Investeraravdrag
Betänkande 2013/14:SkU2
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 2 oktober 2013
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Hela betänkandet
Beslut
Klart med investeraravdrag för mindre företag (SkU2)
Investeraravdrag för företag av mindre storlek börjar gälla den 1 december 2013. Avdraget ska gälla för fysiska personer som förvärvar andelar när företaget bildas eller vid en nyemission. Man ska då få göra avdrag för hälften av betalningen för andelarna. Maxgränsen för avdrag är 650 000 kronor per person och år, vilket motsvarar andelar för 1,3 miljoner kronor. Alla investerares sammanlagda betalning för andelar i ett och samma företag får vara högst 20 miljoner kronor per år.
Riksdagen beslutade om ett förtydligande av regeringens förslag. Detta efter ett påpekande av EU-kommissionen. Avdrag ska inte gälla om någon andel i företaget handlas på en reglerad marknad, det vill säga är börsnoterat. Andra villkor som ska vara uppfyllda för att få avdrag:
- Medelantalet anställda inklusive delägare som arbetar i företaget ska vara färre än 50 personer.
- Nettoomsättningen eller balansomslutningen ska vara högst 80 miljoner kronor.
- Företaget ska ha ett löneunderlag på minst 300 000 kronor.
Lagen skulle enligt regeringens förslag ha börjat gälla den 1 september 2013. Riksdagen beslutade att lagen ska börja gälla den 1 december 2013 och ska tillämpas på investeringar efter den 30 november 2013.
- Utskottets förslag till beslut
- Delvis bifall till propositionen. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Ärendets gång
Förslag
Motioner: 1
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2013-09-19
Justering: 2013-09-19
Trycklov till Gotab och webb: 2013-09-23
Trycklov: 2013-09-23
Justering: 2013-09-19
Trycklov till Gotab och webb: 2013-09-23
Trycklov: 2013-09-23
Reservationer: 1
Betänkande 2013/14:SkU2
Betänkande 2013/14:SkU2
Alla beredningar i utskottet
2013-05-16, 2013-09-19
Klart med investeraravdrag för mindre företag (SkU2)
Investeraravdrag för företag av mindre storlek börjar gälla den 1 december 2013. Avdraget ska gälla för fysiska personer som förvärvar andelar när företaget bildas eller vid en nyemission. Man ska då få göra avdrag för hälften av betalningen för andelarna. Maxgränsen för avdrag är 650 000 kronor per person och år, vilket motsvarar andelar för 1,3 miljoner kronor. Alla investerares sammanlagda betalning för andelar i ett och samma företag får vara högst 20 miljoner kronor per år.
Skatteutskottet föreslår att regeringens förslag förtydligas efter ett påpekande av EU-kommissionen. Avdrag ska inte gälla om någon andel i företaget handlas på en reglerad marknad, det vill säga är börsnoterat. Andra villkor som ska vara uppfyllda för att få avdrag:
- Medelantalet anställda inklusive delägare som arbetar i företaget ska vara färre än 50 personer.
- Nettoomsättningen eller balansomslutningen ska vara högst 80 miljoner kronor.
- Företaget ska ha ett löneunderlag på minst 300 000 kronor.
Lagen skulle enligt regeringens förslag ha börjat gälla den 1 september 2013. Skatteutskottet föreslår nu att lagen börjar gälla den 1 december 2013 och ska tillämpas på investeringar efter den 30 november 2013.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2013-10-02
Debatt om förslag 2013/14:SkU2
Webb-tv: Investeraravdrag
Dokument från debatten
- 2013-10-02Protokoll 2013/14:8
Protokoll från debatten
Anf. 33 Jacob Johnson (V)
Herr talman! I detta betänkande föreslås att personer, till exempel ägare till eller investerare i mindre företag ska få ett skatteavdrag i inkomstslaget kapital vid förvärvande av andelar i företaget, antingen vid bildandet av företaget eller vid en nyemission. Med mindre företag avses företag där medelantalet anställda under året är högst 50 personer och företag som har en nettoomsättning eller en balansomslutning på maximalt 80 miljoner kronor. Avdraget ges med högst 650 000 kronor, motsvarande ett förvärv på 1,3 miljoner kronor. Skattereduktionen kan därmed uppgå till maximalt 195 000 kronor. Regeringen beräknar att detta kommer att minska statens skatteintäkter med 800 miljoner kronor per år.
Regeringen aviserade redan för ett år sedan i budgetpropositionen för 2013 detta avdrag, och en proposition lämnades till riksdagen för ett halvt år sedan, i början av april detta år. Riksdagsbehandlingen har dock försenats på grund av att förslaget har granskats av EU-kommissionen, som dock nu givit sitt medgivande till förslaget med vissa påpekanden.
Herr talman! Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag. Vi har andra förslag som vi anser är bättre när det gäller att stödja de mindre företagen. Jag kan avslöja att i det budgetförslag som Vänsterpartiet presenterar i morgon kommer vi återigen att föreslå att småföretag med högst tio anställda befrias från sjuklöneansvaret de första 14 dagarna. Det är en reform som småföretagarnas egen organisation med ihärdighet för fram som det viktigaste som stödet till de mindre företagen.
Vi avsätter i vårt budgetförslag 2 miljarder för detta, alltså mer än dubbelt så mycket som regeringens investeraravdrag. Jag tror att ett avskaffat sjuklöneansvar gör att många småföretagare vågar anställa ytterligare personer i sitt företag. I Sverige finns det till exempel drygt 200 000 mikroföretag, det vill säga företag med mellan en och nio anställda. Enligt en undersökning skulle 40 procent av dessa företag anställa ytterligare en person om sjuklöneansvaret togs bort. Även om denna undersökning överskattar effekten kan det alltså handla om tiotusentals nya jobb med en sådan reform.
Herr talman! Skattesystemet bör enligt Vänsterpartiet vara utformat så att det är enkelt att förstå och tillämpa för den enskilda skattebetalaren. Jag vill därför betona vikten av att eftersträva ett system som är enhetligt och likformigt och som har så få undantag som möjligt. På så sätt minimeras också möjligheterna till skatteplanering. Förslaget om att införa ett investeraravdrag är krångligt och ökar komplexiteten i skattesystemet, vilket också Skatteverket påpekar i sitt remissvar.
Skatteverket pekar också på ökad administrativ börda för företagen och höga hanteringskostnader för Skatteverket. Med olika gränsdragningar skapas möjligheter till skatteplanering och undandragande av skatt, vilket både Skatteverket och Ekonomistyrningsverket har påpekat i sina yttranden. De båda myndigheterna avvisar förslaget i dess helhet.
I propositionen till riksdagen skriver regeringen att Skatteverkets merkostnader ska hanteras inom ram, men det verkar nu som att regeringen har insett konsekvenserna för Skatteverket eftersom myndigheten i ändringsbudgeten får ett tillskott på 120 miljoner kronor för extrakostnader för nya skatteregler.
Ekonomistyrningsverket anser att det finns risk för att skattebortfallet blir väsentligt större än de beräknade 800 miljoner kronorna.
Regeringen har under sin mandatperiod infört flera undantag från principerna om enkelhet och likformighet. Med det här förslaget fortsätter man på den inslagna vägen mot ett skattesystem fyllt av olika avdragsmöjligheter. Vi har jobbskatteavdrag, ROT-avdrag, RUT-avdrag etcetera. Jag är starkt kritisk till den här utvecklingen i allmänhet. Investeraravdraget är ytterligare ett steg mot ett skattesystem som är perforerat med avdrag som en schweizerost.
LO avstyrker också förslaget och säger när det gäller avdragets påverkan på hela skattesystemet att skattelättnader som enbart riktar sig till vissa typer av företag riskerar att försämra systemets effektivitet. Jag instämmer i denna bedömning och anser vidare, liksom LO, att förslaget även bör avvisas av fördelningspolitiska skäl. LO skriver i sitt remissvar: Investeraravdraget är främst att betrakta som ett fördelningspolitiskt felriktat bidrag på upp till 195 000 kronor per år till ägare av fåmansföretag.
Jag tycker vidare att det är anmärkningsvärt att regeringen inte kommenterar de fördelningspolitiska effekterna av sitt förslag, inte minst mot bakgrund av att regeringen själv i den fördelningspolitiska bilagan till vårpropositionen skriver att ökade kapitalvinster och kapitalinkomster under senare år fått en ökad betydelse för de ökande inkomstskillnaderna, mätt som så kallad Gini-koefficient.
En närmare granskning visar, fortfarande enligt regeringens egen fördelningspolitiska redogörelse, att detta i synnerhet gäller utdelningar i fåmansföretag enligt de så kallade 3:12-reglerna, som regeringen successivt har gjort mer förmånliga och som nu är uppe för en omfattande debatt. Förslaget till investeraravdrag kommer ytterligare att bidra till ökade inkomstskillnader genom att villkoren för personer med stora kapitalinkomster blir ännu gynnsammare än vad de är i dag.
I propositionen bedömer regeringen att investeraravdraget till 80 procent kommer att utnyttjas av män och bara till 20 procent av kvinnor. Förslaget har alltså även en jämställdhetsmässig slagsida.
Herr talman! Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag. Och med detta yrkar jag bifall till reservationen.
Anf. 34 Lars Beckman (M)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i SkU2. Jacob Johnson har föredömligt redogjort för vad förslaget innebär, även om vi har kommit fram till olika slutsatser. Därför hoppar jag över detaljerna i det.
Jag tror att det är viktigt - och jag tycker att det är väldigt glädjande - att den här reformen har ett brett stöd i Sveriges riksdag.
Ett investeraravdrag kommer att innebära att matchningen förbättras mellan den som har en god idé och den som har möjlighet att investera. Det är egentligen huvudsyftet. Huvudsyftet, Jacob Johnson, är att förbättra matchningen mellan den som har en god idé och den som har möjlighet att investera.
Detta vet vi alla som har varit ute på företagsbesök. När man har pratat en stund med företagare kommer de ofta in på problemet med att de inte hittar kapital. Det kan vara att de har problem med att låna i banken eller att de inte kan bygga upp en egen vinst i företaget. Därför behöver de externt kapital.
Jag är helt säker på att Centern kommer att berätta om det. Det är Centern som har drivit den här frågan och fått hela Alliansen att genomföra det. Det tycker jag att Centern ska ha kredd för, naturligtvis.
Jag tänkte på det som Jacob Johnson sade om sjuklöneansvaret. Det är bara det, Jacob Johnson, att om det inte finns några företag blir frågan om sjuklöneansvar viktig men inte viktigast. Det är därför investeraravdraget behövs. Det handlar om att underlätta för människor med goda idéer att faktiskt starta sitt företag.
Jag kan ta två exempel från min valkrets. Det ena gäller Merdad som kom från Irak. Han hade 76 kronor på fickan när han skulle starta sitt företag. Det går att förstå att har man 76 kronor på fickan är det väldigt svårt att starta ett företag. Men han fick hjälp av en affärsängel i Gävle som lånade ut 200 000. Utan de 200 000 hade Merdad inte kunnat driva sitt företag i dag med tre anställda. Ett investeraravdrag hade naturligtvis hjälpt honom ännu bättre.
Ett annat exempel är Richard, en ung kille som hade jättegoda idéer men inga pengar. Han gick runt till bankerna. Han fick inte låna pengar. Han gick till Almi, till exempel. Han fick inte låna pengar där heller. Han hade en mormor som kunde pantsätta sitt hus och låna upp ett par miljoner. Men de allra flesta människor har förmodligen inte en mormor som kan låna upp sitt hus. Det är därför investeraravdraget är väldigt bra.
Vi får inte glömma bort att fyra av fem jobb skapas i småföretagen. Den här reformen innebär att man satsar på småföretagen, och då satsar man också på jobben. Det här är en viktig jobbreform med ett brett stöd i Sveriges riksdag.
Det är alltså ett positivt besked i dag. Det är en glädjens dag. Skatteutskottet ställer sig bakom regeringens förslag om investeraravdrag för småföretag med syfte att öka drivkraften att faktiskt investera och därmed skapa jobb.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i SkU2.
(Applåder)
Anf. 35 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Det måste finnas företag. Det finns, som sagt var, till exempel mer än 200 000 mikroföretag i dag med en till nio anställda. De har svårigheter när det gäller att våga rekrytera. Ett avlastat sjuklöneansvar skulle ha stor betydelse. Men jag vill ställa en annan fråga till Lars Beckman.
Inkomstskillnaderna och ojämlikheten ökar i Sverige. Den rikaste tiondelen har ökat sin årliga disponibla inkomst mellan 2006 och 2011 med ca 79 000 kronor per år, medan den fattigaste tiondelen har fått sina inkomster minskade under samma period.
Enligt OECD är Sverige det land där den relativa fattigdomen har ökat mest. Sverige har sjunkit från att vara det mest jämlika samhället 1995 till en 14:e plats 2010.
Regeringens politik leder till ökade klyftor med sämre social rörlighet och en sämre fungerande arbetsmarknad som konsekvens.
Jag vill återkomma till frågan jag hade i mitt anförande. Är det inte anmärkningsvärt, särskilt mot bakgrund av regeringens egen fördelningspolitiska redogörelse i våras, att man varken i propositionen eller i betänkandet diskuterar eller bemöter farhågorna om negativa fördelningspolitiska effekter?
Anf. 36 Lars Beckman (M)
Herr talman! Jag tycker att det är något som är mer anmärkningsvärt. Ni är ett parti som nu har gjort ett nummer av att ni vill vara ett småföretagarparti. Jag har läst debattartiklar runt om i landet. Jag har sett presskonferenser. Jag har sett vänsterpartister som är ute och har hearingar med småföretagare. Ni har inte ställt er bakom investeraravdraget. Det är jag förvånad över. Ni måste rimligtvis ha mött alla de företagare som vi andra har mött och som faktiskt säger att det är ett elände att gå till banken.
Det handlar kanske inte minst om den ensamstående mamman, som bär på en idé och som vet att hon skulle vilja göra det här om hon bara hade pengar. Sedan kan man naturligtvis säga att jobbskatteavdraget har gjort att även den ensamstående mamman nu har möjlighet att lägga undan en liten slant. Det är ofta det som är det största problemet. Man behöver den här lilla tryggheten, den ekonomiska tryggheten, som gör att man vågar starta eget och kan starta eget. Därför är jag väldigt förvånad över att Vänsterpartiet som det enda partiet i Sveriges riksdag faktiskt ställer sig vid sidan av de andra partierna. Vi andra partier har kommit fram till att vi vill underlätta för småföretagare att starta och växa. Det är viktigt.
Jag uppfattade Jacob Johnsons inlägg mer som ett retoriskt inlägg, och jag har den största respekten för det. Men det här handlar om att lösa verkliga problem hos småföretagare, framför allt för alla de människor som drömmer om att starta företag. Det är därför det är viktigt med ett investeraravdrag.
Anf. 37 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Det var ingen retorisk fråga, utan det var en konkret fråga till Lars Beckman, och jag hoppas att han kan svara på frågan. Han får en ny chans.
Är det inte anmärkningsvärt, särskilt mot bakgrund av regeringens egen fördelningspolitiska redogörelse i våras, att varken proposition eller betänkande diskuterar eller bemöter farhågorna om negativa fördelningspolitiska effekter? Det är min fråga, och jag hoppas att jag kan få ett svar. Medan du funderar på svaret kan jag understryka att investeraravdraget är ett avdrag på inkomstslaget kapital. Mormodern som hjälpte sitt barnbarn ska alltså göra ett avdrag på en kapitalvinst, inte för att hon tog från sin förmögenhet. Det ger inget avdrag.
De som framför allt gynnas av förslaget är de med stora kapitalinkomster. De kan få upp till 195 000 kronor i skattelättnad. Är det en sådan fördelningspolitik du vill ha?
Försök att svara på min fråga, Lars Beckman.
Anf. 38 Lars Beckman (M)
Herr talman! Som alltid när någon från Vänsterpartiet är uppe i talarstolen blir det mycket retorik. Det kan vi ha respekt för.
Det här investeraravdraget handlar om att vi har sett ett viktigt samhällsproblem, nämligen att det finns företag som inte kan växa tillräckligt snabbt. Man kan inte anställa tillräckligt många beroende på att man har brist på kapital. Det är verkligheten, Jacob Johnson. Sedan må du hålla retoriska inlägg om fördelningspolitik - det har jag den största respekt för att Vänstern gör - men här handlar det om att se och lösa ett samhällsproblem och att se till att det blir fler jobb, Jacob Johnson.
Jag vet inte om du lyssnade på mitt inlägg eller om du har träffat en företagare någon gång, men de allra flesta jobben i Sverige växer fram i småföretag. Fyra av fem jobb i Sverige växer fram i småföretag. Att inte underlätta för småföretag, att inte underlätta kapitalanskaffningen för småföretag, är alltså att förhindra nya jobb. Det här är en jobbreform, Jacob Johnson, ingen fördelningspolitisk reform som Vänstern verkar tro. Det är möjligt att det är anledningen till att Vänstern är det enda partiet som inte ställer sig bakom förslaget.
Jag tror, precis som Jacob Johnson säger, att det för en del företag vore bra att ta bort sjuklöneansvaret. Verkligheten är sådan att de flesta arbetsgivare som orsakar höga sjukskrivningar är offentliga arbetsgivare. Sjukskrivningstalen i små företag är låga i Sverige. För det enskilda företaget finns en stor riskfaktor, men innan vi kommer in på sjuklöneansvaret måste det finnas företag. Investeraravdraget har till syfte att underlätta så att det blir fler företag i Sverige. Det här är en viktig och värdefull jobbreform som har ett stort och brett stöd i Sveriges riksdag.
Anf. 39 Gunnar Andrén (FP)
Herr talman! Hur får vi företag i Sverige?
Redan Ernst Wigforss och Bertil Ohlin sade på 1920- och 1930-talen en viktig sak, nämligen att arbetet aldrig tar slut. Det finns alltid möjligheter till arbete och sysselsättning.
Men hur skapas jobben? Utan företagsamma människor får vi inga företagare. Utan företagare får vi inga företag. Utan företagare får vi inga arbetsgivare, och utan arbetsgivare får vi inga anställda. Om det inte finns några anställda, företagare och arbetsgivare får vi inte heller någon välfärd. Det är utgångspunkten för att skapa företag, det vill säga att tillfredsställa ett behov som finns någonstans - många gånger oklart vilket. Ingvar Kamprad noterade att han kunde möblera om Sverige helt och hållet. Det var ingen dålig idé.
Alldeles nyss, herr talman, lyssnade vi som var här i kammaren på en debatt om att riksdagen ska gå över från en inkomstgaranti till en omställningsperiod för ledamöter. Det är en jobbreform. Detta investeraravdrag ligger i samma riktning. Du ska ta ansvar för att skapa någonting själv och inte leva på garantier. Det gäller att skapa verksamheter som man kan leva på.
Den här frågan har en mycket ideologisk inverkan. Jag skulle vilja se på reservationen från Vänsterpartiet. Den är mycket ideologisk. Man kan lita på Vänsterpartiet. I fråga om företagsamhet ska villkoren vara dåliga. Möjligen kan kolchoser ha lite bättre villkor, men alla andra företag ska ha dåliga villkor. Det skapar ingen välfärd och inte många företag.
Jag anser att den största finessen med investeraravdraget - det är en liten del, alla kommer inte att omfattas - är att det finns en möjlighet till och med för riksdagsledamöter som inte blir omvalda att använda avdraget för att skapa en god trygghet för sig själva och sina familjer i framtiden. Precis som Lars Beckman var inne på är det svårt för många företag att skaffa fram tillräckligt kapital. Alla vi som bor i ett hus - bostadsrätt eller vad det kan vara - är nästan alltid bankkunder. Vi är beroende av bankerna, och vi har lite eget kapital att sätta in i våra verksamheter.
Det här förslaget är bra på det sättet att det gör det möjligt att öka det egna kapitalet så att man blir mer oberoende av andra långivare. Vi blir inte alla bankernas fångar. Det är den största finessen med förslaget.
Jacob Johnson sade i sitt anförande att förslaget är dåligt ur jämlikhetssynpunkt. Det kan vi naturligtvis diskutera. Men enligt Jacob Johnson kommer av dem som utnyttjar avdraget bara 20 procent att vara kvinnor. Vi vet inte säkert, men det är i den storleksordningen. Då undrar jag om vi ska neka dessa 20 procent kvinnor denna möjlighet. Är det inte just dessa 20 procent kvinnor som vi ska stödja att bli egna företagare, stå på egna ben, slippa inkomstgarantier och vara beroende av sina män? Detta är en mycket bra jämlikhetsreform. Just dessa kvinnor, inte andra, kan dra nytta av avdraget och bli mer ekonomiskt oberoende av sina säkert älskade män.
Jag yrkar bifall till förslaget.
(Applåder)
Anf. 40 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Jag försöker alltid att låta bli att ta replik på Gunnar Andrén, men det brukar ofta sluta med att jag tar replik.
Gunnar Andrén tog upp jämställdhetsaspekten, inte jämlikhetsaspekten. Av propositionen framgår att det finns vissa krav, nämligen att man måste belysa jämställdhetsaspekterna, till exempel effekten på kvinnor och män. Då står det lakoniskt i propositionen att det blir ungefär 80 procent män och kanske 20 procent kvinnor.
Det är belysande vilka avdraget kommer att rikta sig till, nämligen rika män - lite förenklat. Det finns en annan diskussion när det gäller 3:12-reglerna. Där handlar det ofta om de manliga revisorerna som på ett skamlöst sätt skor sig genom att utnyttja 3:12-reglerna.
Vi har system som på olika sätt gynnar män framför kvinnor. Detta är också ett exempel på det. Varför gynnar det då män? Jo, därför att det är män som har de största kapitalinkomsterna och kan göra de här avdragen. Så ser samhället ut.
Jag tycker att man ska använda skattepengar på ett annat sätt. Vi vill till exempel avsätta mer pengar, 2 miljarder, för att ta bort sjuklöneansvaret för småföretag som också kan gynna många kvinnor.
I propositionen finns inte beskrivet, vilket jag tycker är en miss, de fördelningspolitiska konsekvenserna. Jag har försökt fråga Lars Beckman om det, men han svarade inte på det i någon av sina två repliker. Nu får Gunnar Andrén chansen att svara på om han tycker att det är anmärkningsvärt att de fördelningspolitiska effekterna inte är belysta i vare sig proposition eller betänkande.
Anf. 41 Gunnar Andrén (FP)
Herr talman! En känd bankdirektör, som hette Tore Browaldh och var chef för Handelsbanken, sade vid något tillfälle så här: Om du vill skaffa dig en liten förmögenhet ska du börja med en stor.
Det där ligger det väldigt mycket i, för det är precis vad Vänsterpartiet alltid tycker. Sjuklöneansvaret för de existerande företagen ska bort. Nya reformer som möjliggör för kvinnor att starta egna företag och bli mindre beroende av släktingar, banker och vad det nu är, nej, det är ingenting. Det ska man strunta i, för jämlikhets- eller jämställdhetsaspekterna har inte tillräcklig bredd i en proposition. Det kanske är på det sättet. Det finns alltid den obotfärdiges förhinder.
Jag har inte läst i detalj vilka jämställdhets- eller jämlikhetsaspekter som ligger bakom här. Men jag vet att de 20 procent som är kvinnor - om nu Jacob Johnson har rätt - och som kan dra nytta av detta inte är ett dyft hjälpta av Jacob Johnson och andra som säger nej till detta. De kommer att vara i en sämre situation. De kommer att sakna denna möjlighet att skapa sig den obundenhet och den ekonomiska framtid som det här förslaget skapar. Men Jacob Johnson är säker på sin sak, precis som Tore Browaldh var: Ska man skaffa sig en liten förmögenhet ska man börja med en stor. Vi ska inte ha någon klassresa i det här landet, och detta ska inte gälla kvinnor. Det är innebörden av vad Jacob Johnson säger om förslaget.
Anf. 42 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Den här debatten gäller ju regeringens förslag om investeraravdrag, inte den mycket större debatten om stöd till småföretagsamheten.
Jag har kommit in på några förslag som Västerpartiet har, framför allt detta om sjuklöneansvaret. Men vi har också andra förslag, till exempel FoU-stöd och annat som vi tror är mycket viktigt för de mindre företagen.
Gunnar Andrén har inte läst propositionen så noga, men jag kan intyga att den inte innehåller några bedömningar av de fördelningspolitiska konsekvenserna. Det finns bara en liten notering om jämställdhetsaspekterna. Det tycker jag är anmärkningsvärt, inte minst mot bakgrund av att regeringen själv i sin fördelningspolitiska bilaga till vårpropositionen tar upp att inkomstskillnaderna i Sverige ökar och att en huvudförklaring är de ökade kapitalvinsterna och kapitalinkomsterna, till exempel genom 3:12-reglerna. Det här är ytterligare ett förslag som kommer att förstärka denna utveckling. Då tycker jag att det borde ligga i regeringens eget intresse att belysa konsekvenserna av sina egna lagförslag.
Anf. 43 Gunnar Andrén (FP)
Herr talman! Jacob Johnson tycker inte om att vi diskuterar andra frågor än just denna. Jag kan påminna om att i valrörelsen 2010 deltog Jacob Johnson och jag i olika debatter om ROT- och RUT-avdragen. De vill ju ni ta bort över huvud taget. Vad är det för jämställdhetspolitik? Det har ju gynnat väldigt många kvinnor.
Det är säkert riktigt som Jacob Johnson säger - jag har inte klart för mig exakt vad som står i propositionen - att 20-80 inte är tillräckligt. Men min poäng är en helt annan, oavsett vad som står i propositionen, nämligen att detta ger en del kvinnor, säkert också män, möjlighet att skapa sig en bättre framtid med egen utkomst oberoende av banker, släktingar, sina män och vad det nu kan vara. Det skapar en möjlighet även för dem. Detta vill Jacob Johnson inte ska ske av jämställdhetsskäl.
Det finns en inneboende motsättning i detta. Jag tycker att vi ska ge kvinnor, även om de bara är 20 procent av småföretagarna, möjlighet att skapa egen ekonomisk trygghet och ta vara på sin egen företagsamhet.
Anf. 44 Karin Nilsson (C)
Herr talman! Jag vill börja med att säga: Äntligen! Det har varit en lång resa fram till i dag när vi nu äntligen kan fatta beslutet här i riksdagen om att införa ett investeraravdrag. Det innebär en skattelättnad för enskilda privatpersoner som är villiga att lätta på plånboken och hjälpa i gång ett litet företag genom att våga ta risken att låna ut sina under många år förvärvade och sparade pengar.
Visst, det finns affärsänglar som vill investera i företag, men sådana kräver ofta ett stort inflytande i företaget, och de kräver också en stor och snabb avkastning på sitt kapital. Dessutom ska de på något sätt få kännedom om att Andersson, Pettersson och kanske Lundström går i företagsstartartankar och intressera sig för en affärsidé som kanske inte i alla lägen har den snabba tillväxtpotential som de kräver.
Visst, det finns också pensionsfonder som investerar i företag men knappast i företag som knappt finns, i vart fall inte företag som inte finns på börsen eller som bara har några få anställda. Och, visst, det finns banker som har till uppgift att låna ut pengar, men då vill de oftast veta att det finns andra pengar i botten som minskar deras risktagande.
Herr talman! Jag tror att jag vet vad jag talar om. Jag har själv haft företag en kort tid. Min man har ett företag, och två av våra tre barn har egna företag sedan ett par år tillbaka.
Det behövs kapital att röra sig med när man drar i gång. Även om verksamheten ekonomiskt går runt redan första året, vilket är väldigt ovanligt, är sällan intäkter och utgifter i fas så att man har likvida medel när man som bäst behöver det. Vilka står då närmast att be om hjälp? I vårt fall är det vi som föräldrar, i andra fall vänner, syskon eller andra släktingar.
Många gör redan allt de kan för sina barn eller sina vänner när det handlar om att starta företag. Men man tar en stor risk, och man gör det oftast utan krav på avkastning eller ränta, snarare utlägg för räntor och kanske också en del borgensåtaganden.
Många privatpersoner har genom åren lagt grunden till vår gemensamma välfärd i landet genom att helt privat ha stöttat nya företag. Det har skapat nya företag och därmed nya jobb som har lett till många familjers försörjning och välfärdens finansiering. Att dessa insatser nu värdesätts är definitivt inte en dag för tidigt.
Herr talman! Investeraravdraget kan också vara en viktig pusselbit i ett generationsskifte i ett företag. Jag kan ta som exempel ett lantbruk eller en liten kaférörelse där lantbrukaren eller kaféägaren börjar bli till åren och vill sälja verksamheten till en ung och rask efterträdare. Som säljare har man ju god kännedom om rörelsens ekonomiska villkor och dessutom en frigjord förmögenhet som går att placera. Genom investeraravdraget får man också en viss garanterad avkastning på investeringen.
De 1,3 miljoner som säljaren kan stoppa in i sin efterträdares företag kan vara en god hjälp för en ung människa som inte själv har etablerat en stark relation med en bank och kanske inte heller hunnit skaffa sig ett eget startkapital.
Herr talman! Jag ser bara fördelar i att investeraravdraget nu blir beslutat och att det träder i kraft i år, som det är tänkt, även om det sker några månader senare än vad som ursprungligen var avsikten.
Jag hoppas verkligen att Skatteverket anstränger sig till det yttersta så att de skattebetalare som går in och gör investeringar i sina nära och käras företag i december i år kan göra avdraget i sina deklarationer för 2013 och också direkt få effekt av det.
Jag vill definitivt yrka bifall till denna proposition.
(Applåder)
Anf. 45 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Vi säger alltså nej till investeraravdraget, men vi anser att det behövs olika statliga åtgärder för att stödja små och medelstora företag.
Vi vill bland annat stimulera forskning och utveckling genom att införa ett stöd på 1,4 miljarder för företag upp till 250 anställda.
Vi vill förbättra kapitalförsörjningen genom att konsolidera de statliga insatserna och föra ihop Innovationsbron, Almi Företagspartner och Inlandsinnovation.
Vi vill stärka de lokala sparbankernas möjligheter att konkurrera med storbankerna och bidra till utvecklingen av det lokala näringslivet. Här behövs det lag- och regeländringar men också stöd till att starta nya sparbanker.
Framför allt vill vi som sagt stödja de mindre företagen genom att ta bort sjuklöneansvaret för företag med upp till tio anställda. Det är en reform som Vänsterpartiet har drivit länge och som jag vet har diskuterats även i andra partier. Småföretagarna själva förespråkar ju detta.
Karin Nilsson! Varför prioriterar Centerpartiet investeraravdraget framför avskaffat sjuklöneansvar de två första veckorna för de mindre företagen?
Anf. 46 Karin Nilsson (C)
Herr talman! Jag tackar Jacob för frågorna. När det gäller forsknings- och utvecklingsanslag, innovationsfrågor och banker görs allt det inom Alliansen redan i dag. Mycket görs också i budgeten för 2014.
Frågan om att stödja de mindre företagen vad gäller sjuklöneansvaret för andra sjuklöneveckan har givetvis varit uppe, och Centerpartiet har drivit den. Vi kom inte fram till det i budgeten, men vi kom fram till en alliansöverenskommelse om en snabbutredning som ska leda till att vi får en bättre träffsäkerhet vad gäller andra sjuklöneveckan och där vi i första hand riktar oss till de minsta företagen.
Vi får kanske inte den effekten om vi bara rakt av tar bort den andra sjuklöneveckan. Därför ser jag det arbete som pågår som en mer framkomlig väg än att bara ta bort andra sjuklöneveckan. Det är ju de små företagen vi i huvudsak vill gynna när det gäller detta. Det är de som är mest sårbara.
Jag sätter inte det ena mot det andra. Jag vill ha både och, och jag tror att vi kommer dit.
Anf. 47 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Vänsterpartiet förordar ett avskaffat sjuklöneansvar för de två första veckorna, inte bara för den andra veckan. Småföretagarna brukar själva påpeka att det har mindre betydelse att ta bort den andra veckan. Det är när man tar bort båda veckorna som det får ett ordentligt genomslag för de 200 000 mikroföretagen med en till nio anställda. 40 procent av dessa företag är beredda att anställa en person till om de får denna lättnad. För ett litet företag är sjuklöneansvaret ett ganska stort ansvar. Detta är en riktad åtgärd som Vänsterpartiet lägger fram.
Vi lägger också fram, utöver regeringens förslag, de stöd som jag har talat om tidigare.
Karin Nilsson nämnde de så kallade affärsänglarna. Hon var inte så orolig för dem. Jag tror dock att dessa affärsänglar kommer att tjäna på systemet med investeraravdrag. Man måste ha en stor kapitalvinst för att dra av. Det är inget bidrag. Gör man en stor insättning kan det minska beskattningen på det egna stora kapitalet. Det är dock inte så många som har så stora kapitalinkomster. Detta riktar sig alltså framför allt till rika personer med stora kapitalinkomster, bland annat affärsänglar. Jag är mer orolig än Karin Nilsson i detta fall.
Man kan inte komma förbi att de tunga remissinstanserna Ekonomistyrningsverket och Skatteverket har avvisat detta förslag, bland annat på grund av alla krångliga regler och att man inte kan bibehålla ett enhetligt skattesystem.
Det är en farlig väg som Alliansen går genom att urholka systemet och ha olika avdrag hit och dit. Det blir inget enhetligt, stabilt och robust skattesystem.
Jag hoppas att det blir en skatteöversyn så att vi kan se över detta i framtiden.
Anf. 48 Karin Nilsson (C)
Herr talman! När det gäller att få tag i det riskvilliga kapitalet ser jag inte att Jacob Johnson gör några större uppoffringar för att lyckas med det. Syftet med reformen är att åstadkomma fler jobb och få fler företag att starta och växa. Genom detta får vi det.
Ett missbruk av en reform är givetvis olycklig, men affärsänglarna bedriver som regel sin verksamhet inom någon form av bolag. Det handlar om att satsa pengar och kapitalisera dem. I detta sammanhang vänder man sig till juridiska personer, alltså enskilda människor, du och jag, om vi råkar ha pengar på banken som vi skulle vilja risksätta hos vänner och bekanta som har behov av dessa pengar.
Som tack för detta får man en skattelättnad i stället för att man som i dag får hjälpa sina nära och kära i all oändlighet men bara har utgifter för det. Detta gör det både enklare att avstå pengar och ta emot eftersom det finns en affärsrelation.
Det finns bara fördelar vad gäller att få fram dessa pengar och sätta dem i arbete i växande små företag. Dessa pengar skulle annars placeras i fonder och spekuleras med i de större bolag som finns på börsen, för det har hittills varit den enda möjligheten.
Anf. 49 Thoralf Alfsson (SD)
Herr talman! I dag debatterar vi betänkande SkU2 angående införandet av ett investeraravdrag för mindre företag i samband med bildandet eller vid en nyemission där fysiska personer som förvärvar andelar har möjlighet att göra ett avdrag med hälften av betalningen men högst 650 000 kronor.
Sverigedemokraterna ställer sig bakom intentionen att skapa incitament för att öka tillkomsten och utvecklingen av mindre företag. Att tillgången på riskkapital är av vital betydelse för mindre företag är ett faktum och av stor betydelse för att de ska kunna skapas eller expandera.
Utan skapandet av mindre företag kommer inte heller förutsättningarna finnas för att de ska kunna utvecklas till större företag i framtiden. Därför är det viktigt att investeringsviljan stimuleras.
Av betänkandet framgår att det ställs en rad villkor för möjligheten att utnyttja investeraravdraget.
Arbetsmarknadssituationen är allt annat än bra i landet. Om detta förslag kan vara en pusselbit för att öka sysselsättningen är det givetvis positivt.
I vår skuggbudget förslår vi även en rad andra åtgärder för att stimulera småföretagandet.
I min hemkommun Kalmar hade jag i samband med måndagens möte i kommunfullmäktige anledning att titta på statistik från Arbetsförmedlingen. I Kalmar kommun med drygt 60 000 invånare finns det 2 755 arbetssökande varav 1 450 är öppet arbetslösa. Detta kan mycket väl kallas massarbetslöshet.
Ett sätt att förbättra arbetsmarknadssituationen kan givetvis vara att skapa incitament för investeringar i mindre företag, men det finns även andra sätt att påverka utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden. Det gäller inte minst arbetskraftsinvandringen av okvalificerad arbetskraft.
Till vissa delar har jag förståelse för remissinstansernas synpunkter om att förslaget ökar komplexiteten i skattesystemet och att de nya reglerna kan bli svåra att kontrollera. Risken för skatteplanering kommer sannolikt även att öka. Jag är dock övertygad om att Skatteverket har de kunskaper och system som krävs för att man ska kunna utföra sin kontrollverksamhet och för att regelsystemet ska följas.
Herr talman! Sverigedemokraterna anser precis som Skatteverket att det borde införas ett krav på att svenska företag ska bedriva näringsverksamhet i Sverige för att kunna åtnjuta investeraravdraget. I grund och botten handlar investeraravdraget om att skapa nya arbetstillfällen i Sverige, och därmed borde detta också avspeglas i detta avseende.
När det gäller utländska bolag skulle vi gärna se vissa begränsningar, men som vanligt tillåter inte EU:s regelverk att utländska företag särbehandlas. Dock finns i varje fall en skrivning om att utländska bolag ska ha ett fast driftställe i Sverige för att komma i åtnjutande av investeraravdraget. Vad det kommer att innebära får vi kanske anledning att återkomma till i framtiden. Det gäller givetvis också om det visar sig att investeraravdraget kommer att utnyttjas för otillbörlig skatteplanering.
Sammantaget har vi ändå bedömt att fördelarna med investeraravdraget överväger de nackdelar det kan innebära och som remissinstanserna har pekat ut. Därför har vi inte ställt oss negativa till förslaget om införande av ett investeraravdrag. Det är Sverigedemokraternas förhoppning att detta ska bidra till att skapa nya arbetstillfällen i Sverige.
Anf. 50 Lars Gustafsson (KD)
Herr talman! När man får olika förslag brukar jag tycka att det är intressant med faktiska exempel. Jag kommer att tänka på ett företag som jag besökte för ett antal år sedan strax utanför Luleå. De hade kommit på en idé om hur man kan utveckla systemet för att optimera lastutrymmena i fordon. I en lastbil skulle man kunna optimera och förbättra lastkapaciteten med 20 till 30 procent och även minska skadorna på varor. Problemet var bara att för att göra detta fanns på den tiden inga förutsättningar att få lån eller att få någon intresserad att investera i det hela.
Det var dock ett väldigt bra system som till och med prövades av den norska järnvägen, men det fanns inte kapital för att utveckla det. Det var det stora bekymret för företaget. Hur det gick vet jag inte, men jag kan föreställa mig att de hade varit tacksamma om någon hade velat investera i deras företag så att idén hade kunnat utvecklas och de 12 anställda återigen kunnat bli 15. Det är bra om vi får lite jobb i Norrlands inland. Jag ser inga problem ur ett genusperspektiv att låta också norrlänningarna få arbete.
Kapitalförsörjning är viktigt, särskilt för mindre och nya företag. För Sveriges mindre företag är detta ofta ett problem. Jämför man med andra jämförbara länder är tillgången till riskkapital inte så bra i Sverige.
Investeraravdraget handlar om att förbättra tillgången till riskkapital, som är en bristvara. Det måste ofta finnas extra ekonomiskt utrymme för att bygga upp, utveckla och förbättra produkter, idéer och forskning. I det sammanhanget, när det gäller att utveckla de sakerna, hjälper inte en förändring av sjuklöneansvaret.
Kristdemokraterna har länge arbetat för en möjlighet för personer att kunna investera i företagsutveckling, och då behövs riskvilligt kapital. Förslaget på riksdagens bord tar sikte på just detta. När personer kan avsätta ett visst begränsat belopp, utan att de först måste ha skattat ut det, uppmuntras investeringar i nya tankar och idéer som skapar nya arbetstillfällen.
I detta sammanhang vill jag påminna om att Vänstern inte gillade förmögenhetsskatten när vi tog bort den. Det gjorde vi för att få tillbaka de miljarder som skulle kunna satsas i nya företag i Sverige och inte i Monaco, Schweiz eller var det nu kan vara.
Herr talman! Jag har ganska nyligen besökt ett antal mindre företag där frågan om riskkapital ofta framförs som ett hinder för utveckling av produkter och produktion. Sverige har inte råd att ha sämre förutsättningar för företagens kapitalförsörjning än andra länder. Det finns således ingen anledning att motsätta sig detta betänkande. Snarare bör kammaren fundera på hur vi ytterligare kan förbättra villkoren för de mindre företagen, vilka enligt en i stort sett enig ekonomisk expertis anses vara den sektor där antalet nya arbetstillfällen kommer att och kan öka. Det behövs fler initiativ för att få bättre villkor för de mindre företagen, inte färre.
Jag tror att man måste komma ihåg att detta är en särskild glesbygdssatsning. Jag tror också att det är i glesbygden man har mest problem att behålla sina sysselsättningar. Därför är detta indirekt också ett glesbygdsstöd.
Herr talman! Jag tänker inte upprepa det tekniska innehållet i propositionen utan kan glädja kammarens ledamöter genom att inte förlänga debatten. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Beslut, Genomförd
Beslut: 2013-10-02
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2013-10-02Protokoll 2013/14:8
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Investeraravdrag
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) med den ändringen att 43 kap. 4 § och ikraftträdande och övergångsbestämmelserna får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
2. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) med den ändringen att lagen träder i kraft den 1 december 2013.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:134 punkterna 1 och 2 samt avslår motion 2012/13:Sk14.- Reservation 1 (V)