Kemikaliekontroll

Anf. 1 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Förbjudna gifter i frukt och grönt, frukt och grönsaker från Sydeuropa besprutas med olagliga bekämpningsmedel som smugglas från Kina av ukrainsk maffia. Ja, det har vi denna vecka kunnat läsa i en stor dagstidning. Det beskrivs att man i vissa spanska jordbruksdistrikt kan se ändlösa rader av växthus där tomater och salladshuvuden odlas, avsedda bland annat för svenska matbutiker. Här kämpar miljöpolisen sedan flera år mot en snabbt växande användning av otillåtna bekämpningsmedel. Den spanska polisen misstänker att det är fel på 8-10 procent av allt som sprutas på grödorna. Industrin varnar för att EU:s skärpta regleringar, som motiveras av omsorg om miljö och hälsa, urholkas av att tillräckliga resurser inte anslagits för att förhindra regelbrott. Det är alltså inte reglerna som det är fel på, utan man måste se till att dessa efterföljs. Följden kan bli att hundratals förbjudna medel finns kvar i stor skala på den svarta marknaden. Branschorganisationen Svenskt Växtskydd yttrar sig i samma artikel och menar att det svenska jordbruket hittills klarat sig bra från illegal import. Ändå efterlyser man en hårdare myndighetskontroll i Sverige. I veckan har vi också kunnat läsa en artikel om att 10 000 kemikalier hamnar i avloppet. Vi kan också läsa om att det i avloppsvatten finns många ämnen som orsakar hormonella störningar hos fiskar. Sådana ämnen är exempelvis rester av läkemedel, p-piller, bekämpningsmedel och industriprodukter. De här ämnena orsakar både feminiserande och maskuliniserande effekter bland annat hos fiskar. På senare tid har det också kommit larmrapporter om skadliga livsmedelstillsatser och om gifter i tyger, vin, vindruvor, solskyddsmedel, barnoveraller, barnstövlar med mera. De senare kommer naturligtvis att användas av barn eftersom de är avsedda för barn. Det är extra allvarligt eftersom barn dels är känsligare än vuxna, dels har en lång levnadstid. Om vi inte gör något åt det här problemet kommer barnen under sin levnadstid att samla på sig mycket gifter i sina kroppar. Naturligtvis tänker jag extra mycket på detta eftersom jag nyligen blivit farmor. Kan jag som konsument och farmor när jag ska köpa till exempel leksaker eller barnkläder vara säker på att det inte finns förbjudna ämnen och inte heller gifter i de här varorna? En bättre märkning behövs verkligen. Fru talman! Nu debatterar vi betänkandet Kemikaliekontroll där några av de frågor och frågeställningar tas upp som jag redan har belyst - kemikalier i varor och också livsmedelstillsatser, exempelvis sötningsmedel som sprider sig i miljön. Jag yrkar bifall till reservation 1 som handlar om ett av de problem som jag tagit upp, nämligen problemet med livsmedelstillsatser, i det här fallet sukralos som är ett syntetiskt sötningsmedel. En kartläggning som IVL gjort på uppdrag av Naturvårdsverket visar att i princip all sukralos som kommer till reningsverken når miljön. Uppskattningsvis kan så mycket som 6-7 ton från våra reningsverk varje år hamna i avloppen - alltså utan rening i reningsverket. I miljön i våra sjöar och vattendrag går nedbrytningen av sötningsmedel mycket långsamt. Osäkerheten är stor när det gäller bedömningen av den här typen av ämnen och vad som händer med vattenmiljön när halterna ökar. Ett svårnedbrytbart ämne som sukralos ska inte spridas i naturen. Vi tycker att regeringen bör ta initiativ till att försiktighetsprincipen tillämpas när det gäller användning av den här typen av svårnedbrytbara ämnen. För snart ett år sedan kom Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges miljömål, Miljömålen - nu är det bråttom! Miljömålsrådet föreslår tillägg som rör frågor som vi har tagit upp i reservationerna, till exempel när det gäller exponering via föda. Vi kan läsa om att det är mycket svårt att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, även om ytterligare åtgärder sätts in. Tyvärr kan vi inte se några förslag eller ytterligare åtgärder från regeringen. I stället ser det ut att vara tvärtom. Regeringen väljer att utreda form och struktur beträffande miljömålen - detta i stället för att föreslå konkreta åtgärder. Det är till och med så illa att regeringen förra året beslutade att tillåta ett tidigare förbjudet flamskyddsmedel, nämligen det bromerade flamskyddsmedlet dekabromdifenyleter - ett miljögift som har varit förbjudet i Sverige och som bland annat hittats i pilgrimsfalkars ägg. Bromerade flamskyddsmedel började i början av 1980-talet dyka upp i miljöprover. Sedan har halterna ökat. De här ämnena har också hittats i bröstmjölk och i människors blod. På tal om barn vill jag säga att dessa naturligtvis är extra utsatta. Sedan tidigare är de så kallade lågbromerade flamskyddsmedlen penta- och oktabromdifenyleter förbjudna i både EU och Sverige. Det högbromerade flamskyddsmedlet dekabromdifenyleter är dock inom vissa områden tillåtet i EU. Det har varit förbjudet i Sverige men är det alltså inte längre. Fru talman! Vi socialdemokrater i miljö- och jordbruksutskottet har ett särskilt yttrande i betänkandet. Där markerar vi den betydelse som vi anser att kemikaliefrågan har inom svensk miljöpolitik. Som ni säkert redan hört mig säga anser vi socialdemokrater att den nuvarande regeringen inte lägger de resurser på och inte ägnar det intresse åt detta som spridningen av kemikalier i våra kläder, möbler, bostäder och livsmedel motiverar. EU:s samordnade kemikalielagstiftning betyder att Sverige har små möjligheter att gå före med egna förbud mot enskilda kemikalier. Men samtidigt ger den också möjligheter till en gemensam lagstiftning, så regeringen har en ypperlig chans att ihärdigt driva på för skarpare lagar inom hela EU. De ca 30 000 olika kemikalier som i dag finns spridda på den europeiska marknaden innebär naturligtvis en gigantisk uppgift. I ca 95 procent av fallen saknas ordentliga kunskaper om miljö- och hälsoeffekter. Den tillsyn av den svenska kemikaliemarknaden som Kemikalieinspektionen utövar är därför oerhört viktig, och vi tycker att den behöver stärkas. Det är därför märkligt att de i stället får minskade resurser till detta arbete. Hur ska det kunna anses garantera en fullgod tillsyn samtidigt som de nationella arbetsuppgifterna och kraven på internationellt samarbete ökar i samband med genomförandet av den nya kemikalielagstiftningen Reach? För övrigt tycker vi att själva genomförandet går alldeles för långsamt. Vi kan läsa i betänkandet att miljöminister Andreas Carlgren ser mycket allvarligt på den diffusa spridningen av giftiga ämnen från varor. Ja, om det är vi som ni förstår överens, och det har vi tagit upp också. Men det räcker inte med utredningar, man till och med backar med vissa förslag. Tyvärr är vår slutsats att regeringen tycks ointresserad av kemikaliefrågan. Men kommer det konkreta förslag ska vi naturligtvis omvärdera vår bedömning. Än så länge tycker vi att dessa har lyst med sin frånvaro, men vi kanske får reda på saker och ting under debatten. Det är ingenting vi mer önskar, och vi ser fram emot att få höra om konkreta förslag.

Anf. 2 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Vi ska i dag diskutera kemikaliekontroll. Som vi hörde Carina Ohlsson säga här tidigare är giftfri miljö ett av de mål som vi har varit eniga om här i riksdagen tidigare, men det är också ett av de mål som Miljömålsrådet pekar på är svårt, eller näst intill omöjligt, att nå till 2020, även om fler åtgärder sätts in. Därför är det väldigt förvånande att det inte händer mer inom detta område. Även om Miljömålsrådet säger att det är svårt att nå målet betyder det inte att man ska lägga ned och inte jobba hårt eller ännu hårdare. Ni i den moderatledda majoriteten är passiva och prioriterar inte miljö och hälsa, det är alldeles uppenbart. Det finns kända miljögifter, men det finns också nya problemämnen. Halterna i miljön av kända miljögifter som dioxinliknande ämnen kvicksilver och kadmium kommer fortfarande att vara ett problem 2020, och samtidigt fortsätter nya problemämnen att identifieras. Även om vi inte vet exakt vilka riskerna är borde åtminstone försiktighetsprincipen gälla. Trots det använder vi kemikalier i en ganska stor omfattning. Kemikalieinspektionens produktregister visade 2006 att det fanns 72 000 kemiska produkter i Sverige. I dessa kemiska produkter ingick ungefär 13 000 kemiska ämnen. I mitten av 90-talet tillfördes ca 160 miljoner ton varor till samhället varje år, och inget talar för att det är mindre i dag. Det borde väl ändå göra att försiktighetsprincipen ska gälla i stället för som nu försöka ha ett slags balans à la Centermodell med nja, njä, kanske, eventuellt, ifall att. Vi ska ha säkra produkter. En stor del av de här kemiska produkterna är hälsofarliga. Den omsatta mängden av hälsofarliga kemiska produkter år 2006 var 7,7 ton per person! Det är alltså inte en liten mängd vi pratar om. En del av kemikalierna finns i maten. Det finns en hel del onödiga tillsatser i mat, men det finns också tillsatser som behövs. I stället för att fokusera på hur maten ska göras billig borde fokus ligga på hur maten ska göras bra, att man gör god mat av hög kvalitet. Maten i våra offentliga kök, i skolor, på dagis och inom äldreomsorgen skulle kunna vara ett föredöme. Riksdagen har beslutat om ett mål på 25 procent ekologiskt i offentlig konsumtion till 2010. Det är ett mål som den moderatledda regeringen inte har tagit bort och som finns kvar men som regeringen inte gjort många knop för att uppfylla. Sukralos är ett exempel på tillsatser som man lätt skulle kunna byta ut. Det är ett socker där man har bytt ut tre syre- och vätegrupper mot klor och gjort ämnet 600 gånger sötare än vanligt socker. En mängd ekosystem är beroende av smak och lukt. Fiskar smakar sig exempelvis fram till sina byten och fortplantningsområden. Problemet är dock att man inte vet hur de påverkas på lång sikt av att vattnet smakar sött. Liksom DDT är sukralos ett klororganiskt ämne, men sukralos är tre gånger så stabil i vattenmiljön. Halveringstiden i ett relativt kallt land som Sverige ligger på fyra till fem år. Det tar alltså lång tid innan de här utsläppen försvinner, vilket bland annat Henrik Kylin, miljökemiprofessor, har lyft fram. I betänkandet hänvisar ni i majoriteten till att EU i december fattade ett beslut om att man kan göra snabbare omprövningar av redan godkända livsmedelstillsatser om det dyker upp nya vetenskapliga eller tekniska uppgifter som kan påverka bedömningen av livsmedelstillsatser. Men använd det regelverket i stället för att rösta emot som ni nu gör! Nya studier kring azofärgämnen har dykt upp, men det duger uppenbarligen inte. Azofärgämnen är någonting som finns i godis och bakverk som förut var förbjudna i Sverige på grund av allergirisker men som vi var tvungna att införa igen. När EU-parlamentet nyligen föreslog ett förbud mot azofärgämnen kohandlade majoriteten i ministerrådet om att införa en varningstext i stället, och Sveriges minister röstade för varningstext i stället för förbud trots uppenbara risker och att vi inte vet effekten på lång sikt. De studier som är gjorda är inga långtidsstudier. Höga halter av sötningsmedlet sukralos har upptäckts i Saltsjön och i Stockholms ström, trots att det rör sig om stora vattenvolymer med strömt vatten som blandas om. Det är inte enbart människors hälsa som drabbas, även vattenmiljön drabbas, och fiskar och andra vattenlevande djur påverkas negativt. Forskarna befarar även att halten av sukralos i miljön kan komma att öka i framtiden. Osäkerheten är stor när det gäller bedömningen av vad som händer på lång sikt. Svårnedbrytbara ämnen ska inte spridas i naturen. Regeringen bör därför ta initiativ till att försiktighetsprincipen tillämpas vid användningen av sukralos. Jag har tidigare interpellerat ministern om att ha ett moratorium tills man säkert vet. Tyvärr lyssnar minister Eskil Erlandsson inte på det örat. Jag och Miljöpartiet anser att regeringen bör presentera ett åtgärdsprogram som syftar till att förhindra att sukralos sprids i naturen. Det är inte bara sukralos som är problemet, det finns många kemiska ämnen som sprids i vår natur och som också finns i vårt dricksvatten, till exempel rester av läkemedel, som Carina Ohlsson tog upp. De kommer inte ut i vattnet på grund av att vi kastar dem i soporna. De kommer ut därför att de passerar våra kroppar. Två motioner tar upp den här risken, men de får inget stöd. Jag håller med motionärerna Thomas Nihlén från Miljöpartiet och Finn Bengtsson från Moderaterna. Men det är synd att ni inte stöder era egna partikamrater här, för det finns läkemedelsrester som inte borde finnas i vattnet. Det gör att vi ökar risken för antibiotikaresistens, hormonella effekter och allergiska reaktioner. Därför är det viktigt att se till att ämnen som triklosan, som är ett antibakteriellt medel, klassificeras som läkemedel. Nu kan det finnas i tandkräm. Det är inte många människor som vet om att det finns i både kläder och tandkräm. Ett alternativ kan alltså vara att läkemedelsklassificera ämnet. Och regeringen borde intensifiera ansträngningarna för att minska spridningen av det i stället för att som nu blunda. Men i betänkandet säger utskottsmajoriteten nej till det. Det är helt uppenbart att ni inte prioriterar miljö- och hälsofrågor. Självklart står jag bakom samtliga reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1.

Anf. 3 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till betänkandets förslag till behandling av motionerna. Det är viktigt att vi slår fast att vi alla, såväl enskilda som företag och politiker, har ett ansvar när det gäller den här typen av frågor och för att skydda oss, men att vi också bejakar den användning av kemikalier som vår dagliga livsföring är beroende av. Ordet försiktighetsprincipen har redan nu använts ett antal gånger och kommer förmodligen att användas ett antal gånger till, så jag tänkte trötta församlingen med ett direkt citat ur Riodeklarationen om vad det innebär. Ibland tror jag inte att alla har läst den. Det står så här: "I syfte att skydda miljön ska försiktighetsprincipen tillämpas så långt möjligt och med hänsyn tagen till statens möjligheter härtill. Om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada, får inte avsaknaden av vetenskaplig bevisning användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring." Det innebär att en vanlig rädsla och oro inte är tillräckligt för att tillämpa försiktighetsprincipen, utan det måste finnas någon form av grund för det hela. När man hör på någon av mina företrädare här kan man tro att om bara ordet kemikalier används är det något som är farligt. Det är naturligtvis inte sant. I betänkandet tar vi upp frågan om kvicksilver, och vi kan konstatera att amalgam kommer att förbjudas från och med den 1 juni innevarande år. Det är ett bra sätt, tycker jag, att undvika att kvicksilver kommer ut i naturen. Här har nämnts sötningsmedlet sukralos, ett syntetiskt sötningsmedel. Jag vill påstå att jordbruksministern har tagit det på allvar, och han har bett Naturvårdsverket att undersöka det. Dessutom får vi nu ett starkt stöd via en EU-förordning som antogs den 16 december i fjol. Det innebär att 300 redan godkända tillsatser ska prövas igen vid en utvidgad prövning, vilket innebär att man även ska ta hänsyn till miljöeffekterna. Jag förstår om Gunvor G Ericson från Miljöpartiet inte tar till sig den typen av information eftersom hon inte tycker att vi ska vara med i EU. Men detta tycker jag är ett verkligt bra grepp. Det som är positivt också som utskottet har inhämtat är att just nu kan man inte se någon påverkan på fisk eller blåmusslor till följd av användningen av detta sötningsmedel. Annars brukar det vara ganska tydliga markeringsorganismer. Vad jag vill ha sagt med detta är att alliansregeringen tar detta på fullaste allvar. När det gäller läkemedelsrester är det viktigt att börja vid källan. I regleringsbrevet för 2009 har regeringen uppdragit till Läkemedelsverket att i samråd med Naturvårdsverket och KemI, alltså Kemikalieinspektionen, kartlägga och föreslå åtgärder senast den 31 december innevarande år. Det finns dessutom ett projekt som heter Pharma som fram till 2012 ska undersöka 1 200 läkemedelssubstanser. Detta tycker jag är utomordentligt viktigt att hålla fram i den här debatten när det sägs att ingenting görs. I nuvarande läge, faktabaserat, finns det alltså inte några storskaliga effekter på fiskpopulationen som kan kopplas direkt till miljögifter eller läkemedelsrester. Det är naturligtvis bra så långt, men undersökningen måste fortsätta. Däremot kan man inte vara säker på att inte diffusa utsläpp kan vara orsak till förändringar, då inte kopplat till de direkta utsläppen. Regeringen har sagt att man ska återkomma till de här frågorna i havspropositionen. Jag vill då påstå att regeringen tar detta på fullaste allvar. När det gäller kemikalier i varor - som har nämnts här omger vi oss av mängder av kemikalier - är det viktigt att vårt gemensamma kemikaliesystem inom EU, Reach, används nu när det finns på plats. Jag noterar att Socialdemokraterna i sitt särskilda yttrande säger att Reach fortfarande är världens mest ambitiösa kemikalielagstiftning. Jag tycker att det är ett bra statement. Jag står gärna bakom det, därför att jag tycker likadant. Det är viktigt att vi slår vakt om det. Trots detta har regeringen i sitt regleringsbrev för innevarande år sagt att man ska intensifiera sitt arbete och att Kemikalieinspektionen senast den 1 april 2009 ska redovisa en lista på ämnen som är viktiga för Sverige att driva. Vi är också drivande inom EU för att få igenom den vägledande kemikalielagstiftningen inom Reach. Vår regering är också starkt drivande när det gäller den globala säkerhetsstrategin för kemikalier. Jag tycker att det är viktigt att detta kommer fram när man ideligen hör att regeringen ingenting gör. Detta visar återigen att vi tar det här på fullaste allvar. Det nämns här att mindre pengar till KemI skulle vara ett stort bekymmer. Men snälla nån, om Sverige ensamt skulle ha ansvar för alla kemikalier som omger oss - hur många tiotusentals det egentligen är är det nog ingen som vet - och vi nu är 27 länder att dela på samma ansvar och kan fördela arbetet, vore det väl konstigt om man inte skulle uppnå någon form av rationalisering och därigenom kunna minska kostnaden för de enskilda länderna. Kritiken att det inte tillförs pengar i den mängd som Kemikalieinspektionen önskar väger därför ganska lätt. Fru talman! När det gäller blyammunitionen lider diskussionen och debatten väldigt mycket av att man inte kan skilja på å ena sidan blyjoner, som är biotillgängliga och kan gå direkt in i kroppen, och å andra sidan metalliskt bly. Det är en sammanblandning som vi har gjort under ganska lång tid. Jag hoppas att vi kan medverka till att rensa upp i den debatten. Debatten uppstod när vi tidigare hade blyinblandad bensin, vilket gjorde att inte minst barn fick en ökad blyhalt i blodet. Blyhalten är numera nere på en så att säga normal nivå allteftersom vi minskar blyinblandningen i bensin. När det gäller hur mycket bly vi omger oss med kan jag kort berätta att på en meters djup finns det naturligt i marken mellan 20 000 och 2 miljoner gram per hektar. Varje år regnar det ned 5-30 gram per hektar. I dag får slam innehålla så mycket bly att det blir 25 gram per hektar och år. Och den blyammunition som sprids ut vid jakt är mellan 0,5 och 1 gram. Jag tror att det är viktigt för dem som lyssnar på den här debatten att få reda på omfattningen. Vi säger också i betänkandet att det metalliska blyet från ammunition är stabilt och orörligt och att miljöns exponering är liten. Dessutom står jaktetik, djurskyddshänsyn och djuretiska värden på piedestal när det gäller att vi naturligtvis ska använda det mest effektiva medlet vid jakt. Det har gjorts en hel del. Vi har tagit bort bly i samband med våtmark. Vi har tagit bort det vid lerduveskytte etcetera, alltså övningsskjutning på sådant. Det har dessutom tagits fram vitbok om skjutbanor. Jägareförbundet har tagit fram en instruktion till jägare om att ta hem de röda organen från skogen så att eventuella rester inte ska ätas av predatorerna i skogen. Det är bra. Vi har tagit bort idén om en blyskatt eftersom det inte finns något godtagbart alternativ i dag. Det är också bra. Sammanfattningsvis, fru talman, får blyammunition användas så länge godtagbara alternativ saknas. Dessutom ska det göras en avstämning 2010. Återigen visar det att vi tar detta på allvar. Det pågår en översyn av miljömålssystemet. Det är möjligt att vi där kan få till ett resonemang om att en gång för alla kunna lära oss att skilja på biotillgängligt bly och det stabila blyet. Möjligen kommer vi också att få en diskussion om att vi naturligtvis ska fasa ut det bly som är skadligt för människa, djur och miljö. Fru talman! Alliansen tar sitt fulla ansvar i den politiska delen när det gäller hanteringen av kemikalier. Försiktighetsprincipen tillämpas på ett mycket ansvarsfullt sätt inom alla dessa områden som jag har visat på. Medborgarna i Sverige kan känna sig trygga. Vi kan också se till att var och en tar sitt ökade egna ansvar.

Anf. 4 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Jag lyssnade till Bengt-Anders Johansson när han å ena sidan tryckte på att det är de ekonomiska värdena som ska ligga till grund för försiktighetsprincipen, å andra sidan sade: Jovisst, vi värnar miljön. Men ser man på försiktighetsprincipen som ett politiskt förhållningssätt - den är inskriven i svensk lag i miljöbalken - handlar den om att förebygga. Det är en grundläggande princip som alla sju riksdagspartier har varit överens om när det gäller folkhälsoarbetet. I stället för att stirra sig blind på individens levnadsvanor måste man se på samhällets strukturer. Det tycks ni ha glömt. Jag vill också upplysa Bengt-Anders Johansson om att Sverige är medlem i EU. Miljöpartiet anser att Sverige ska driva miljöfrågorna aktivt även på EU-nivå. Jag har talat med de forskare som har gjort studien om sukralos. De hävdar att man inte kan säga vilka effekter det har på längre tid än 5-10 år. Det vet man inte eftersom den studien inte har gjorts. Naturvårdsverket är mycket kritiskt till användningen av triklosan. Varför ställer ni inte upp på att läkemedelsklassificera triklosan?

Anf. 5 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Det jag försökte åstadkomma i mitt anförande var att få en balans i detta med försiktighetsprincipen. Det vore sällsynt olyckligt om vi som nation skulle springa på alla bollar samtidigt. Vi måste ha någon form av utvärdering av vad som anses vara det absolut skadligaste och där sannolikheten är störst. I Riodeklarationen står: där det finns ett hot om allvarlig eller oåterkallelig skada. Det är något annat än den allmänmänskliga oro som man kan bära lite till mans, även jag, och då är det viktigt att man lyssnar på vetenskapen. Gunvor G Ericson vet, precis som jag, att inom vetenskapen är det sällan entydigt. Det finns ofta två olika synpunkter. Därför är det viktigt att båda får komma till tals och att man med det som utgångspunkt ska ta ställning. Därför har såväl individen som politiken och företagen ett stort ansvar. I Gunvor G Ericsons värld är det dock bara det allmänna, alltså politiken, som ska ta ansvar för den enskilde. Det är inte rätt ansvarsfördelning. Vi har alltid i första hand ansvar för våra egna liv - sedan kan vi utvidga det. Vi ska naturligtvis tillhandahålla instrument, mätvärden etcetera och ett rimligt förhållningssätt till kemikalier. Det som är skadligt ska tas bort. Kemikalier som är bra ska vi givetvis använda i människans tjänst. När det gäller sukralos finns det, precis som Gunvor G Ericson sade, forskare som hävdar detta. Ja, jag är alldeles övertygad om det. Det är därför vi fortsätter fördjupa kunskaperna.

Anf. 6 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! När jag lyssnar på Bengt-Anders Johansson kan jag undra om det är så att man ska vänta tills forskarna är eniga innan man vidtar några åtgärder. Så uppfattar inte jag försiktighetsprincipen. Det fanns också en tydlig ambition i miljöbalkens förarbeten att man ska ha utbytbarhet. Finns det andra ämnen som man kan använda i stället ska man försöka byta. Bengt-Anders Johansson försöker komma runt det i sitt resonemang. Självklart har individer ett ansvar att göra goda val. Vi i politiken har ett ansvar att se till att möjliggöra för människor att göra dessa goda val. Om triklosan riskerar att göra att vi får fler resistenta bakterier kan jag inte förstå varför Bengt-Anders Johansson inte vill gå med på att läkemedelsklassificera triklosan. Jag fick inget svar på min fråga, så jag ställer den igen: Varför vill ni inte läkemedelsklassificera det antibakteriella medlet triklosan som bland annat finns i kläder och tandkräm och som många människor får i sig utan att vara medvetna om det?

Anf. 7 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Det är lite besvärligt att föra en diskussion när man ideligen får höra att ingenting görs. I betänkandet lyfts fram att regeringen i två mycket aktuella regleringsbrev har givit uppdrag med just försiktighetsprincipen som grund för att ta in ännu mer fakta. Man har också givit andra uppdrag till bland andra Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen vid sidan av regleringsbreven. Dessutom har vi fått en EU-förordning som börjar gälla i december där man just ska belysa dessa miljöeffekter, vilket Gunvor G Ericson efterlyste. Man kan alltid kräva att det ska göras mer, men då blir det någon form av plakatpolitik. Det jag talar om är realpolitik. Vi gör faktiskt förflyttningar som innebär att vi undan för undan kommer att få fram och säkerställa mer fakta som ger ett bättre underlag för beslut. Man kan hela tiden hålla på och kräva att det skulle ha kommit fram mer och tidigare, gärna i går, men sådant är inte livet, inte ens för en miljöpartist.

Anf. 8 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Då ska ni få höra hur livet är för en socialdemokrat. Jag begärde replik på Bengt-Anders Johansson när han talade om tillsynen och att det kan vara läge att skära ned anslagen eftersom det är 27 länder som ska dela på ansvaret. Samtidigt vet vi att kemikalier i varor inte omfattas på det sätt som vi hade velat från svenskt håll när det gäller Reach. På en global marknad får vi mängder av varor som kommer från andra länder utanför EU. I något fall i de larmrapporter som jag har talat om är det svenska myndigheter som har sett problematiken. I många fall är det dock enskilda individer. Jag vill därför hävda att det är många som tar ansvar. I vissa fall kan det vara ideella organisationer. Det är vissa punktinsatser och man lyfter upp ett problem. Då blir man oroad och undrar hur stort problemet egentligen är. Jag tycker definitivt inte att vi har kommit till det läget att vi kan säga att det nu händer så mycket och att vi bedriver så bra tillsyn att vi kan skära ned det. Tycker Bengt-Anders Johansson att vi är i det läget när Miljömålsrådet säger att även om vi sätter in ytterligare åtgärder för att få en giftfri miljö kommer vi inte att nå målet? Bengt-Anders kanske har mer kunskap än jag så att han kan se hur vi ska nå målet.

Anf. 9 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! För den oinvigde kan jag och Carina Ohlsson avslöja att vi båda har ett förflutet i Kemikalieinspektionens styrelse. Vi har alltså en hyfsad bakgrund när det gäller hur budgeten har varit uppbyggd etcetera. Om jag har varit otydlig och sagt att vi kan dra ned på tillsynen, vilket jag inte tror att jag har gjort, vill jag dementera det omgående. Jag delar uppfattningen att vi inte ska dra ned på tillsynen. Det måste i någon mån vara skillnad mellan om Sverige som enskilt land ska utvärdera varenda kemikalie som kommer från hela världen och om vi kan dela upp det arbetet på 27 länders kemikalieinspektioner. Dessutom har vi en gemensam kemikaliemyndighet inom EU. I någon mån måste skattebetalarna tycka att det kan ske en rationalisering genom att vi kan hjälpas åt. Det är mot den bakgrunden som jag ser att man till och med kan frigöra en del från utvärderingsdelen för att öka tillsynen inom en given budget, utan att man behöver öka den. Jag tror att det är viktigt att det kommer fram att det är så vi ser på detta. Det är därför vi inte har gått Kemikalieinspektionen till mötes fullt ut.

Anf. 10 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Här har vi helt olika uppfattning. Vi socialdemokrater tycker inte att vi är i det läget att vi har så mycket kunskap och bedriver så bra tillsyn att vi kan dra ned på vare sig det ena eller det andra på myndighetsnivå när det gäller kemikalier. Vi ser att vi har lång väg till det uppsatta målet. Vi vet faktiskt inte ens riktigt hur vi ska nå det. Man kan säga att det väller in både nyttiga och onyttiga kemikalier. Jag håller med Bengt-Anders när han säger att inte alla kemikalier är till skada. Allt består ju av kemikalier. Vi vet ju båda att inte allt är till skada för människor och miljö, men vi måste få mer kunskap om vad som verkligen är till skada för människor och miljö. Det är därför vi har de redskap som vi har tagit upp i debatten, som försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen. Man kan ha funktionell substitution och ha en process i stället för en kemikalie. Vi måste nyttja alla medel som står till förfogande för att inte kommande generationer ska gå omkring som kemikaliecocktailar. Vi har fått mycket utökad kunskap. Vi vet att en del kemikalier, när de omvandlas, aktivt kan söka sig till exempel till modersmjölk. Den kunskapen har vi fått på senare år. Jag tycker att det skrämmer en att veta att vi får reda på mer och mer som kan skada människor och miljö. Det är därför vi har försiktighetsprincipen, Och det är därför vi måste ha väldigt god tillsyn. Jag ser definitivt inte att vi är i det läget att vi kan säga att vi kan dra ned på detta eftersom vi vet så mycket och kan lösa detta tillsammans i EU. Där är vi inte ännu, tycker vi socialdemokrater.

Anf. 11 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Jag kanske ska påminna om att Reach innebär att man har flyttat över väldigt mycket ansvar till importörer och tillverkare av kemikalier. De ska alltså visa att det de producerar eller importerar inte är skadligt. Det var tidigare Kemikalieinspektionens uppgift. Det är 27 länder som nu gör utvärderingen och det är företagen som har ansvar för alla nya kemikalier. Jag hävdar att det omöjligen kan behövas lika mycket pengar till en verksamhet som tidigare när vi har gjort sådana grundläggande strukturella förändringar. Vi hamnar i den eviga argumentation som Socialdemokraterna alltid företräder, att det är pengarna man fokuserar på och inte på innehållet i arbetet. Det blir väldigt märkligt. Man kan då alltid hävda att om man ökar blir det mycket bättre och om man minskar blir det mycket sämre. Jag hävdar att det beror på hur man använder pengarna. Det är mycket vettigare att vi använder 27 kemikalieinspektioner i Europa och att samtliga tillverkande företag, som kommer med nya kemikalier, eller importörer får ta det ansvar som samhället hade tidigare. Detta är viktigt att föra fram så att inte människor tror att det är så eländigt som Carina Ohlsson framhåller. Vi är helt överens om, Carina Ohlsson, att vi ska använda alla medel. Vi ska använda försiktighetsprincipen på ett klokt sätt så att vi fokuserar på det som är allra farligast och beta oss igenom detta. I det avseendet tror jag att vi är väldigt överens. Det tycker jag är glädjande.

Claes Västerteg (C)

Anf. 12 Claes Västerteg (C)

Fru talman! För Centerpartiet och alliansregeringen pågår det kontinuerligt ett arbete som är oerhört viktigt, nämligen arbetet med att minska användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier i Sverige, på EU-nivå och internationellt. Det pågår också ett arbete med att få bort de allra farligaste kemikalierna från marknaden. Det är ett arbete som har pågått i Sverige under lång tid. Det har pågått ända sedan 60-talet. Det är ett arbete som har pågått på bred basis. Under senare tid har förutsättningarna för att fasa ut kemikalier och minska användningen förändrats, liksom sättet vi arbetar på. Vi har gått med i Europeiska unionen och vi har, som har berörts här tidigare, fått den europeiska kemikalielagstiftningen Reach på plats. Nu pågår arbetet med att implementera den. Jag är helt överens med dem som tidigare i debatten har lyft upp miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och sagt att det är oroväckande att det är ett svårt mål att nå. Det är det. Vi är alla överens om målsättningen, men det är ett mycket svårt mål att nå. Jag tror att det är viktigt att vi har med oss i diskussionen att det har hänt ett antal oförrätter här i landet som gör det svårare att nå målet. I arbetet med den utredning när det gäller miljömålssystemets struktur som bland andra Carina Ohlsson berörde kan vi se att naturen återhämtar sig långsammare än man räknade med. Det är något som vi också måste ha med i bedömningen när vi arbetar med miljömålen och hur vi ska nå dem i framtiden. Fler och fler frågor hanteras på internationell och europeisk nivå. Det tycker jag är bra. Miljöfrågorna har en internationell karaktär. Därför måste vi vara med på den nivån. Det är därför positivt att vi ser över miljömålssystemets struktur. Den struktur vi har i dag skapades i en situation då vi inte var medlemmar, eller alldeles nyblivna medlemmar, i Europeiska unionen. Vi har varit med och utvecklat EU för att kunna få en starkare roll i just miljöfrågor. Jag ser positivt på utredningen som kommer att ge oss system med miljömålen som är mer anpassade till dagens situation. Därmed inte sagt att vi ska sänka vår ambition. Det är definitivt inte målet med utredningen. Det är intressant att lyssna på Carina Ohlsson och Gunvor G Ericson som påstår att det finns ett ointresse från regeringen när det gäller att jobba med kemikaliefrågor. Man tycker inte att utskottet har lyssnat på motionärerna - det är rätt sällan utskotten lyssnar på motionärerna. Försök, när ni läser betänkandet, att flytta blicken lite längre än till den rad där det står att motionen avstyrks. Det vidtas ett antal åtgärder. Bengt-Anders Johansson lyfte på ett föredömligt sätt fram dessa delar i sitt anförande. Återigen: Våra verk och myndigheter har ett antal uppdrag för att se hur vi kan fortsätta att driva utvecklingen framåt och begränsa spridningen av hälsofarliga kemikalier i naturen. Det är på just det sättet vi måste arbeta. Vi ska använda våra fackmyndigheter för att hela tiden kunna flytta fram positionerna. Jag uppmanar till att läsa hela betänkandet och inte bara raden med avstyrkande. Avslutningsvis vill jag, fru talman, ta upp det som Carina Ohlsson berörde, att Sverige tagit bort förbudet mot deka-BDE. Även om det inte berör betänkandet tänkte jag för sakens skull ändå redogöra för varför Sverige gjort det ställningstagandet. För det första vill jag poängtera att fyra femtedelar av all användning av deka-BDE är förbjuden i hela EU. Det är viktigt att komma ihåg. Sverige hade ett ensidigt förbud mot deka-BDE. Det fanns stor risk för att Sverige skulle bli fällt i EG-domstolen på grund av det förbudet. Om Sverige hade blivit fällt hade risken varit stor att det arbete som Sverige nu bedriver på europeisk nivå för att få ett förbud mot deka-BDE i hela EU skulle bli mycket svårare och ta mycket längre tid. Man ska i denna diskussion vara medveten om att ja, det kan ibland finnas en funktion med att ha nationella förbud, men vi får inte hamna i den situationen att vi förlorar det långsiktiga målet som är att få till ett förbud i hela EU. Om vi hamnar i den situationen får vi kanske släppa på det nationella förbudet för att nå det långsiktiga målet. Ett förbud på europeisk nivå skulle få betydligt större effekt än ett nationellt svenskt förbud. Jag tycker att man agerat på ett helt riktigt sätt, och jag förutsätter att regeringen fortsätter att arbeta aktivt på EU-nivå för att förbjuda deka-BDE. Regeringen arbetar dessutom mycket aktivt inom EU för att även i fortsättningen se till dels att tillämpningen av Reach sker på ett korrekt sätt, dels att den europeiska kemikaliepolitiken fortsätter att utvecklas. (Applåder)

Anf. 13 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Jag har läst betänkandet mycket noggrant. Eftersom jag inte sitter i miljö- och jordbruksutskottet utan jobbar med folkhälsofrågor har jag noga läst igenom vad som står i detta betänkande. Beträffande triklosan skriver utskottet att "när det gäller frågan om läkemedelsklassning av triklosan kan nämnas att ämnet är godkänt i EU som ingrediens i kosmetika. Triklosan används som antibakteriellt medel framför allt i tandkräm, där syftet är att motverka tandlossning, men även i andra hygienprodukter som deodoranter och flytande tvål." Sedan fortsätter man att beskriva var detta ämne finns. Lite längre fram i betänkandet står att "utskottet har från Läkemedelsverket inhämtat att ingen läkemedelsklassning är planerad för triklosan". Därefter går man vidare och skriver om fluorerade ämnen. Det finns alltså ingen motivering till varför utskottet har landat i att avstyrka förslaget om läkemedelsklassning för triklosan. Jag skulle gärna vilja veta hur man ser på den frågan från utskottets sida. Jag försökte med Moderaternas representant tidigare, och nu försöker jag få Claes Västerteg att ge en motivering till varför man bara skriver att Läkemedelsverket inte har någon planering av läkemedelklassning för triklosan. Det vore intressant att höra hur majoriteten sett på denna fråga.

Claes Västerteg (C)

Anf. 14 Claes Västerteg (C)

Fru talman! Det är mycket positivt att Gunvor G Ericson läst betänkandet, det förutsätter man ju, men hon hoppade över några rader när hon citerade ur betänkandet. Det står nämligen också att "huruvida det finns risk för resistensutveckling mot triklosan eller mot antibiotika vid användning av triklosan är inte klarlagt fullt ut". Det tror jag är en viktig del i den bedömning som ska göras framöver av huruvida det ska vara ett förbud eller inte. Det är en del i betänkandet, och det jag läste upp är också en del av svaret. Jag tror att det är ett ytterligare klargörande. Däremot tror jag inte, fru talman, att Gunvor G Ericson blir nöjd med svaret. Det förväntar jag mig inte. Det pågår ett arbete vid Kemikalieinspektionen. Regeringen har i sitt regleringsbrev lagt till att man ska intensifiera arbetet med att titta på problematiken med kemikalier i varor, så vi kommer säkert att få anledning att återkomma till detta. Försök därför inte i kammaren göra gällande att det inte sker någonting på det här området. Det pågår ett gediget arbete.

Anf. 15 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! När det gäller frågan om antibiotikaresistens är det ett stort problem i vårt samhälle. Jag har tidigare jobbat som sjuksköterska på intensivvårdsavdelning och mött patienter som inte kunnat bli hjälpta för att man inte hittat tillräckligt bra antibiotika till dem. Det är ett mycket stort problem, och där tror jag att Claes Västerteg och övriga i den borgerliga alliansen är överens med oss. Det finns en organisation som heter Strama. Den består av läkare och sjuksköterskor som jobbar för att minska antibiotikaanvändningen. Men det handlar inte bara om sjukvården. Det handlar också om var antibiotika finns i hela vårt samhälle. Claes Västerteg säger att man vill vara helt säker på att det verkligen finns bevis för att dessa medel innebär antibiotikaresistens. Som jag sade inser jag att det finns en viss tveksamhet, men man kunde ju vända på det hela och säga att eftersom vi inte är helt säkra på att det är okej att använda dessa medel, att det kan finnas en risk, skulle man, om den politiska viljan fanns, kunna gå åt andra hållet. I stället väljer man att säga att vi behöver forska mer. Det håller jag helt med om, det behövs mer forskning, men det framgår inte tydligt av betänkandet att det är anledningen till att man inte ens vill pröva om triklosan skulle kunna läkemedelsklassificeras. Tanken med läkemedelsklassificering är att göra det hela tydligare - för att veta när triklosan får användas. Behövs det exempelvis i kläder? Anser Claes Västerteg det?

Claes Västerteg (C)

Anf. 16 Claes Västerteg (C)

Fru talman! Det finns en viktig del att ha med sig i denna diskussion, nämligen vad det får för effekt om vi gör saker ensidigt i Sverige. Vi är en del av Europeiska unionen, och därför är det en poäng med att vi jobbar aktivt för att kunna ta gemensamma grepp i hela EU. Det pågår ett brett arbete i Europeiska unionen med att se över olika ämnen, vilka de vara månde, och det tycker jag är mycket viktigt. Men som jag sade är det i dag inte aktuellt att göra någon förändring avseende triklosan. Fru talman! Jag skulle även vilja lyfta upp frågan om antibiotika. Det är helt riktigt att vi är överens om att vi vill minska mängden antibiotika. Med all respekt för att Gunvor G Ericson är sjuksköterska, men jag tror inte att det stora problemet är just triklosan, utan det finns problem även vad avser läkemedelsförskrivningen i sjukvården. Den delen tror jag dock att vi ska hantera i andra sammanhang, inte lösa via triklosanfrågan. Avslutningsvis vill jag upprepa att det vid Kemikalieinspektionen pågår ett arbete för att se hur vi i fortsättningen ska hantera kemikalier i varor. Också jag vill veta vad som finns i de produkter jag köper, och då är det viktigt att jag lätt kan se vad som ingår i produkterna. Huruvida ämnet triklosan behövs i olika produkter är jag inte man att svara på.

Anf. 17 Karin Granbom Ellison (Fp)

Fru talman! Det är en viktig debatt som förs i dag om kemikaliers påverkan på människor och miljö. Visst oroas man när man hör talas om ökad kemikalieanvändning, att det i dricksvatten finns ämnen som man inte ens kan uttala namnen på, att det kan finnas gifter i de solkrämer vi smörjer våra barn med och skadliga ämnen i de kläder vi har närmast kroppen. Kemikalieämnet berör och engagerar, och därför kommer jag troligen att tala något längre tid än de sex minuter som jag anmält att jag skulle tala. Men även om detta ämne berör och oroar måste både hjärtat och hjärnan vara påkopplade. Förtroende kan inte ges endast till den som skriker högst. Jag måste säga att jag tycker att särskilt Socialdemokraterna har ett högt tonläge i förhållande till sina åtgärdsförslag. Ett argt yttrande har de presterat till det här betänkandet, men deras politik byggs inte under med mer än en enda enskild motion. Låt mig börja med denna enda motion, som handlar om spridning av sötningsmedel i miljön. Sedan januari i år finns det en ny EU-förordning om livsmedelstillsatser. Sveriges regering har varit starkt pådrivande för att det i förordningen ska finnas regler som kräver att hänsyn ska tas till miljöeffekter vid godkännande av livsmedelstillsatser. Det här finns nu på plats, och det är en stor framgång. Med anledning av den nya förordningen ska den europeiska livsmedelsmyndigheten göra en översyn av alla tillsatser. Då ska deras miljöpåverkan finnas med i bedömningen av om de i fortsättningen ska vara godkända. Ämnet sukralos, som vi har hört talas om tidigare i debatten i dag, är en livsmedelstillsats som i stort sett går igenom kroppen opåverkad. Den har också mycket stabila egenskaper i naturen. Men forskarna anser att det fortfarande finns för få vetenskapliga resultat om hur vattenlevande djur påverkas av ämnet. En del forskning har pågått om sukralos, och under arbetet med den nya EU-förordningen om tillsatser har jordbruksministern skickat in till EU de studier som funnits för beaktande. För några veckor sedan blev Naturvårdsverket och institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universitet klara med en förstudie på kräftdjur. Slutsatsen är att sukralos kan ha ekotoxiska effekter och att det är svårt att förutsäga långsiktiga effekter av ämnet. Detta är viktiga resultat, men studien är fortfarande bara en förstudie. Forskarna uppmanas nu att komma in med förslag till fördjupade studier hos Naturvårdsverket. Visst verkar det mycket angeläget att gå vidare med mer omfattande forskning. Framkommer det tydliga negativa effekter för miljö och djur av sukralos ska studierna förstås förmedlas till kommissionen och till Efsa som argumentation för ett förbud. Sammanfattningsvis vill jag säga att vi i alliansen har drivit på arbetet i EU. Vi följer forskningen på området och ska fortsatt agera i frågan om det framkommer vetenskapligt underlag för detta. Nu tänker jag tala om läkemedel och miljö. Visst är det så att läkemedel har påvisats i dricksvatten. Detta är en varningssignal om att vårt sätt att hantera läkemedel i dag kan leda till hälso- och miljöproblem i framtiden. Vissa djurarter är redan drabbade av störningar. Men också på detta område, läkemedel som tillförs naturen, är kunskapen om effekterna begränsade. Försiktighetsprincipen ska förstås gälla också på det här området, och därför ska vi vidta åtgärder för att minska ämnen som bedöms farliga för miljön. För flera år sedan skrev jag en motion om att det behövs bättre upplysning om att mediciner inte ska kastas eller spolas ned i avfallet. Det är viktigt att läkemedel tas om hand korrekt och att insamlingssystemet fungerar bra. Den största delen av de läkemedel som når miljön kommer via toaletter när medicin har passerat genom människors kroppar. Den sista anhalten innan läkemedelsresten kommer ut i naturen är via reningsverket. Slutsatsen av det här är att man måste göra den största insatsen i början av kedjan, i läkemedelsanvändningen. Men man måste också se över reningsmöjligheterna i reningsverken. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utreda frågan om läkemedelsrester i miljön. Åtgärder som är baserade på det arbetet kommer i havspropositionen, som snart ska presenteras. I Naturvårdsverkets rapport rekommenderas att vissa åtgärder ska vänta tills ett forskningsprojekt som kallas Mistrapharma är klart. Det blir det år 2012. Resultatet från det projektet ska förstås studeras och reageras på. I december förra året kom EU-kommissionen med en kommunikation över hur de framöver avser att driva frågorna om läkemedel. I detta finns ett viktigt förslag om att läkemedelsövervakningen också bör inkludera miljöpåverkan. I dag ingår biverkningar och folkhälsoaspekter i övervakningen, men inte miljöpåverkan. EU:s läkemedelslagstiftning behöver kompletteras med tanke på ämnens miljöfarlighet. Jag anser att det är angeläget att Sverige i den fortsatta rådsbehandlingen arbetar för att miljöpåverkan införs i EU:s läkemedelsövervakning. Läkemedel som är mycket farliga och som det säljs mycket av behöver sättas under regelbunden kontroll för att effekterna ska kunna följas. I detta sammanhang kan det vara viktigt att nämna att behandlingen av patienter alltid ska komma i första hand när ett läkemedel förskrivs. Men finns det ett miljövänligt bättre alternativ för att uppnå samma effekt bör det finnas drivkrafter för att de mindre miljöpåverkande substanserna ska användas. I Sverige är nu hälften av alla läkemedel miljöklassificerade. Det är mycket bra i en internationell jämförelse. Dessa kunskaper borde spridas i resten av EU. EU:s läkemedelsmyndighet har uttalat att den inte har kapacitet att ta hand om en databas för miljöklassificering, men också sagt att den inte har något emot om ett medlemsland tar på sig uppgiften. Kanske skulle Läkemedelsverket i Sverige kunna härbärgera en internationellt tillgänglig databas. Jag tycker att det är värt att se över det förslaget. Det skulle kunna vara en fjäder i hatten för Sverige. Ökad rening av vatten håller Mistrapharma på att forska om. Att införa en ny reningsteknik är mycket dyrt. Eftersom vi inte kommer att ha råd att förändra allt på en gång är det viktigt att veta hur vi ska satsa pengarna för rening och vad det är vi först måste skydda. Jag vill säga något om kemikalier i varor. Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag att öka sitt arbete vad gäller problemet med kemikalier i varor, särskilt varor för barn. I april ska de redovisa en lista över ämnen som kan vara lämplig när Sverige ska driva olika processer i Reach. Sverige ska vara tufft i det fortsatta arbetet i EU. Arbetet med hur information om farliga ämnen ska lämnas vidare till leverantörer och konsumenter måste fortsätta. Vi konsumenter måste få bättre information för att kunna skapa ett konsumenttryck för höga miljökrav på till exempel kläder. Allra sist vill jag säga att jag är mycket glad för att vi i Sverige efter många års arbete nu lyckats få fram ett förbud mot kvicksilver. Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna och är ett hot mot både människors hälsa och miljön. I den oro man kan känna beträffande kemikalier är det alltså samtidigt glädjande att kunna konstatera att det på kemikalieområdet pågår mycket forskning och uppföljning och att vi i Sverige kommer i land med åtgärder både nationellt och internationellt. Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 18 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Karin Granbom Ellison sade att det är för få resultat för att man ska kunna säga något. Ja, det är så med forskning att man behöver många resultat för att kunna säga något säkert. Men det finns ändå ganska många studier som pekar på effekter. Jag är också väldigt glad att Karin Granbom Ellison erkänner att det i den senaste studien om sukralos står att sukralos kan ha ekotoxiska effekter, för så är det. Men det är också så med vetenskapen att det faktum att man har för få resultat för att kunna säga något inte betyder att det är ofarligt. Det betyder inte heller att vi vet att det är farligt. Det måste vi ändå förhålla oss till i politiken. Då kan man fundera på om vi ska vänta tills vi är hundra procent säkra på att det är farligt och använda medlen, såsom vi gjorde med DDT och andra ämnen. Det kanske inte är en så klok strategi. Man kan använda utbytesprincipen. När det gäller sukralos finns det andra sötningsmedel som också har en ganska låg andel kalorier. Det är ju därför man använder sukralos, för att det är en låg andel kalorier. Det finns ett ämne som heter stevia, som är en naturlig buske. Det är inte godkänt i EU. I USA godkände man det i november. I Japan har man använt det i 40 år. Min fråga till Karin Granbom Ellison är: Skulle du kunna tänka dig att man i stället använder stevia och byter det mot sukralos av försiktighetsprincipskäl?

Anf. 19 Karin Granbom Ellison (Fp)

Fru talman! Det är väldigt viktigt att vi baserar vår politik på vetenskapliga grunder. Det måste ändå vara basen när vi ska ta ställning till förbud eller inte. Därför följer jag noga vilka resultat som kommer på området sukralos. Nu ska det göras en bedömning om man ska gå vidare med ytterligare fördjupade studier. Om det finns tydliga vetenskapliga resultat har vi något att skicka in till EU:s livsmedelsmyndighet. Det är den som ska fatta beslutet om det ska komma ett förbud mot sukralos. Eftersom den nu ser över alla tillsatser vore det ett tillfälle, om det finns bra resultat, att skicka in det. Jag vill understryka att vår politik ska bygga på vetenskap. Jag kan inte stå här och säga om ett särskilt ämne är utbytbart mot ett annat. Så mycket kemi vill jag inte uttala mig om. Jag stannar där.

Anf. 20 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Det är också en självklarhet för mig att det ska grundas på vetenskap. Men där vi skiljer oss åt är att jag i väntan på kunskap kan tänka mig ett moratorium för sukralos. Jag anser att det är för stor risk att spela med om det nu skulle visa sig att sukralos har ekotoxiska effekter som vi inte kan göra någonting åt. DDT finns fortfarande i bröstmjölk trots att det har varit förbjudet så länge. Jag vill inte att våra kommande generationer ska drabbas av ett felaktigt beslut som vi här och nu fattar. I väntan på kunskap kan man anta ett moratorium och byta ut mot andra ämnen. I till exempel USA anses stevia vara helt okej. Jag hoppas att man också kommer att godkänna det i EU. Jag vet att det finns en ansökan inlämnad. I sitt anförande tog Karin upp frågan om miljöklassificering av läkemedel. Än så länge är det frivilligt. Det är inte bindande på samma sätt som om det fanns en lagreglering. Det är väldigt intressant att du lyfter upp att Läkemedelsverket skulle kunna få ett uppdrag att registrera. Frågan blir då: Driver Folkpartiet linjen att det ska vara så? En annan fråga om läkemedel handlar om vem som får skriva ut läkemedel. I dag kan alla som har rätt att skriva ut läkemedel skriva ut det tyngsta bredspektrum antibiotika som finns, till exempel ett sådant som tar 365 dagar att brytas ned i solljus för att det över huvud taget ska försvinna. Det kan vem som helst skriva ut som har rätt att skriva ut läkemedel. Är det inte intressant att försöka titta på begränsning av det? Du tog även upp frågan om konsumenttryck. Vad gör ni när ni drar ned resurserna till Konsumentverket?

Anf. 21 Karin Granbom Ellison (Fp)

Fru talman! Det var många frågor på en gång här. Jag börjar med neddragningen. Det har varit mycket tal om det särskilt från Socialdemokraternas sida, och det förvånar mig. När man tittar på anslagen ser man att Socialdemokraterna anslår 5 miljoner extra. Det kommer väl inte att täcka den så kallade neddragning som vi gör? I så fall skulle Socialdemokraterna också göra en neddragning. Det grämer mig att jag inte har fått med mig siffran här. Jag har plockat fram den, men jag fick inte med mig den. Jag kan inte exakt säga hur mycket anslaget har minskat med. Jag vill minnas och har fått uppgifter om att det gavs ett extra anslag till Kemikalieinspektionen för att man skulle genomföra och starta verksamhet med Reach. Man anser nu att det uppstartsarbetet har genomförts, och därmed behöver man inte detta extra anslag. Därmed har inte anslaget till den vanliga verksamheten i Kemikalieinspektionen minskat. Det är väldigt viktigt att Kemikalieinspektionen jobbar på och gör ett mycket bra arbete När det gäller frågan om läkemedel och miljö är det viktigt att vi ökar kunskapen och sprider information om att det finns listor med väldigt bra klassificeringar. Vi har kommit oerhört långt i Sverige i jämförelse med många andra länder. Det är positivt att se att kommissionen nu i sitt paket på ett mycket tydligare sätt än vad man har gjort tidigare lyfter fram att miljö och läkemedel hänger ihop. Jag tycker att vi i Sverige ska försöka bidra med att den kunskap och klassificering som vi har i Sverige ska göras tillgänglig på internationell nivå.

Anf. 22 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Jag begärde ordet med anledning av att Karin Granbom Ellison sade att vi socialdemokrater hade ett väldigt högt tonläge i det särskilda yttrandet. Jag vill förklara varför vi har detta höga tonläge. Det speglar den frustration vi känner. Det har gjorts en genomgripande analys och utvärdering av miljömålen. Ett av de miljömål som är allra svårast att nå är Giftfri miljö. Det är snart ett år sedan man lade fram den utvärderingen. I stället för att ta itu med det säger man att vi nu ska se över och göra om miljömålen. Man skulle ha kunnat göra det och samtidigt kommit med konkreta förslag. Giftfri miljö är någonting som vi socialdemokrater har jobbat väldigt hårt med. Jag debatterade just den frågan. Det var en särskilt proposition där man hade lyft ut hela miljömålsarbetet eftersom man såg klimatfrågan och giftfri miljö som så viktiga. I det arbete som vi debatterade hade man ett så bra nationellt förslag och också möjlighet att påverka Reach på ett väldigt bra sätt. Man känner en frustration. Det känns inte som att regeringen nu fullföljer den goda tradition man haft i Sverige med att vara i fronten när det gäller kemikalier. Det är också det som speglas i det särskilda yttrande som vi har skrivit. Vi har förslag också i andra betänkanden och i till exempel budgetmotioner och så vidare. Vi kommer att fullfölja det och komma med mer förslag. Men det är lite svårt när det inte kommer några förslag från regeringen i de här frågorna till riksdagen.

Anf. 23 Karin Granbom Ellison (Fp)

Fru talman! Jag pekade i mitt anförande på, och också andra alliansrepresentanter har gjort det, att det pågår väldigt mycket arbete. Många myndigheter har fått uppdrag att jobba med och ska ganska så snart presentera resultatet av de uppdragen. Kemikalieinspektionen ska till exempel redan nu i april lämna en lista på olika ämnen som är värda att driva inom Reach. Det är ett mycket tydligt arbete. Men vi kan inte starta det arbetet förrän myndigheterna har fått jobba igenom arbetet. Det har varit ett högt tonläge. Ni talar väldigt engagerat. Men till slut utmynnar det i slutsatser om åtgärder som är väldigt svaga. Jag tänkte ge er chansen att berätta lite mer om era åtgärder i era reservationer. I motionen om spridning av sötningsmedel till miljön säger ni till exempel att regeringen ska presentera ett åtgärdsprogram. Hur ser ert åtgärdsprogram ut? Kan jag få veta det? Sedan kan jag titta i den andra reservationen om miljöeffekt av läkemedel. Där säger ni att regeringen skyndsamt bör ta initiativ till en översyn av ofördelaktiga miljöeffekter av xenobiotika. När man har gjort en sådan översyn och resultatet föreligger ska man ta ställning i vilken mån och i så fall hur miljölagstiftningen eller annan relevant lagstiftning ska förändras i syfte att minska skadliga effekter. Ja, är det inte det vi gör? Vi håller ju på att invänta studier, och när vi har sett resultatet av dem ska vi gå vidare och se om vi behöver någon ny lagstiftning. Vad är det Socialdemokraterna vill med sin reservation?

Anf. 24 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Det är viss skillnad mellan att vara i regeringsställning och i opposition. När man är i opposition har man inte möjlighet att skriva regleringsbrev, ge myndigheter direktiv och vara med och ta fram förordningar. Det är det som är skillnaden med att vara i opposition. Vi kan gärna vara med och komma med förslag till Karin Granbom Ellison om hur man ska ta fram åtgärdsplaner och så vidare. Men det är det som framför allt är regeringens uppdrag eftersom den har myndigheterna till hjälp. Jag har också kontakt med myndigheter, men tyvärr har jag inte den rollen att jag kan ge direktiv eller skriva regleringsbrev. Jag kan inte gå ut till myndigheter och säga: Skriv nu en förordning om det här! Det är det som är regeringsuppdrag. Tidigare har det varje år kommit en skrivelse från regeringen om hur man jobbar med hållbar utveckling. Det har vi inte sett den här mandatperioden. Folkpartiet var det parti som drev stenhårt att man skulle ha en hållbarhetskommission. Det var där man skulle ta upp de synpunkter som handlar om kopplingen mellan sociala frågor, miljö, hälsa och ekonomi. Vi har inte sett skymten av något som har kommit från Hållbarhetskommissionen. Den sitter på hemliga möten och visar sig inte för omvärlden, och definitivt inte för oppositionen. Oppositionen får inte vara med i Hållbarhetskommissionen. Inte ens Sveriges Kommuner och Landsting får vara med där. Så är det i fråga efter fråga. Vi har inga förslag att kunna ta ställning till från regeringen. Vi fick ingen miljömålsproposition med åtgärder. Regeringen är svaret skyldig när det handlar om det här. Jag kan bara bolla tillbaka: Var är åtgärdsförslagen från regeringen? Var är miljömålspropositionen? När får vi se en proposition om en giftfri miljö? Man får mängder av signaler från samhället i övrigt om att det inte står rätt till i de här frågorna. Vi får signaler om att det finns gifter överallt och att de kommer in i varor. Men vi ser inga förslag från regeringen.