En långsiktigt hållbar tingsrättsorganisation

Anf. 1 Margareta Persson (S)

Fru talman! Vi ska nu debattera regeringens förslag om förändringar i tingsrättsorganisationen. Det är inte första gången vi har ärenden om förändringar i tingsrättsorganisationen. De har pågått sedan 1999 och fram till 2007. Antalet tingsrätter har minskat från 96 till 53. De här förändringarna och sammanslagningarna eller nedläggningarna föreslogs och påbörjades av den socialdemokratiska regeringen. Skälen för sammanslagningen kan sägas vara desamma som den borgerliga regeringen nu anför i sin skrivelse. Regeringen anser att "tingsrättsorganisationen ska vara uppbyggd så att mål och ärenden kan handläggas rättssäkert och effektivt. Organisationen måste utvecklas i takt med att kraven från samhället ökar. - - - Domstolarna ska ha en funktionell geografisk spridning i förhållande till allmänheten, näringslivet och rättsväsendets övriga myndigheter samtidigt som organisationen skapar förutsättningar för specialisering, kompetensutveckling och en väl fungerande beredningsorganisation." Det är självklart skäl som vi socialdemokrater står bakom för att förbättra tingsrättsorganisationen. Det var just av de skälen som den förändrade organisationen genomfördes av den socialdemokratiska regeringen. Det var en ganska genomgripande förändring som genomfördes, och den var väl genomtänkt. Där det var flest domstolar var avstånden som kortast, och där var möjligheten att ta till sig domstolen inom rimliga tider betydligt bättre än på många andra håll i landet. Förändringen var inte okontroversiell, eftersom det för många kommuner var av stor betydelse att ha en tingsrätt, och så är det väl fortfarande. Man kan dock inte tala om en bred uppslutning från riksdagens partier när dessa stora förändringar genomfördes. Tvärtom var motståndet ganska hårdnackat från dåvarande opposition. Det var ingen hejd på vad som skulle kunna inträffa om någon mindre tingsrätt lades ned eller rättare sagt slogs samman med en annan tingsrätt och vilka kostnader det skulle dra med sig att förändra detta. Det fanns enligt några av de borgerliga partierna inte skäl för de föreslagna förändringarna. Det fanns enligt dem inte något som talade för att det var mindre rättssäkert, att kvaliteten var sämre eller att kompetensen var lägre i de små tingsrätterna. Trots det motstånd som då rådde väljer den borgerliga regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen att gå vidare med ytterligare förslag, trots att förslagen till förändringar inte är särskilt väl underbyggda. Vi socialdemokrater som genomförde den större förändringen anser att vi nu uppnått kraven på en effektiv organisation och att vi därmed uppnått en balans i förändringen. Vi yrkar därför på att den organisation som i dag råder inte förändras. Regeringen har låtit Statskontoret utvärdera de tidigare förändringarna och gör efter detta bedömningen att den förändring av tingsrättsorganisationen som genomfördes 1999-2007 i huvudsak fungerat väl. Det ska väl sägas att antalet domare inte blev färre genom sammanslagningarna. Trots detta pekar Statskontoret på att antalet mål per domare har ökat markant. Det har väl att göra med att både polis och åklagare fick mer resurser och utvecklade kvalitet i sina förundersökningar. Det leder naturligtvis till att fler mål kan tas upp i domstolen. Statskontoret rapporterar vidare att inte alla domstolar förändrat sin inre organisation. Inte heller har specialiseringen fått genomslag överallt. Inställningen till specialisering tycks också vara splittrad inom domarkåren. Beträffande kompetensutvecklingen, som är ett av skälen till ytterligare sammanslagningar, säger Statskontoret att samtliga tingsrätter har erhållit detta för både domare och domstolssekreterare. Statskontorets övergripande bedömning är att förutsättningarna för kompetensutveckling är kopplade till utvecklingen av tingsrättens inre organisation snarare än till deras storlek i sig. Statskontoret tar också upp rekryteringsfrågan. Visst har tingsrättens storlek viss betydelse, men också det geografiska läget och närheten till större orter. Utvärderingar visar också på svårigheter att rekrytera beredningsjurister, men detta tycks ha mindre att göra med tingsrättens storlek och mer med möjligheten till bättre karriärvägar generellt. Fru talman! Regeringen föreslår en rad förändringar i skrivelsen till riksdagen. Det finns remissinstanser som tillstyrker regeringens förslag. Det finns de som gör det med några förändringar. Det finns också de som avstyrker förslagen. Vi socialdemokrater föreslår i vår reservation att tingsrättsorganisationen som den ser ut i dag inte ska förändras. Vi tycker att det finns goda skäl till att de tingsrätter som i skrivelsen föreslås läggas ned eller slås samman ska finnas kvar. Det finns inget i Statskontorets utvärdering som pekar på att de tingsrätter som nu föreslås avvecklas skulle vara mindre effektiva eller mindre rättssäkra, att målen skulle handläggas långsammare eller att kompetensen skulle vara sämre. Inte heller pekar något på att man skulle ha rekryteringsproblem. Dock återstår, om man tyder Statskontorets utvärdering rätt, att mer kan göras beträffande tingsrätternas inre organisation, där sammanläggningar redan skett. Problemet är inte bristande effektivitet eller om en eller annan tingsrätt finns kvar, utan problemet i dag är att balanserna ökar i domstolarna, vilket torde bero på att åklagare och domstolar har fått för lite resurser och att mål därför ställs in. Man har fått för lite resurser från en regering som i varenda budgetmotion under oppositionstiden toppade alla socialdemokratiska förslag med mer pengar. Det föreligger motioner från oss socialdemokrater beträffande nedläggning av Motala som kansliort vid tingsrätten i Linköping. Om man tolkar den motionen rätt har det inte funnits någon vilja från Linköping att ha kansliort i Motala. Man har inte bemödat sig om att det skulle fungera. För Motala och omgivande kommuner har Motala som kansliort betydelse för att klara av de mål som härrör därifrån och som därmed kanske också avgörs något skyndsammare och med mer lokal kännedom än om dessa förläggs till Linköping. Likadant är förhållandet i Landskrona. Regeringen skriver att tingsrätten där bör bibehållas. Det ges inga direkta löften om att den kan få vara kvar. Det finns alldeles särskilda skäl till att tingsrätten i Landskrona ska vara kvar. Det beror bland annat på att kriminaliteten är högre i Landskrona. Mål kan hanteras skyndsamt, och därmed skapas en förebyggande effekt som har visat sig vara mycket positiv. Den ska alltså vara kvar. Vi socialdemokrater vidhåller att med vårt förslag, det vill säga en oförändrad organisation, uppnås det mål som sätts för verksamheten att mål och ärenden kan handläggas rättssäkert och effektivt. Jag yrkar bifall till vår reservation.

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 2 Jan Ertsborn (Fp)

Fru talman! Det anses i många fall väldigt ofint att tala om och till personer som inte är närvarande. Men jag kan inte underlåta att notera att justitieutskottets ordförande, den tidigare justitieministern som har haft ansvar för de här frågorna under sex år, inte ens är närvarande här i kammaren. Jag tycker att det är att visa en nonchalans mot riksdagens arbete. I dag när vi tänker sätta punkt för många års förändringar inom rättsorganisationer är det på sin plats att göra en liten tillbakablick. Ända fram till år 1971 hade vi olika domstolar i Sverige. Vi hade häradsrätter på landet och rådhusrätter i en hel del städer. Det var häradsrätter med en häradshövding och några notarier och rådhusrätter med borgmästare med två eller flera rådman. Det var sammanlagt 141 domstolar. Den 1 januari 1972 trädde 1971 års domstolsreform i kraft. Det var väl en av de mest välmotiverade som gjorts i det här landet. Det var fråga om att uppnå en likformighet i domstolsväsendet för hela landet. Man hade en målsättning med en sysselsättning i domstolarna för minst tre domare. Man kom fram till en organisation med 100 tingsrätter som sedan kom ned lite grann under tiden fram till 90-talet. Begreppet tingsrätt togs fram och lagman som chef. Det blev lugn och ro i tingsrättsorganisationen under 70-talet och större delen av 80-talet. Men sedan började den socialdemokratiska regeringen att titta på domstolsorganisationen igen. Här var det ingen tvekan om att det var fråga om omfattande sammanläggningar i besparingssyfte. Det tillsattes utredningar och gjordes arbete i Justitiedepartementet. Man var till och med nere i och talade om att vi inte behövde mer än 30 tingsrätter i Sverige. Den borgerliga regeringens justitieminister lade år 1993 de utredningarna på hyllan och konstaterade att det system som hade införts den 1 januari 1972 fortfarande var tillfredsställande med i huvudsak många domsagor med tre domare. Men efter regeringsskiftet år 1994 kom den socialdemokratiska regeringen igen in på att här måste ske besparingar. Det var ingen tvekan om att det var besparingar. Man nämnde till och med att det kunde handla om att göra utgiftsminskningar om 200 miljoner per år. Den dåvarande justitieministern Laila Freivalds tillsatte en domstolsutredning som arbetade med två olika organisationsalternativ, 43 eller 64 tingsrätter i landet. Det väckte mycket opposition. Tingsrätterna är symboler i det här landet som gör att det blir mycket diskussion när man ska förändra dem. År 1998 fann Laila Freivalds för gott att återkalla uppdraget till utredningen. I stället hade hon och den socialdemokratiska regeringen kommit på att den taktiska vägen för att uppnå de syften som man hade bestämt sig för var att göra detta länsvis och etappvis successivt framåt. Vi hade 96 tingrätter fram till år 1999. De är nu nere i 52. Det är 44 som har försvunnit under de år som Bodström har varit justitieminister och Socialdemokraterna har styrt Sverige. Av någon anledning meddelade den socialdemokratiska regeringen i slutet av år 2004 att man inte skulle göra några fler förändringar trots att det fanns förslag och några områden i Sverige, däribland Norrland, som man inte hade behandlat. Men det hade kanske politiska syften att man då gjorde en paus. Efter regeringsskiftet år 2006 inställde sig naturligtvis frågan vad den borgerliga regeringen skulle göra i frågorna om tingsrätterna. Det återstod före detta Skaraborgs län, Södermanlands län, Örebro län och Norrland som inte hade förändrats av Socialdemokraterna. Under vår tid i opposition hade vi hela tiden krävt en helhetssyn på frågan om tingsrätterna och en långsiktig plan för hur den yttre organisationen skulle se ut, men det hade gång efter gång röstats ned. Den borgerliga regeringen lät Statskontoret göra en utvärdering för att man skulle kunna ta ställning till hur läget var och vad som var det vettiga steget att ta. När den utredningen väl var framme var det alldeles uppenbart att det inte var lämpligt att börja riva upp ett antal sammanläggningar. Det hade krävt mycket större skäl för att göra detta, även om många politiker från den borgerliga sidan säkert skulle vilja se att man gjorde vissa förändringar i den riktningen. Vår regering valde den linjen att göra en likformighet och kongruens i den yttre organisationen för tingsrätterna. Det är vad vi ska ta ställning till i dag. Man har lagt fram förslag beträffande just de områden som jag nämnde för en stund sedan. Man kan naturligtvis fråga sig vad det är som gör att Socialdemokraterna i dag inte är med på att vi ska göra förändringar i gamla Skaraborgs län, i Södermanlands län, i Örebro län och även titta på Norrlandsfrågan. Jag ska citera ur en Brännpunktsartikel. Den är visserligen gammal, men den har gällt hela tiden. Den är från Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 6 oktober 2003. Där skriver dåvarande justitieminister Thomas Bodström följande: "Målsättningen för reformeringen är bl.a. att mål och ärenden avgörs med högt ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet, att förutsättningarna för allmänheten att få tvister och andra rättsliga angelägenheter prövade ska vara lika över hela landet, att tyngdpunkten i den dömande verksamheten ska ligga i första instans samt att domstolarna ska vara moderna och attraktiva arbetsplatser. Enligt min uppfattning är det nödvändigt att skapa en mindre sårbar domstolsorganisation - en organisation som står bättre rustad att hantera förändringar i omvärlden samtidigt som möjligheterna att utveckla verksamheten ökar. Större enheter medför bättre förutsättningar för kompetensutveckling, specialisering och en stärkt beredningsorganisation. De genomförda organisationsförändringarna har utvärderats med gott resultat och arbetet med att reformera domstolsorganisationen kommer att fortsätta under nästa år." Det var vad Thomas Bodström sade år 2003. Då frågar man sig: Vad är det som gör att Socialdemokraterna i dag inte vill fortsätta och så att säga göra färdigt den yttre organisationen med de motiven? Det är naturligtvis politik och ingenting annat. Det passar bättre att opponera än att fullfölja sin egen linje. För min egen del är jag övertygad om att förändringarna i Örebro län, före detta Skaraborgs län och Södermanlands län hade sett minst likadana ut under en socialdemokratisk regering. Dessutom tror jag att det hade blivit helt annorlunda uppe i Norrland än med det förslag som vi har på bordet i dag. Jag lyssnade på Margareta Persson. Jag trodde att jag skulle höra lite om innehållet i reservationen om negativa effekter. Jag kunde inte uppfatta någonting. Jag förstår fortfarande inte vad det är för negativa effekter man talar om. Jag förstår inte heller vad det är för balans som rubbas när man är inne och gör förändringar på områden som tidigare icke har varit föremål för förändringar. Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Helena Bouveng (M)

Anf. 3 Helena Bouveng (M)

Fru talman! I och med den skrivelse som regeringen nu har lagt på riksdagens bord beträffande tingsrätternas framtida organisation har äntligen ett helhetsgrepp tagits. Det är ett helhetsgrepp som är taget utifrån sunt förnuft, hjärta och hjärna. Det är en organisation som inte enbart har ritats fram av tjänstemän sittande i Rosenbad utan också tjänstemän som faktiskt har åkt runt på Norrlandsvägarna och själva fått en uppfattning om vilka avstånd och vilken kvalitet på vägnätet som råder i vår norra del av Sverige. Resultatet är att samtliga elva tingsrätter i Norrland blir kvar i stället för de föreslagna fem. Min kollega Krister Hammarbergh från Luleå kommer specifikt att ta upp just detta. Att det sunda förnuftet har fått råda är bland annat Eksjö tingsrätts fortsatta levnad ett bevis för. Det är en i och för sig ganska liten tingsrätt, men väl fungerande. Det är en tingsrätt som har ändamålsenliga lokaler. Den har lyckats med sin rekrytering och den har goda balanstal. Med andra ord är den en väl fungerande tingsrätt som det inte finns någon vettig anledning att lägga ned och som därför inte heller har varit föremål för någon översyn. Helhetsgreppet innebär att vi har en långsiktig organisation för våra tingsrätter. Många av tingsrätterna med sina tingställen har levt under stor oro och i vissa fall varit nära att dö rena sotdöden. Nu finns det en långsiktighet i beslutet som skapar arbetsro, rekryteringsmöjligheter, specialisering och säkerhet i våra tingsrättssalar. De frågetecken som den socialdemokratiska regeringen har lämnat efter sig är nu utraderade. På tal om socialdemokrater kan jag inte annat än likt Jan Ertsborn ställa mig undrande. Detta är ett parti som mellan 1999 och 2006 lade ned hela 41 tingsrätter. Att då som i den socialdemokratiska motionen säga att man förändrar tingsrättsorganisationen kraftigt torde vara en lätt underdrift. I samma motion anklagar ni nu alliansregeringen för att rycka upp vad ni kallar för den uppnådda balansen mellan olika krav. Vad menar ni med detta? Är det att Strömsunds tingställe används en dag per månad? Är det att Svenstavik över huvud taget inte används? Eller är det kanske Svegs tingställe, som används hela två dagar per månad? Hade en balans funnits om den beställda Norrlandsutredningen fått sin vilja igenom med enbart fem tingsrätter i stället för de nu föreslagna elva? Eller, Margareta Persson, är det att säkerheten i exempelvis Lidköpings tingsrätt inte ska vara ett krav i den så kallade socialdemokratiska balansen? Klarar Karlskoga tingsrätt av kraven på den så ofta från denna talarstol efterfrågade specialiseringen med enbart två ordinarie domare - handlar det om det? Eller är det de där 90 domartjänsterna som försvann under förra mandatperioden som Socialdemokraterna menar med den uppnådda balansen mellan olika krav? Listan kan göras lång. För egen del gör jag som Cornelis Vreeswijk: Jag bara undrar - vad vill ni nu? (Applåder)

Karin Nilsson (C)

Anf. 4 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Det är bättre att få veta än att oroas över det man inte vet. Det är väl så man kan sammanfatta dagens beslutsärende. Tingsrättsorganisationen har varit föremål för förändringar och utredningar en längre tid. Så långt kan vi väl hålla med oppositionen. Det har skapat oro i organisationen, och det har försvårat rekryteringar till de tjänster som har blivit lediga. Centerpartiet har länge varit motståndare till den centraliseringspolitik som den tidigare regeringen förde. Domstolsverket kom med förslag efter förslag på nedläggningar i län efter län. Thomas Bodström nickade. Ni får ursäkta att också jag kommer att rikta en del kritik mot Thomas Bodström, men jag hade förväntat mig att han skulle vara här och ha möjlighet att replikera om han kände sig träffad. Nu är han inte här. Men det är som sagt oundvikligt att tala om honom eftersom han var vår tidigare justitieminister. Det hände mycket på den tiden. Det var först när valet 2006 närmade sig som nedläggningsförslagen hejdades. De enda områden som då lyckades undslippa denna reformeringsiver var till största delen Norrland, Skaraborg, Södermanland och delvis Örebro. Fru talman! Trots att regeringens förslag nu innebär att tingsrätterna i Katrineholm, Lidköping, Mariestad och Karlskoga läggs ned har vi valt att instämma i det. Vi anser att förslaget är klokt. Det innehåller avvägningar där man har tagit hänsyn till antalet brottmål och behovet av ett visst antal domare för att kunna bistå med kompetens inom olika ämnesområden. Man har också medvetet gjort undantag från dessa krav i Norrlandslänen med hänsyn till de stora avstånd som finns där. Oppositionen med Thomas Bodström i spetsen argumenterar nu för att alla resterande tingsrätter, kansliorter och tingställen ska vara kvar. Samme Thomas Bodström lyckades under sina sex år som justitieminister lägga ned hälften av landets tingsrätter. Och inte nog med det - i september 2005 gav också den dåvarande justitieministern Thomas Bodström i den dåvarande socialdemokratiska regeringen ett uppdrag till Åklagarmyndigheten, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvården att gemensamt lämna förslag på en förbättrad samordning av rättsväsendets myndigheter i Norrland. När den så kallade Norrlandsutredningen presenterades i februari 2007 föreslogs att endast fem av de tio tingsrätterna i Norrland skulle finnas kvar. Detta förslag har naturligtvis också spätt på oron. Därför är jag riktigt glad över att den nuvarande justitieministern Beatrice Ask i den nuvarande alliansregeringen har gjort en helt annan bedömning än det utredarna kom fram till och föreslår att samtliga elva tingsrätter i Norrland ska vara kvar. Genom att låta departementspersonal resa runt i Norrland och rent konkret pröva möjligheterna att transportera sig till de olika tingsrätterna har man fått bekräftat det alla norrlänningar redan vet. Men jag beundrar dem för att de gjorde denna insats för att ta reda på att det är långt mellan befintliga tingsrätter redan i dag och att man bör vara försiktig med att göra avstånden ännu längre. Om den utredning som Thomas Bodström beställde hade hörsammats och sex av de elva tingsrätterna i Norrland hade tagits bort skulle avståndet ha ökat från kanske runt 25 mil till det dubbla - uppåt 50 mil för en enkel resa. Det skulle ingalunda stärka rättstryggheten i Norrland. Okej, jag får erkänna att jag var kritisk mot nedläggningen av Ljungby tingsrätt i mitt eget hemlän. Det är självklart att man är lokalpatriot när något som berör en och finns i ens närhet rycks bort. Men jag tror ändå inte att det finns någon möjlighet att backa bandet, och jag tycker att vi i dag presenterar många bra skäl för den förändring som är föreslagen. Det känns inte trovärdigt att som tidigare ansvarig minister stå i spetsen för en motion med innebörden att tingsrättsorganisationen som den ser ut i dag inte bör förändras. Precis så långt som Thomas Bodström hann med att reformera tingsrätterna innan valrörelsen kom in i ett känsligt skede var det tydligen helt lagom. Och var den tillsatta Norrlandsutredningen endast till för att öka spänningen och oron på arbetsplatserna? Eller vad fanns det för skäl att tillsätta den? Den avvägning som presenteras i dag har fler sakliga argument än den tidigare s-regeringen hade när det gällde samordning av tingsrätterna. Det nuvarande förslaget innebär, som rubriken helt riktigt talar om, en långsiktigt hållbar tingsrättsorganisation med en helhetssyn för hela landet. När detta beslut är fattat vet alla vad som gäller ett bra tag framöver. Det finns ingen luddig beslutsgång där det plockas bort en till och en till. Ett definitivt besked ger, även om det inte känns bekvämt för alla, trots allt arbetsro för dem som blir kvar. Nu vet vi också vilka lokaler som behöver ses över, och man kan lägga upp en investeringsplan för dessa. Kraven på säkerhet har blivit större sedan avvecklingarna påbörjades på 70-talet och sedan också efter beslutet 2003. Nu krävs det skilda ingångar till rättssalarna för vittnen och brottsoffer för att de ska kunna känna sig trygga i sina roller i rätten utan att riskera att konfronteras med förövaren eller hans anhängare på vägen in eller på vägen ut. Användning av modern teknik och teknisk utrustning i brottmål har också ökat och kräver en hel del investering i de lokaler som enligt dagens beslut ska ingå i den långsiktigt hållbara tingsrättsorganisationen. Att agera och argumentera från den ena ytterligheten till den andra i denna fråga, som Socialdemokraterna gör, skapar ingen trovärdighet. Detta är bara en i raden av frågor där den före detta justitieministern har gjort en 180-graders vändning från att ha varit i regeringsställning till att ha intagit oppositionsrollen. Har oppositionen över huvud taget vägt in investeringsbehovet för samtliga tingsrätter, samtliga kansliorter och samtliga tingsställen? Man har låtit dem gå i ovisshet under en lång tid, och därför har de stora uppdämda behov. Med den helhet som erhålls genom regeringens nuvarande förslag kan bland annat eftersatta upprustningar vidtas. Det handlar om att utrusta lokalerna med modern teknik, bygga om lokaler för att uppnå en god säkerhet för personal, parter, vittnen och också för allmänheten. Genom det aktuella förslaget skapas en långsiktigt hållbar tingsrättsorganisation över hela landet. Förutsättningar ges också för att behålla en hög kvalitet i dömandet samtidigt som tillgängligheten för invånarna garanteras. Här har särskilda hänsyn också tagits till avstånden i Norrlandslänen. Därmed skapas arbetsro i en organisation som under lång tid har haft en mycket osäker tillvaro. Härigenom stärker vi också rättstryggheten för landets invånare i de viktigaste uppgifterna för rättsväsendet och domstolsorganisationen. Fru talman! Jag instämmer i Helena Bouvengs och Jan Ertsborns yrkande om bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen. (Applåder)

Anf. 5 Otto von Arnold (Kd)

Fru talman! Det är en glädjens dag i dag när vi ser framför oss en stabilitet i den kommande tingsrättsorganisationen. Våra domare och de anställda måste glädja sig åt att vi äntligen kan sjösätta en stabil organisation efter många år. Det har varit oroligheter i leden. Det har varit olika principer som har gällt från det ena stället till det andra. Vi känner väl till medborgarnas behov i en rättsstat. Vi behöver effektiva domstolar, en likvärdig bedömning, hög kompetens och en hög servicenivå hos våra domstolar. Vi behöver också en närhet. Man ska givetvis kunna komma dit snabbt. Dessutom behövs det korta handläggningstider. Det finns två bärande principer för det här förslaget. Det är glädjande att vi nu kan genomföra detta på de flesta ställen i landet. Det handlar om en judiciell och en administrativ bärkraft. De här två principerna kan vi nu genomföra. Det kräver att den yttre organisationen för tingsrätterna samordnar med de övriga rättsinstanserna, det vill säga åklagare, polis och kriminalvård. Det är en viktig målsättning. Det krävs också tillgänglighet. Det får inte vara alltför stora avstånd. Vårt kära land ser inte likadant ut på alla ställen. Därför tillämpar man två modeller, en för den södra delen och en för den norra delen. Min ärade kollega Krister Hammarbergh kommer att prata mer om Norrlandsmodellen. När det gäller den inre organisationen är givetvis storleken på tingsrätten viktig. Den kompetens som man kan bygga upp i form av specialisering och i form av ett brett underlag och därmed också en snabbhet i behandlingen är ett krav från våra medborgare på en effektiv organisation. I framtiden kommer vi också att behöva anpassa oss till tiden. Säkerhetskraven och kraven på ny teknik kommer att var helt annorlunda än vad de har varit tidigare. Det har också tagits in i det här betänkandet. Därför tycker vi att det vi uppnår när det gäller möjligheter att investera långsiktigt ger en trygghet för framtiden. Tingsrätterna kommer också att bli en attraktiv arbetsplats. Fru talman! Förslaget ger en långsiktig hållbarhet för våra tingsrätter, för de anställda och framför allt för de svenska medborgarna. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

Anf. 6 Margareta Persson (S)

Fru talman! Först har jag en kommentar till att Thomas Bodström inte är närvarande i kammaren. Frågan är om detta bara gäller socialdemokrater. Jag har inga synpunkter på det, men jag noterar att varken Beatrice Ask eller Moderaternas gruppledare är närvarande här. Det intressanta är inte varför Socialdemokraterna i dag intar denna ställning. Det har vi redogjort för. Det intressanta är varför några av de borgerliga partierna har ändrat inställning. Därför vill jag ställa en fråga till dig, Otto von Arnold. När riksdagen tidigare har behandlat skrivelser om en effektivare tingsrättsorganisation har Kristdemokraterna motsatt sig nästan alla förändringar. Man talade då om massnedläggningar, att ingen har kunnat påvisa att de mindre domstolarna har sämre kvalitet, att det lokala rättslivet i stor utsträckning försvinner, att polis, åklagare och advokater försvinner när tingsrätterna läggs ned och att rättssamhället berövas förutsättningar att fungera. Man undrade om det verkligen var motiverat med en nedläggning med tanke på vad det skulle komma att kosta. Detta tyckte Kristdemokraterna då. Då är frågan: Har ni ingen kritik mot det som nu sker, nämligen det sista steget i den långsiktiga förändringen av tingsrätterna? Hur kan man så snabbt ändra inställning?

Anf. 7 Otto von Arnold (Kd)

Fru talman! Jag håller helt och hållet med om att det är beklagligt att Bodström inte är närvarande. Han är ju trots allt pappa till mycket av detta. Det hade varit intressant att höra hans bevekelsegrunder för att han nu inte vill gå vidare. Vi har ett antal principer i vår allians som vi vill följa. Vi har satt upp dem och accepterat dem. Vi går vidare med dem. Jag tror att det är viktigt att vi ser till medborgarnas behov. Vi behöver också ha en yttre organisation. Det måste finnas en samordning med de övriga rättsliga myndigheterna, och den inre organisationen måste ha en viss storlek. Effekten av det hela är positiv på många ställen. Givetvis är det lätt att det blir lokalpolitik. Det ser vi också. Samma argument finns hos oppositionen. Det viktiga är vi får en långsiktigt hållbar tingsrättsorganisation. Jag tror att det är A och O här.

Anf. 8 Margareta Persson (S)

Fru talman! Jag vet inte vad det har för betydelse om Thomas Bodström skulle vara närvarande eller inte. Det intressanta är kanske att Beatrice Ask inte heller är närvarande, om det nu är en så viktig fråga. Några talare nämner Thomas Bodström i var och varannan mening. Det är faktiskt en borgerlig regering. Nu får ni ta ansvar för den politik ni vill föra och inte ta upp vad Thomas Bodström har gjort eller inte gjort eller sagt eller inte sagt. Nu är det ni som regerar. Min fråga var: Hur har Kristdemokraterna kunnat ändra inställning? Ni var oerhört kritiska mot den socialdemokratiska regeringen när vi genomförde den här förändringen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ni menade att vi genomförde förändringen alltför lättvindigt. Den var ogenomtänkt, hänsynslös och förhastad. Tycker inte Otto von Arnold att det är så i dag?

Anf. 9 Otto von Arnold (Kd)

Fru talman! Beatrice Ask sitter inte i riksdagen vad jag vet. Hon är minister. Det är kanske en viss skillnad. Vi har ett antal principer för den här nedläggningen. Vi såg att det under den socialdemokratiska tiden var lite hipp som happ med detta, och man hade ingen klar linje i den ledning som fanns. Därför vill jag återigen säga att vi menar att vi har en klar linje och en klar målsättning. Vi har en långsiktighet i det hela, och det är det som är det viktiga.

Anf. 10 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag är ganska nöjd i dag, nöjd över att vi har räddat tingsrätten i Haparanda, nöjd över att vi har räddat tingsrätten i Skellefteå, nöjd över att vi har räddat tingsrätten i Lycksele, att både Härnösand och Sundsvall fick behålla sina tingsrätter och att Hudiksvall fick behålla sin. Så är det de facto tack vare den nya majoriteten. Det är så som har sagts tidigare: Den tidigare regeringen lade ned 41 tingsrätter och drog in 90 domartjänster. Man var på god väg att nu lägga händerna även på norra Sverige och det län jag kommer ifrån. Jag ska inte prata så mycket om avstånden, som har tagits upp här tidigare, men jag kan ändå upplysa om en sak. Jag får många gånger, i all vänlighet, höra en önskan om att hälsa till någon, när jag ändå åker hem till Norrbotten. Då brukar det visa sig att någon från södra Sverige känner någon i Kiruna och tycker att jag ska passa på att hälsa. Jag bor i ett stort län. Det utgör en fjärdedel av landet. Jag bor i Luleå, och jag har 35 mil till Kiruna. Det är verkligheten i Norrbotten. Hur kan jag påstå att vi nu räddar allt detta? Jo, september 2005 tillsatte den nuvarande utskottsordföranden - den icke närvarande utskottsordföranden, den utskottsordförande som har 10 000 kronor extra i månaden, och man kan tycka att han åtminstone kan närvara på justitieutskottets plenum - en utredning där han pekade på att tingsrättsorganisationen har en förändring som pågår. Det står "pågår" i direktiven. Förändringen skulle fortsätta, och nu gällde det Norrland. Syftet med den utredningen var att Domstolsverket tillsammans med andra myndigheter skulle se hur man kunde stärka beredningsorganisationen, som det brukar heta. Det handlade om att säkerställa möjligheterna att rekrytera personal, vilket brukar betyda att man ska göra större enheter och lägga ned de mindre. Det handlade också om att skapa förutsättningar för återkommande kompetensutveckling, och det brukar också betyda att man ska ha större enheter så att man lättare kan ha konferens. Det handlade också om att öka möjligheterna till specialisering, vilket betyder att man vill ha större enheter. Uppdraget var solklart: Reducera antalet tingsrätter i norra Sverige. Resultatet av utredningen kom mycket riktigt. Man hade följt direktiven från den tidigare socialdemokratiska regeringen. Men vi hade nu en ny regering. Och vi har inte följt de rekommendationerna. Därmed har vi räddat tingsrätten i Haparanda, vi har räddat tingsrätten i Skellefteå, vi har räddat tingsrätten i Lycksele och en av dem i Härnösand, Sundsvall och Hudiksvall, som Socialdemokraterna de facto hade tänkt lägga ned. Jag tycker att Socialdemokraterna faktiskt, när det gäller frågan om domstolsorganisationen, beter sig skamlöst. Tänk om väljarna fick se den motion ni har lämnat in, som uppgår till en tredjedels sida och mest påminner om en insändare! Det enda ni gör är att förneka det som har hänt och säger att nu får det vara bra. Vi använde vår tid i opposition till att förbereda vår politik för att genomföra det vi hade sagt. För det brukar ni i oppositionen kritisera oss. Men vad är det ni gör i opposition? Ni förnekar det ni har gjort, och ni vill inte tala om vad ni har tänkt göra. Jag måste säga att när jag tittar i reservationen bävar jag för Norrlands skull för vad som skulle hända om ni återigen fick makten. Nämner ni norra Sverige med ett enda ord? Nämns Norrbotten i reservationen? Nej. Västerbotten? Nej. Västernorrland? Nej. Jämtland? Nej. Gävleborg? Nej. Det Socialdemokraterna ömmar för i sin reservation är att regeringen inte skriver fler ord om varför man inte lägger ned kansliet i Landskrona. Ni hade alltså velat ha en starkare motivering till varför den här regeringen inte lägger ned kansliet i Landskrona. I sak hade ni tydligen samma uppfattning. Sedan ömmar ni för kansliet i Motala, som organisationen inom den tingsrätten själv vill lägga ned. Men var är orden om Norrland: Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland och Gävleborg? Nej, där talar tystnaden sitt klara språk. Ni hade tänkt genomföra Norrlandsutredningens förslag. Ni hade tänkt lägga ned tingsrätterna. Vi måste göra de här förändringarna nu, därför att det har stått stilla. Det har varit oro i organisationen. Det innebär att små orter har fått svårigheter att rekrytera därför att man inte har vetat om man skulle få vara kvar eller inte. Lokalerna är av undermålig standard. Nu får de en nödvändig upprustning. Vi har haft en otillständigt dålig ordning, som nu ska förbättras, när det gäller möjligheter för vittnen och andra parter att känna sig trygga i tingsrättslokalerna. Nu får vi den säkerhetsstandard vi så väl behöver. Nu bestämmer vi oss. Vi satsar pengar på lokalerna. Det har stått stilla länge. Framför allt: Vi räddar Norrland, där ni hade tänkt lägga ned. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 11 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! Som katrineholmare tycker jag att det är tråkigt att i dag behöva uppleva hur vår tingsrätt sitter på de anklagades bänk. Den är en av många verksamheter i vår kommun som vi med rätta kan känna oss stolta över. Att den borgerliga majoriteten här kommer att ta den ifrån oss är någonting som vi tycker är väldigt tråkigt. Extra trist blir det förstås eftersom regeringens besparingsåtgärder också på andra områden som Skatteverket, kronofogden och Försäkringskassan drabbar vår ort. Det är förstås inte fel att man försöker effektivisera den statliga verksamheten. Tvärtom ska statlig verksamhet inte finnas för sin egen skull. Det gäller givetvis också tingsrätter. Men tingsrätten i Katrineholm är en bra och effektiv domstol. De vinster som sägs komma av den här nedläggningen är inte särskilt realistiska. Därför vill jag att riksdagen avvisar regeringens förslag. Om ambitionen är en effektiv tingsrättsorganisation ska Katrineholms tingsrätt vara kvar. Som jag sade fungerar tingsrätten i Katrineholm bra och effektivt. Man har låg personalomsättning. Man har inte svårare att rekrytera personal än någon annan tingsrätt när det uppstår vakanser. Kompetensutvecklingen sköts på ett bra sätt. Målbalanserna ligger bra till jämfört med andra jämförbara tingsrätter, och antalet domar som ändrats i högre instans är ganska litet. På punkt efter punkt faller de argument som används för varför den här tingsrätten ska läggas ned. Vill man ha en effektiv tingsrättsorganisation ska Katrineholms tingsrätt vara kvar. När jag har besökt tingsrätten har jag fått ta del av statistik som visar att den är en av de mest omtyckta arbetsplatserna i hela Domstols-Sverige. Kanske är det också därför resultaten sedan blir bra och det är ganska lätt att rekrytera personal. Den informationen kanske också justitieministern hade fått om hon hade bemödat sig om att besöka tingsrätten i Katrineholm när hon besökte vår kommun för några veckor sedan, men det gjorde hon förstås inte. Hade hon gjort det hade hon också fått veta att nedläggningen även kommer att drabba polisverksamheten. En resa till tingsrätt kommer att ta minst en och en halv timme längre för oss katrineholmare, och det gäller faktiskt också för poliser. Det handlar om minst en och en halv timme varje gång. Det kommer nog inte att drabba mig så där väldigt mycket - jag är inte så ofta i tingsrätten - men det kommer att drabba poliser, som är där. När timmarna för poliserna räknas ihop blir det faktiskt flera heltidstjänster som kommer att tas från aktiv, brottsbekämpande verksamhet till transporter. Men det struntar man uppenbarligen i från regeringens håll och från den borgerliga majoriteten i utskottet. Avstånd finns tydligen bara norr om Mälaren. Det tillskott av poliser som vi gemensamt arbetar för kommer i vår kommun att läggas på meningslösa transporter. Om ambitionen är ett effektivt rättsväsende då ska Katrineholms tingsrätt vara kvar, och jag hoppas att det också kan bli riksdagens beslut i eftermiddag.

Anf. 12 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag har all respekt för att man värnar om sin egen ort. Det gör vi alla. Samtidigt måste jag ställa några frågor. Tydligen finns avstånd bara i norra Sverige, sades det. Det är sju mil mellan Katrineholm och Nyköping. Hur långt är det mellan Luleå och Kiruna? Eller är det så att avstånden i södra Sverige är längre fastän de är kortare? Hur långt kommer du sju mil i norra Sverige? Det tar lika lång tid, ibland längre, att transportera sig mellan orter i norra Sverige eftersom vägarna är sämre. Vi måste använda samma mallar. Sedan har jag full respekt för att man värnar om sin egen ort. Fredrik Olovsson har argumenterat kraftfullt mot vad hans tidigare regering genomförde när de lade ned 41 tingsrätter. Med de argumenten borde ingenting av vad den tidigare regeringen gjorde ha gjorts. Det är viktigt att Fredrik Olovsson står fast vid det även i en fortsatt diskussion gällande rättsväsendet. Hans parti har föreslagit att vi ska spara 30 miljoner kronor på domstolsväsendet. Om ni hade haft möjlighet att genomföra den besparingen, var tror Fredrik Olovsson att Motala kansliort då hade hamnat? Vilka tingsrätter tror han hade lagts ned i så fall? Det handlar om betydligt mindre resurser.

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 13 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! Det stämmer att det är sju mil mellan Katrineholm och Nyköping, och eftersom jag bott i Luleå vet jag att det är ungefär 35 mil till Kiruna. Jag har åkt den sträckan. Det är alltså inte det debatten handlar om. Debatten handlar om de poliser i Katrineholm som nu kommer att få sitta i bilen i väntan på domstol i stället för att vara ute i aktivt brottsbekämpande arbete. Det är vad det handlar om. Det är inte så att vi socialdemokrater föreslagit att de tingsrätter i Norrland som Krister Hammarbergh tog upp ska läggas ned. Så är det inte. Det är något som han hittar på för att få ihop sin argumentation. Jag tycker att det vore på sin plats att de borgerliga politiker som före valet, bland annat i Katrineholm, stod upp och sade att en borgerlig regering är en garant för att tingsrätten i Katrineholm ska vara kvar nu också tog lite ansvar. Nu är ni i regeringsställning. Nu har ni makten. Nu får ni också ta ansvar för de beslut ni fattar.

Anf. 14 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Det är fullständigt självklart att man måste ta ansvar när man har makten, men jag anser att man som folkvald politiker också ska ta ansvar när man sitter i opposition. Vilka tingsrätter skulle läggas ned om ni fick makten, Fredrik Olovsson? Ni ska ju spara 30 miljoner. Eller ska vi inte läsa era motioner som om de var seriöst menade? Vilka tingsrätter vill ni lägga ned när ni ska spara 30 miljoner kronor på domstolsväsendet? Jag står inte och hittar på. Den utredning som jag refererar till beställdes av den tidigare justitieministern Thomas Bodström med argumentationen att man ska se över tingsrättsorganisationen för att få den mindre, med större enheter. Det är sanningen. Det fanns väl ett syfte med att tillsätta utredningen? Eller har den socialdemokratiska regeringen alltid tillsatt utredningar bara för att hålla utredningsmaskineriet i gång utan att vilja någonting med det? Nej, den argumentationen köper jag inte. Jag tror inte på den, och det gör knappast någon annan heller. Det var syftet. Återigen: Ni vill spara 30 miljoner. Ni har tillsatt utredningar med syftet att lägga ned verksamhet. Stå inte och påstå att det inte är verkligheten och att ni aldrig velat göra detta! Kan Fredrik Olovsson kort kommentera skrivelsen från Linköpings tingsrätt vad gäller Motala? Varför har Linköpings tingsrätt tillskrivit Domstolsverket beträffande olägenheterna med just den kansliorten?

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 15 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! När det gäller Motala överlåter jag det med varm hand till Sonia Karlsson som kommer att tala om just Motala. I stället kan jag fortsätta att tala om Katrineholm, den tingsrätt som Krister Hammarbergh kommer att lägga ned. Sedan kan han låtsas att vi socialdemokrater föreslagit i kammaren eller någon annanstans att vi ska lägga ned de tingsrätter som man nu försöker ge sken av att man räddar. Det enda man räddar är möjligen sin ihåliga argumentation, att man bytt linje och nu lägger ned tingsrätter som man tidigare sagt skulle finnas kvar. Det tycker jag är mycket beklagligt.

Anf. 16 Sonia Karlsson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att instämma i Margareta Perssons anförande samt yrka bifall till reservationen i betänkandet. Jag saknar att utskottet i sin motivering angående förslaget om nedläggning av Motala kansliort endast tagit hänsyn till vad som framförs i en skrivelse från Linköpings tingsrätt men inte tagit hänsyn till vad Motala, Vadstena och Ödeshögs kommuner framfört, eller för den delen länsstyrelsen i Östergötland, som under många år framfört vikten av att kansliorten i Motala ska bibehållas. Förändringen av Motala tingsrätt till kansliort skedde i maj 2001. I Motala handläggs i första hand mål med ärenden med lokal anknytning till Motala, Vadstena och Ödeshögs kommuner. Befolkningsunderlaget i dessa kommuner är drygt 55 000. Det är självklart mycket viktigt att behålla verksamheten vid kansliorten i Motala för att uppnå en god lokal anknytning till Motala, Vadstena och Ödeshög. Det som varit det stora problemet är att den förra lagmannen vid Linköpings tingsrätt inte respekterade regeringens och riksdagens beslut. I stället för att göra det bästa av situationen och se till att verksamheten fungerade väl på båda kansliorterna agerade lagmannen för att beslutet skulle rivas upp och Motala kansliort läggas ned. Bland annat återbesattes inte tjänsten som rådman vid kansliet varför samtliga ungdomsmål och häktningsförhandlingar förlades till Linköpings tingsrätt, vilket inneburit resor, transporter av häktade och inte minst olägenheter för polis, advokater och målsägande. Hur mycket denna förändring påverkade Motala kansliort kan tydligast utläsas när jag jämför en skrivelse från Motala, Vadstena och Ödeshögs kommuner till justitieminister Thomas Bodström den 3 november 2003 samt därefter en skrivelse från nuvarande lagmannen vid Linköpings tingsrätt till Justitiedepartementet den 6 december 2006. I skrivelsen från de tre berörda kommunerna 2003 nämns att vid Motala kansliort avgörs årligen 465 mål fördelade på i dag två verksamma domare, alltså klart över den av Domstolsverket fastställda normen för full domartjänst på 210 mål årligen. I samma skrivelse framförs också skarp kritik mot lagmannens agerande för att i strid med fattade beslut arbeta för att lägga ned Motala kansliort. I nuvarande lagmannens skrivelse från december 2006 framförs att för att motverka nackdelarna med två kansliorter infördes delvis nya arbetsformer. Det innebär att ingen domare eller notarie är fast placerad i Motala utan delar på uppgiften att hålla brottmålsting i Motala. Under våren 2007 planeras 16 ordinarie brottmålsting i Motala. Endast en domstolssekreterare, en expeditionsvakt och en deltidsanställd lokalvårdare har alltjämt sin huvudsakliga placering i Motala. Om man alltså jämför det som var riksdagens intention, att vi skulle ha en fungerande kansliort i Motala, och det som framfördes från de tre kommunerna 2003, när det verkligen fanns ett underlag, med hur dåvarande lagmannen underminerade detta beslut ser man att det i december 2006 bara är en kuliss kvar av Motala kansliort. Sedan konstaterar lagmannen i sin skrivelse att den nuvarande ordningen är en belastning för tingsrätten och att det kostar. Det är klart att det blir dyrt när man tömt kansliorten på allt innehåll. Det jag tycker är särskilt stötande för rättsmedvetandet är att en lagman vid en domstol under lång tid kan underminera beslut av riksdag och regering och sedan ändå få som han vill. Det är en sak att man kanske inte tycker om det beslut som togs, men regerings- och riksdagsbeslut ska väl gälla även för domstolarna och deras anställda. På grund av den tidigare lagmannens hantering, men även nuvarande lagmans vid Linköpings tingsrätt, fick aldrig kansliet i Motala möjlighet att verka enligt de intentioner som gällde vid den tid då riksdagen fattade beslut om den nuvarande organisationen. Fru talman! Jag anser att Motala ska bibehållas som kansliort inom Linköpings tingsrätt. Min fråga till den borgerliga majoriteten är: Anser inte ni också att riksdagsbeslut ska följas?

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 17 Jan Ertsborn (Fp)

Jag vill erinra om att när ett uttalande eller en skrivelse av en enskild tjänsteman lyfts fram i debatten är det inte möjligt för den tjänsteman som är utpekad att delta i debatten, och det är på gränsen till kritik av ett beslut som är fattat av en myndighet.

Anf. 19 Sonia Karlsson (S)

Fru talman! Före förändringen, före 2001, fanns det en tingsrätt i Mjölby, en i Motala och en i Linköping. Förslaget från Domstolsverket var vid det tillfället att Mjölby och Motala skulle föras till Linköpings tingsrätt. Så har Domstolsverket alltid tyckt. I den diskussion som var tittade vi inte bara på hur det fungerar inom själva domstolen utan också på hur det påverkar de kommuner som berörs och närheten till domstolen. Fredrik Olovsson nämnde detta. Vi har ett 60-tal häktningsförhandlingar, och två poliser måste vid varje tillfälle följa med fram och tillbaka till Linköping. Det tar mycket resurser från polisen. Det är också fråga om huruvida vi har advokater på orten. Det har en stor påverkan. Alla tre kommunerna och Östergötlands länsstyrelse har hela tiden påtalat vikten. Det var av det skälet som vi fick en kansliort i Motala. I den här balansen och avvägningen ansåg man att det fanns skäl att ha kvar en kansliort just i Motala. Sedan har det skett andra förändringar i övriga landet som man har bedömt på liknande sätt och där man har gjort avvägningar av vad behovet är.

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 20 Jan Ertsborn (Fp)

Fru talman! Det är väl kända omständigheter som Sonia Karlsson räknar upp, men de gäller även i Trelleborg, Oskarshamn och så vidare. Polisen måste transportera anhållna personer till förhandlingar, och enskilda personer måste förflytta sig för att komma till en domstol. Vi känner väl till det. Jag ställer än en gång frågan: Vad är det som gör det så speciellt med Motala? Och vem var det som beslutade att lägga ned Motala tingsrätt?

Anf. 21 Sonia Karlsson (S)

Fru talman! Jag inledde mitt första svar med att säga att förslaget från Domstolsverket var att Motala tingsrätt och Mjölby tingsrätt skulle föras till Linköpings tingsrätt. I de diskussioner som vi hade i vår riksdagsgrupp om balansen och var behovet fanns för kommunerna i västra länsdelen blev förslaget, som också lades fram i propositionen, att det skulle finnas en kansliort i Motala just för att möta alla delar. Jag hoppas att Jan Ertsborn har läst min motion, där jag redogör väldigt väl för de saker som berörs. Det som jag tycker är mer intressant är det som jag ställde en fråga om till den borgerliga majoriteten: Anser ni att riksdagsbeslut ska följas? När nu riksdagen har beslutat att vi ska ha en kansliort i Motala, ska man då kunna underminera ett sådant beslut, inte bry sig om det, för att till slut få som man vill? Tycker Jan Ertsborn att det är rätt ordning?

Anf. 22 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Jag ska en kort stund uppehålla mig vid tingsrätten och den dömande verksamheten i Landskrona. Jag tror att situationen i Landskrona kommun är väl känd för justitieutskottets ledamöter. Den har under ett antal år varit oerhört besvärlig, med relativt hög kriminalitet för en ort av den storlek som Landskrona är. Det har inneburit att vi politiker på samlad front, oberoende av parti och oberoende av i opposition eller i majoritet, har sett till att göra allt som går för att komma till rätta med problematiken. Problematiken har säkert sin grund i många olika saker, men det är framför allt att Landskrona i början av 90-talet i samband med krisen på Balkan fick oerhört mycket flyktingar. Ett år fick vi över 1 800 flyktingar, och det fanns en flyktinghandläggare. Det innebar att den sociala utslagningen blev väldigt stark. Väldigt många av de ungdomar som kom dit hade traumatiska upplevelser bakom sig och hade jätteproblem att anpassa sig i samhället. Av det växte fram en stark gängbildning. Väldigt många ungdomar har sökt sin trygghet i gängbildningen och har kanske ställt till en hel del problem för oss. Vi har, som sagt var, försökt jobba med det här över de politiska gränserna. Polisen flyttade till Helsingborg, och dit är det 20 kilometer - vi pratade tidigare om kilometer här. Det är 35 kilometer till Lund, ungefär 45 till Malmö, 100 till Kristianstad och så vidare. I Skåne bor 1,2 miljoner människor. Men det är inte avståndet som har varit skälet till att tingsrätten i Landskrona ska få fortsätta sin verksamhet och att den dömande verksamheten ska finnas kvar i Landskrona, utan det är faktiskt det som har hänt och den speciella situation som finns i Landskrona. Jag och Christin Hagberg från Svalöv - det är Svalövs och Landskrona kommuner som har den dömande verksamheten i Landskrona - skrev då en motion om att man skulle byta ut ett ord, från "bör" till "ska". Den motionen har den borgerliga majoriteten avstyrkt. Det är helt obegripligt. Om vi nu säger att vi motiverar det med att det finns specifika problem i Landskrona, att vi ska se till dem och att den dömande verksamheten därför ska finnas kvar, varför kan man då inte tillstyrka det enkla förslaget i motionen om att byta ordet "bör" till "ska"? Det är för mig obegripligt. Otto von Arnold säger att det är en glädjens dag och att det är ett antal principer som gör att det här beslutet fattas. Vad är det för principer som gör att man inte kan byta ordet "bör" till "ska"? Vad är det för glädjens dag i övrigt? Det gör mig lite fundersam. När jag i dagarna träffade en av de ledamöter som är nämndemän i Landskrona fick jag det som vi skriver bekräftat. Av 50 domstolsärenden som ska utföras på 50 dagar i Landskrona under hösten är 25 redan flyttade till Lund. Nu avlövar lagmannen i Lund tingsrätten i Landskrona därför att ordet "bör" inte byts ut till "ska". Därför yrkar jag bifall till den motion som har väckts av Christin Hagberg och mig.

Anf. 23 Margareta Persson (S)

Fru talman! Man tycker kanske att någon från den borgerliga majoriteten kunde ha gått upp och svarat Anders Karlsson varför man inte kan bifalla en ändring av ett "bör" till ett "ska". Det har betydelse för framtiden, och detta handlar om långsiktig planering för tingsrättsorganisationen. Min fråga till Anders Karlsson är: Vad får det, som du ser det, för konsekvenser om man inte får denna långsiktiga garanti för att Landskrona tingsrätt ska vara kvar?

Anf. 24 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Konsekvenserna har jag nämnt tidigare. Det kan tyckas rimligt att man till och med har bara en tingsrätt för hela Skåne, för det är ungefär tio mil i nordsydlig riktning och lika långt i östvästlig riktning. Geografiskt sett skulle det inte behöva vara så många. Men med tanke på Landskronas speciella struktur och de jätteproblem som Landskrona har är det en viktig symbol för Landskronaborna att domstolen finns kvar där. Det är den symboliska betydelsen av att den finns där, att det finns närvarande poliser och en dömande verksamhet. Det är också en sysselsättningsfråga, för väldigt många advokater har sin verksamhet i Landskrona. Men framför allt handlar det om symbolvärdet i att den dömande verksamheten finns i Landskrona.

Anf. 25 Margareta Persson (S)

Fru talman! Det finns väl också ett annat skäl, nämligen att det blir en skyndsam handläggning av målen, Anders Karlsson? Det har betydelse, som ni skriver i er motion, att det är en förebyggande verksamhet och att den har utvecklats positivt därför att man har en skyndsam handläggning av de ärenden som finns.

Anf. 26 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Självklart innebär det också en snabbare handläggning. Vid det förra tillfället då det fanns en diskussion om detta liknande den om Motala hade vi jättediskussioner om just det här. Vi blev överens om att kansliorten skulle flytta till Lund. Förslaget från Domstolsverket var att det skulle vara Helsingborg som var tingsrätt. Vi flyttade den i stället till Lund för att det skulle vara dömande verksamhet och så vidare. Argumentet mot Landskrona var att man inte hade tillräcklig kompetens, men där fick man backa. Vid det tillfället hade man i Landskrona fyra domare, och man hade haft två EU-domar - två mål i hela Sverige, och de var båda verkställda i Landskrona. Jag vidhåller fortfarande att det är närheten, symbolvärdet och den snabba handläggningstiden som gör att tingsrätten i Landskrona ska finnas kvar som dömande verksamhet - tingsrätten i Lund med dömande verksamhet i Landskrona.

Carina Hägg (S)

Anf. 27 Carina Hägg (S)

Fru talman! Jag blev omnämnd i debatten, och det föranledde mig att gå upp. Jag hade funderat på det tidigare, men man får ju prioritera, och jag hade därför tänkt avstå från just den här debatten. Men jag tar gärna del i de här frågorna. Det är helt riktigt att jag kämpade länge för de olika delarna av rättsväsendet i Värnamoområdet. Värnamo tillhör GGVV-området - kanske mer känt som Gnosjöbygden - där man har en struktur där man också är beroende av att ha en juridisk infrastruktur. Hur man ser på tingsrätter, åklagarväsen, häkte och andra delar av rättsväsendet är naturligtvis något som primärt berör justitieutskottet, men det har sidoeffekter som berör andra delar av samhället. Jag fick här frågan hur jag röstade. Det var något jag noga övervägde inför ställningstagandet i riksdagen mot bakgrund av mitt engagemang och av att jag visste att det fanns ett brett stöd i Värnamobygden för att bevara tingsrätten när detta var aktuellt. Dessvärre fanns det inte sådana reservationer, och det fanns ingen möjlighet för mig att ha två alternativ att välja mellan. Jag beklagar att den dåvarande oppositionen inte valde att ge realistiska alternativ att rösta på. Beslutet om tingsrättens vara eller inte vara i Värnamo togs strax före valet. Det var inte fullt ut verkställt vid tidpunkten för valet. Det fanns alltså möjlighet att ändra på det. Lokaler fanns kvar. Det fanns infrastrukturer i byggnader och på annat sätt. Det fanns personal att tillgå. Man hade mycket väl kunnat se till att vi hade fått en annan utveckling av tingsrätten i Värnamo än vad som nu har blivit fallet. Med den starka argumentation som fanns och med den enighet som jag upplevde att vi hade över partigränser och blockgränser i bygden trodde jag att vi skulle kunna hantera den här frågan gemensamt. Men så blev det inte. Det var mycket ord från oppositionen, men det fanns ingen reell vilja att hjälpa till att rädda tingsrätten i Värnamo. Jag beklagar det, Ertsborn, men så är fallet. Det fanns alla möjligheter, men du och den borgerliga alliansens företrädare i området tog inte vara på dem. Det var inte intressant efter valdagen. Jag beklagar det.

Anf. 28 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag är glad att i dag konstatera att vi räddar ett antal tingsrätter, stick i stäv med de utredningar som har presenterats - utredningar som beställdes av den socialdemokratiska regeringen i november 2005. Bara så att det blir tydligt skulle jag vilja fråga Carina Hägg: Vilken regering satt vid makten när Värnamo tingsrätt lades ned?

Carina Hägg (S)

Anf. 29 Carina Hägg (S)

Fru talman! Jag tyckte att jag förklarade det och var tydlig med det i mitt anförande. Jag förstår inte varför debattören här inte är medveten om vilka regeringar som har suttit under vilka mandatperioder. Jag tror att de övriga både i och utanför kammaren är väl medvetna om det. Jag har också relaterat till att vi jobbade länge men inte framgångsrikt för att rädda tingsrätten i Värnamo. Jag upplevde att det fanns en samstämmighet med den dåvarande oppositionen, men den höll inte över valdagen. Då valde man i stället att slå sig till ro i sina bänkar här och inte fullfölja det som var möjligt, nämligen att se till att vi fortfarande skulle ha en tingsrätt i Värnamo. Det bär ni ansvar för. Det måste du försvara här. Varför blev det på det sättet? Jag inser att man successivt måste reformera tingsrättsorganisationerna som alla andra delar av samhället, och det blir för det mesta bra, men det finns punkter där man kan tycka att det inte blev bra därför att man ser det från ett närmare håll. Det kan vara punkter där det får andra effekter, som inte justitieutskottet primärt har ansvaret för, men som man i samverkan med andra får fundera över. Varför har inte utskottsmajoritetens ledamöter tillsammans med regeringen sett till att ändra på detta? Huset fanns kvar och det fanns möjlighet. Sista ordet var inte sagt. Varför lät man tingsrätten i Värnamo gå i graven när man hade möjligheten att låta den vara kvar? Ni hade lovat - både i kammaren och lokalt - att detta skulle ni se till att rädda. Sedan blev det bara tyst. Det tycker jag är ett svek. Jag har kämpat för detta. Jag har samma uppfattning i dag som jag hade tidigare. Det är på din sida som förändringen av inställningen har skett. Det får du ta ansvar för, och du får gärna förklara skiftet i uppfattning här och nu.

Anf. 30 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag tyckte att jag ställde en relativt enkel fråga för protokollets skull. Jag kan ställa den igen, så att det blir tydligt. Uppenbarligen vill Carina Hägg inte ta ordet i sin mun. Var det en socialdemokratisk regering som lade ned tingsrätten i Värnamo? Ett ja eller ett nej räcker.

Carina Hägg (S)

Anf. 31 Carina Hägg (S)

Fru talman! Beslutet här i riksdagen togs under en socialdemokratisk regering och av en majoritet av socialdemokrater här i riksdagen, men det fullföljdes under en borgerlig regering. Därför finns det ett ansvar. Huset stod där, personal fanns och det fanns infrastruktur, men ni valde att inte rädda tingsrätten. Det har ni ansvar för. Ni har inte försökt korrigera beslutet, och jag är förvånad över att ni inte tar ansvar för det här i dag. Det kanske är smärtsamt att bli påmind om att ni svek när det gällde tingsrätten i Värnamo. Jag har haft samma uppfattning i den här frågan i år efter år, och det har jag i dag också. Jag tycker att beslutet var fel. Men jag vet vem som hade sista möjligheten att rädda tingsrätten och den juridiska infrastrukturen och vem som inte tog den. Det var den nuvarande majoriteten.

Anders Hansson (M)

Anf. 32 Anders Hansson (M)

Fru talman! Jag går egentligen upp i talarstolen i dag med anledning av det som Anders Karlsson sade just om Landskrona tingsrätt. Jag kan kanske tycka att man redan när man säger Landskrona tingsrätt är ute på lite hal is. Landskrona är faktiskt en kansliort. Margareta Persson tog replik på sin partikamrat, men man lyckades ändå inte få fram det. Det är faktiskt ganska intressant att man tar replik på sin partikamrat. Jag saknade repliker från just oppositionen på mina partikamraters anföranden. Kansliorten Landskrona har två domstolssekreterare anställda och en telefonist från Manpower. Så ser det ut i dag i Landskrona kansliort. Inom ungefär tre mils radie finns det tre tingsrätter. Det är tingsrätten i Helsingborg, det är tingsrätten i Lund, och det är tingsrätten i Malmö. Anders Karlsson har skrivit i en motion att man tycker att man helt enkelt ska få upp Landskrona kansliort till en tingsrätt. För mig är det naturligtvis glädjande att Anders Karlsson vill göra så. Men jag vill minnas att det 2002 togs beslut av Anders Karlsson, om jag inte har fel, om att Landskrona inte skulle ha en tingsrätt, utan det skulle bli just en kansliort. Har man ändrat sig nu? Jag har själv arbetat inom Domstolsverket, på Trelleborgs tingsrätt. År 2005 var Anders Karlsson med om att lägga ned denna tingsrätt. Den försvann helt. Det blev inte ens en kansliort. Den försvann helt. Där fanns det fem domare, lika många notarier, vaktmästare, telefonister och flertalet domstolssekreterare. Här lades det ned. Klonk, sade det bara. Då sade Anders Karlsson ingenting. Jag kan inte förstå detta. Hur kunde detta ske? Jo, det berodde på att Socialdemokraterna lade ned över 40 tingsrätter under sin tid. Jag håller med Anders Karlsson om att Landskrona är en ort med många problem. Orsakerna till problemen är många. Jag ska inte gå in på dem i dag. Det har Anders Karlsson redogjort för bra, tycker jag. Löser vi de problemen genom att göra Landskrona kansliort till en tingsrätt, med de kostnader som det skulle medföra? Då skulle man även helt enkelt gå emot det beslut som Anders Karlsson tog 2002 om att lägga ned tingsrätten i Landskrona. Jag tror inte att det är det vi behöver i Landskrona. Landskrona behöver poliser, inte en uppgradering från kansliort till tingsrätt. Jag tycker att det är ganska magstarkt att väcka en motion i år, 2008, som helt går emot ett beslut som man själv har varit med och röstat för i riksdagen, att ta bort Landskrona tingsrätt. (Applåder)

Anf. 33 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Det kan bero på mitt tidigare yrke som byggnadsarbetare att hörseln är lite dålig. Tyvärr är det så. Jag vet inte var Anders Hansson har läst i vår motion att vi ska ha en tingsrätt i Landskrona. Jag tror att Anders Hansson får läsa motionen igen. Det tror jag är det första. Det är väldigt viktigt, när man debatterar, att man vet vad man pratar om. Det känns som att Anders Hansson inte vet det. Om jag nämnde tingsrätt i mitt anförande sade jag ändå att det handlade om dömande verksamhet i Landskrona. Vi skriver att "Lunds tingsrätt även fortsättningsvis ska ha kansli och dömande verksamhet i Landskrona". Jag blev förvånad över att ingen av er som pratade om det här tidigare begärde replik på mig. Nu gjorde Margareta det så att vi ytterligare kunde utveckla den diskussion som finns om Landskrona. Du säger sedan att det nästan inte finns något kvar i Landskrona. Nej, det är rätt. Man har nämligen en lagman i Lund som vill lägga ned det här. Han har skrivit det i alla remissvar. Därför är detta oerhört viktigt, om ni verkligen vill det som ni skriver både i skrivelsen och i ert svar, att det ska finnas kvar, av särskilda skäl. Ni uttrycker att det finns särskilda skäl. De särskilda skälen behöver vi inte gå in på igen. Dem har jag försökt att beskriva, och det har Hansson också gjort tidigare. Men varför kan ni inte ändra er och bifalla motionen om att det ska stå att man ska ha verksamhet. Då säger ni ju att de särskilda skäl som finns också ska finnas kvar. Om ni inte skriver "ska" tror jag inte att det finns någon dömande verksamhet kvar i Landskrona om två år, om vi har en debatt om det här. Vill ni det, så säg det! Annars borde ni skriva "ska" och bifalla motionen.

Anders Hansson (M)

Anf. 34 Anders Hansson (M)

Fru talman! På tal om att läsa handlingarna har vi faktiskt kansliorten Landskrona kvar, som Anders Karlsson kanske också har läst. Den kommer att vara kvar och kommer fortsatt att vara knuten till Lund. Anders Karlsson säger att lagmannen i Lund vill lägga ned kansliorten Landskrona. Det får ju stå för lagmannen i så fall. Vi kan bara ta beslut om att kansliorten Landskrona ska vara kvar. Det är väldigt konstigt att vi inte kan vara överens om ifall det ska stå "ska" eller "bör". Ja, den bör vara kvar. Vad vill ni mer att vi ska göra? Vi har den ju kvar. Ni tar ned den från en tingsrätt till en kansliort. Det kan jag ställa mig väldigt frågande till. Det är egentligen så, återigen, att det i Landskrona behövs poliser. Det behövs inte endast en kansliort. Det ska vara en kansliort. Det kan jag definitivt hålla med om. Det bör vara en kansliort. Men samtidigt är det poliser vi behöver i Landskrona. Det tror jag att Anders Karlsson är helt medveten om.

Anf. 35 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Nu kan jag inte budgeten och den vårproposition som är framlagd exakt, men jag har ett svagt minne av att den borgerliga regeringen nu drar ned anslagen till polisen med ett antal miljoner. Så det hänger inte heller ihop, Anders Hansson, att det är fler poliser. Men man ska kanske flytta från en annan ort till Landskrona. Vi är helt överens om det också. Och vi är överens, oppositionen och den borgerliga regeringen, om att vi ska upp till 20 000 poliser. Det är vi också överens om. Men det är inte det som det handlar om. Det intressanta är att Anders Hansson faktiskt säger det som jag har sagt hela tiden, att det ska stå "ska". Det sade du två gånger i ditt anförande. När jag började skratta kom du på att det nog var "bör" det stod. Det är en avsevärd skillnad. Kan Anders Hansson garantera mig att dömande verksamhet fortfarande finns i Landskrona 2010, att de 25 som finns här, som ska vara dömande verksamhet i Lund, också är i Landskrona? Man har flyttat hälften av de tingsrättsförhandlingar som ska vara här från Landskrona till Lund. Jag har beviset här. Det står här. Det är 50 tillfällen för dömande verksamhet. 25 är redan flyttade till Lund. Nästa år är kanske alla 50 flyttade till Lund. Därför är det viktigt att det står "ska" och inte "bör". Kan vi vara överens, Anders Hansson, om att det är en viss skillnad på "ska" och "bör"?

Anders Hansson (M)

Anf. 36 Anders Hansson (M)

Fru talman! Att det är en viss skillnad på "ska" och "bör" kan man verkligen hålla med om. Men jag kan ändå inte förstå att det är detta som är det stora problemet, om det står "ska" eller "bör". Tycker Anders Karlsson att detta är det mest väsentliga i diskussionen? Jag tycker att man möjligtvis medvetet försöker flytta det fokus som faktiskt ligger på att vi i Landskrona inte har kvar en tingsrätt, utan vi har en kansliort på grund av Anders Karlssons agerande 2002. Vi har ingen tingsrätt i Trelleborg, till exempel, på grund av Anders Karlssons agerande. 25 domstolsärenden har flyttats, säger Anders Karlsson. De siffrorna får stå för honom; de är säkert korrekta. Men hur lagmannen i Lund väljer att ha sin dömande verksamhet får naturligtvis stå för dem, eftersom Landskrona ingår i Lunds domsaga.

Anf. 37 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Jag hade begärt ordet innan jag fick möjlighet att ge en replik till Anders Hansson. Fortfarande glider man ifrån frågan. Man pratar om Trelleborg, man pratar om någonting annat. Men det är ett enda ord i hela handlingen det handlar om: "bör" eller "ska". Om ni nu säger att det finns särskilda skäl, vilket ni anför i skrivelsen och i ert betänkande, varför skriver ni inte "ska"? Jag vill ha ett svar på det. Är det någon av er som kan ge mig det? Varför skriver ni inte "ska"? Om vi säger att det finns en lagman som tycker att dömande verksamhet bara ska finnas i Lund, då kan inte ni garantera att sådan verksamhet i fortsättningen finns någon annanstans. Samtidigt håller ni med mig i hela min argumentation om att det är viktigt att dömande verksamhet finns kvar i Landskrona. Varför skriver ni inte "ska"? Tycker ni egentligen att den dömande verksamheten ska läggas ned? Är det därför ni skriver "bör"? I annat fall kan ni faktiskt ändra ordet till "ska". Jag vill att ni svarar på den frågan! Nu har ni möjligheten allihop, och jag förväntar mig ett svar på detta!

Anf. 38 Otto von Arnold (Kd)

Fru talman! Jag förstår lite grann Anders Karlssons upprördhet. Det är uppenbarligen det dåliga samvetet som kommer fram. Visst, det var ju tråkigt att behöva lägga ned tingsrätten 2002. Jag kan förstå att han tycker det. Vad Landskrona egentligen behöver är ju ett helhetsgrepp på sin rättsvårdande verksamhet. Där måste vi också titta på principerna för hur en tingsrätt ska fungera. Är det den effektivaste resursallokeringen att ha en tingsrätt med dömande verksamhet även i Landskrona? Det betvivlar vi - men det är viktigt att ha kvar en kansliort. Om det sedan ska stå "bör" eller "ska" - det räcker ju om den finns kvar som kansliort, eller hur. Det är de facto det som är det viktiga, tycker vi.

Anf. 39 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Det kan alltså heta "kansliort" men det behöver egentligen inte vara någon sådan, och det behöver inte finnas någon dömande verksamhet. Är det ditt svar till mig? Av denna anledning är det viktigt med ordet "ska": att man ska ha dömande verksamhet. Nu förändrade man detta i en stor rationalisering, och jag har inget emot argumenten som säger att det är väldigt nära till Helsingborg, Lund och Malmö. Det är till och med nära till Kristianstad om man jämför med ett Norrlandsperspektiv. Men det är ju inte det som är skälet. Ni anför själva ett annat skäl i det här. Ni anför att det finns särskilda skäl för Landskrona. Vad är då principen för att det inte ska stå "ska" utan "bör"? Principen har ju Otto von Arnold talat om tidigare vid ett flertal tillfällen.

Anf. 40 Otto von Arnold (Kd)

Fru talman! Principen för att behålla den är uppenbar, och den kommer troligtvis också att vara kvar. Vad som är det viktiga är att se på hela den rättsvårdande myndigheten i Landskrona. Där behövs som sagt fler poliser. Där behövs ett nära samarbete mellan de sociala myndigheterna för att få bukt med gängen. Jag besökte själv Landskrona och poliserna där, och de var mycket inne på att det är den sidan som behöver en förstärkning. Sedan kan det mycket väl vara så att man är effektivare i Lund. Men det finns givetvis kvar en kansliort även i Landskrona som kan utföra ett arbete där. Jag tror att man i Landskrona gläds åt det beslut vi fattar i dag.

Anf. 41 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Det var ett icke-svar som vanligt. Jag har ställt en enkel fråga till flera ledamöter på den borgerliga sidan. Ingen har svarat! Jag tar detta till intäkt för att man egentligen vill att den dömande verksamheten ska flytta till Lund. Otto von Arnold har ju antytt att det är bättre i Lund. Min tolkning, eftersom jag inte fått något svar på den fråga jag har ställt, är att man egentligen tycker att den dömande verksamheten kan flytta till Lund. Det får jag ta med mig hem till mina politiska kamrater, till exempel till kommunstyrelsens ordförande som tidigare har varit väldigt aktiv för att den dömande verksamheten skulle vara kvar i Landskrona - så länge han var i opposition. Jag tar detta med mig!