Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Bostadsarrende, m.m.

Betänkande 2000/01:LU6

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
31 januari 2001

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

DOC
Bostadsarrende, m.m.(doc, 97 KB)
PDF
Bilaga: bet_200001_lu_6(pdf, 174 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2000/01:6 Bostadsarrende, m.m.

Beslut

Motioner om bostadsarrende (LU6)

Riksdagen avslog två motioner från allmänna motionstiden 2000 om bostadsarrende. Den ena motionen tar upp frågor om jordägarens rätt att säga upp arrrendeavtalet och arrendeavgiftens storlek. Den andra motionen behandlar spörsmålet om kreditsäkerhet i byggnader på annans mark. Riksdagen föreslås även avslå en motion om fastighetsmäklare.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Bifall till utskottets hemställan
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 3

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2000-11-14
Justering: 2001-01-16
Trycklov: 2001-01-22
Betänkande 2000/01:LU6

Alla beredningar i utskottet

2000-11-14

Motioner om bostadsarrende (LU6)

Lagutskottet föreslår att riksdagen avslår två motioner från allmänna motionstiden 2000 om bostadsarrende. Den ena motionen tar upp frågor om jordägarens rätt att säga upp arrrendeavtalet och arrendeavgiftens storlek. Den andra motionen behandlar spörsmålet om kreditsäkerhet i byggnader på annans mark. Riksdagen föreslås även avslå en motion om fastighetsmäklare.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2001-01-31
Stillbild från Debatt om förslag 2000/01:LU6, Bostadsarrende, m.m.

Debatt om förslag 2000/01:LU6

Webb-tv: Bostadsarrende, m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

ELIZABETH NYSTRÖM (M)
Anf. 29 ELIZABETH NYSTRÖM (M)
Fru talman! Lars Ohly har frågat mig vad rege- ringen avser göra under det svenska ordförandeskapet i EU för att förmå Turkiet att respektera minoriteters rättigheter. Han har dessutom frågat mig vad rege- ringen avser göra för att tortyr och omänskliga för- hållanden i Turkiet ska upphöra. Jag håller med om att situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet är långt ifrån tillfredsställande. Detta har både den svenska regeringen och EU vid ett flertal tillfällen tagit upp med den turkiska regering- en. Samtidigt anser jag att Turkiets status som kandi- datland skapat en god grund att bygga vidare på. För att Turkiet ska kunna inleda förhandlingar måste landet först komma till rätta med de problem som lyfts fram i bl.a. EU-kommissionens översynsrapport. Det pågår just nu en intensiv debatt i Turkiet om hur man ska klara av att uppfylla de politiska Köpen- hamnskriterierna. Regeringen representerar under ordförandeskapet hela EU i relationerna med Turkiet. Både EU och Sverige kommer att fortsätta ha en rak och uppriktig dialog med den turkiska regeringen om olika frågor, särskilt då mänskliga rättigheter. Som ordförandeland kommer Sverige att fortsätta att uppmuntra Turkiet att uppfylla de politiska Köpenhamnskriterierna. Respekt för och skydd av personer som tillhör minoriteter är centralt och ingår i Köpenhamnskriteri- erna, liksom i EU-kommissionens översynsrapport och förslaget till partnerskapsdokument. I part- nerskapsdokumentet återfinns tydliga krav på vilka prioriteringar den turkiska regeringen bör göra i sitt arbete med att uppfylla Köpenhamnskriterierna. Av- skaffande av dödsstraff, förbättring av fängelseför- hållanden, TV- och radiosändningar på andra språk än turkiska, t.ex. kurdiska, förbättringar av yttrande- friheten, icke-diskriminering, ratificering av FN- konventioner och respekt för kulturella rättigheter, inklusive utbildning, är några av de prioriteringar som återfinns i förslaget till partnerskap. Den turkiska regeringen kommer inom kort att presentera sitt nationella program för anpassning till EU:s regelverk och då även de åtaganden man gjort för att uppfylla de politiska kriterierna för medlem- skap. Då får vi en indikation på hur den turkiska regeringen avser att fortsätta sin reformprocess. Den politiska dialogen mellan EU och Turkiet ger också möjligheter att ta upp frågor som rör personer som tillhör nationella eller etniska, språkliga och religiösa minoriteter och deras rättigheter. Den turkiska regeringen säger sig vilja komma till rätta med förekomsten av tortyr och omänsklig be- handling. Sverige, EU, FN, OSSE och Europarådet kan bidra till att ändra de attityder som ligger bakom de allvarliga bristerna på MR-området. Sverige har under många år, genom bistånd från Sida, stött tur- kiska frivilligorganisationer i deras kamp mot tortyr. Regeringen stöder också genom Sida ett samarbete mellan Raoul Wallenberg-institutet och Bilgi- universitetet i Istanbul i syfte att skapa ett centrum för studier i folkrätt och mänskliga rättigheter.
KJELL ELDENSJÖ (Kd)
Anf. 30 KJELL ELDENSJÖ (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret. Trots ett instämmande i sak med min inter- pellations beskrivning av förhållandena i Turkiet andas det en sorts optimism om möjligheterna att förändra förhållandena i Turkiet. Här talas om att situationen för mänskliga rättigheter visserligen är långt ifrån tillfredsställande men att Turkiets status som kandidatland till EU har skapat en god grund att bygga vidare på. Man säger att landet måste komma till rätta med de problem som bl.a. lyfts fram av EU- kommissionen. Man säger att Sverige kommer att fortsätta ha en rak och uppriktig dialog och fortsätta uppmuntra Turkiet att uppfylla Köpenhamnskriterier- na för medlemskap. Man säger också att den turkiska regeringen avser att fortsätta sin reformprocess, att den turkiska rege- ringen säger sig vilja komma till rätta med före- komsten av tortyr och omänsklig behandling och att vi därför ska bidra till att ändra de attityder som lig- ger bakom de allvarliga bristerna på människorätt- sområdet. Det är, för att nu tala retorik, ganska milda ord. Det som pågår i Turkiet är systematiska och långtgå- ende inskränkningar av mänskliga och demokratiska rättigheter och friheter. Det som är mest uppseendeväckande nu efter Ni- cetoppmötet är kanske att kurderna över huvud taget inte nämns. I den rapport om kurdernas rättigheter som presenterades i Nice, och som ska ligga till grund för fortsatta förhandlingar, talar man över huvud taget inte om den del, nästan en tredjedel, av befolkningen som har kurdiskt ursprung och har kurdiska som sitt modersmål. I stället talar man om minoriteter på ett sätt som Turkiet alltid självt har gjort. Man förnekar egentligen kurderna deras rättighet att bli erkända som en språklig och kulturell minoritet. Den här all- männa formuleringen om kulturella rättigheter till alla turkiska medborgare brukar Turkiet skriva under på utan problem. Men om man nämner det kurdiska folket och dess rättigheter brukar det vara svårare att få med Turkiet på skrivningarna. Det är nämligen så att i Turkiet är det förbjudet att t.ex. föreslå förändringar av grundlagens skrivningar om statens och nationens odelbara enhet. Det är alltså t.o.m. så att man inte får föreslå förändringar. Det är straffbart att föreslå att grundlagen i den meningen förändras. I författningen står det i § 42 att inget an- nat språk än turkiska får användas av och undervisas till turkiska medborgare i Turkiets undervisnings- och skolväsende. Lagen om politiska partier innehåller en § 8 där det står: Politiska partier får ej påstå existen- sen av minoritetsgrupper grundat på nationella, reli- giösa, kulturella, språkliga eller andra olikheter i Turkiska republikens territorium. Turkiet har alltså en mycket lång och avskyvärd historia av förtryck mot såväl kurderna, assyrierna och syrianerna som andra minoriteter. Det som be- skrivs i interpellationen om brott mot mänskliga rät- tigheter och demokratiska rättigheter var alltså sådant som skedde mellan januari och augusti förra året - efter det att processen om Turkiets medlemskap hade påbörjats. Därför tycker jag att utrikesministern borde kunna gå längre i sin kritik av Turkiet just i dag.
VIVIANN GERDIN (C)
Anf. 31 VIVIANN GERDIN (C)
Fru talman! Marianne Andersson och jag ingår i en grupp som kallas för den svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet. Vi kommer inom kort att överlämna en rapport till utrikesministern om vårt besök i Turkiet i november. Sammanfattningsvis väldigt kort kan jag säga att situationen inte blir bättre. Den blir sämre. Det allra senaste som hände i december visar på den tenden- sen. Det är mycket allvarligt med de hungerstrejker som pågår, de dödsfastor som pågår. Så sent som i går fick jag reda på att det är 2 000 som hungerstrej- kar, 300 av dessa är dödsfastare. Det är oerhört all- varligt. Varför gör de på det här viset? Jo, därför att man i Turkiet har byggt s.k. F-type-fängelser. Det är isoleringsceller. Man flyttar de politiska fångarna till isoleringsceller. Där kan vad som helst ske, det finns ingen insyn. Detta är man livrädd för. Där kan ske tortyr och trakasserier, något som vi vänder oss emot. Mänskliga rättigheter vill vi försvara så långt vi nå- gonsin kan. Det pågår alltså trakasserier, en dödsfasta som är oerhört allvarlig. Ett tag såg det ut som att utrikesmi- nistern var på väg att diskutera hur man skulle lösa de här problemen, fram till den 14 december. Sedan avbröts det. Den 19-23 december skedde stormning- en av 20 fängelser. I dag kan vi se resultatet: 32 döda, ca 140 mer eller mindre svårt skadade. Det är ett resultat som talar sitt eget språk. Nu gäller det för Sverige som ordförandeland att ta upp dessa frågor allvarligt. Köpenhamnskriterierna måste man leva upp till. Man måste ställa de ansvari- ga inför rätta för stormningarna av fängelserna. Dia- log måste upprättas mellan fångarna, fängelsemyn- digheterna och justitieministern. En oberoende kom- mitté måste tillsättas för att se vad som är orsaken till detta, om man använder kemiska ämnen och annat. Det förekommer en massa underliga rykten och in- formationer som jag inte alls är säker på inte är sanna. Därför måste man undersöka detta. Man måste upphöra med de s.k. legala trakasserier som pågår. Sådant där får inte förekomma. MR- avdelningar stängs i dag i Turkiet. Det måste man också ingripa mot. Det får inte vara på det viset. Det är MR-avdelningar som Sverige bl.a. stöder. Situationen är tyvärr oerhört allvarlig. Jag ska inte säga att jag kräver det, utan jag utgår ifrån att utri- kesministern handlar så långt det över huvud taget är möjligt, utan att för den delen slå igen dörren till Turkiet.
NIKOS PAPADOPOULOS (S)
Anf. 32 NIKOS PAPADOPOULOS (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret på interpellatio- nen. Jag instämmer naturligtvis i allt det som Lars Ohly och Per Lager har sagt här. Vi i vår kommitté som jobbar med dessa frågor är överens om att det är viktigt att ha en positiv och konstruktiv syn i dialogen med Turkiet för att inte måla in dem i något hörn och för att föra processen framåt. Samtidigt måste vi i det läget vara medvetna om att Turkiet nästan jämt talar med dubbla tungor. Ofta blir man så besviken. Ibland kan man tro att det finns en ärligt vilja till förbättringar. Jag tror att det finns det hos väldigt många människor. Det finns många bra människor, forskare och många andra som vi träffar, som verkligen vill göra någonting för att för- bättra situationen för kurderna i första hand. Sedan hör man allt det här dubbelspelet, situationen går i verkligheten åt ett annat håll. Man blir så besviken. Exempel på detta är fängelserna. När nu fängel- serna byggs om för 60 miljoner till moderna fängelser av europeisk typ undrar man varför folk hungerstrej- kar. Varför gör de det? Jo, de vill har fängelser som är som fängelser i Europa. Det får vi höra från Turki- et. Men då ska man veta att i deras lagstiftning, i antiterroristlagens artikel 16, står det tydligt att fäng- elserna inte kommer att vara öppna för besökare och att det inte ska finnas några möjligheter till kontakter eller relationer på något sätt mellan fångarna. Det är detta man är livrädd för. Om cellerna sedan skulle råka vara bättre och modernare är en annan sak, men det är detta man är livrädd för. Med tanke på hur det har varit i Turkiet förstår man detta. Det var över- läggningar på gång mellan fångarna och regeringen. Helt plötsligt avbröt man dem, gick in och använde maskiner och grävskopor. En fånge fick armen avsli- ten i den här stormningen. Det var ett regelrätt krig som vi kunde se, anhöriga som släpades bort på ga- torna. Efter de rapporter som vi har fått är det mycket svårare för MR-organisationerna att arbeta i Turkiet. Det finns olika sofistikerade sätt att försöka att tysta dem som vill protestera. Det är viktigt att EU och regeringen är medvetna om det dubbelspel som be- drivs. Jag vet att utrikesministern har varit i Turkiet och vet vad som hände dagen efter - man fängslade borgmästaren. Det är ganska utmanande beteende. Informationen är en sak, men det måste vara möj- ligt att på plats se vad som händer. Därför är det så viktigt med en expertgrupp som åker ned, får se just de fängelser där stormningarna äger rum och där hungerstrejkerna pågår, får ställa de ansvariga till svars. Det sker ingenting av detta. Det behöver Sveri- ge driva på, på ett konstruktivt sätt. Det kan inte vara så att det gäller att ställa Turkiet mot väggen så att allting går så att säga baklänges. Men sådana här saker kan vi inte acceptera helt enkelt, utan vi måste driva på saken. Jag skulle vilja ha svar på den frågan.
VIVIANN GERDIN (C)
Anf. 33 VIVIANN GERDIN (C)
Fru talman! Jag kan instämma med alla de tre fö- regående talarna och i att det finns långtgående och systematiska missförhållanden, som Lars Ohly säger. Vi ser problemen när det gäller grundlagen och övrig lagstiftning. Jag kan instämma med Per Lager och Marianne Andersson när det gäller missförhållandena för organisationer, för kurder och inte minst när det gäller situationen i fängelserna och vad som har hänt kring det. Frågan är vilken utgångspunkt man sedan har när man diskuterar Turkiet och de oerhörda missförhål- landen som vi ser. På Lars Ohly låter det som att det var fel att vi försökte ha en positiv utgångspunkt, att vi ändå vill uppmuntra Turkiet att reformera. Jag tror att det är en viktig signal till Turkiet att det ändå är utifrån en positiv vilja till förändring och att vi positivt skulle vilja se Turkiet som medlem i EU den dag man uppfyller Köpenhamnskriterierna. Skälet till att jag tror att det är viktigt att vi ger Turki- et den positiva signalen är att det ibland finns i de- batten - inte i Sverige men i andra länder - en under- liggande ström av att ett land som har en majoritet med muslimer inte kommer att accepteras i EU. Det leder naturligtvis till en väldigt stor misstro och reak- tion i Turkiet. Därför tror jag att det är viktigt att vi talar med en tunga och säger att självklart kräver vi att Turkiet ska uppfylla Köpenhamnskriterierna. Vi kommer att protestera mot alla de missförhållanden som vi ser, och vi anser att det är grava missförhål- landen. Men vi välkomnar Turkiet att vara med i EU, vi välkomnar Turkiet att fortsätta reformprocessen. Den dag man uppfyller Köpenhamnskriterierna ser vi också det som någonting positivt för EU att ett land med en majoritet av muslimer kan bli medlem i EU. När det sedan gäller dagens situation kan jag som sagt återigen instämma i beskrivningen av kanske inte dubbelspelet men av att vi ser ett dubbelt agerande, för det är olika krafter som agerar. Vi har i en tidigare interpellationsdebatt varit inne på att vi å ena sidan har dem som faktiskt vill genomföra förändringar och som bl.a. ligger bakom förändringarna av lagstift- ningen. Å andra sidan ser vi andra krafter som väldigt tydligt motsätter sig att man faktiskt fortsätter refor- merna, som gör en lagförändring ena dagen på natio- nell nivå och nästa dag genomför på lokal nivå mas- sarresteringar, tortyr och gripanden som inte alls står i överensstämmelse med det som de just politiskt har åtagit sig. Här är det naturligtvis viktigt att vi fortsätter att följa att man genomför en bra lagstiftning och att man faktiskt också genomför den i praktiken. Vi räknar med att när EU har fattat det formella beslutet om partnerskapet så kommer vi att få Turki- ets svar. Och det blir ju mycket intressant att se hur svaret utformas, därför att det också är avgörande för hur snabbt Turkiet kommer att kunna uppfylla Kö- penhamnskriterierna och därmed också kommer att kunna komma närmare EU.
NIKOS PAPADOPOULOS (S)
Anf. 34 NIKOS PAPADOPOULOS (S)
Fru talman! Jag är övertygad om att vi har gemen- samma utgångspunkter, och jag är övertygad om att det i denna riksdag finns en oerhört stor enighet om vikten av ett Turkiet som reformeras och ett Turkiet som kan leva i harmoni med resten av Europa med respekt för mänskliga och demokratiska rättigheter. Det som bekymrar mig är att det som hittills har kommit ut av den process som nu har pågått under ett antal år - man kan säga att den sköt fart ordentligt i och med tullunionsavtalet 1995 - inte har lett till några väsentliga förbättringar. Tvärtom ser vi på vissa områden försämringar. Vi ser svårare förhållanden för människor och svårare förhållanden för minorite- ter. Vi ser att yttrandefriheten kläms åt ytterligare. Vi ser hur Yusuf Akbulut, den assyriske prästen, ställdes inför rätta strax före jul, och rättegången kommer att fortsätta den 21 februari. Han ställdes inför rätta en- bart därför att han sade att folkmordet 1915 omfattade både armenier och assyrier/syrianer. Så lågt i tak är det för yttrandefriheten i Turkiet i dag. Turkiets strategi tycks grunda sig på att vi inte riktigt menar allvar från svensk sida eller från EU:s sida med kraven på respekt för mänskliga rättigheter. Turkiet har fått tullunionsavtalet. Man har i dag en omfattande rörelsefrihet för kapital och tjänster. Och turkiska företag har kunnat etablera sig i en rad län- der. Och det finns en risk att vi bara går vidare och ser det positiva utan att ställa krav på reella föränd- ringar. Fortfarande sitter Leyla Zana fängslad i Anka- ra. Fortfarande pågår förtrycket dagligen i Turkiet. Detta berör också svenska medborgare. De politiska fångar som har hungerstrejkat och vilkas uppror se- dan brutalt har slagits ned har flera anhöriga i Sveri- ge, människor som i dag är oroliga över vad som nu sker i det tysta men som uppmärksammades strax före jul. Just då, den 20 december, sade utrikesministern enligt TT med anledning av den hårda nedslagningen av fångarnas hungerstrejk: Även om situationen är svår så finns en politisk vilja hos regeringen att för- bättra den. Men de lokala och regionala myndigheter- na lever inte upp till vad regeringen lovar. Det är en väl positiv syn på en regim som faktiskt gång efter annan visar att mänskliga rättigheter är något som är försumbart och något som inte står på agendan som en prioriterad fråga. Därför har jag några förslag som inte minst gäller kurdernas rättigheter, att man verkar för att ett doku- ment om partnerskap för anslutning från Turkiets sida till EU faktiskt innehåller skrivningar om kurdernas rättigheter i uttalad form, att kurdernas representanter i turkiska Kurdistan och i Europa får möjligheter att åtminstone delta som observatörer i olika samman- hang i anslutningsprocessen och att de bidrag som Turkiet får från EU reserveras för investeringar i turkiska Kurdistan och för kurderna. På det sättet skulle vi visa att vi menar allvar med våra krav på respekt för mänskliga fri- och rättigheter och för minoriteters rättigheter.
VIVIANN GERDIN (C)
Anf. 35 VIVIANN GERDIN (C)
Fru talman! Jag ska börja där jag slutade. Det gäller alltså inte att sparka igen en dörr, men det gäl- ler att tala oerhört rakt. Att tala med dubbla tungor eller att måla en vacker färg över en rutten vägg, osv. - man har olika bilder för detta - är något som tur- karna är mästare på för att förklara sig. Det har jag och vår grupp upplevt. De hade väldigt många fina beskrivningar, bl.a. från justitieministern, av hur systemet fungerar och av de nya paragrafer som man har infört i brottslagstiftningen. Det är bara det att de används på ett annat sätt än vad man förväntar sig att de ska. De döljer samtidigt en verklighet som är oer- hört rå och hänsynslös och som inte alls har med mänskliga rättigheter att göra. Jag menar därför att Sverige, särskilt nu som ord- förandeland i EU, måste visa på ett initiativ till att hjälpa till när det gäller att få förändringarna att bli praktisk verklighet. Man kan strunta i detta vackra tal och säga: Nu går vi till handling, nu måste vi se re- sultat. Det hjälper inte att utbilda eller att ha särskilda studieordningar för människor som jobbar inom fäng- elsemyndigheten. Det är nämligen ofta fel människor som man utbildar. Det fick vi också klart för oss när vi var där. Beträffande utrikesministerns svar skulle jag vilja säga att det turkiska nationella programmet är oerhört viktigt, inte bara att de säger att de ska ha det, utan man måste ta reda på när det kommer och hur det kommer att se ut i verkligheten med det programmet. Enligt utrikesministern säger den turkiska rege- ringen också att den säger sig vilja komma till rätta med förekomsten av tortyr och omänsklighet. Men det har den sagt i alla tider, under alla år. Därför måste vi ha en tidsplan för det, rakt upp och ned.
NIKOS PAPADOPOULOS (S)
Anf. 36 NIKOS PAPADOPOULOS (S)
Fru talman! Jag ser också fram emot Turkiets svar. Det är naturligtvis väldigt intressant att se vad man åstadkommer och skriver där. Men då är det också viktigt att se vad som döljs bakom orden. Det är viktigt att visa att vi inte bara tar till oss allt gott som sägs utan att vi också tittar på vad man egentli- gen menar. Jag tror att det är oerhört viktigt att tydligt visa det för Turkiet. Och vi vill verkligen hjälpa Tur- kiet, men då kan man där inte tala på ett sätt och göra någonting annat, eftersom man då förlorar i trovär- dighet. Jag vet att det är oerhört svårt för regeringen i Turkiet. Det ska vi erkänna. Bland befolkningen finns ju denna nationalism som har odlats under så många år. Det finns ingen folklig resning bland turkarna för att ge kurderna möjlighet att tala sitt språk. Vi ska veta att situationen är sådan. Men det får inte innebä- ra att vi på något sätt ger efter i fråga om detta krav. Vi måste försöka att få dem att hjälpa till med någon form av opinionsbildning och få dem att förstå att detta är sådana saker som Europa verkligen kräver för att man ska kunna gå med i EU och att det inte har någonting med deras religion att göra. Det är ju väl- digt viktigt att visa på denna skillnad. Man skulle ju önska att medierna i Turkiet kunde få vara så pass öppna att de verkligen skrev om detta, därför att det kanske egentligen behövs en folkbild- ningskampanj i Turkiet för att få befolkningen att inse detta. Många är mycket medvetna. Men jag tror att det är ett visst skikt. Det vore bra om man kunde sprida detta i hela befolkningen. Att frivilligorganisationerna inte får lämna stöd till sydöstra Turkiet är ytterligare en fråga som jag skulle vilja att utrikesministern tar upp under ordför- andeskapet och i samband med svaret. Vi har stött på detta under vår resa.
ELIZABETH NYSTRÖM (M)
Anf. 37 ELIZABETH NYSTRÖM (M)
Fru talman! Självklart kommer den svenska rege- ringen att fortsätta att ta upp de allvarliga missför- hållanden som vi ser. Det kan vara alltifrån den assy- riske prästen som fängslades till övergreppen mot kurder. Nyligen åtalades en borgmästare därför att hon hade gett en intervju för en svensk tidning. Vi har också hanterandet av organisationerna, där man har beslagtagit Human Rights Associations arkiv, och man har stängt kontor i flera delar av landet. Vi ska komma ihåg att diskussionen mellan EU och Turkiet egentligen bara har förts i ett år. Efter Helsingforsöverenskommelsen började den politiska dialogen på allvar med Turkiet. Samtidigt som vi ser totalt oacceptabla övergrepp har man en ny president som gör uttalanden som man som privatperson för fem år sedan hade kunnat fängslas för. Jag kan se en skillnad när det gäller den turkiske utrikesministern. När jag som svensk utri- kesminister träffade honom första gången vägrade han att ta ordet kurd i sin mun. Nästa gång han kom till Sverige överlämnade han en stor bunt böcker på kurdiska som exempel på att det gick att trycka kur- diska böcker. Sedan beslagtogs i och för sig en del av de böckerna i Turkiet. När han kom tillbaka till Turkiet sade han att han tyckte att det var riktigt att man borde kunna ha TV- och radioutsändningar på kurdiska - som utrikesmi- nister. Någon annan gick då ut och krävde hans av- gång och menade att han borde fängslas för att han hade uttryckt detta förbjudna krav. Vi ser verkligen en dubbel situation både med försök och, tror jag, en ärlig reformvilja och med människor som fortsätter att vilja att förtrycket lever kvar. Jag tror ändå att den politiska dialog som har börjat - det partnerskap där EU på kort, medellång och lång sikt har uttryckt vilka krav man ställer på Turkiet och där Turkiet ska svara, inte bara allmänt utan på alla exemplifierade krav, vad man avser att göra och när man avser att göra det - blir ett viktigt steg framåt. Vi kommer naturligtvis som EU- ordförande att fortsätta att försöka se till att Turkiet tar steg framåt när det gäller både lagstiftning och att faktiskt implementera lagstiftningen. Till Lars Ohly vill jag säga att i kommissionens översynsrapport nämner man uttryckligen kurder. Där tar man upp situationen för kurder. Man väjer inte för att ta upp just kurder och kurdernas situation. Det- samma görs i alla överläggningar som vi i dag har med Turkiet. Skillnaden är att i dag svarar man fak- tiskt också på frågor om kurder. Man försöker inte längre göra omskrivningar från den turkiska sidan.
NIKOS PAPADOPOULOS (S)
Anf. 38 NIKOS PAPADOPOULOS (S)
Fru talman! Det dokument man beslutade om vid EU-toppmötet i Nice den 10 december innehåller inget krav om kurdernas rättigheter. Det nämner över huvud taget inte kurderna som grupp. I EU- kommissionens rapport däremot nämns kurderna. Då frågar man sig: Vad är det som har skett från det att EU-kommissionen publicerade sin rapport till det att EU-toppmötet fattade sitt beslut? Varför näm- ner man inte i anslutningsfördraget eller part- nerskapsavtalet kurdernas speciella situation som en minoritet bestående av nästan en tredjedel av Turkiets befolkning - en minoritet som förvägras rätten att tala sitt eget språk och att organisera sig politiskt? Sedan interpellationen skrevs har det också upp- märksammats att en svensk medborgare som for till Turkiet för att se på fotboll greps och hölls fängslad. Det finns uppgifter om tortyr i fängelset. Det har skett på ett sätt som säkert är vanligt för många människor som dagligdags utsätts för övergrepp i Turkiet. Det blir inte värre för att det är en svensk medborgare som utsätts för det, men det gör naturligtvis att vi uppmärksammar det lite speciellt. I dag tar också ordföranden i EU-parlamentets jämställdhetsutskott, utrikesministerns partikamrat Maj-Britt Theorin, upp kvinnors rättigheter i en de- battartikel i Aftonbladet. Hon menar att det är orim- ligt att inte ställa krav på Turkiet att respektera kvin- nors mänskliga rättigheter innan man går vidare i förhandlingar om medlemskap. Som avslutning på den här interpellationsdebat- ten, som ändå har visat på en ganska stor enighet i frågan om vikten av mänskliga rättigheter och mino- riteters rättigheter, skulle jag vilja förslå utrikesmi- nistern att gå vidare med att framhäva kurdernas särskilda ställning, assyriernas ställning och demo- kratiska och mänskliga rättigheter i klartext i för- handlingar med Turkiet.
TANJA LINDERBORG (V)
Anf. 39 TANJA LINDERBORG (V)
Fru talman! När det gäller EU:s partnerskap med Turkiet tar man upp rätten till utbildning på andra språk än turkiska. Man tar upp rätten till radio- och TV-utsändningar på modersmålet, dvs. kurdiska. Man tar upp kulturella rättigheter för minoriteter, dvs. både kurder och assyrier. Kurdernas rättigheter är tillgodo- sedda i partnerskapet. Hur det sedan följs upp i prak- tiken kommer man att visa i varje års översynsrap- port. Avslutningsvis tror jag att det är viktigt att vi har en gemensam hållning i den svenska riksdagen. Jag tror att Sverige har spelat en viktig roll. Hade inte vi och andra, som jag har sagt tidigare, reagerat när det gäller mänskliga rättigheter i Turkiet när man första gången sade att Turkiet skulle bli ett kandidatland bland andra kandidatländer hade vi inte fått en debatt i Turkiet om mänskliga rättigheter. Även om vi är helt överens om att det fortfarande finns oerhört stora och oacceptabla brister i den turkiska verkligheten har man åtminstone i Turkiet börjat få i gång en öp- pen debatt om bristerna. Det hade man inte för några år sedan, och det tycker jag ändå är ett viktigt steg framåt.
INGEGERD SAARINEN (Mp)
Anf. 40 INGEGERD SAARINEN (Mp)
Fru talman! Margareta Viklund har frågat mig om regeringen har några konkreta planer på hur diskrimi- nering och brott mot mänskliga rättigheter kan åtgär- das och förebyggas på ett mer effektivt sätt. Som Margareta Viklund nämner i sin interpella- tion har inom Regeringskansliet en arbetsgrupp job- bat med att utarbeta ett förslag till en nationell hand- lingsplan för mänskliga rättigheter. Arbetsgruppen ska den 30 september 2001 presentera ett förslag till handlingsprogram i form av konkreta åtgärder och uppföljningsmekanismer. Man ska även föreslå hur FN:s årtionde för utbildning om mänskliga rättigheter kan uppmärksammas i Sverige. Gruppen ska också genomföra en kartläggning avseende hur svenska myndigheter i dag arbetar för att förbättra skyddet för mänskliga rättigheter. För närvarande finns det inget mer att säga om detta arbete som alltså pågår med full kraft. Jag vill säga att jag delar Margareta Viklunds bild av att den svenska lagstiftningen på diskriminerings- området är splittrad. De gällande förbuden mot dis- kriminering finns i olika regelsystem för olika sam- hällsområden och olika diskrimineringsgrunder. Som Margareta Viklund påpekar finns det skäl att ifråga- sätta om den svenska lagstiftningen inte borde ga- rantera samma skyddsnivå oavsett diskriminerings- grund och samhällsområde. Jag anser att vi nu befinner oss i något av en prin- cipiell vägvalsdiskussion när det gäller hur vi i Sveri- ge ska gå vidare med dessa frågor. Ett arbete har bedrivits för att ta fram en nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och dis- kriminering. Den är ett försök att, mot bakgrund av de senaste årens samhällsutveckling och tidigare erfarenheter i arbetet mot rasism, främlingsfientlig- het, homofobi och diskriminering, effektivisera de samlade insatserna. I handlingsplanen identifieras olika nyckelområden och brister som bör tillgodoses. Bland de områden som uppmärksammas i detta sam- manhang återfinns de brister som Margareta Viklund berör. Regeringen kommer inom kort - i nästa vecka - att överlämna handlingsplanen till riksdagen. Kon- kreta initiativ på det aktuella området presenteras där. Jag vill mot denna bakgrund inte i dag gå in närmare på detaljerna utan får hänvisa till den information jag kommer att lämna till riksdagen på torsdag i nästa vecka. Jag fortsätter gärna diskussionen i det sam- manhanget.
TANJA LINDERBORG (V)
Anf. 41 TANJA LINDERBORG (V)
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag kan konstatera att jag har fått svar på den ena av mina två frågor. Det får jag tacka för. Ordet diskriminering kan man enligt synony- mordboken byta ut mot missgynnande, fördom, orätt- vis behandling. Känner man lite på de orden kan man se hur nära det är att diskriminering är motsatsen till mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Vi svenskar har i olika internationella samman- hang blivit ganska bra på att tala om, peka på och arbeta för de mänskliga rättigheterna. Och det är bra. Men när det gäller mänskliga rättigheter i vårt eget land är vi inte lika bra på att vare sig se bristerna eller tala om dem. Precis som statsrådet säger finns det lagar som borde skydda människor mot diskriminering. Men det finns ingen samordning mellan de olika lagarna, som jag också ger exempel på i min interpellation. I stället för att betrakta rätten till lika behandling som en grundläggande mänsklig rättighet ses det som en förhandlingsbar förmån, och det är väl inte riktigt så det ska vara. Mänskliga rättigheter är ingen förhandlingsbar förmån. Det handlar om alla människors lika värde, och att alla ska behandlas lika. En person ska inte nekas att på grund av sitt handikapp, sin ålder, sitt kön eller sin hudfärg t.ex. komma in på en restaurang. Homosexuella ska inte nekas rättigheten att skriva på kontrakt till en bostad. Till detta kommer hela diskriminerings- och mobbningssituationen i skolor och på arbetsplatser. Hela den problematiken hör ju också till det här om- rådet. Inom utrikespolitiken finns sedan 1988 en policy för mänskliga rättigheter. Men i Sverige har vi ingen handlingsplan för mänskliga rättigheter, även om vi nu ska få en nästa vecka, kanske. Men av de få ord jag kan uttolka i statsrådets svar är den ändå inte heltäckande. Trots statsrådets hänvisning till ett par pågående utredningar som syftar till att stärka det lagliga skyddet mot diskriminering, är jag inte över- tygad om att det kommer att finnas ett samlat grepp i den här frågan, där olika slags diskriminering ges skydd på samma nivå och med samma grundsyn. I den arbetsgrupp som regeringen tillsatt för att utarbeta en nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna i Sverige betonas i direktiven exempel- vis att kränkningar av mänskliga rättigheter inte skulle vara vanliga i Sverige. Enbart det påståendet ger mig vissa betänkligheter redan nu, innan jag har sett något av handlingsplanen. Ombudsmännen för mänskliga rättigheter, JämO, HO, DO och HomO, rapporterar ju gång på gång om beteenden som är diskriminerande och som innebär att de mänskliga rättigheterna kränks. Det handlar om mäklare som utan att tveka uppfyller säljarens öns- kemål om att inte sälja sin bostadsrätt till invandrare, om homosexuella par som inte får skriva bostads- kontrakt tillsammans, om rullstolsbundna som inte kan rösta för att de inte kommer in i vallokalen och om kvinnor som tjänar mindre än män för likvärdigt arbete. Kan det möjligen vara så att ombudsmännens synpunkter inte väger lika tungt i dag som tidigare? Jag anser att frågan om hur de mänskliga rättig- heterna ska säkerställas är en fråga av en sådan tyngd att den inte lämpar sig för att utredas enbart inom Regeringskansliet. Därför anser jag att det bör tillsät- tas en parlamentarisk utredning för att ta ett samlat grupp på frågan om hur skyddet mot diskriminering ska vara utformat. I det arbetet bör också formerna för ombudsmännens arbete tas upp. Hur ställer sig statsrådet till en sådan utredning?
INGEGERD SAARINEN (Mp)
Anf. 42 INGEGERD SAARINEN (Mp)
Fru talman! Jag ska försöka göra det här väldigt kort, eftersom jag som sagt ber att få återkomma på torsdag i nästa vecka. För det första vill jag upprepa att jag instämmer i mycket av den beskrivning som Margareta Wiklund ger. För det andra vill jag betona att det är två hand- lingsplaner som jag relaterar till i mitt svar. Den ena leds av justitiedepartementet och ska vara klar i sep- tember i år. Den andra är en nationell handlingsplan mot rasism, homofobi, främlingsfientlighet och dis- kriminering. Jag vill betona att där kan även funk- tionshinder komma in. Jag återkommer, som sagt, med behovet av ett samlat grepp och hur det ska se ut. Jag är inte alls negativ - för att uttrycka mig milt - till att den delen också ska vara i parlamentarisk form.
TANJA LINDERBORG (V)
Anf. 43 TANJA LINDERBORG (V)
Fru talman! Elver Jonsson har frågat mig om re- geringen avser att vidta åtgärder som underlättar offensiv räddningstjänst över länsgränserna, om myndighetskontrollen är tydligt påbjuden genom att bl.a. följa upp gällande vattendomar samt om rege- ringen är beredd att vidta förberedande insatser som höjer säkerheten vid höga vattenflöden som nu råder i Värmland, Dalsland och Göta älvdalen. Frågan är ställd mot bakgrund av översvämning- arna förra hösten. Elver Jonsson uttrycker uppfatt- ningen att alla inblandade blir tagna på sängen vid varje översvämningstillfälle. Jag kan för egen del inte instämma i den bedöm- ningen. De rapporter som lämnats i samband med översvämningarna både i somras och under hösten tyder på en mycket effektiv och väl fungerande rädd- ningstjänst. Enligt räddningstjänstlagen är kommuner och statliga myndigheter som svarar för räddningstjänst skyldiga att samarbeta med varandra. Det finns nume- ra också exempel på länsöverskridande kommunal- förbund för räddningstjänst. När det fordras omfattande insatser i kommunal räddningstjänst ska länsstyrelsen överta ansvaret för räddningstjänsten i den eller de kommuner som be- rörs av insatserna. Ett sådant övertagande kan, som det vid översvämningarna i höstas visade sig, också bidra till en effektivare samordning av insatserna mellan flera län. Insatserna med anledning av de nyligen inträffade översvämningarna i Värmlands och Västra Götalands län är exempel på detta. Ytterst kan regeringen utse en statlig myndighet med uppgift att ta över ansvaret för räddningstjänsten i flera län. Vidare hålls numer regionala räddningstjänstöv- ningar inom flera län samtidigt, något som kan ha bidragit till att underlätta insatserna i samband med översvämningarna i södra Norrland under förra som- maren. Som svar på frågan om myndighetskontroll för att följa upp gällande vattendomar kan jag nämna att det inom Miljödepartementet för närvarande övervägs tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén med inrikt- ning på att kommittén på grundval av relevanta vat- tendomar ska utreda behovet av ändringar i miljöbal- ken. Elver Jonsson tar till sist upp frågan om att vidta förberedande insatser vid de höga vattenflöden som råder i de av översvämningarna berörda områdena. Jag kan här nämna att Boverket i samråd med Rädd- ningsverket och SMHI har uppdragits att undersöka i vilken omfattning risken för översvämningar be- handlas i kommunernas översiktsplaner. Vidare ska undersökas om det planeringsunderlag kommunerna har tillgång till är tillräckligt för att risken ska kunna redovisas på ett sådant sätt att det är möjligt att beakta den i tillräcklig omfattning vid efterföljande beslut om användningen av mark- och vattenområden. Utöver detta har SMHI uppdragits att se över träffsäkerheten och kvaliteten på prognoser och var- ningar som lämnades under sommaren 2000. Elver Jonsson nämner även riskerna för skred. Jag vill här erinra om att det finns möjlighet för kommu- nerna att söka statliga bidrag för ras- och skredföre- byggande åtgärder. Staten avsätter varje år 25 miljo- ner kronor för att bekosta åtgärder för att förebygga ras och skred. Fru talman! Jag vill avslutningsvis framhålla att även om räddningsarbetet har fungerat väl vid de stora översvämningarna under förra året finns det all anledning att samla erfarenheter och dra lärdomar av den verksamhet som då utfördes. Ett sådant arbete pågår för närvarande hos Räddningsverket och andra myndigheter liksom inom Regeringskansliet. I sammanhanget vill jag också nämna att Rädd- ningsverket i regleringsbrevet för 2001 har fått i upp- drag att bygga upp och underhålla resursdepåer för att minska konsekvenserna av översvämningar. Tack, fru talman.
INGEGERD SAARINEN (Mp)
Anf. 44 INGEGERD SAARINEN (Mp)
Fru talman! Tack, försvarsministern, för svaret på min interpellation. Höstens långkörare i nyhetsmedierna var ju de väldiga översvämningarna som drabbade de tre land- skapen Dalsland, Värmland och Västergötland. En föraning hade vi fått på detta område då dalgångarna i Hälsingland och Ångermanland tidigare under året hade råkat ut för påfrestningar som gav stora skador. Nu var det ett höstregn som envist pågick i dagar och veckor och som gick långt över bräddarna på de alltför höga vattenmagasinen. Det var ett flöde som startade långt uppe i svenska och norska skogs- och höjdområden och som slog till mot sjön Glafsfjorden. Det dränkte vägar och kyrkogårdar och tvingade människor att evakuera från vattennära områden. Vänerns alla tre landskap fick stora jordbruksom- råden under vatten, och genom Trollhätte kanals slussar och fall störtade 1 200 kubikmeter vatten varje sekund. Det gav varje timme en påfyllning med miljontals kubikmeter, och miljarder liter vatten forsade varje timme utför rännbanan. Statsrådet svarar att det är att ta i för mycket att säga att det kom som en överraskning och att brister i räddningsverksamheten skulle vara uppenbara. Att det återstår mycket av praktik och ekonomi i den svåra översvämningens spår är oomtvistligt. I svaret används formuleringar som att regeringen överväger tilläggsdirektiv, att man givit uppdrag att undersöka osv. Jag menar, fru talman, att om det skulle stanna vid detta, är det alltför passiva slutsatser som regeringen drar. Penningmässigt behöver ett stort antal miljoner sättas in, och det är oklart vem som har betalningsansvaret. Statsministern synes för sin del sätta stor tro till att man skulle klara detta försäk- ringsvägen, men därmed torde man inte täcka de kostnader som statsmakten själv drabbas av. En rad offentliga aktörer har fått vidkännas skador på mate- riel och på stora delar av farlederna. Jag tror att det kommer att kosta mycket tid och pengar att reparera detta. Oklarheten gäller inte bara beloppens storlek utan också vem som har ansvaret. Det skulle vara välgörande om försvarsministern kunde bli tydligare än han varit i sitt interpellations- svar när det gäller vem som rimligtvis har detta an- svar. Mycket arbete måste nu utföras på de skadade slussarna. Turistsäsongen kan komma att äventyras, eftersom det är oklart om vattenlederna kan användas. De företag som driver turistverksamheten har en bräcklig ekonomi och har redan tvingats till uppsäg- ningar. Det är alltså inte några små uppgifter som ligger och väntar på åtgärder. Länsstyrelserna i länen runt Vänern har varit mycket bekymrade över de skador som har uppstått kring Sveriges största insjö. Det har i flera kommuner varnats för att markområden har blivit underminera- de. I Vassbotten, Vänersborg, har man satt upp skyl- tar med information om att området är underminerat. Också i Lidköping och Mariestad har man bedömt att det blir problem när vattnet sjunker undan. Jag skulle önska att försvarsministern lät göra en genomgång av vilken kontroll man har över dagslä- get. Detta behöver inte stå i motsatsförhållande till att utreda inträffade förändringar. Man kan inte nöja sig med att grubbla över tilläggsdirektiv så här veckorna efter en av de riktigt stora katastroferna. Det är en katastrof som inte bara har att göra med rikliga höst- regn utan också med att kraftaktörerna - statliga och privata - för att maximera kraftuttaget har bedömt vattennivåerna alltför optimistiskt. Jag förväntar mig att försvarsministern gör en komplettering.
NIKOS PAPADOPOULOS (S)
Anf. 45 NIKOS PAPADOPOULOS (S)
Fru talman! Interpellanten valde att lägga tonvik- ten vid ersättningsfrågor, och jag tolkar det så att interpellanten i stort instämmer i den bedömning som jag har gjort, nämligen att räddningstjänsten väsentli- gen har fungerat bra även under den besvärliga situa- tionen i Västra Götaland. När det gäller ersättningsfrågorna har vi en praxis med å ena sidan anslag under Försvarsdepartementet som hanteras av Statens räddningsverk, där praxis är under viss förskjutning genom ställningstaganden i våra förvaltningsdomstolar. Å andra sidan kan Fi- nansdepartementet och statsrådet Lövdén föreslå regeringen att anslå speciella statliga bidrag till kommuner som blir utsatta för särskilda problem i samband med översvämningar. Dock gäller den regeln, baserad på regeringsfor- men, att ersättning i det här sammanhanget icke utgår till enskilda för deras förluster. Där är det fortfarande och bör enligt regeringens mening vara en fråga för den enskilde att skydda sig t.ex. genom försäkring.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2001-01-31

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser