeringen drog tillbaka propositionen, att se helheten i frågan. Det är jag väldigt stolt över.

Anf. 119 Marie Wahlgren (Fp)
Fru talman! Jag kan faktiskt hålla med om en sak med Sinikka Bohlin. Det är bra att se helheter i frågor. Det hade varit bra om regeringen hade kunnat lägga fram under den här mandatperioden en proposition med en helhetssyn. Jag kan ändå inte låta bli att säga att detta är mycket märkligt. Det är inte så att det har varit tyst om monopol. Det är inte en fråga som har dykt upp helt plötsligt. Det har legat en press ganska länge på att avskaffa det. Sinikka pratade i sitt tal om att det kan finnas en risk för att farligt avfall ska komma på avvägar och försvinna och inte hanteras på rätt sätt och så vidare. Vi har bit för bit, precis om Sinikka beskrev, plockat bort monopolen kring avfallshanteringen, och det har fungerat bra. Jag kan inte se varför det inte skulle fungera bra på det här området också. Mina kolleger i alliansen har tassat runt den fråga som ligger i botten: Är det så att det finns avtal eller diskussioner med andra parter än de politiska partierna, de politiskt demokratiskt valda organisationerna, om att Renhållningsverket förlorar monopolet men att de i stället får möjligheten att skaffa avfall från andra kommuner? Eller är det bara elakt förtal? Det är lika bra att vi får korten på bordet. Sedan kan Sinikka säga: Det där var elakt förtal, så har det inte alls gått till.

Anf. 120 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Marie Wahlgren sade i sitt anförande att det är farligt att kommunerna har monopol. Det är ett ganska häftigt uttalande, måste jag säga. Vi har i den här riksdagen lagstiftat om monopol för kommunerna för hushållsavfall. Jag tycker att det är ganska viktigt att det finns. Vi har nästan ett lagligt monopol också för producentansvaret. Det har vi också lagstiftat om. Där finns en viss frivillighet. Jag tycker att vi ska tänka lite grann på vad vi pratar om. Det är i våra egna kommuner som vi försöker hantera avfall, vilka typer av avfall det är, vilka monopol det är, hur vi ska gå vidare. Visst är jag öppen för en diskussion. Jag vet inte, fru talman, om jag någon gång har behövt offentligt redovisa vilka jag träffar när jag fattar mina beslut. Men jag kan säga att jag inte träffat vare sig Återvinningsindustrierna, Renhållningsverksföreningen, Kommunförbundet eller någon annan mer än utskottet i de uppvaktningar som vi har haft. Jag är faktiskt, fastän jag har ett annat modersmål än svenska, läskunnig och kan läsa vad de säger om vissa saker.

Anf. 121 Marie Wahlgren (Fp)
Fru talman! Jag ska be om ursäkt för att jag använde ordet "farligt". Det kanske var att ta i. Jag håller med om det. Jag har en tendens att ibland ta i i överkant utan att väga orden på guldvåg. Däremot tror jag att det är rejält olyckligt att inte tro att avskaffande av monopol innebär ett framtagande av kraft hos företag att hitta nya konstruktiva idéer för att lösa våra samhällsproblem. Jag tror att monopol förhindrar kreativitet och nytänkande. Därför är det inte bra att behålla dem. Det kan finnas enstaka fall där man behöver göra det för att till exempel försäkra sig om att det finns en fungerande avfallshantering. Det är möjligt att man just därför behöver ha kvar det när det gäller hushållens avfall. Jag frågade egentligen inte vilka Sinikka Bohlin hade träffat. Det är ju inte Sinikka Bohlin som har tagit tillbaka propositionen. Det är ju regeringen.

Anf. 122 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Frågan var riktad till mig eftersom det handlade om min motion så jag redovisade vilka jag inte har träffat. Något som också EU pratar om är samhällsperspektivet i detta. Det kan verka lite konstigt att EU någon gång är före Sverige som ändå är duktigt på avfallsplanet. Som jag läste i utredningsdirektivet är det viktigt att man tittar på likvärdig service. Oavsett om man bor i Ystad, Lund, Karesuando eller Kiruna ska man som medborgare ha service. Man ska ha sunda konkurrensförhållanden mellan kommunala och privata verksamheter. Men det ska ju fungera. Jag tror inte att ens Marie Wahlgren vill att vi ska gå till den typ av avfallshantering som man har i u-länderna i dag. Jag vill tacka alla vänner i utskottet. Ha en väldigt kort semester och en lång och härlig valkampanj. Vi ses till hösten. (Applåder)

Anf. 123 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Detta betänkande om kommunernas roll i avfallshanteringen kom till genom att regeringen drog tillbaka sin förra proposition på området. Det var ett klokt beslut, anser jag. Nu kan vi vid ett senare tillfälle i stället hantera sakfrågorna på ett bättre samlat och bättre övervägt sätt. Ett friare agerande från de kommunala avfalls- och energibolagens sida skulle kunna få betydande negativa miljökonsekvenser utifrån att det riskerar att förstärka den snabba utbyggnaden av förbränningskapacitet som hindrar utvecklingen av materialåtervinning och biogasframställning. Vänsterpartiet har under mandatperioden agerat konsekvent och kraftfullt för en ökad statlig och kommunal biogassatsning. Som ett led i detta begär vi en samlad översyn av lagförslagets miljökonsekvenser med särskilt fokus på biogasen inför ett beslut som innebär ökade möjligheter för de kommunala bolagen att förbränna avfall. På energiområdet är det avgörande att inte långsiktigt binda upp sig vid storskaliga lösningar. Detta är ett av flera betydande skäl för Vänsterpartiet att vilja avveckla Sveriges kärnkraftsberoende och ett centralt skäl att avvisa storsakliga satsningar på fossilgas. Av samma skäl var och är vi skeptiska till regeringens förslag. Det finns risker för att det ensidigt gynnar storskalig avfallsförbränning och därmed långsiktigt binder upp oss vid en otillfredsställande metod att behandla avfall. Vänsterpartiet accepterar viss avfallsförbränning förutsatt att det är för förbränning avsedda utsorterade fraktioner som förbränns. Men den väldiga förbränningsöverkapacitet som står för dörren står i klar konflikt med en minimering av avfallsmängder, återanvändning av material och produktion av biogas. En framtida politik bör därför entydigt inriktas på att minimera avfalls uppkomst, avsluta deponering och minimera avfallsförbränning i linje med avfallshierarkin och med inriktning på det miljömässigt bästa hanteringssättet för varje avfallsslag. Avfallsförbränningsskatten är ett viktigt styrmedel i denna riktning. En avfallsförbränningsskatt enligt energiskattemodellen kommer att införas. Vänsterpartiets nästa steg eller långsiktiga mål är en skatt enligt avfallsskattemodellen. Jag går så över till lokaliserings- och självkostnadsprincipen. Den sedan länge etablerade begränsningen för den kommunala kompetensen är central i svensk lagstiftning och föreslogs förändras utan att starka sakargument framförts och utan att förslaget, efter vad vi vet, skulle ha förankrats eller beretts på ett tillfredsställande sätt. Förslaget att i avfallsfrågor ge de kommunala avfalls- och energibolagen ett generellt undantag från lokaliserings- och självkostnadsprincipen har inte tidigare beretts, vad vi har sett. Regeringen har inte tidigare aviserat att någon förändring står för dörren och frågan har, vad vi vet, inte utretts i något sammanhang där branschens aktörer getts tillfälle att lämna sina expertkunskaper. I det arbete som ledde fram till den proposition som vi skulle ha behandlat skrev regeringen: Konsekvenserna av förslagen om undantag från lokaliserings- och självkostnadsprinciperna bedöms i praktiken bli begränsade eftersom många kommuner och kommunala bolag i dag inte följer en strikt tolkning av dess principer i kommunallagen. I klartext innebär det att regeringen föreslog en lagändring med motiveringen att lagen kringgås. Att avfallsbolagen har skapat en infrastruktur som blir lönsam först om lagstiftningen förändras är anmärkningsvärt. Men om riksdagen som lagstiftande församling skulle acceptera detta som argument för att förändra lagrummet är det anmärkningsvärt och kan liknas vid en utpressningssituation, anser vi. Därför avvisade vi regeringens sätt att som argument anföra att kommunernas nyligen gjorda investeringar i kapacitet och kompetens bör kunna utnyttjas. Under de senaste åren har undantag för lokaliserings- och självkostnadsprinciperna införts för bland annat kollektivtrafik, ambulanstransporter och VA-området. Vänsterpartiet anser att sådana undantag i vissa fall kan vara berättigade men vi välkomnar nu regeringens initiativ att göra en samlad översyn av undantagen från lokaliserings- och självkostnadsprinciperna. Denna översyn bör genomföras ganska skyndsamt och ligga till grund för beslut om ökade undantag. Översynen ger också möjlighet till en genomgripande debatt om kommunerna och de kommunala bolagens roll. De senaste årens gradvisa och sektorsvisa utvidgande av undantagen har ur detta perspektiv inte varit tillfredsställande. Betydande samhällsaktörer som större miljöorganisationer och fackförbund har inte gett sina synpunkter på utökandet av undantagen. När nu ett samlat grepp ska tas enligt utskottets tillkännagivande bör det inkludera en debatt där alla får komma till tals. Vi ser nu fram emot ett nytt samlat förslag där materialåtervinning bör prioriteras högre, där källsorteringen ökar och där miljö- och hälsokonsekvenserna av avfallsförbränningen bör analyseras på ett djupare sätt. Därutöver ser vi fram emot att avfallshierarkin verkligen ska användas på det sätt den var tänkt. Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet MJU29. Herr talman! Jag vill tacka utskottet och mina ledamotskamrater för de här åtta årens arbete i olika situationer. Det har känts skönt att ha arbetskamrater som skiljer på person och funktion. Jag önskar er lycka och framgång i framtiden. (Applåder)

Anf. 124 Kjell-Erik Karlsson (V)
Herr talman! Jag säger detsamma till Kjell-Erik Karlsson. Jag ska försöka fatta mig kort. Jag inser att när vi har haft alla fyra talmännen sittande här och en just har kommit tillbaka har utskottet tagit lite för mycket tid av kammaren i dag. Det är lite knepigt att Kjell-Erik Karlsson inte nämner den fråga som egentligen är huvudfrågan, nämligen det farliga avfallet. Därför vill jag fråga Kjell-Erik Karlsson: Hur känns det att frångå det som du tidigare har stött? Vad är anledningen till att du har backat? När vi var på Återvinningsindustriernas årsmöte uppfattade jag att du stödde borttagande av monopolet för farligt avfall. Vad är det som har hänt och hur känns det?

Anf. 124 Lars Lindblad (M)
Herr talman! Jag säger detsamma till Kjell-Erik Karlsson. Jag ska försöka fatta mig kort. Jag inser att när vi har haft alla fyra talmännen sittande här och en just har kommit tillbaka har utskottet tagit lite för mycket tid av kammaren i dag. Det är lite knepigt att Kjell-Erik Karlsson inte nämner den fråga som egentligen är huvudfrågan, nämligen det farliga avfallet. Därför vill jag fråga Kjell-Erik Karlsson: Hur känns det att frångå det som du tidigare har stött? Vad är anledningen till att du har backat? När vi var på Återvinningsindustriernas årsmöte uppfattade jag att du stödde borttagande av monopolet för farligt avfall. Vad är det som har hänt och hur känns det?

Anf. 125 Kjell-Erik Karlsson (V)
Herr talman! Det känns faktiskt bra. I sakfrågan har jag inte ändrat uppfattning. Det beskedet vill jag ge dig. Vi har från början haft en motion till den första propositionen. Det har blivit en del förhandlingar och samtal. Vi har fått tillkännagivanden på vissa punkter. Samtidigt ligger det mycket i att göra ett samlat grepp när det gäller lokaliserings- och självkostnadsprincipen men också det farliga avfallet och att man, som Sinikka nämnde, tar ett gemensamt samlat grepp över avfallssituationen. Det är skälet. Jag har inte ändrat uppfattning i sakfrågan.

Anf. 126 Lars Lindblad (M)
Herr talman! Jag kan konstatera att ingenting har hänt. Sju partier tycker fortfarande att kommunernas monopol i fråga om farligt avfall ska försvinna. Men av någon anledning vill de tre majoritetspartierna att detta ska ta upp till två år att genomföra, som Sinikka Bohlin sade, trots att detta är någonting som vi alla är överens om. Inga nya argument har kommit fram. Man fann i propositionen att det inte fanns några argument för att ha kvar monopolet. Det sägs att politiken är trög ibland. Men det här är närmast absurt.

Anf. 127 Kjell-Erik Karlsson (V)
Herr talman! Att Lars Lindblad som Moderaternas representant känner att detta är absurt får stå för honom. Jag tycker inte att det är absurt att man försöker samla ihop frågor och behandla dem vid ett gemensamt tillfälle för att få helheten och bredden i frågan. Det är därför som jag står för det som jag har gjort.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2006-06-17
Förslagspunkter: 7, Acklamationer: 7

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Ändring i miljöbalken

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:MJ60.
    • Reservation 1 (m, c, fp, kd)
  2. Samlad bedömning av avfallsmarknaden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager som sin mening för regeringen vad utskottet anfört.
    Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:MJ62.
    • Reservation 2 (m, c, fp, kd)
  3. Prioritering av materialåtervinning framför avfallsförbränning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager som sin mening för regeringen vad utskottet anfört.
    Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:MJ61 yrkande 1.
  4. Förbättrade kunskaper om avfallsförbränningens effekter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager som sin mening för regeringen vad utskottet anfört.
    Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:MJ61 yrkande 3.
  5. Producentansvarets inriktning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager som sin mening för regeringen vad utskottet anfört.
    Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:MJ61 yrkande 2.
  6. Återvinningsbehållare i flerbostadshus

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager som sin mening för regeringen vad utskottet anfört.
    Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:MJ61 yrkande 4.
    • Reservation 3 (m, c, fp, kd)
  7. Återvinningsstationer och fastighetsnära källsortering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:MJ61 yrkandena 5 och 6.
    • Reservation 4 (mp)