Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ekologisk produktion och konsumtion - Mål och inriktning till 2010

Betänkande 2005/06:MJU20

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
17 juni 2006

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Ekologisk produktion och konsumtion - Mål och inriktning till 2010(pdf, 130 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2005/06:20 Ekologisk produktion och konsumtion - Mål och inriktning till 2010

Beslut

Mål och inriktning för ekologisk produktion och konsumtion (MJU20)

Regeringen har lämnat en skrivelse till riksdagen med sin bedömning av målen för ekologisk produktion och för arbetet med konsumtion av ekologiska livsmedel i offentlig sektor till år 2010. Regeringen ställer upp målet att vid utgången av 2010 bör den ekologiskt certifierade åkermarken uppgå till minst 20 procent av landets åkermark. Den ekologiskt certifierade animalieproduktionen bör öka betydligt. För att stimulera en positiv marknadsutveckling anser regeringen att konsumtionen av certifierade livsmedel i offentlig sektor bör öka till att vara 25 procent av den totala konsumtionen år 2010. Riksdagen avslutade ärendet utan att besluta något mer.
Utskottets förslag till beslut
Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 7

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2006-04-18
Justering: 2006-05-16
Trycklov till Gotab och webb: 2006-05-24
Trycklov: 2006-05-24
Trycklov: 2006-06-08
Reservationer: 12
Betänkande 2005/06:MJU20

Alla beredningar i utskottet

2006-04-18

Mål och inriktning för ekologisk produktion och konsumtion (MJU20)

Regeringen har lämnat en skrivelse till riksdagen med sin bedömning av målen för ekologisk produktion och för arbetet med konsumtion av ekologiska livsmedel i offentlig sektor till år 2010. Regeringen ställer upp målet att vid utgången av 2010 bör den ekologiskt certifierade åkermarken uppgå till minst 20 procent av landets åkermark. Den ekologiskt certifierade animalieproduktionen bör öka betydligt. För att stimulera en positiv marknadsutveckling anser regeringen att konsumtionen av certifierade livsmedel i offentlig sektor bör öka till att vara 25 procent av den totala konsumtionen år 2010. Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan att besluta något mer.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2006-06-16
Stillbild från Debatt om förslag 2005/06:MJU20, Ekologisk produktion och konsumtion - Mål och inriktning till 2010

Debatt om förslag 2005/06:MJU20

Webb-tv: Ekologisk produktion och konsumtion - Mål och inriktning till 2010

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Rolf Lindén (S)
Anf. 58 Rolf Lindén (S)
Herr talman! Jag ska försöka introducera det här betänkandet som vi ska debattera. Det är miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 20. Det handlar om ekologisk produktion och konsumtion, mål och inriktning fram till 2010. I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse med samma rubricering men också fyra följdmotioner med 21 yrkanden. Jag ska också här nämna att i betänkandet finns det tolv reservationer. Utöver detta behandlas fem motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2005. 1994 antogs målet om att 10 % av den odlade åkerarealen skulle vara ekologiskt odlad fram till år 2000. Det målet uppnåddes 1999, och samma år togs nya mål. Nu skulle 20 % vara ekologiskt odlad fram till 2005. Dessutom skulle 10 % av antalet mjölkkor och slaktdjur av nöt och lamm finnas i ekologisk produktion. I november 2003 fick Jordbruksverket i uppdrag att lämna förslag till nya mål för ekologisk produktion fram till 2010. I skrivelsen har regeringen de förslagen som utgångspunkt för sitt ställningstagande. Detta kommer dagens debattörer att återkomma till. Jag vill bara här, herr talman, berätta för åhörare och tv-tittare, som ägnar fredagförmiddagen åt att följa denna debatt, att ekologiskt jordbruk innebär odling och djurhållning där man strävar efter miljöhänsyn, resurshushållning och en hög självförsörjningsgrad. Om produktionen är certifierad har man rätt att benämna den ekologisk. Ekologisk produktion är dessutom ett medel i arbetet med att nå flera av våra miljökvalitetsmål som till exempel ett rikt odlingslandskap och giftfri miljö. Med detta, herr talman, föreslår jag att vi startar debatten. (Applåder)
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 59 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Först av allt vill jag konstatera, med tanke på kammarens inskränkta möjligheter att genomföra voteringar och röstningar, att jag inte kommer att yrka på någon reservation. Vi moderater står givetvis bakom de reservationer som vi har anfört. Det här är en skrivelse, precis som Rolf Lindén sade, med fyra följdmotioner. Rent allmänt vill jag säga att vi från moderat håll är oerhört angelägna om att vi ska ha en mångfald och att vi ska ha en fungerande marknadsekonomi. Det fina med mångfalden är att den har förmågan att ge impulser till olika grenar. Jag vill påstå att just ekologisk odling har givit många impulser till den så kallade konventionella odlingen. Det är ofta väldigt engagerade människor som driver nya linjer, och den korsbefruktningen är bra för alla parter. Dessutom har den ekologiska odlingen en betydande andel av den svenska åkerarealen och produktionsarealen när det gäller öppen mark. Det har kommit till av till väldigt stor del egen kraft, påstår jag. Därför är det också intressant att kunna konstatera att den ekologiska odlingen tillsammans med den konventionella odlingen går sida vid sida och många gånger hand i hand. Som jag sade inledningsvis är vi moderater väldigt angelägna om att ha en fungerande marknad. Det är därför som vi har motsatt oss de stöd som man har riktat till den ekologiska odlingen. Erfarenheterna visar faktiskt att den ekologiska odlingen kan stå på egna ben. Då är det onödigt att belasta skattebetalarna med den avgiften. All erfarenhet visar att politiskt klåfingreri och politisk inblandning undergräver marknadsekonomin när man ger sig in och rör i den. Herr talman! I det här betänkandet blir det väldigt tydligt hur man kan gå in och röra till det, som jag ser det. Den politiska blåögdhet som jag påstår att majoriteten har i det här fallet kan få oönskade konsekvenser, eller? Jag vill därför uppmana majoriteten att fundera över vilka effekter det här egentligen kan få. Min fråga är om man vill bortse från marknadsekonomin. På s. 13 i betänkandet säger man följande: "En ökad certifierad ekologisk produktion innebär inte nödvändigtvis att det finns avsättning för produkterna på marknaden." Det skulle lika gärna kunna vara skrivet på den gamla sovjettiden. Det handlar bara om att producera, men om det finns någon avsättning är ointressant. Då blir den naturliga frågan: Vad ska man göra med det som inte kan avsättas på marknaden? Man ifrågasätter också det kommunala självstyret när man ger sig in och ska reglera den offentliga konsumtionen av ekologiskt producerade produkter. Dessutom vill man ge sig in och detaljreglera animalieproduktionen längre fram. Låt oss gå tillbaka och fundera lite grann på vad förslaget de facto innebär. Man säger att man ska öka den certifierade ekologiska produktionen till 20 %. Den är i dag ungefär 7 %. Totalt sett är det 20 % som är ekologiskt odlad, men av dem är det 35 % som är certifierade. Det blir alltså 7 % av åkerarealen. Man ska alltså ha 20 % certifierad. Vad innebär det? Det är en tredubbling av marken, eftersom det är 7 % i dag. Det är 300 % på tre år. Dessutom, om relationen certifierad i förhållande till den totala ekologiskt odlade arealen håller i sig, skulle det innebära att den ekologiskt odlade skulle utgöra 60 % av åkerarealen på blott tre år. Jag är inte säker på att förslagsställarna har funderat igenom om detta över huvud taget är möjligt. Sedan kan man fundera på när detaljmålen för animalieproduktionen kommer. Det skulle vara intressant att få reda på det här i dag. Man nöjer sig inte med detta, utan man ger sig i kast med att i den offentliga sektorn, där kommunsektorn är den ojämförligt största delen, ska konsumtionen av ekologiskt producerade livsmedel vara 25 %. Då frågar jag: På vilket sätt ska ni hantera detta utan att ge er på det kommunala självstyret? På vilket sätt ska ni hantera det? Avslutningsvis, herr talman, tycker vi från moderat håll att när vi nu är en del av Europa även samarbetsmässigt, i den europeiska gemenskapen, det då är viktigt att vi också ser till att vi får gemensamma regler för den ekologiska certifieringen för alla 25 länderna så att rörligheten för dessa varor inte hindras av att vi har olika regler. Det tycker vi är en viktig frihandelsfråga inom ramen för EU. (Applåder)
Anita Brodén (Fp)
Anf. 60 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Ekologisk produktion har många fördelar, många miljöfördelar dessutom, mindre kemikalier och ett produktionssätt som på många sätt gynnar den biologiska mångfalden. Det finns givetvis andra produktionsformer som också gynnar miljön, en hållbar produktion och ett hållbart miljötänkande. Det behöver inte alltid vara ekologiskt certifierat. Men många människor efterfrågar just ekologiska produkter, varför märkning är A och O. Det borde vara en marknadsmässig fördel och dessutom öka möjligheten att ta ut ett högre pris. Vi liberaler tror som bekant på marknadsekonomin. Trots de fördelar som ekologisk produktion och ekologiska produkter kan innebära ställer vi oss tveksamma till att ha politiska mål för olika produktionsformer. Det är inte politiker som ska besluta vilka produkter vi bör äta, utan det är upplysta konsumenter som har detta val. Vi tycker därför inte att produktionsformen i sig ska särbehandlas genom statliga stöd vare sig till produktion eller till konsumtion. Som konsumenter har vi däremot olika bevekelsegrunder för våra val. Kvaliteten är en personlig sådan - alltifrån smak, lukt och utseende till den producent vi vill gynna och den produktionsmetod vi tror på, men också vilket land vi känner att vi vill gynna. En annan bevekelsegrund för många konsumenter är givetvis priset. Vi har i Sverige ett kontrollsystem som slår vakt om att våra livsmedel är godkända. Vi från Folkpartiet liberalerna tycker att man i stället ska ha miljömål i jordbruket. Detta miljömål kan faktiskt gynna, och det kommer det också att göra, den ekologiska odlingen. Då blir det en konsumentdriven ökning av odlingen, och det är någonting som blir långsiktigt hållbart. Här borde man också kunna koppla på kraven på miljönytta och sätta fokus på miljöersättningar i det kommande landsbygdsprogrammet. Vi liberaler tror på konsumentmakten. Vi tror också på kunskapsmakten. Det är viktigt att i detta sammanhang också lyfta fram möjligheterna för kommuner och landsting att tillåtas ställa miljökrav inom ramen för offentlig upphandling. Här kommer det att krävas ytterligare dialog och klargörande. Jag har i många sammanhang från talarstolen fört fram vikten av att uppmuntra de insatser som görs exempelvis inom Greppa näringen och Odling i balans. Jag tycker att det är värt att påminna om det också här i dag. Vi konsumenter har makten att få alltfler livsmedelsproducenter att framställa sina produkter på ett miljömässigt hållbart sätt. Det är vi som kan ställa de kraven. Vi politiker har makten att styra i en miljövänligare riktning genom ett proaktivt arbete med miljömålen. Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga folkpartireservationer, men för tids vinnande i kammaren yrkar jag inte bifall till någon. Herr talman! Jag vill i detta sammanhang passa på att skicka med en hälsning till er alla. Detta är min sista debatt under den här mandatperioden, och jag vill ta tillfället att tacka er alla, både utskottsledamöter och personal i miljö- och jordbruksutskottet. Jag har verkligen trivts otroligt bra tillsammans med er och känt en samhörighet. Med detta vill jag tillönska er alla en riktigt skön sommar! (Applåder)
Sven Gunnar Persson (Kd)
Anf. 61 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Tack, Anita! Ha det riktigt skönt själv! Du är en härlig person att samarbeta med i utskottet. Kristdemokraterna står bakom inriktningen i skrivelsen Ekologisk produktion och konsumtion - Mål och inriktning till 2010 . Vi står bakom de målsättningar och det angreppssätt den innehåller. Vi har några reservationer, eftersom också en del motionsyrkanden behandlas, som jag står bakom, men jag avstår från att yrka bifall till någon av dem. Jag tror att det är viktigt att ha målsättningar för ekologisk produktion, på samma sätt som vi ofta har andra mål som är miljöinriktade, och att offentlig upphandling används som en motor för att få loss marknaden. Då kommer också marknaden att följa efter. Det skapas behov, det skapas producenter och det skapas mötesplatser. På samma sätt som miljöbilsupphandling och tjänstebilsregler har gynnat den fantastiska utveckling som vi nu ser där tror vi att detta behövs på det här området också. Det är dock viktigt att man i upphandlingen tolkar upphandlingsreglerna på ett sätt som gör att det också går att handla svenskt - eller närproducerat, om inte annat. Det är ju inte mycket vunnet ur miljöhänseende om hyllorna i skolmatsalar och äldreboenden fylls med sådant som är ekologiskt producerat men importerat. Det är kanske en liten svaghet i skrivelsen: att man inte riktigt arbetar med de frågorna eller pekar på hur man ska lösa den delen. Om en ökad import blir konsekvensen minskar ju möjligheterna att göra insatser för det svenska öppna landskapet. Det forskas ju en del runt den ekologiska produktionen. Det finns många spännande och intressanta forskningsresultat, även om en del är lite motsägelsefulla. På senare tid har det kommit fram resultat som visar att de nyttiga omega-3-fettsyrorna är fint företrädda och att den ekologiska produktionen har fördelar även ur det perspektivet. Vi har också sett hur mycket bättre myllret i markerna, den biologiska mångfalden och jordens sammansättning är liksom hur man kan hejda läckaget av kväve, fosfor och växtskyddsmedel till vatten genom att ha ekologisk produktion. Här är det viktigt med fortsatt forskning och utveckling. Allt är inte gjort, och en del resultat är fortfarande osäkra. Vi behöver mer forskning och utveckling. För att detta ska lyckas tror jag att det är viktigt att man, liksom på många andra områden inom småföretagsamheten och inom jordbrukspolitiken, börjar kika rejält på regelverket så att det sker förenklingar, så att det också går att kombinera olika typer av jordbruk - ekologiskt, konventionellt och så vidare - i en omställningsprocess. Här behöver vi också arbeta inom EU för att förenkla och förtydliga regelverket. När det gäller EU är det oerhört viktigt - och jag tror att regeringen är medveten om det; jag tycker att det har framgått i frågestunder och så vidare - att man är stenhård på att den kommande EU-märkningen av ekologisk produktion inte inskränker möjligheterna för svensk miljömärkning och ekologisk märkning att förmedla sina mervärden och tala om att man går vidare och har strängare krav. Svenskt jordbruk är världsledande när det gäller miljö- och djurskyddshänsyn. Därför får vi inte på något sätt ställa de här olika produktionsformerna mot varandra. Arbetet med att miljöanpassa och utveckla det konventionella jordbruket är också jätteviktigt. Här sker mycket inom branscherna själva. Greppa näringen, Svenskt sigill och regionala varumärken - Naturbeteskött från Närke, Kaprifolkött och allt vad de nu heter - är fantastiska exempel på hur man utvecklar jordbruket och skapar marknader och efterfrågan. Men det behövs också en attitydförändring till det svenska jordbruket - när det gäller regelverk, när det gäller företagandevillkor, när det gäller möjligheter för svenska jordbrukare att ställa om till energiproduktion, när det gäller exportmöjligheter, när det gäller skattepålagor och när det gäller konkurrensförhållanden med de viktigaste konkurrentländerna. Jag tror att den här skrivelsen är ett bra steg i rätt riktning för att fortsätta att utveckla arbetet med ett ekologiskt jordbruk och ett miljöanpassat svenskt jordbruk.
Sven-Erik Sjöstrand (V)
Anf. 62 Sven-Erik Sjöstrand (V)
Herr talman! Om vi till nästa generation ska kunna överlämna ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta krävs att vi har höga ambitioner. Att sätta mål för den ekologiska produktionen inom jordbruket är ett bra sätt att bidra till detta. Det sade jordbruksministern i samband med att regeringen gav Jordbruksverket i uppdrag att utarbeta mål för den ekologiska produktionen. Det är väl inte så vanligt att en vänsterpartist återger en socialdemokratisk jordbruksminister, men denna fråga tycker jag att jordbruksministern har hanterat bra. Vi har haft ett bra och berikande samarbete. Det behövs en grundläggande förändring av livsmedelsproduktionen, och det ekologiska lantbruket rör sig i rätt riktning. Jag anser att det är ett steg på vägen mot hållbar produktion som vi bör stödja. När jag läser de olika motionerna får jag en känsla av att i stort sett alla partier, utom kanske Moderaterna och Folkpartiet, tycker att det är bra med ekologisk odling. I Moderaternas motion kan man läsa att denna skrivelse är ett stort steg bort från marknadsekonomin till förmån för planekonomi. De säger att den planekonomi som prövats i verkligheten ledde till resursslöseri och i dess spår följde ofrihet. Därför tycks man yrka avslag på skrivelsen, åtminstone på de mål som sätts upp. Moderaterna skriver också att för att nå de politiska målen har staten under den senaste mandatperioden tillskjutit miljardbelopp till den ekologiska odlingen. Men någon mer detaljerad redovisning finns inte av dessa miljarder. Moderaterna vill väl att godsägarfamiljerna, som med sitt storskaliga jordbruk oftast får miljonbelopp årligen, bland annat från EU, ska få mer så att de kan bo kvar på sina slott och herresäten. Då ska man ju inte satsa på ekologisk odling, som vi är många som vill. Att omfördela till nytta för de mindre lantbruksföretagen och till nytta för den framtida miljön tycks inte vara något som Moderaterna funderar på. Har ni moderater räknat ut hur mycket pengar era godsägarföretag får från EU och samhället? Denna subvention är väl också planekonomi. Ekologisk produktion är från en samhällelig utgångspunkt ett medel i arbetet med att nå de nationella miljökvalitetsmålen, främst ett rikt odlingslandskap, giftfri miljö och ett rikt växt- och djurliv, men även grundvatten av god kvalitet. Ekologisk produktion kan bidra och bidrar till att uppnå miljökvalitetsmålen Ingen övergödning och Begränsad klimatpåverkan. Vi säger att målsättningen ska vara att minst 25 % av offentlig konsumtion av livsmedel år 2010 ska utgöras av livsmedel från certifierad ekologisk produktion. Men här behövs det både mer kunskap hos kommunerna om möjligheterna att upphandla miljömässigt och verktyg för att underlätta för offentliga aktörer att upphandla miljömässigt. Tyvärr kan det finnas ett visst ointresse fån marknadssidan, och det kan vara ett av skälen till att den certifierade produktionen har växt ganska långsamt. Nedlagd ekologisk slakt, nedlagda ekologiska spannmålsprodukter är också tunga skäl. Jag tror till exempel att Norrland inte har något Kravgodkänt slakteri och inte har haft det på ganska många år. Några av de stora frågorna för livsmedelskedjan rör beroendet av ändliga fosfortillgångar och fossil energi i produktionen. Växtnäringsämnen och bekämpningsmedel läcker, markens bördighet hotas genom markpackning och sjunkande mullhalter, hotet mot betesmarkerna och den till dem kopplade biologiska mångfalden är några av kärnfrågorna för livsmedelskedjan. Men för att lyckas och få en hållbar livsmedelsproduktion på lång sikt måste vi ha mer kunskap. Ibland måste samhället också göra val och väga effekterna av god djuromsorg och miljöåtgärder gentemot lönsamhet. Ekologisk produktion bidrar till en bättre miljö inom jordbruket, en god djuromsorg och jag tror också till en positiv landsbygdsutveckling med ökade arbetstillfällen, lokal förädling, lokala marknader. Och jag hoppas att vi slår vakt om att ekologisk produktion även i fortsättningen kommer att vara en viktig del av förordningen om landsbygdsutvecklingen. Även i mitt parti har vi någon reservation. Jag kommer inte att yrka bifall till den. Voteringsproceduren är rätt omständlig här, och vi ska vara måna om tiden i morgon. Samtidigt vill jag när jag för min sista debatt här tacka för ett mycket gott samarbete. Det är ett väldigt trevligt utskott. Även om vi ibland inte är helt överens är det väldigt trevligt att diskutera med er. Jag önskar er alla en trevlig sommar!
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 63 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Det är lite häpnadsväckande att höra Vänsterpartiets representant påstå att vi moderater är emot ekologisk odling. I mitt anförande sade jag ingenting om att vi är emot ekologisk odling. Tvärtom sade jag att mångfald är berikande och att det ger impulser till andra verksamheter. Det gör det även från konventionell odling till ekologisk odling när det gäller teknikutveckling och så vidare. Det jag däremot säger är att vi är emot politisk inblandning i vilket produktionssätt man ska använda sig av, därför att marknaden på ett mycket tydligt sätt har visat att ekologisk odling har möjlighet att stå på egna ben. Om det är så att Sven-Erik Sjöstrand har hört någonting annat vore det intressant om han kunde citera det. Vidare försöker Sven-Erik Sjöstrand ställa små mot stora. Det är inget annat än vänsterpartistiskt trams han för fram. Det är väldigt många stora jordbruksföretag som är omställda till ekologisk odling. Den här delen påverkar inte det grundstöd som man som markägare får. Jag kan säga till Sven-Erik Sjöstrand att jag själv är jordbrukare i liten omfattning. Jag odlar också ekologiskt, utan att vara certifierad. Jag vill bara påvisa att klichén som man sätter på oss moderater, att vi är emot detta, inte är annat än påhittad. Nu vill jag ställa en fråga avslutningsvis. På vilket sätt ska man få avsättning för de produkter som inte marknaden tar hand om, Sven-Erik Sjöstrand?
Sven-Erik Sjöstrand (V)
Anf. 64 Sven-Erik Sjöstrand (V)
Herr talman! Jag talade i mitt anförande om Moderaternas motioner som jag läst. Åtminstone när det gäller de mål som sätts upp har ni yrkat avslag. Vi ser det i er reservation. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Jag tror att vi behöver ge stöd till den ekologiska odlingen i form av forskningsresurser, utbildning och kompetensutveckling. Det är oerhört väsentligt. Det är dit en hel del av stödet från samhället går. Det är inte så mycket riktat stöd till enskilda. Det finns en del. Det finns ett stöd därför att vi vill ha ett bra öppet landskap, se till att vi undviker bekämpningsmedel och att vi får ett uthålligt jordbruk. Jag tror att de pengarna behövs. Moderaterna säger i alla fall ingenting om de stora stöden till de stora spannmålsbönderna. Jag tycker att man bör uttrycka sig lite klart. Här sker ju också en väldigt stor ekonomisk överföring. Även om vissa som odlar ekologiskt kan klara sig har jag träffat många som har det besvärligt. Jag tror att vi politiker också måste ha mod att ge signaler och visa en viljeinriktning. Därför ska vi också se till att kommuner och regioner uppfattar att vi gärna ser att vi kan nå de mål som vi sätter upp. Det är bra för vårt samhälle för att nå en hållbar utveckling.
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 65 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Det är alldeles riktigt. Vi är emot att sätta upp de här målen. Det är vi av det skälet att vi anser att det är marknaden själv som kommer att hantera detta. Men eftersom Vänsterpartiet motsätter sig marknaden och vill att vi går in och pillar och reglerar i det allra mesta förstår jag också Vänsterpartiets position i detta. Dessutom verkar det som att Sven-Erik Sjöstrand har en sällsynt livlig fantasi när han i våra motioner läser in att vi skulle vara mot ekologisk odling. Det är inget annat än trams och kommer att förbli tams. Det blir inte bättre av att Sven-Erik Sjöstrand upprepar en lögn. Sven-Erik Sjöstrand nämner forskningen. Ja, där är vi inne på nästa vänsterpartistiska akilleshäl. Man vill naturligtvis in och fippla med forskningen också. Där är vi moderater väldigt tydliga när vi säger att forskningen inte ska styras av politiska beslut. Vi tror på den fria forskningen efter andra premisser. Det är här vi har de ideologiska skiljelinjerna. Sedan säger Sven-Erik Sjöstrand att vi inte säger någonting om de stora stöden till jordbruket. Det gör vi visst. Den långsiktiga inriktningen från moderat sida när det gäller jordbrukspolitiken är alltså en avreglering. Men det kommer att ta sin tid. Därför kommer både stora och små bidrag in under det resonemanget. Eftersom det här betänkandet inte handlar om pengar finns det ingen anledning att föra fram det resonemanget nu. Här handlar det om att sätta upp mål eller inte mål, och det är det vi motsätter oss. Men vi har ingenting mot ekologisk odling. Tvärtom välkomnar vi mångfalden. Jag hoppas att Sven-Erik Sjöstrand tar tillbaka påståendet om att vi skulle vara mot ekologisk odling. Jag fick faktiskt inget svar på hur Sven-Erik Sjöstrand ska se till att få avsättning för de produkter som marknaden inte tar hand om. Det vill jag ha svar på.
Sven-Erik Sjöstrand (V)
Anf. 66 Sven-Erik Sjöstrand (V)
Herr talman! Jag ska vara tydlig här och säga att Vänsterpartiet inte är mot marknaden. Men vi tar oss friheten att sätta upp mål, att vi visar för samhället att det här vill vi, det här är bra för den framtida utvecklingen. Då måste man avsätta resurser. Jag lyssnade på Bengt-Anders Johansson vid något tillfälle. Vi hade till exempel en konferens med FGL i riksdagen om globalt livsmedelsutnyttjande. Där pratade Bengt-Anders väldigt bra om ekologisk odling. Jag vill återigen säga att du uttryckte dig väldigt bra i inledningen här. Du sade att ekologisk odling har gett impulser för många saker hand i hand och sida vid sida med den konventionella odlingen. Där har vi ungefär samma syn, men om man inte avsätter några resurser och säger nej till det tror jag att det är dödsstöten för den ekologiska odlingen. Man kan stå och prata om den ekologiska odlingen och säga att den är jättebra, men samtidigt stryper man kranen om man säger: Ni ska inte ha några pengar, ni ska inte ha någon hjälp. Det är det jag menar och har läst in i era motioner, Bengt-Anders Johansson. Annars vet jag att du, Bengt-Anders, är en bra miljömänniska, att du tänker och har ett eget ekologiskt jordbruk. Det tycker jag är väldigt bra. Du gör kanske mer än vad jag gör i det avseendet. Jag är inte lantbruksföretagare. När det gäller ekologisk produktion har vi egentligen sett en brist i dag. Om vi ska tyda signalerna tror jag att efterfrågan är det inga problem med. Vi kommer nog att ha avsättning för alla de produkter som finns. Än en gång vill jag önska en glad sommar.
Ann-Kristine Johansson (S)
Anf. 67 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Mat är mer än mat, säger kocken Rune Kalf-Hansen, och jag håller med honom. Det ska smaka gott, vara av bra kvalitet och en fröjd för ögat. Då mår människan gott. Maten och miljön står i centrum i dag när vi debatterar den ekologiska produktionen och konsumtionen med mål och åtgärder för att öka tillgången på ekologiska produkter. Det är en viktig byggsten för att nå hållbar konsumtion och ett hållbart samhälle. Målet är att den certifierade ekologiska odlingen vid utgången av 2010 minst ska uppgå till 20 % av landets jordbruksareal. I dag är den endast 7 %, så målet är ambitiöst. Samtidigt ska den ekologiska certifierade animalieproduktionen öka betydligt. Och just att det ska vara certifierad produktion för att kunna marknadsföras som ekologisk är en förändring från tidigare mål. Det blir en tydligare koppling mellan marknadsutveckling och konsumenternas efterfrågan. Det blir ett mervärde för oss konsumenter. Avgörande för att målen ska nås är, Bengt-Anders Johansson, att såväl den privata som den offentliga konsumtionen ökar. Den offentliga sektorn kan i kraft av sin storlek öka volymer och visa vägen. Inriktningen är att den offentliga konsumtionen av certifierade ekologiska livsmedel ska öka till 25 % till 2010. Jag är övertygad om att en ökad offentlig konsumtion också verkar som en motor för ökad privat konsumtion av ekologiskt märkta livsmedel. Den offentliga sektorn visar vägen och ger större volymer och lägre priser för alla. Svenska konsumenter har en positiv attityd till ekologiska livsmedel. Ändå är det bara 2-3 % av de livsmedel som konsumeras i Sverige som i dag är ekologiska. Det behövs ökad marknadsföring, ökad kunskap och inte minst förbättrad ursprungsmärkning så att vi som konsumenter kan göra ett aktivt val, och här har näringen och inte minst handeln en viktig uppgift. Ett viktigt verktyg för hållbar konsumtion och hållbar utveckling är ekologisk produktion, och den är också en viktig byggsten för att nå flera av våra nationella miljömål, till exempel Ett rikt odlingslandskap, Giftfri miljö, Ett rikt djur- och växtliv. Det är många kommuner som inlett arbetet med att utveckla lokala mål för konsumtion av ekologiska livsmedel i kommunerna. Fler och fler skolor ökar andelen ekologiskt på tallriken. Till exempel Trosa kommun satsar stort på ekologiska livsmedel. I Eskilstuna kommun jobbar man med inriktningen mer hälsosam mat till barnen och ökad hänsyn till miljön samtidigt som barnen får ökad kunskap. Man säger i Eskilstuna: Det viktigaste vi kan förmedla är glädjen runt måltiderna och medvetenheten om att maten är så viktig för hälsan. Så klok inriktning! Jag vet att många fler skolor runtom i Sverige jobbar just så. Kunskap och glädje runt måltiderna är så viktiga. Herr talman! För att få ännu fler varor att välja på, fler producenter som vågar satsa och få handeln riktigt intresserad är det viktigt att ha mål för den ekologiska produktionen och inte minst målet för den offentliga sektorn. Det kommer att innebära ökad kunskap bland beslutsfattare och tjänstemän. En viktig aspekt här är den offentliga upphandlingen och kunskapen om vad som får göras och inte. Man kan konstatera att kunskapsbehovet är stort bland dem som jobbar med offentlig upphandling. Här har Miljöstyrningsrådet, som ett bolag samägt av stat och näringsliv, en viktig uppgift. Man tillhandahåller där verktyg för att underlätta miljömässig upphandling. Ett kriteriedokument har tagits fram för bland annat ekologiska livsmedel. Målen för den ekologiska produktionen är utformade så att de på ett effektivt sätt bidrar till ökad miljönytta och till att nå miljömålen. Jag menar att mål behöver sättas upp för att visa viljeinriktningen av politiken och för att man kan avläsa på vägen om man når dit eller inte. Herr talman! Samtidigt som vi sätter upp mål för den ekologiska produktionen, där vi visar på viljeinriktningen, handlar det självklart också om vad vi som konsumenter väljer när vi står i butiken. Det är ökad efterfrågan som styr och som gör om vi når målen eller inte. En aktionsplan kommer att tas fram som följer utvecklingen på marknaden, produktionstekniken och vad som händer i omvärlden. Det är ett viktigt redskap för att undanröja de hinder och flaskhalsar som i dag finns på marknaden. När det gäller EU och arbetet som sker där med att underlätta handeln med ekologiska livsmedel är vi rätt så överens om den svenska ståndpunkten. Sverige ska driva frågan om möjligheten för varje land att ställa högre miljökrav än EU:s minimiregler, att det ska vara tillåtet att informera om och marknadsföra ekologiska ingredienser i livsmedlen. Sverige säger nej till förslaget som gör det svårare för Krav och andra enskilda certifierare att förhindra att någon annan använder deras märkning. Det är bra att EU-kommissionen har den ekologiska produktionen uppe på agendan, men det är viktigt att varje land kan sätta högre miljökrav än EU:s minimiregler. Herr talman! Vilka åtgärder behövs då för att vi ska nå det ambitiösa mål vi sätter upp? Bland annat är forskning, försök och utvecklingsverksamhet väldigt viktiga. De behövs för att ta fram metoder, maskiner och växtsorter som passar den ekologiska produktionen. Det behövs marknadsföringsåtgärder, utbildning och information och man behöver ta fram goda exempel. För de lokala och regionala miljömålen som jag pekade på tidigare är bra kommunikation mellan de ekologiska producenterna, kommunerna och kommuninvånarna viktigt. Det behövs ökad kunskap bland oss konsumenter. Det behövs tydlig märkning. Vi behöver lämna stöd till delar av certifieringskostnaden för lantbrukare som certifieras. Vi behöver få till en anpassning och förenkling av kontrollordningen för ekologisk produktion. Det innebär att fler aktörer kan certifiera. Vi måste arbeta vidare med frågan inom EU. Herr talman! Jag kan inte låta bli att kommentera några av de andra partiernas ståndpunkter. Moderaterna och Folkpartiet vill inte ha någon målsättning. Kristdemokraterna ställer sig bakom skrivelsens inriktning och det särskilda stödet till ekologisk produktion ska vara kvar. Det gläder mig. Folkpartiet säger i nästa andetag att det ska finnas särskilda miljömål för jordbruket och man vill ha mål för statens inköp av varor. Moderaterna vill inte ha något mål för den offentliga konsumtionen eftersom det inskränker kommunernas självstyre. Det är intressant att fundera över hur allt detta ska gå ihop och hur allianspartierna ska få till en gemensam politik. Herr talman! Avslutningsvis vill jag konstatera att ekologisk odling är ett viktigt verktyg för att nå en hållbar konsumtion och en hållbar utveckling och för att man ska kunna bygga vidare på tanken om det gröna folkhemmet. Jag yrkar bifall till betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Jag vill också passa på att tacka hela utskottet för denna mandatperiod. Ett stort tack till er som nu slutar och gör er sista debatt. Jag önskar alla en riktigt skön och avkopplande sommar med massor av god mat - gärna ekologisk.
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 68 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Jag tänker ställa fyra frågor. Jag kräver naturligtvis inte någon uttömmande redovisning - det inser jag att Ann-Kristine Johansson inte har möjlighet till - men något kort för oss som möjligen inte har förstått vad som rör sig i huvudet på majoriteten - eller kanske det är Miljöpartiet. Den första frågan är: Hur ska man uppnå det arealmässiga målet? Är det genom att alla som nu odlar ekologiskt inklusive undertecknad ska bli certifierade? Är det tanken? Eller ska det vara 60 % ekologiskt odlat och att det som är certifierat skulle bli 20 %? Min andra fråga gäller konsumtionen. Hur kommer man runt det utan att tafsa på det kommunala självstyret? Den tredje frågan: När kommer animalieproduktionsmålen? Där har ju Miljöpartiet dragit upp riktlinjerna åt regeringen. Det är bara frågan om när vi får nästa öppna pajkastning i tidningen och de vinner även den matchen. När tror Ann-Kristine Johansson att Miljöpartiet får igenom sin vilja på den punkten? Den fjärde frågan gäller det som jag läste på s. 13 och som faktiskt står tryckt. Var gör man av den producerade mängd som marknaden inte tar hand om? Det är jag sällsynt intresserad av att få reda på. Försvinner det i rymden, eller vart tar det vägen?
Ann-Kristine Johansson (S)
Anf. 69 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Det var många frågor. Jag ska försöka svara på några av dem. Målet 20 % är det som är certifierat. För att få kalla sig ekologisk producent i framtiden och för att få stöd ska man vara certifierad av ett godkänt kontrollorgan. Frågan om självstyre är intressant. I ena andetaget ska man ha politiska inriktningar och mål, menar vissa. Bland annat ditt parti har ju varit med och drivit fram en sådan sak som fri etableringsrätt för förskolor. Det kan också påverka självstyret. Jag tycker att det är viktigt att man sätter upp politiska mål och visar vad man vill och att vi har en ambition inom politiken när det gäller vilken väg man vill gå. Det gör vi med den ekologiska produktionen när vi sätter upp mål för den offentliga konsumtionen. Vi vill att det ökar. Det kopplas ihop med din tredje eller fjärde fråga, nämligen var vi gör av det som produceras. Det är inom den offentliga sektorn som mycket ska köpas in. Det ska ut i butikerna så att vi konsumenter har mycket fler varor att välja på. Där ska det bli en tydlig märkning så att vi konsumenter kan välja det som är ekologiskt certifierade livsmedel.
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 70 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Det är intressant. Nu säger Ann-Kristine Johansson att målet med att uppnå den så kallade certifierade odlingen är att man inte ska få stöd för ekologisk produktion med mindre än att man är certifierad. Det är alltså inte odlingen som sådan som är intressant, utan det är att man ska vara certifierad. Det innebär ju bara att man gynnar ett certifieringsföretag. Det kommer naturligtvis att kosta pengar för den enskilde att bli certifierad. Det är alltså ökad byråkrati som är poängen, inte den ekologiska odlingen. Det var intressant att få det beskedet. När det gäller marknaden är det en något ihålig redovisning. Ann-Kristine Johansson säger att det som köps av olika aktörer inte är marknad. Marknaden är ju alla aktörer som köper oavsett var man köper. Det kan vara privat marknad eller offentlig marknad och så vidare. Det är ändå en marknad. Det står faktiskt ordagrant att man kan få producera mer än vad marknaden kan ta emot. Var blir det av som inte får plats på marknaden? Det vill jag ha svar på. Frågan om animaliemålen tar inte lång stund att svara på. Det är ett datum för när Miljöpartiet får igenom sina krav även på den punkten så att regeringen får backa.
Ann-Kristine Johansson (S)
Anf. 71 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! För att man ska få stöd och få kalla sig ekologisk producent och få sälja sina varor i affären ska det vara en certifiering. Det intressanta är att LRF och LRF-basen tycker att det är en bra inriktning när vi säger att det ska vara certifierat. Det blir tydligare för oss konsumenter när vi går i affären och handlar. Vi kan lita på att det är ekologiskt. Det är certifierat enligt vissa principer. Det kan vara att man uppfyller EU:s krav på ekologisk odling eller också kan det vara svenska högre krav. Det kan till exempel vara de villkor som Krav har. Just kopplingen är viktig och att vi konsumenter får tydlighet när det gäller certifieringen. Du hänvisade till s. 13 i vårt betänkande. Läs lite längre ned. Det står tydligt att det handlar om att det ska gå hand i hand. Produktionen och marknaden ska gå hand i hand. Vi ska se till att vi konsumenter ute i affärerna får kunskap och information så att vi kan välja ekologiska produkter. Det offentliga målet gör också att det blir ökad efterfrågan. Efterfrågan ska styra utvecklingen. Konsumenternas och den offentliga sektorns efterfrågan ska styra utvecklingen. Det ska gå hand i hand. Det är det viktigaste. Det är väldigt intressant och spännande att LRF också tycker att den inriktning som vi nu lägger fram på bordet är bra. Jag vet att Bengt-Anders inte kan svara, men det är intressant med Kristdemokraternas inställning att det är en bra skrivelse och en bra målsättning.
Åsa Domeij (Mp)
Anf. 72 Åsa Domeij (Mp)
Herr talman! I Miljöpartiet har vi en vision om ett helt soldrivet och miljöanpassat jordbruk. Det är givetvis någonting som man inte fixar på några få år. Och det är därför som jag kallar det för en vision. Det innebär att man inte ska behöva använda fossila insatsvaror och att man inte heller ska vara beroende av kemiska bekämpningsmedel. Det som vi i dag kallar för ett ekologiskt jordbruk är ett steg på denna väg och ett viktigt steg för att utveckla kunskap och teknik. Det är nya kunskaper som också kommer det så kallade konventionella jordbruket till del. Men om vi i egentlig mening ska uppnå ett ekologiskt jordbruk räcker det inte med förändringar på enskilda gårdar, utan då handlar det om större systemförändringar, så att vi till exempel får allsidigare växtföljder i hela landet. Den ekologiska odlingen har ju utvecklats väldigt mycket under de senaste 20 åren. Man kan säga att när Krav bildades 1985 blev det ett stort steg framåt genom att man fick en mer allmän certifiering än vad som hade funnits tidigare. När det sedan blev en del av jordbrukspolitiken att stödja produktionen utvecklades den ytterligare. Det är säkert så att en stor del av den mark som odlas ekologiskt i dag inte skulle ha varit ekologiskt odlad utan detta stöd. Det har också satts upp produktionsmål. Och det senaste är att vi också får ett konsumtionsmål när riksdagen fattar beslut i morgon. Det här är något som har varit väldigt angeläget för Miljöpartiet. Vi motionerade om ett konsumtionsmål på 25 % i höstas. Och nu står vi tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna bakom en skrivelse där man föreslår just ett konsumtionsmål på 25 %. Detta är en så bra och framåtsyftande skrivelse att jag inte ens har lyckats skriva någon reservation i detta betänkande, vilket faktiskt är lite ovanligt. Det har ställts en del frågor i debatten. Hur ska man egentligen kunna uppnå ett sådant konsumtionsmål inom offentlig sektor? Hur ska det styras? Om man tar den statliga sektorn först så är det inte så komplicerat. Det handlar om de statliga inköpen. Där kan man jobba med regleringsbreven. Det handlar framför allt om FMV som köper in de största mängderna. Då får man gå till regleringsbreven. Sedan har jag märkt en viss oro. Finns det någonting mer än det som finns i denna skrivelse som ska tvinga kommunerna att göra någonting som de kanske inte vill? Är det någon lagstiftning på gång mot kommunerna, så att de ska tvingas köpa 25 % ekologiska livsmedel, eller ska det vara några styrande statsbidrag eller liknande? Finns det någon överenskommelse vid sidan av skrivelsen? Då kan jag försäkra er om att någonting sådant inte finns. Och det behövs ju inte heller därför att det är en sådan uppslutning bakom detta konsumtionsmål. Nästan alla partier ställer ju upp. Det är Folkpartiet och Moderaterna som inte ställer upp. Men om man läser Folkpartiets reservation så är man helt enkelt negativ till ett konsumtionsmål i en proposition. Men man tycker att man på kommunal nivå gärna kan anta mål i denna storleksordning. Det innebär att det är bara Moderaterna som inte kommer att vara positiva i kommunerna. Vi får se detta konsumtionsmål som ett gemensamt åtagande för alla de partier som står bakom det. Och det finns ganska få kommuner i landet där Moderaterna har egen majoritet. Så det är bara i dessa kommuner som det torde bli problem. Jag vill därmed lyckönska oss alla, tillsammans med våra partivänner ute i kommunerna, i det fortsatta arbetet med den ekologiska odlingen.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 73 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Självklart ska den ekologiska produktionen stödjas efter sina miljöfördelar, och den åtnjuter mycket stöd vid en EU-jämförelse. Därför är också merpriserna för ekoodlat lägre i Sverige än på de flesta andra håll i världen. Kravmärket har en mycket stark ställning på marknaden. Och jag önskar ekoproduktionen fortsatta marknadsframgångar, främst genom sin egen inneboende kraft. Jag anser samtidigt att statens ekostöd mer bör omställningsinriktas och till en del omfördelas till olika riktade miljöinsatser, tillgängliga för både ekobönder och andra bönder. Det måste vara viktigare att tillräckligt många miljövänliga nötkreatur betar på de svenska betesmarkerna än att andelen ekologiska nötkreatur ökar när det totala antalet djur nu fortsätter att minska. När en allt större del av statens stöd avsätts för ett enda odlingskoncept minskar resurserna till det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, ett av världens främsta. Detta är mycket hårt pressat i dag, och den importerade maten tar ständigt större marknadsandelar. Så är läget. Min uppfattning är att det är detta som är det stora hotet mot de svenska miljömålen. Att produkter har ursprungsmärkning från Sverige är enligt min mening viktigare än att de är ekologiskt certifierade i något land i Europa eller världen. Men regeringen uppställer inga mål för den svenska mjölk- eller köttproduktionen som har en avgörande betydelse för till exempel den biologiska mångfalden. Man nöjer sig med ett procentmål för ekoproduktionen, oavsett hur det svenska jordbruket utvecklas. Regeringen vill också uppmana stat, kommuner och landsting att tiodubbla sina inköp av ekomat till hela 25 % av totalinköpen till år 2010, alltså om cirka fyra år. Detta kostar den offentliga sektorn över 1 miljard kronor i merkostnader. Frågan är om det är fysiskt möjligt över huvud taget. Dessutom ska ett antal statliga myndigheter åläggas att propagera för just den ekologiskt certifierade maten genom aktionsplaner, informationskampanjer, marknadsföringsstöd med mera. Självklart ska myndigheterna sprida objektiv miljöinformation om olika odlingskoncept och använda miljöstöden för bästa miljönytta. Däremot är det principiellt tveksamt om man i så hög grad som ovan visats ska lyfta fram ett enda produktionskoncept. För de svenska miljömålen är det, enligt min mening, viktigast att det nuvarande redan miljövänliga svenska jordbruket består och att maten som vi importerar inte vinner ytterligare mark. Jordbruksministern har i ett bra frågesvar nyligen redovisat att man vid offentlig upphandling kan ställa upp tekniska specifikationer som motsvarar till exempel krav enligt den svenska djurskyddslagen och miljöskyddslagen. Detta är mycket bra, och det borde kommuner och stat verkligen göra. De svenska statliga myndigheterna borde verkligen också sprida information om miljöfördelarna med regionalt producerad svensk mat som uppfyller dessa krav. Finns det en öppenhet för detta här i dag, eller ska staten alltså endast ha som mål att sprida information om ekologiska miljöfördelar och inte om miljöfördelarna av ett närproducerat jordbruk på svenska åkrar och betesmarker? Jag tycker att det blir ganska märkligt med detta ensidiga fokus. Miljöpartiet är ju drivande i dessa frågor. Med deras senaste kongressbeslut om att inte ha någon moms på just ekologisk mat kommer den statliga satsningen på den ekologiska produktionen att överstiga 3 miljarder kronor, vad jag kan räkna fram, medan miljöersättningarna till det vanliga miljövänliga svenska jordbruket ligger på 2-2 ½ miljarder kronor. Är detta en rimlig relation? Konsumtionen av ekologiska produkter utgör i dag 2-3 % av den totala konsumtionen, och man diskuterar ökningar. Ger verkligen denna användning av stöd som Miljöpartiet står för den effektivaste utväxlingen i form av ett fortsatt livskraftigt svenskt jordbruk, eller ger den mer import och en lite större andel ekoprodukter av ett minskande svenskt jordbruk? I så fall har vi misslyckats.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2006-06-17
Förslagspunkter: 10, Acklamationer: 10

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Mål för ekologisk produktion

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ27 yrkande 4, 2005/06:MJ29 yrkandena 1-3, 2005/06:MJ30 yrkandena 2-4 och 2005/06:MJ448 yrkande 11.
    • Reservation 1 (m, fp)
    • Reservation 2 (kd)
  2. Fokusering på miljömål i stället för på produktionsmetoder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:MJ28 yrkande 1.
    • Reservation 3 (fp)
  3. Inriktningen för arbetet med konsumtion av ekologiska livsmedel i offentlig sektor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ28 yrkandena 2 och 3, 2005/06:MJ29 yrkandena 4 och 5, 2005/06:MJ30 yrkande 5 och 2005/06:MJ448 yrkande 13.
    • Reservation 4 (m)
    • Reservation 5 (fp)
  4. Åtgärder och kostnader

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ27 yrkande 6 och 2005/06:MJ30 yrkande 1.
    • Reservation 6 (c, kd)
  5. Skrivelsen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2005/06:88 till handlingarna.
    Därmed lägger riksdagen skrivelse 2005/06:88 till handlingarna.
  6. Harmonisering av regelverket för ekologisk produktion

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ27 yrkande 3, 2005/06:MJ29 yrkande 6 och 2005/06:MJ594 yrkande 18.
    • Reservation 7 (m)
  7. Regelverkets utformning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:MJ27 yrkande 2.
    • Reservation 8 (kd)
  8. Märkning av produkter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ27 yrkande 1 och 2005/06:MJ29 yrkande 7.
    • Reservation 9 (m)
    • Reservation 10 (kd)
  9. Ekologisk produktion och landsbygdsutvecklingsprogrammet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:MJ334 yrkandena 8 och 9.
    • Reservation 11 (v)
  10. Fosforläckage

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:MJ27 yrkande 5.
    • Reservation 12 (kd)