bet 2007/08 NU13

Anf. 1 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! I dag ska vi debattera det som regeringen kallar samgåendet mellan den svenska och den danska Posten, men egentligen handlar det om att regeringen vill ha riksdagens godkännande för en privatisering och börsintroduktion av den svenska Posten. Detta är vi emot, och jag vill därför inledningsvis yrka bifall till den reservation som vi socialdemokrater har i betänkandet tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ett samgående mellan den svenska och den danska Posten skulle faktiskt kunna vara bra. Posten är i dag ett lönsamt och välskött bolag. Med den ökade konkurrens vi ser på postmarknaden finns det faktiskt skäl att stärka Postens ställning. Det gäller inte minst konkurrensen från andra internationella postbolag med statliga ägare. Vi vill stärka Postens ställning, inte för Postens egen skull utan för att kunna säkra en samhällsomfattande posttjänst i hela landet och se till att post delas ut inte bara där marknaden tycker att det är lönsamt utan också på de ställen där människor bor och där marknaden väljer att inte etablera sig. Därför är det viktigt med en posttjänst i hela landet. Därför är det viktigt att vi har ett starkt statligt engagemang i Posten. Det som regeringen presenterar som samgående visar sig vid närmare granskning vara någonting helt annat. Det är ett affärsupplägg som innebär att Posten per definition numera blir privatägt. Den tredje största ägaren i det sammanslagna bolaget blir CVC, ett brittiskt riskkapitalbolag. Dessutom kan vi konstatera att samgåendet innebär att Posten förr eller senare kommer att påtvingas en börsintroduktion i och med det affärsavtal som finns. Vid såväl Maud Olofssons presskonferens som den information som vi i näringsutskottet fick på morgonen av pressekreteraren talades det däremot tyst om planerna på en börsintroduktion och om avsikten att minska den svenska statens ägarandel. Det nämndes inte att det i allra högsta grad var en mycket avgörande del i affären och att samgåendet innebär att svenska staten och kommande regeringar i Sverige kommer att få åtaganden gentemot det riskkapitalbolag som är den tredje största ägaren i Posten. Den information som rimligtvis borde ha uppmärksammats i större utsträckning och påtalats som en mycket viktig del i affären ur regeringens synpunkt är formuleringen: Den avsiktsförklaring som tecknats mellan huvudägarna till de både bolagen innebär att en börsnotering kan påkallas från och med det femte året från samgåendets genomförande. Den svenska staten har enligt samma avtal en möjlighet att välja om den vill delta i en sådan ägarbreddning. Så står det i avsiktsförklaringen och i propositionen som sedan kom. Det innebär att det finns skyldigheter gentemot CVC. Det innebär att vi hamnar i ett läge där man kommer att påtvingas en börsintroduktion. Mot den bakgrunden har vi ställt ett antal frågor till utskottets ledamöter och till statssekreterare. Vi har ställt dem till Maud Olofsson i interpellationer, men nu har hon skjutit på svaret till efter det att den här debatten är avklarad. Vi har ställt frågorna: Vilka kostnader uppstår för svenska staten om vi väljer att avstå från en börsintroduktion? Hur stort är egentligen valet att, som det står i avsiktsförklaringen, avstå en börsintroduktion? Vad blir prislappen för svenska staten om vi inte vill att en så pass viktig del av den svenska postala infrastrukturen läggs ut på börsen till ivriga spekulanter? Man kan misstänka att regeringens ovilja att tala klarspråk i postaffären snarare handlar om att man är mycket väl medveten om att den här privatiseringen knappast ligger i linje med vad man sade före valet eller med svenska folkets uppfattning. Svenska folket vill nämligen inte sälja ut Posten. Novus Opinion gjorde en undersökning där man tillfrågade över 2 000 svenskar, och svaren är entydiga: Behåll Posten, Apoteket, SJ och andra viktiga delar av den svenska infrastrukturen i svenska statens ägo eftersom de är så oerhört viktiga för den service och infrastruktur som vi behöver ha i det här landet. Det är verksamheter som rimligtvis behöver ett långsiktigt och starkt ägande för att kunna möta framtida utmaningar, och staten är ju, borde i alla fall vara, en långsiktig ägare med styrka nog att kunna möta de här utmaningarna. Jag tycker att Sekos kampanj Folkhemmet 2.0 är väldigt träffsäker i den meningen. Den pekar på vikten av att vi säkrar ett antal viktiga delar av den svenska infrastrukturen. Före valet gick alliansen ut - inte i sitt valmanifest men i en liten underpamflett - och talade om att det i huvudsak är sex bolag som man avser att avyttra. Av ideologiska skäl vill man sälja ut dessa. Nu vet vi att man lägger till bolag till den här listan. Det är Apoteket som säljs ut. Det har riksdagen redan gett sitt godkännande till. Det är Posten som vi debatterar i dag. Min fråga till de borgerliga partiernas företrädare i näringsutskottet och i kammaren i övrigt är: Tycker ni att ni har folkets mandat att sälja ut Posten? Tror ni att svenska folket uppfattade att det var det här som skulle ske vid en borgerlig valseger, att man börsintroducerar Posten och ser till att riskkapitalbolag går in som ägare i en så pass viktig del av vår infrastruktur? Det är dessvärre så att de här utförsäljningarna är oåterkalleliga. Bara av det skälet skulle man kunna ställa krav på att beredningen ska motsvara minst alla de krav på analys och konsekvensanalyser som vi ställer i vanliga fall. Här borde det egentligen vara ännu hårdare krav eftersom det inte finns någon möjlighet att köpa tillbaka Posten eller återställa det som regeringen nu genomför. Men inte ens här kan regeringspartierna leva upp till de mest grundläggande kraven på beredning. Regeringen bröt mot grundlagens beredningskrav redan förra året när utförsäljningspropositionen drevs igenom i riksdagen. Det konstaterade riksrevisor Lennart Grufberg redan då. Regeringen hade inte efterfrågat synpunkter från myndigheter med expertkunskaper eller analyserat effekterna av utförsäljningarna. En enig styrelse i Riksrevisionen, med alla partier ingående, konstaterade att regeringen inte gjort nödvändigt förarbete. Med andra ord fattades riksdagens utförsäljningsbeslut redan då i blindo, och nu upprepas historien. Utan analys och utan rimligt beredningsarbete ska Posten säljas ut och börsintroduceras. Remissinstanserna klagar samfällt på att de inte haft rimlig tid på sig för att kunna analysera konsekvenserna av det underlag som har kommit. Flera tunga remissinstanser konstaterar såväl brister i analysen som ofullständigheter i regeringens förslag. I näringsutskottet har vi lyssnat till flera av de här remissinstanserna och kunnat höra invändningarna. Vi har dessvärre också kunnat konstatera att regeringens företrädare inte har kunnat ge några tillfredsställande svar på de här frågorna, och det är förståeligt. Vem kan förklara varför vi först här i dag ska ta ställning till privatiseringen och ge ett bemyndigande att avyttra svenska statens aktier för att sedan i efterhand utreda hur Svensk Adressändring ska hanteras gemensamt, hur postnummersystemet ska kunna hanteras konkurrensneutralt eller hur andra vitala delar i den postala infrastrukturen ska hanteras? Det blir onekligen en omvänd ordning, vilket också regeringens företrädare tvingades konstatera när vi pressade honom i utskottet. Det står så här i betänkandet: "Han angav att det kan tyckas vara en omvänd ordning att göra översyn av postlagen och konkurrenssituationen på postmarknaden först efter ett samgående." Det kan inte bara tyckas, utan det är så. Det är en omvänd ordning, och det borde erkännas. Samma sak gäller kritiken mot värderingen av affären. Postens omsättning utgör i dag drygt 70 procent av det sammanlagda bolagets värde, men svenska staten får bara 60 procent av aktievärdet och mindre än 50 procent av röstvärdet. Eller som Nutek konstaterade: Det förefaller rent affärsmässigt vara en dålig affär för staten. Jag noterar att utskottets majoritet inte med en rad har kommenterat det påståendet i betänkandet. Det kanske kommer i anförandena här - vi får se. Avslutningsvis har jag all respekt för att det kan finnas ideologiska skillnader i synen på i vilken omfattning staten ska äga och driva bolag. Från Socialdemokraternas sida har vi alltid haft ett relativt pragmatiskt förhållningssätt till detta. Staten är en långsiktig och stark ägare. Statliga bolag har haft en stark värdeutveckling och dessutom haft en väldigt god avkastning på det kapital man har placerat där. Man har kunnat ge god avkastning tillbaka till ägaren. Det finns i väldigt många fall mycket starka skäl till att vi ska säkra statligt inflytande och ägande. Inte minst gäller det verksamheter som Posten eller Vattenfall. Den uppfattningen är inte unik. Även om det bär mig emot att erkänna är den inte ens speciellt socialdemokratisk i grunden. Den delas av väldigt många andra stater. Man tycker att man ska säkra ett antal viktiga nationella angelägenheter. Det är till och med så att stater runt omkring i ökad omfattning bedriver en aktiv näringspolitik och en aktiv ägarpolitik med sina statliga företag. Det märks inte minst med det ökade intresse för svenska bolag som andra statliga aktörer uppvisar. För dagens regering verkar det dessvärre vara så att det i huvudsak är svenska statens ägande man är emot. Den ideologiska övertygelsen om att stater inte ska äga och driva bolag stannar tydligen vid nationsgränsen. Att statliga bolag ägda av Dubai, franska staten eller andra aktörer går in och äger är uppenbarligen inte ett bekymmer. Nåväl, det som upprör i fallet Posten och i en stor del av de utförsäljningar som genomförs under den här mandatperioden är regeringens slarviga hantering. Dålig beredning, ofullständig information och obesvarade frågor är snarare mer regel än undantag när det gäller pågående utförsäljningar. Det har lett till kraftig kritik från Riksrevisionen. Det är inte en tillfällighet att Riksrevisionen i dag har en presskonferens om ungefär 50 minuter där man återigen ska redovisa skarp kritik mot regeringens hantering av statliga utförsäljningar. Jag är alldeles övertygad om att så också blir fallet med det ärende vi hanterar här i dag. Det kommer att leda till skarp kritik inte minst från Riksrevisionen. För det vilar ansvaret tungt på regeringen. Men det vilar också tungt på de borgerliga ledamöter som representerar sina partier i riksdagens näringsutskott. Vi socialdemokrater tycker att regeringen bör återkomma till riksdagen med kompletterande underlag och analyser av vad samgående innebär innan riksdagen tar ställning till ett samgående. Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen för att redovisa hur man säkerställer att postservice fungerar i hela landet innan man genomför den här typen av affärer. Vi säger nej till avsikten att kraftigt minska det statliga ägandet i Posten. Vi säger ja till att staten ska behålla ett starkt ägande och ett långsiktigt engagemang i svenska Posten. Avslutningsvis yrkar vi avslag på propositionen som nu ligger på riksdagens bord. Vi hoppas att hela den samlade svenska riksdagen ställer sig bakom det kravet. (Applåder)

Anf. 2 Kent Persson (V)

Fru talman! Den 1 april i år möttes vi av beskedet att ett samgående mellan den svenska Posten och den danska Posten stod för dörren. Nej, det var inget förstaaprilskämt. Posten AB ska privatiseras. Slaget om den svenska postmarknaden går nu in i ett avgörande skede. När den svenska postmarknaden avreglerades år 1993 var vi först i Europa. Då fanns ett åttiotal postoperatörer på den svenska marknaden. I dag återstår bara ett trettiotal. Utöver DHL, City Mail och Posten AB rör det sig främst om lokala paketförmedlare som är små och i huvudsak inriktade på att sköta korrespondens från företag till företag. Fram till i dag är Sverige det enda land inom EU som är helt avreglerat. På många håll inom EU skyddas statligt ägda postföretag av högt ställda krav som i praktiken skapar en monopolsituation trots avreglering. I Norge, som ett exempel, värnar den norska Posten hårt om sitt brevmonopol. I Finland måste en postoperatör täcka hela landet och dela ut post sex dagar per vecka för att verka. I väntan på att övriga Europa avreglerar sina hemmamarknader måste svenska Posten hitta en samarbetspartner för att klara konkurrensen med de stora drakarna i framtiden. Konkurrensen är stenhård inte minst i storstadsområdena. De stora drakarna kommer att formera sig inför framtiden - var så säker. Vi kommer att få en rad uppköp och samgåenden mellan olika postoperatörer. Konkurrensen mellan de olika operatörerna kommer troligtvis att leda till färre och större postoperatörer. De små lokala postdistributörerna kommer att få en hård marknad att verka på. Svenska Postens största konkurrent är utan tvekan City Mail. Bakom City Mail står norska Posten och norska staten. Deras verksamhet koncentreras i Sverige framför allt till storstäderna. Landsbygden lämnas orörd och kvar till svenska Posten AB att sköta om. Det är bland annat i det perspektivet vi måste hitta en stark samarbetspartner för svenska Posten för att den i framtiden ska klara sina uppgifter att upprätthålla den samhällsomfattande posttjänsten i hela landet. Efter avregleringen år 1993 gick Posten från att ge service till allmänheten till att bolagiseras med vd, fallskärmar och pensioner. Ekonomin sattes i främsta rummet. Fru talman! Borde vi inte vara nöjda när vi har ett förslag om samgående mellan svenska Posten och danska Posten? Det vore bra om det inte vore för att det innebär en privatisering av Posten. Dessutom är det rent ut sagt en usel affär. Förslaget lämnar dessutom flera frågor obesvarade. Vad kommer att hända med postnummersystemet vid en privatisering eller Svensk Adressändring AB? Det ges inga svar från alliansen. Innan riksdagen fattar beslut borde vi åtminstone ha en uppfattning om vad som ska hända med den postala infrastrukturen. Men visst är det en dålig förhandling. Det är inte bara jag som säger det, utan väldigt många andra har påpekat det. Den svenska regeringen är beredd att lägga sig platt för de danska förhandlarna och det riskkapitalbolag, CVC Capital Partners, som är delägare i Post Danmark A/S. CVC är inte vilket riskkapitalbolag som helst. Det är ett av Europas mäktigaste riskkapitalbolag med en omsättning på över 500 miljarder kronor. De är kända för att gå hårt fram med rationaliseringar och effektiviseringar som går ut över antalet anställda. De är också kända för de skyhöga bonusar som betalas ut. Vad kan deras intresse vara? Det är en berättigad fråga att ställa till alliansen. Det måste ni ändå ha funderat på. Som jag ser det är CVC Capital Partners intresserade av att tjäna pengar. Det är deras syfte. Det är också därför vi ser kravet på börsintroduktion från deras sida. Vänsterpartiet säger nej till affären. Vi kan bara se vad som hänt med Telia Sonera. Det förskräcker verkligen. Efter privatiseringen har Telia sakta men säkert släppt sitt viktiga nationella ansvar att ge alla svenska hushåll möjlighet till telefoni. Ska nästa område där staten sviker sitt ansvar bli Posten? Samtidigt vet vi genom en opinionsundersökning publicerad i DN den 8 maj att svenska folket värnar allra mest om Posten som en statlig angelägenhet. Låt inte svenska Posten gå samma öde till mötes som Telia Sonera som snart är ett minne blott. Fru talman! Effekten av sammanslagningen mellan svenska Posten och danska Posten kommer att innebära att Posten AB:s omsättning kommer att motsvara ca 70 procent av det gemensamma bolagets omsättning. Om vi granskar det framförhandlade förslaget ser vi att det innebär att svenska staten skulle få 60 procent av aktievärdet och 49,81 procent av röstvärdet. Jag förstår inte varför man har lagt sig så platt i en förhandling. Vad är regeringens strategi med att på det här sättet skänka bort svenska Posten? Förutom att den borgerliga regeringen gått tvärtemot den svenska opinionen är man också på väg att göra ännu en dålig affär. Varför denna undergivenhet mot danskarna? Eller är det så att det är CVC:s krav som svenskarna har gett efter för? Att misstanken finns grundar jag på det faktum att de kräver en börsintroduktion senast efter fem år för att samgåendet mellan svenska och danska Posten ska vara möjligt. Det är något som också Postens vd Erik Olsson ger uttryck för i en intervju i Dagens Industri den 23 maj. Men det är inte nog med det. Regeringen vill också ha riksdagens bemyndigande, godkännande, att minska statens ägarandel till 34 procent. Varför då? Varför ge bort en sådan viktig angelägenhet som Posten? Oklarheter i affären bara staplas på varandra. Förutom den lilla andel som tillfaller Sverige, som jag nyss nämnde, finns frågan vad riskkapitalbolagets gyllene aktie kommer att betyda och vilka krav bolaget kan ställa utifrån det. Kan bolaget kräva en utlösen som åderlåter det nya postbolaget? Svar borde ges innan beslut fattas. En annan fråga är hur den anmälan som danska privata distributörer lämnat in till EU-kommissionen kommer att slå mot bolaget. Det kunde vi läsa om i Dagens Industri den 24 maj. Den särskilda löneavgift som danska Posten är befriad från anses konkurrensbegränsande så länge man inte betalar den. Skulle EU-kommissionen tvinga danska Posten att införa löneavgiften försvinner i princip hela vinsten för danska Posten. Trots detta framhärdar regeringen i Sverige med att genomföra sammanslagningen, detta på villkor som redan innan EU-anmälan var känd kritiserats av en samlad opposition och även av statliga verk som Nutek. En sådan hård kritik är ganska unik inom svenskt statsväsen. Det är en riktig bredsida. Man pekar i sin remiss, precis som Vänsterpartiet har gjort i sin motion, på det bristfälliga underlaget. Nutek oroar sig, precis som vi, över hur postdistributionen ska fungera i hela landet. Man oroar sig också, precis som vi, över en framtida privatisering. Man säger också, precis som vi, att det är en dålig affär. Men regeringen tar uppenbarligen inte någon hänsyn till det statliga verk som är expert på både företag och regional politik. Här ska utförsäljas och privatiseras till varje pris, kosta vad det kosta vill! Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 3 Per Bolund (Mp)

Fru talman! På riksdagens bord ligger i dag ett förslag om samgående mellan svenska Posten och Post Danmark. Från Miljöpartiets sida tycker vi att grundtanken i förslaget är bra. Vi är övertygade om att det i grunden är bra för Posten med mer internationellt samarbete i olika former. Däremot anser vi att förslaget från regeringen inte ger någon bra grund för ett sådant samarbete. Miljöpartiet kan därför inte säga ja till det förslag som föreligger. Det underlag vi har fått från regeringen i denna affär är alldeles för dåligt. Det är, som vi har hört, flera remissinstanser som har lämnat allvarliga synpunkter och kritiserat att viktiga frågor inte får svar i propositionen. Det handlar till exempel om ekonomin i affären och om hur konkurrensen mellan olika postföretag på den svenska postmarknaden ska fungera i framtiden. Vi anser att affären ger en mycket dålig utdelning för svenska skattebetalare. Postens omsättning skulle utgöra över 70 procent av det sammanslagna bolagets omsättning. Trots det skulle skattebetalarna i Sverige bara få 60 procent av aktievärdet i det nya bolaget. Beslutsmakten i bolaget blir ännu sämre. Där får svenska skattebetalare mindre än hälften av rösterna trots att vi går in med 70 procent av värdet i bolaget. I kronor räknat gick svenska Posten med 2 miljarder kronor i vinst förra året. Danska Posten hade en vinst på 900 miljoner. Nedgången i ägande medför alltså att svenska skattebetalare tvingas avstå nära 300 miljoner kronor per år i vinst. Dessa förs i stället över till danska staten och riskkapitalbolag. Jag skulle vilja ha svar från regeringspartierna här i kammaren på varför svenska staten ska göra en så dålig affär. Vad är det som motiverar det? Fru talman! Något som har krupit fram efter hand, när mer och mer blivit känt om affären, är att samgåendet innebär en privatisering av postverksamheten i Sverige. Dels kommer en ganska stor del av bolaget att redan från början ägas av ett riskkapitalbolag i och med att ett riskkapitalbolag som heter CVC äger en del av danska Posten, dels ingår som ett förbehåll i affären, som vi tidigare hört, att Posten inom ett par år ska säljas ut på börsen, börsintroduceras. Är det ett problem att Posten privatiseras? Man kan svara både ja och nej på den frågan. Från Miljöpartiets sida anser vi att privata företag ska göra det de är bäst på. De ska verka på en konkurrensutsatt och väl fungerande marknad. Men vi anser också att staten måste ta ett ansvar för att denna marknad fungerar på ett bra sätt. Staten måste också ta ett ansvar för att viktiga tjänster, som postutdelning, ska fungera för alla svenskar i alla delar av landet. På dessa områden ser vi stora problem med det nuvarande förslaget. Miljöpartiet har inget emot konkurrens på fria marknader. Det gäller till exempel postverksamhet. Redan i dag finns ett trettiotal olika postföretag som är verksamma runt om i Sverige. Ofta är det små företag, enmansföretag eller familjeföretag, som har svårt att konkurrera redan med dagens system. Problemet med privatiseringen uppstår när ett dominerande företag som Posten privatiseras. Med den privatiseras också avgörande infrastruktur som postboxar, adressändring, eftersändning av post och hela det svenska postnummersystemet. Dessa system är en förutsättning för att alla postföretag i Sverige ska kunna verka på postmarknaden och dela ut post på lika villkor. Privatiseras infrastrukturen tillsammans med Posten kommer det att bli mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att få en fungerande konkurrens mellan olika postföretag. För många av de små postföretag som i dag delar ut post runt om i landet är det inte möjligt att konkurrera om de inte får samma tillgång till postnummersystem och adressändring som det dominerande bolaget. Vi anser att denna fråga måste lösas innan en fusion sker. Annars kommer Sverige, som också Post- och telestyrelsen påpekar i sitt remissvar, att tvingas köpa loss sitt eget postnummersystem från ett privat företag. Det kan bli en dyr historia. Miljöpartiets inställning är att infrastrukturen ska ägas offentligt medan tjänsterna, att dela ut posten, mycket väl kan drivas av privata företag. Fru talman! För att få en fungerande postmarknad måste också övervakningen av konkurrensen på postmarknaden bli bättre. Den svenska postmarknaden har varit avreglerad i 15 år. Trots det står Posten fortfarande för mer än 91 procent av den totala postmarknaden i Sverige. Det är alltså tydligt att postkonkurrensen inte fungerar i dag. Risken är stor att situationen blir ännu värre efter en sammanslagning med danska Posten. Vi ser därför ett stort behov av att ha en bättre konkurrenslagstiftning på postmarknaden i Sverige innan en sammanslagning och, framför allt, privatisering av Posten sker. I dag är det Konkurrensverket som har ansvaret för att kontrollera postmarknaden. Det är ingen bra lösning; det har inte fungerat hittills. Det vore mycket bättre om sektorsmyndigheten som har kontroll på området, Post- och telestyrelsen, även får ansvar för konkurrensfrågor på postmarknaden. Det är Post- och telestyrelsen som har sakkunskapen om postmarknaden. Det är denna kunskap som framför allt behövs och som behöver utnyttjas mer för att vi ska få en fungerande konkurrens. För de små postoperatörerna, som oftast är enmans- eller familjeföretag, är det av oerhört stor vikt att konkurrensen fungerar. Det är också viktigt att konkurrensbrott åtgärdas snabbt och effektivt eftersom de små postoperatörerna i annat fall riskerar att gå i konkurs medan ärendena utreds. Vi är övertygade om att Post- och telestyrelsen skulle kunna följa marknaden närmare och agera snabbare än vad Konkurrensverket hittills gjort. Post- och telestyrelsen har redan i dag en skyldighet att främja konkurrensen på telemarknaden. Den fungerar betydligt bättre än vad postmarknaden gjort. Vi kan därför inte se att det finns något hållbart skäl till att man inte skulle kunna få det att fungera på samma sätt på postområdet. Utan fungerande konkurrenskontroll på postmarknaden är det farligt att ytterligare koncentrera ägandet i ett totalt dominerande nordiskt postbolag, så som regeringen nu föreslår, utan att föreslå några ändringar i konkurrenslagstiftningen. Sammanfattningsvis, fru talman, anser vi att ett system som garanterar konkurrens på postmarknaden måste skapas innan ett samgående mellan svenska och danska Posten genomförs. Att som regeringen först privatisera och sedan försöka lösa konkurrensproblemen tycker vi är bakvänt. Det riskerar att låsa fast Sverige i ett privat monopolsystem. Vi yrkar därför avslag på propositionen och bifall till den gemensamma reservationen från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Anf. 4 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Svenska Posten är en ganska välkänd symbol för en viktig verksamhet i vår vardag. Vi tänker på brev med frimärken - även om vi inte får så många sådana nu för tiden - på de blå lådorna som står lite här och där och kanske på lantbrevbäraren som kommer om vi bor på sådana ställen. Det är numera en väldigt liten del av Postens verksamhet. Egentligen är en större del av verksamheten, och den tunga ekonomiska delen, det som handlar om företagspost och andra tjänster. Vi vet också, särskilt vi riksdagsmän, att e-posten tar över mycket av den vanliga Postens tidigare verksamhet. Det förefaller som om vi är överens om att det är bra med konkurrens på den här marknaden, att det gör tjänsterna bättre och att vi i själva verket borde ha större konkurrens. EU:s inre marknad kommer inom ett par år att gälla fullt ut inte bara i Sverige utan i resten av Europa. Det är bra. Sverige är ju hyggligt väl rustat jämfört med många andra länder. Vi har inte så mycket att förändra när den inre marknaden ska börja gälla fullt ut, men det har många andra länder. För att den svenska Posten ska kunna stå stark och klara det samhällsuppdrag man har, samtidigt som vi ska ha öppenhet för konkurrens och kunna förbättra och förstärka konkurrensen inte bara med ord utan genom att det finns flera aktörer och att de kan växa sig starka, har man kommit fram till att det är bra om bolaget svenska Posten kan stärkas genom att gå samman med danska Posten och bli en starkare spelare på andra nationella marknader än den svenska. Det kan verka lite konstigt att de olika nationella postverken ska stärkas genom att vara ute i varandras länder. Det är den ordning som blir. Vi vet att det redan är så att stora bolag har sin huvudverksamhet i andra länder och är stora spelare på den svenska marknaden när det gäller företagspost och logistik. Ett samgående mellan den svenska och den danska Posten är en slutsats man måste kunna dra utifrån att vi vill ha både öppenhet för konkurrens på den nationella marknaden och en stark aktör. Det förefaller, som vi har hört av de tre inledande inläggen, som att det här är en syn som vi alla sju partier i kammaren delar. Det är bara vissa förutsättningar som man inte är överens om är de rätta. Tomas Eneroth sade till exempel att samgåendet med den danska Posten vore bra om det inte var så att det också handlar om ändrade ägandeförhållanden utöver detta. Sanningen är att det inte finns någon annan dansk post än just den här danska Posten att gå samman med. Den här danska Posten har de ägandeförhållanden den har. Eftersom vi har att förhålla oss till verkligheten som den ser ut i de olika länderna, inte till något önskescenario, kanske man, oavsett vad man själv tycker, inte alltid kan nå den teoretiskt bästa lösningen. Man får ta den lösning som går att få. Den danska Posten är redan ägd delvis av ett riskkapitalbolag, delvis av personalen. Det är det vi får förhålla oss till. Det sägs att remissinstanserna talar emot. Det är en sanning med viss modifikation. Post- och telestyrelsen, som är den myndighet som i huvudsak har hand om den här marknaden, lyfte fram ett antal frågeställningar och sakfrågor som jag tycker att det är mycket viktigt att vi lyssnar på men som inte är till hundra procent avgörande för just det här beslutet. De talar om att man behöver stärka den ekonomiska tillsynen. Det är frågor som vi i näringsutskottet normalt inte hanterar. De ligger normalt i trafikutskottet. Jag uppfattar det som ganska entydigt att oavsett om man gör det här samgåendet - den här fusionen - eller inte finns det skäl att stärka möjligheterna för den ekonomiska tillsynen. Man talar om att det är viktigt att vidhålla prisregleringen av vissa tjänster. Det handlar väl i praktiken först och främst om brevportot. Man säger att man bör överväga - man säger inte att man ska - vissa andra regleringsändringar som en följd av ägarförändringen när det gäller infrastrukturen. Det är viktiga frågor som har tagits upp. Det gäller postnummersystemet, adressändringssystemet och ett par saker till. Det är ändå inte så stora frågor. Jag kan hålla med Per Bolund om att det är viktiga frågor, att de behöver lösas och att förändringen av bolaget ställer saker och ting mer på sin spets än vad de har varit fram till i dag, men de är inte helt avgörande. Det är inte heller så att de inte skulle gå att lösa på ett bra sätt efter morgondagens beslut. Visst hade det varit bra om de här förändringarna redan hade varit framme. Det hade varit ännu bättre, men nu är det inte så. Om den föregående och den nuvarande regeringen hade prioriterat frågan ännu högre är det möjligt att vi redan hade haft de här regleringsförändringarna framme i dag. Det hade kanske gått. Men nu har det inte varit så. Det går inte att göra om historien efteråt. Varken den föregående eller den nuvarande regeringen kan i efterhand snabba på processen. Det är nu som förslaget om samgående finns. De här frågeställningarna är inte så stora och avgörande att man måste lägga hela fusionsplanen på is, enligt vår uppfattning. Det är viktigt att de här frågorna bereds och behandlas mycket snabbare och tydligare än annars mot bakgrund av förslaget om samgående. Det gäller alltså Post- och telestyrelsen. Det finns många andra intressanta frågeställningar som bland andra Per Bolund har lyft fram, men de ligger lite vid sidan om dagens sakfråga så jag tänker inte gå in närmare på dem. Det finns intressanta frågeställningar om hur konkurrensen ska hanteras, regleras och övervakas och om de olika myndigheterna. Jag hoppas att vi har möjlighet att fördjupa oss i det vid många andra tillfällen. Vi har en annan myndighet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Nutek. Deras remissvar kan vid en ytlig anblick se förödande negativt ut, men när man tittar närmare visar det sig att det är rena spekulationer. Man har inga belägg. Det framgick också tydligt vid den muntliga utfrågning som vi hade inom utskottet. Föredragande tjänsteman på Nutek hade i vissa fall inte något underlag för sina ställningstaganden. Både i det skriftliga remissvaret och i den muntliga utfrågningen använde han ord som "befarar" försämringar, "kan komma" att kräva ersättningar för samhällstjänsten, synergieffekterna "verkar vara" begränsade och att det affärsmässigt "förefaller" vara en dålig affär. Skrapar man på det finns det inte något annat under detta än just de här spekulationstankarna. Det sades också att fusioner inte alltid är bra. Det är väl ett ganska självklart uttalande. Om det var så att fusioner alltid är bra skulle det bara vara att gå ut på stan och slå ihop företag kors och tvärs och hur som helst. Det är självklart att fusioner inte alltid är bra. Det är de specifika villkoren i varje enskild tänkt fusion som måste analyseras noga. Om man ska göra en sådan här fusion kan man inte bara fördela ägarandelarna efter till exempel omsättning. Det finns inte något enkelt nyckeltal som man kan välja så att det bara ska vara efter vinst, bara efter kapitaltillgång, bara efter antalet anställda eller bara efter antalet fastigheter. Man måste väga ihop allt detta och göra en samlad bedömning. När två parter ska känna att man gör ett samgående, inte att den ena övertar den andra, är det i slutänden en förhandlingsfråga där båda parter ska känna att man kommer ut som vinnare. Det är syftet med hela samgåendet. När man tittar på den samlade bedömningen av de olika faktorer som finns i de båda bolagen tycker jag att detta är en rimlig ägarfördelning. Den tredje frågeställningen handlade om att det kan komma att krävas ersättning för utförande av samhällsuppdraget. Det är en ganska basal slutsats att skattebetalarna betalar ersättning i en eller annan form. I dag betalar vi ersättning i form av ett minskat överskott i Postens verksamhet. Om det är en direkt kostnad som inte är affärsmässig för att upprätthålla servicen, vilket en hel del talar för att det är på en del ställen, är det självklart så att den kostnaden tas någonstans ifrån. Så det är inget konstigt. Det viktiga här är att detta ska regleras och tillses, inte genom utövande av ägarinflytande i första hand utan genom politiska beslut här i denna kammare. Servicenivån är väldigt viktig. Det handlar naturligtvis i många fall om kvalitativa termer som kan vara svåra att exakt reglera. Men grundregleringen måste vi stå för genom politiska beslut för vårt land, precis som den danska Posten kommer att fortsätta att styras av politiska beslut i det danska parlamentet. Vi hoppas att vi framöver kommer att kunna ha ett bra regelverk för hur det ska kunna fungera och en bra tillsyn som på vissa punkter, som sagt var, kan behöva förstärkas. Alla talar här för konkurrens, och det kräver att det finns fler än ett bolag som är verksamt för att det ska finnas en bra konkurrens. Vi vill till och med ha in fler bolag, och vill att de ska kunna bli stärkta. Därför är det viktigt att dessa infrastrukturfrågor också kan hanteras på ett bra sätt, och utskottets majoritet har också understrukit i betänkandet att man måste återkomma till detta. Till sist ska jag ta upp frågan om börsnotering, folkets mandat och privatisering. Nej, det är självklart så att vi inte har begärt något specifikt mandat i valet om att ändra ägandeförhållandena i Posten. Däremot finns det naturligtvis ett allmänt mandat och en allmän förväntan från väljarna att vi ska förvalta och hantera de frågeställningar som finns och som allteftersom kommer upp. Och detta är just den typen av frågeställning, nämligen: Hur ska vi se till att den grundläggande postservicen kan skötas på ett bra sätt och att den svenska Posten kan vara ett bolag som står starkt i den europeiska konkurrensen? Detta förslag har nu kommit om att göra ett samgående med den danska Posten för att klara båda dessa frågeställningar. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Anf. 5 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Som utskottets ordförande är Karin Pilsäter ytterst ansvarig för riksdagens hantering av detta ärende. Vi har ett ärende där remissinstanserna har påtalat att det har varit alldeles för kort tid och att det är ett ofullständigt underlag. Post- och telestyrelsen klagar på sådant som inte är oväsentligheter, vilket Karin Pilsäter nämnde i sitt anförande. Man säger till och med att det bör göras en utredning av konsekvenserna före fusionen eftersom det kan komma att bli en värderingsfråga vid ett eventuellt framtida breddande av ägandet. Det är inte så illa när Post- och telestyrelsen är så pass tydlig i sitt remissvar. Statssekreteraren själv konstaterar att man tar besluten i det som kan tyckas vara en omvänd ordning. Mot denna bakgrund ställde vi tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet under utskottets beredning krav på att vi borde komplettera underlaget och få ytterligare underlag. En sådan begäran avslogs av utskottets ordförande och majoriteten. Men anledning av det kan jag ändå fråga utskottets ordförande om hon är tillfreds med hanteringen av detta ärende i utskottet. Motsvarar beredningen kraven på noggrann belysning och saklig bedömning av regeringens proposition? När det sedan gäller börsintroduktionen är det inte en tillfällighet att det i Aftonbladet i dag finns en artikel av Maud Olofsson och ledamöterna från respektive borgerliga partier i näringsutskottet. Det kan inte heller vara en tillfällighet att det inte med ett enda ord nämns något om börsintroduktion eller riskkapitalbolag i den artikeln. Precis som Maud Olofsson har gjort under hela denna tid undviker ni nogsamt denna fråga och att tala om för de svenska väljarna och det svenska folket att detta innebär att ni avser att börsintroducera Posten. Därför ställer jag den fråga som Maud Olofsson vägrar att svara på. Hon infinner sig inte heller vid dagens debatt för att svara på den. Vad blir kostnaderna för svenska staten om vi vill avstå från en börsintroduktion? Vilket pris kommer vi i efterhand att få betala för det löfte som ni nu binder svenska staten vid?

Anf. 6 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Post- och telestyrelsen säger när det gäller infrastrukturen, alltså adressändring, postnummersystemet med mera, att det kan vara en värderingsfråga. Det är möjligt att det skulle kunna vara det. Därför hoppas jag att man reder ut detta mycket snabbt. Det är inte så att dagens beslut innebär att affären är klar. Däremot hörde vi tydligt Postens vd Erik Olsson förklara för utskottet att han inte såg detta som något problem utan att detta skulle kunna lösas. Vi har redan ett externt ägande i Svensk Adressändring, och man skulle kunna förändra detta ägande, öppna detta ägande eller ha det kvar som det är efter en värdering av denna frågeställning. Jag ser därför inte detta som någon sådan stor fråga som gör att man ska skjuta på hela affären eller skjuta på fortsättningen på processen med denna affär. När det gäller en eventuell börsnotering som kan komma inom fem år blir det en väldigt bakvänd diskussion om man talar om kostnader. En kostnad eller en utgift är något som man betalar och som inte fortsätter att vara en tillgång. Men om staten växlar upp sitt ägande i Posten vid ett senare tillfälle i stället för att börsnotera är det inte en kostnad, utan det är en kapitalplacering. Vad den kapitalplaceringen vid den tidpunkten, om man väljer att göra på det viset, uppgår till för belopp går inte att säga i dag. Det beror på hur situationen är vid den eventuella framtida tidpunkten. Det är en ganska självklar slutsats.

Anf. 7 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Tack för svaret. Det är mer än vällovligt naivt att konstatera att Erik Olsson inte har några synpunkter på detta. Det är klart att han inte har. Han blir vd i det nya bolaget. Det vore tjänstefel av honom att ha några synpunkter på om det skulle vara några problem när det gäller Svensk Adressändring och postnummersystemet. Det som jag påtalar är att Post- och telestyrelsen själv säger att det bör ske före fusionen eftersom det annars kan komma att bli en värderingsfråga vid ett eventuellt framtida breddande. Det är ord och inga visor från PTS. När det gäller kostnaderna skulle man kunna hävda att det är semantik att hävda att det är en kostnad eller en investering. Men i det här fallet handlar det om ett riskkapitalbolag som rimligtvis, precis som alla andra riskkapitalbolag - det visar CVC i sin historia - går in under en fem- till sjuårsperiod med ganska höga avkastningskrav för att sedan kvitta ut avkastningen. I detta läge lovar ni en börsintroduktion för att på något sätt lösa ut detta kapital. Så är det. CVC är ingen långsiktig och stabil ägare för Posten. CVC är ett bolag vars hela affärsidé bygger på att under en period gå in i ett bolag och växla upp värdena för att sedan kvitta ut detta. Det är så det fungerar. Då blir det en kostnad för svenska staten om man inte fullföljer en börsintroduktion eftersom man på något sätt måste lösa ut CVC. Eller har jag fel? Det skulle vara intressant att ändå höra Karin Pilsäter i så fall redovisa på vilket annat sätt, om CVC vill ha utköp ur Posten, man då ska kompensera detta? Går det på annat sätt än via en börsintroduktion?

Anf. 8 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Tomas Eneroth säger att det är semantik att tala om kostnad eller inte kostnad. Ja, det är ganska viktiga frågor. Det är inte någon lek med ord om någonting är en utgift, en kostnad, eller om det är en investering. Det är faktiskt två helt olika saker. Ni ska då inte försöka ge sken av att det helt plötsligt framöver ligger mångmiljardkostnader för skattebetalarna om man inte externt hittar en annan ägare. Det är ett alternativ, alltså att man hittar andra externa ägare och att man gör en börsintroduktion. Jag kan inte se var det absolut livsfarliga i det skulle ligga. I så fall skulle ni väl inte ha börsintroducerat Telia om det nu var så väldigt farligt. Jag tror tvärtom att det möjligen i det läget kan vara en väldigt bra lösning. Det kan också finnas andra lösningar framöver. Och det kan vara så att man vid den tidpunkten bestämmer sig för att det vore en bra idé att den svenska staten eller den danska staten växlar upp sitt ägande. Om värdet på bolaget då är större än vad det är i dag, det vill säga att det kräver ett större belopp att lösa ut CVC än vad CVC:s aktieinnehav i dag är värt därför att man har växlat upp värdet, då har man också fått mer för de pengar som man har lagt in. Inte heller där uppstår någon kostnad i ordets rätta bemärkelse. Sedan får väl Tomas Eneroth kalla det här semantik och vilja få det till att det bara är en lek med ord, men så är det inte. I verkligheten är det fråga om väldigt olika saker. Om värdet på det nya bolaget växlats upp kommer det att krävas en större kapitalinsats i kronor. Men det värde man får när det gäller de kronorna kommer också att vara större.

Anf. 9 Kent Persson (V)

Fru talman! Karin Pilsäter säger att den här privatiseringen är bra, det vill säga förslaget om ett samgående mellan Posten AB och danska Posten. Men danska Posten har anmälts till EU-kommissionen för att de slipper betala en särskild löneavgift. De danska postdistributörerna menar att detta, givetvis, är konkurrensbegränsande. Mycket tyder väl på att EU-kommissionen kommer att ge anmälaren rätt här, vilket skulle innebära att danska Posten blir tvungen att betala den här löneavgiften. I sådana fall skull det innebära att hela vinsten i danska Posten raderades ut. Mot bakgrund av den förhandling som varit och det förslag som nu ligger framme påverkas givetvis, menar jag, värderingen av röstfördelning och aktiefördelning. Det borde ligga till grund. Framför allt anser jag att det här finns anledning att avvakta EU-kommissionens dom innan vi går till beslut i frågan. Likadant är det när det gäller tillgången till postnummersystem och Svensk Adressändring AB. Inte heller här är det utrett hur detta ska fungera i framtiden. Men det är en förutsättning för att postdistributörerna ska kunna konkurrera på lika villkor. Just osäkerheten kring vad det här kommer att innebära i framtiden ska vi utreda efter det att vi har fattat beslut. Jag tycker att det egentligen är en orimlig ordning att riksdagen inte känner till faktiska förhållanden vare sig när det gäller anmälan till EU eller när det gäller vad som händer med den postala infrastrukturen. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar från Karin Pilsäter om de här två frågorna.

Anf. 10 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! När det gäller den andra frågan kan jag ytterligare en gång säga att det inte är en så stor fråga att man, anser jag, behöver avvakta med affären tills frågan så att säga är utredd och klar. Det är inte en så stor fråga, och det har inte heller framgått att det är så när vi pratat med exempelvis de fria postoperatörerna och inte heller att det är ett problem som är av den digniteten att man behöver ha frågan färdig och utlöst innan man fortsätter den här processen. Däremot är det helt klart och tydligt flaggat för att det ska säkerställas. I vilken form det ska ske är, som framgått här, ännu inte klarlagt. Men att det ska ske är ingen hemlighet. En förutsättning i den här processen är att man vet att Posten inte kommer att kunna ha ensamrätt att eventuellt, hypotetiskt, på något sätt kunna använda de här systemen för att skapa konkurrensfördelar för sig och därmed nackdelar för andra. Det har inte heller framförts att så har skett, utan det är något man befarar skulle kunna hända. Sedan har vi det andra som togs upp. Ja, det är klart att det vore ännu bättre om det inte fanns ytterligare frågetecken. Visst vore det så. Men så ser inte tillvaron ut. Självklart vore det ännu bättre om allting var precis så som vi själva vill ha det. Men den dagen kommer förmodligen aldrig då det inte finns några utestående frågetecken som hindrar en från att fatta ett beslut med 100 procents säkerhet med tanke på hur det kan bli. Även om den dagen kom skulle det dagen efter inträffa någonting som skapar en ny osäkerhet. Det är alltid så. Man får göra en samlad bedömning och sätta ned foten. Jag tycker att underlaget är tillräckligt för att i dag kunna säga ja till att fortsätta den här processen.

Anf. 11 Kent Persson (V)

Fru talman! Det är inte vilken liten fråga som helst, Karin Pilsäter, när det handlar om en anmälan till EU-kommissionen. Om de som anmält danska Posten får rätt innebär det ytterligare kostnader för danska Posten. Det sammanlagda värdet av ett eventuellt nytt bolag kommer då givetvis att minska, och förutsättningarna för en effektiv organisation kommer också att betydligt förändras. Vi ska komma ihåg att vi i danska Posten har ett riskkapitalbolag som inte är vilket riskkapitalbolag som helst, utan de är kända för att vara ganska hårdföra. Egentligen är de väl turbokapitalisterna personifierade så att säga; det handlar om kortsiktiga vinstintressen. Om vinsten i det här läget minskas i danska Posten och det sammanlagda bolaget kommer vi givetvis att få se hårda rationaliseringar som krav från riskkapitalbolaget - i så fall inte första gången i deras historia. Jag menar att om riksdagen ska fatta beslut måste det vara på grunder som vi känner till; det är rimligt. Det går inte att bara anta vissa saker och att säga att det här löser vi allteftersom frågor kommer upp. Till exempel tänker jag då på postnummersystemet och Svensk Adressändring AB. Det går inte att vänta till efteråt, att säga att det här ska vi lösa efteråt, eftersom frågan är så viktig i konkurrenshänseende på den svenska marknaden. Vi kan ju se vad som faktiskt hänt under den här perioden. Färre postdistributörer är effekten av avregleringen i Sverige. Det har skett en minskning från 80 till 30 ungefär. Det beror inte på svenska Posten, utan det beror på City Mail och DHL som tagit över väldigt fördelaktiga segment på den svenska postmarknaden.

Anf. 12 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! När det gäller postmarknaden som sådan och framför allt privatbreven finns det mycket att diskutera - om det är en naturlig utveckling av en marknad som är under utveckling att antalet aktörer och storleken på de aktörerna förändras. Det är också viktigt att vi nu får fram förslagen i bland annat Postutredningen. Men det är en fråga som ligger lite vid sidan av. Jag tror inte att vi kan hävda att vi vill ha mer av konkurrens och fler aktörer - både större och andra aktörer och en större mångfald i antalet aktörer - och samtidigt tro att vi kan ha regleringar som bygger på att det är genom statens ägande av Posten som vi klarar hem det här. Det är i stället genom en stärkt och förtydligad reglering och en förtydligad tillsyn som det här på allvar kan bli en ännu bättre fungerande marknad. Som jag sade inledningsvis handlar det här väldigt mycket om helt olika typer av frågeställningar. Vi har ju det som vi själva som privatpersoner eller kanske som småföretagare ser - de blå lådorna och brevbäraren som kommer gående eller åkande för att dela ut post i våra brevlådor. Det är den lilla verksamheten. Den stora verksamheten är företagspost, logistik, paket och annat. Där gäller helt andra spelregler. Inget av de mindre brevföretagen är inne och spelar på den marknaden, utan där finns internationella storspelare. Det är det som är hela grunden för detta samgående, inte att vi ska ha brevbärare som så att säga cyklar lite kors och tvärs över Öresundsbron. På den här stora marknaden ska senare svenska och danska Posten kunna bli starkare rustade. Det är det som är bakgrunden. Återigen: Jag tror att det är det förslaget som finns. Det finns liksom inget utopiskt förslag om att gå samman med någon annan dansk post än just den här danska Posten. Då får man ta villkoren som de ser ut.

Anf. 13 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Karin Pilsäter sade i sitt anförande att alla invändningar vi har och de risker vi pekar på ligger vid sidan av det förslag som vi nu debatterar. Jag kan verkligen inte hålla med om det synsättet. Jag tycker att våra invändningar i allra högsta grad är inblandade i dagens beslut. Jag ser åtminstone tre starka skäl för att göra någonting åt de konkurrensproblem som just nu finns på postmarknaden. Det första skälet är att frågan faktiskt ligger på bordet och att det har funnits alla möjligheter för regeringen att lösa de här problemen samtidigt som man hanterar postsamgåendet, som väsentligt kommer att påverka postmarknaden. Men man har valt att inte göra det. Uppenbarligen tycker man inte att problemet är tillräckligt allvarligt för att tas upp i sammanhanget. Det andra är att mycket pekar på att samgåendet kommer att öka konkurrensproblemen. I stället för ett bolag som nu dominerar på den svenska marknaden, med över 90 procent av marknaden, får vi ett helt dominerande bolag i två länder, Sverige och Danmark, med synergieffekter som riskerar att göra att bolaget kommer att ta ytterligare marknadsandelar i Sverige och därmed bli ännu mer dominerande och skapa sämre konkurrens. Man borde alltså lösa det innan man gör en fusion. Det tredje är att det de facto handlar om en privatisering, en privatisering av infrastruktur. Det ingår i propositionen eftersom regeringen inte gjort någonting för att försöka sortera ut infrastrukturen ur bolaget. Det finns skrämmande erfarenheter från andra länder när man privatiserat just infrastruktur. Det har medfört stora konsekvenser. Ett exempel är British Rail, som privatiserades. Man privatiserade även spåren, vilket ledde till att underhållet fullständigt föll samman och systemet havererade. Något sådant vill vi inte se hända med det svenska postsystemet. Därför är det oerhört viktigt att se till att lösa dessa problem innan man gör en storaffär, innan man skapar en fusion. Jag vill fråga Karin Pilsäter om hon inte håller med mig om den analysen. Vari ligger felet i den analysen?

Anf. 14 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Felet i den analysen ligger enbart i att man tidigare inte prioriterat frågan tillräckligt och därmed varit ännu snabbare. Om den föregående och den nuvarande regeringen hade satt frågan överst på dagordningen hade de, såvitt jag förstår, möjligen kunnat ha ett sådant beslut på plats om de lagt andra saker åt sidan. Det gjorde man nu inte, och därför är man i dag inte framme vid ett sådant beslut ännu. Det måste dock komma inom en ganska snar framtid. Då är frågan: Kan man inte gå vidare? Förslaget har så att säga växt fram inom bolagen. Det är inte initierat av ägarna vare sig i Sverige eller i Danmark. Förslaget att göra på detta sätt kommer från respektive bolags styrelser. För att värna om bolagen, både vårt eget ägda bolag och, från den danska sidan, det danska bolaget, kan man inte segdra en sådan process alltför länge eftersom det riskerar att skada bolagen, göra de anställda osäkra och skapa många andra problem. När förslaget nu finns framtaget, och de andra förslagen ännu inte finns fullt ut, är det bättre att ta det i den ordning vi nu gör. Vi kan jämföra med exempelvis den privatisering av Telia som genomfördes av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Den infrastruktur som där ingick och blev privatiserad var en omfattande del av bolaget, rymde mycket kapital och så vidare, och var helt avgörande. Det är inte den typen av misstag man nu håller på att göra, alltså det misstag som den socialdemokratiska regeringen gjorde med kopparnätet och som är svårt att lösa i efterhand. Här handlar det om ett nummersystem, postnummersystemet. Det är en immateriell företeelse och en ganska liten del i det hela. Det har inte varit några problem hittills, och man ser inte heller att det skulle kunna uppstå problem. Det är något som på ett ganska enkelt sätt kan regleras även efter det att beslut fattats i kammaren i morgon.

Anf. 15 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Det är bra om Karin Pilsäter tycker att det inte görs några stora fel, men det är inte bra att göra små fel heller. Varför göra några fel över huvud taget? Varför skapa problem som inte behöver finnas? Det är svårt att förstå varför stressen för att få igenom fusionen är så stor. Jag är övertygad om att våra samarbetspartner hade haft förståelse för den svenska regeringen om den sagt att vi gärna ville ha ett samgående men att vi måste lösa problemen på den svenska postmarknaden innan vi kan göra ett sådant samgående. Jag tror att vi hade mött förståelse om vi sagt att vi behöver avvakta ett par månader tills vi löst problemen. Jag vill ifrågasätta om det verkligen är ett mycket litet problem, vilket Karin Pilsäter låter påskina. Vi hade en uppvaktning i utskottet av Fria Postoperatörers Förbund. De pekade på att det är de som står för den konkurrens som Karin Pilsäter säger sig uppskatta och vill ha mer av. De ansåg att detta är ett stort problem, ett hinder för deras verksamhet, och att det kommer att bli ännu större om fusionen genomförs utan att man tar hand om problemet. Varför lyssnar ni inte på dem? PTS, Post- och telestyrelsen, påpekar i sitt remissvar att det här är ett problem och att man borde lösa det innan fusionen genomförs. Varför lyssnar ni inte på dem? Både de marknadsaktörer som Karin Pilsäter säger sig värna och den ansvariga myndigheten säger att det är ett problem som behöver lösas, och ändå gör man inte det. Det är svårt att förstå. Varför är stressen så stor för att genomföra fusionen innan man löst de problem som vi ser på marknaden och som riskerar att bli ännu större när affären har genomförts?

Anf. 16 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Jag delar inte uppfattningen att det är ett jättestort problem, och jag uppfattade inte heller att de framförde att det skulle vara ett stort problem att Posten hanterar postnummersystemet. Nästan varje dag behöver man lägga till nummer, postnummersätta nya adresser och så vidare. Att det skulle vara ett jätteproblem har inte på något sätt framgått. Förslaget finns nu framtaget, och det går alltid att spekulera i att man hade kunnat göra på ett annat sätt. Men nu är det gjort, och precis som i hanteringen av Postutredningen går det inte att göra om i efterhand. Det bara är så. Jag kan inte svara på om man hade kunnat göra på något annat sätt. Nu föreligger förslaget, och min bedömning är att det då skulle vara till mycket större nackdel att säga att vi måste lägga det åt sidan medan vi gör en värdering av ifall vi ska förändra hanteringen av postnummersystemet eller hur vi ska säkerställa ytterligare insyn eller ett sambeslutande - eller vilken lösning man nu väljer. Det är fråga om en immateriell infrastruktur, inte en fysisk. Svensk Adressändring, som naturligtvis är en mycket viktig del i att postverksamheten ska fungera i vardagen, är redan ett separat bolag där City Mail är en betydande delägare. Den frågeställningen är alltså inte heller något som så att säga inte har hanterats. Det är möjligt att man även där ska göra förändringar, men de förändringarna kan göras efter det att vi fattat beslut utan att det på något sätt behöver störa fusionen i sig.

Anf. 17 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! Riksdagen ska i dag besluta om att ge regeringen mandat att fullborda ett samgående mellan den svenska och den danska Posten. Det är ett samgående som inte dykt upp ur tomma intet, utan det beror på att världen utanför Sverige förändras. Den förändras på ett sätt som påverkar även ett nästan 400 år gammalt grundfundament som den svenska Posten. Då gäller det att vara vaken. Då gäller det att vara beredd att anpassa sig inte bara till nuet utan även till framtiden. Framför oss ser vi en kommande avreglering av postväsendet i Europa som medför ökad aktivitet hos Postens konkurrenter. Såväl företag som privatkunder kräver en ständig utveckling av posttjänster men också en geografisk närvaro. Konkurrenskraft är här en förutsättning för att långsiktigt kunna fullgöra samhällsuppdraget. Fru talman! Den nya Posten blir Nordens största aktör. Den får en större naturlig hemmamarknad och kan konkurrera bättre med globala koncerner. Den blir konkurrenskraftigare och kan ge bredare erbjudanden till såväl privatkunder som företagskunder. Därför är detta samgående bra. Samgåendet är ett medel för att stärka den affärsmässiga utvecklingen av Posten. Det kommer också att ge Posten bättre förutsättningar för att upprätthålla den samhällsomfattande posttjänsten. Det bemyndigande som riksdagen föreslår regeringen innebär att statens ägarandel kan minskas som lägst till 34 procent av rösterna i det sammanslagna bolaget. Vad innebär det? Jo, det innebär att staten därmed behåller sin kontrollerande makt över bolagsordningen och ett dominerande inflytande, något som alla i denna kammare tycker är bra. Syftet med regeringens proposition om samgåendet är att genomföra en strukturförändring som skapar en långsiktigt fungerande verksamhet både för den svenska och för den danska Posten, och för den svenska och den danska Postens kunder. Utökade stordriftsfördelar och finansiella resurser i det nya bolaget kommer att underlätta detta i framtiden, trots minskade volymer i själva brevhanteringen. Därmed stärks förmågan att i framtiden tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänst med hög kvalitet, tillgänglighet och lönsamhet som vi alla vill ha. Samhällsomfattande posttjänst innebär att det ska finnas posttjänst i hela landet. Det innebär att alla kan ta emot brev och andra adresserade försändelser som väger högst 20 kilo. Posttjänsten ska vara av god kvalitet, och det ska finnas möjligheter för alla att få sådana försändelser befordrade till rimliga priser. Detta säkras som bekant genom att det enligt postlagen krävs tillstånd från Post- och telestyrelsen för att bedriva denna postverksamhet. Fru talman! En viktig del i en fri och rättvis konkurrens på postmarknaden är utformningen av och tillgängligheten till den postala infrastrukturen. Denna innefattar postboxar och postnummersystemet, vilka regleras i postlagen, men även adressändring och eftersändning. Det är framför allt villkoren för postnummersystemet och adressändring som på sikt kan komma att påverkas av ett samgående. Dessa frågor kommer att bli föremål för överväganden i samband med den beredning rörande postmarknaden som regeringen avser att genomföra. I detta sammanhang är statens roll som reglerare helt skild från ägarrollen. Om nu Posten skulle fortsätta att verka som en - internationellt sett - liten nationell aktör på postmarknaden skulle andra stora aktörer kunna ta hand om de mest lönsamma delarna. Vad händer då? Vad är det för risk som uppstår då? Jo, då uppstår risken att ett mindre svenskt Posten endast får kvar postförmedling i glesbygd i sin verksamhet, vilket skulle kunna innebära sämre och dyrare service, även för företag som verkar i glesbygd. Det övergripande motivet för samgåendet mellan svenska Posten och danska Posten är i stället att främja den affärsmässiga utvecklingen, vilket i sin tur lägger grunden för att den samhällsomfattande posttjänsten ska kunna upprätthållas. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på de aktuella motionerna.

Anf. 18 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! I dagens Aftonbladet, i den artikel som Hans Rothenberg skrivit under, finns inte en enda rad om att Posten ska privatiseras eller börsintroduceras. Hur kommer det sig? Skäms ni för privatiseringen? Jag noterar att Hans Rothenberg i sitt anförande säger att vi behåller 34 procent av aktieägandet, för det är viktigt att ha en kontrollerande makt över bolagsordningen. Några meningar längre fram i anförandet säger han att ägandet inte spelar någon större roll; det här reglerar vi genom Post- och telestyrelsen och regler på marknaden. Varför är det så viktigt att behålla ett 34-procentigt ägande? Kan Hans Rothenberg reda ut detta? Utskottets ordförande svarade inte tillfredsställande på min fråga om hon tyckte att beredningen i utskottet motsvarar kraven på noggrann belysning och saklig bedömning av regeringens proposition. Jag ställer motsvarande fråga till Hans Rothenberg. Var det rimligt att avslå vår begäran om att få ett förtydligande underlag och konsekvensanalyser innan man tog ställning i riksdagen? Var det rimligt att nonchalera PTS olika invändningar? Eller kan det vara så att de borgerliga riksdagsledamöterna i utskottet egentligen inte har något större mandat eller handlingsutrymme att göra någonting? Det kommer en fråga lite senare i dag i kammaren som handlar om FRA. Där är det uppenbart att något större mandat eller handlingsutrymme inte finns. Men jag hoppas att så inte är fallet när det gäller detta, utan att man faktiskt garanterar och säkerställer en noggrann hantering i utskottet.

Anf. 19 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! Jag måste tacka Tomas Eneroth för reklamen för dagens Aftonbladet. Alla vi från alliansen som har skrivit under artikeln tackar för den reklamen. Storkapitalets Schibsted tackar för alla lösnummer som kommer att säljas. Den går även att läsa på nätet. När vi står här i kammardebatten och vädrar våra argument mot varandra är jag ganska fascinerad över att det vi anklagar varandra för är vad vi inte säger. Jag har inte hört någonting i Tomas Eneroths anförande om varför och hur man skulle kunna stärka den i dag svenska Postens ställning på lång sikt. Här talas bara om att det inte ska genomföras något samgående mellan svenska och danska Posten, med diskussion kring att det ska privatiseras. 34 procents ägande? Ja, i en framtid är 34 procents ägande en garanti för att behålla en dominans som ägare för bolagen. Tomas Eneroth säger att det skulle ha varit mer underlag inför debatten. Vi delar inte uppfattningen att underlaget skulle vara bristfälligt. Från första dagen då den här affären presenterades fick utskottet information. Det gick före i dagordningen när statssekreteraren kom och presenterade detta. Alla ledamöter i utskottet har haft tillgång till samtliga akter i ärendet. Jag noterar att Tomas Eneroth har tagit ansvaret och läst dessa akter, vilket inte alla debattörer i debatten har gjort. Att säga att underlaget är bristfälligt är kanske snarare ett svepskäl för att man inte kom på idén själv. Not invented here brukar ofta vara en anledning till att gå emot förslag från alliansregeringen.

Anf. 20 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Nej, det var ju Postens ledning som kom på idén, inte den här regeringen för den delen. Det är onekligen så att varken Maud Olofsson eller statssekreterare Ola Alterå valde att tala högt om att det innebar privatisering och börsintroduktion. Inte heller alliansens företrädare i den debattartikel som jag gladeligen gör reklam för i dag skriver ett ord om privatiseringen eller börsintroduktionen. Min fråga till Hans Rothenberg är: Varför? Varför tiger ni om detta? Varför är det så viktigt att ha ett 34-procentigt ägande om ägandet inte spelar någon roll? Hans Rothenberg sade att vi inte behöver ha något ägande här, för vi kontrollerar detta genom andra regler på postmarknaden. Förklara då varför det är så viktigt att ha makt över bolagsordningen! Jag tror att ägandet spelar roll. Jag tror att ägandet har en mycket stor betydelse. Det var därför jag i inledningen av mitt anförande valde att tala om hur vi ska stärka Postens ställning, bland annat genom ett starkare statligt ägande. De grundläggande frågorna är: Varför är det så angeläget för Hans Rothenberg att garantera ett 34-procentigt ägande om det nu inte spelar någon roll? Varför är det så tyst i frågan om att detta innebär en privatisering av Posten?

Anf. 21 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! Att få in starka aktörer som ägare har under den tiden när Tomas Eneroth verkade på majoritetssidan varit vägledande. Vi kommer ihåg Teliaaffärerna. Det fanns en mängd varianter, och det slutade med att det blev Telia och Sonera som gick ihop, vilket många småsparare surt har fått erfara. Vi kommer också ihåg när man gjorde sina försök med Telenor. Hur var det? Då var det norska staten som var den sista Sovjetstaten enligt dåvarande handläggande näringsminister. Nu är det Danmark som står i skottgluggen. Är det Danmark som är den sista Sovjetstaten, som gör att man är så rädd för det här? Vad som är så intressant med det danska ägandet är att det finns ett moment av personalägande i den danska Posten. Det är någonting som de tre fackliga organisationerna ST, Seko och Saco tycker är mycket intressant och positivt. Det är någonting som kommer med i det nya nordiska postbolaget, som förhoppningsvis kommer att vara starkt på postmarknaden framöver för att kunna säkra de samhällstjänster och det samhällsuppdrag som en post ska ha och som vi i ett långt, stort och avlångt land med få invånare kan kräva att vi ska ha. Det finns en ägare som heter CVC i den danska Posten, och denna ägare ska kunna få möjlighet att lösas ut. Hur sker detta lämpligast? Hur sker detta på ett sätt som ger tillgång till ett breddande av ägandet på ett sympatiskt sätt? Jo, genom en börsintroduktion. Det är absolut inget som vi talar tyst om. Allt får man som bekant inte med i en debattartikel. När det gäller att få in andra ägare skulle jag vilja citera Göran Persson: Riskkapitalbranschen bygger värden och skapar jobb. Det sade Göran Persson i Almedalen förra året. Tomas Eneroth brukade under tio år hålla med Göran Persson om det mesta som han sade.

Anf. 22 Kent Persson (V)

Fru talman! Hans Rothenberg, man gör alltid val när man skriver någonting. Det är också ett val att inte skriva till exempel om börsintroduktion och privatisering. Hans Rothenberg står här och spår i framtiden om hur bra fusionen eller samgåendet mellan svenska Posten och danska Posten kommer att bli. En sak som jag har lärt mig genom åren är att man vid alla omorganisationer, företagsköp, uppköp och fusioner har en tendens att överskatta vinsterna och underskatta svårigheterna. Det är allmänt välkänt, och det kommer säkerligen också den här affären att visa när den väl genomförs. Det finns ett problem som jag ser det, och det är CVC Capital som är delägare i danska Posten. Hans Rothenberg har varit inne på det och tror att det kommer att lösa sig så småningom. Men det här är inte vilket riskkapitalbolag som helst, utan det är ett av Europas största som äger 53 företag över världen med över 400 000 anställda och en omsättning på över 500 miljarder kronor per år. David Begg, som är ordförande i irländska LO, skrev för ett år sedan i Irish Independent följande: Det här är ett exempel på ett bolag som tar över framgångsrika företag som de sedan effektiviserar och plundrar, och de avskedar anställda medan de betalar ut drömlika bonusar till sig själva. Det här är alltså någonting som är välkänt. Jag undrar: På vilket sätt kommer CVC att kunna tillföra det nya bolaget kunskap och utveckla de posttjänster som behövs i framtiden? Och hur kommer utvecklingen att bli när det gäller posttjänsterna i hela landet?

Anf. 23 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! Själva grundfrågan och anledningen till att vi debatterar här är att stärka Posten, att stärka postdistributionen för företag i Sverige och för privatpersoner i Sverige. Med den avreglering som kommer att ske inom Europeiska unionen under de närmaste åren kommer det att stå en kaskad av försök och ambitioner från utländska bolag - starka, stora bolag, långt mycket större än vad svenska Posten är och långt mycket större än vad danska Posten är - att komma in på den svenska marknaden. De finns redan här i dag: DHL, TNT, City Mail, Schenker. Det är ett ansvar gentemot medborgarna att fundera över vad man ska göra för att förbereda sig för detta. Det är anmärkningsvärt - jag noterade det mycket noga - att Kent Persson i sitt anförande inte kommenterade själva grundfundamenten för att affären äger rum. Att staten ska ta sitt ansvar för folket som värnar om Posten är precis det som sker nu. Genom att gå ihop med en närliggande aktör, som vi har både geografisk och kulturell samhörighet med, kan vi se till att erbjudandena kan breddas och att den svenska Posten kommer att bli starkare i framtiden. Det är ju inte obekant att det finns en ägarandel i den danska Posten från ett bolag som heter CVC, ett bolag som brukar betraktas som väldigt långsiktigt för att vara riskkapitalbolag. Man kan se på en lista att de är involverade i över 40 länder runt omkring, och det finns akter som det finns möjlighet att ta del av. Jag tror inte att Kent Persson har gjort det. I så fall hade inte frågan behövt ställas, därför att där framgår väldigt tydligt att CVC är ett seriöst bolag.

Anf. 24 Kent Persson (V)

Fru talman! Hans Rothenberg, det är väl upp till mig vilka frågor jag ställer till dig. Det ska du inte recensera. Du kan ha synpunkter i frågorna men inte på vilka frågor jag ställer. Du svarade inte på frågan som jag ställde utan kom i stället med en hel del motfrågor. Vad kommer CVC att tillföra det nya bolaget? Det är väl ändå rimligt att du försöker besvara frågan. Sedan kan vi ha olika uppfattningar om huruvida det är ett bolag som kommer att tillföra kunskap, information och intresse till hela den samhällsomfattande posttjänsten som det handlar om i slutänden. Det finns anledning att fundera lite grann över det. Vi har olika uppfattningar om huruvida Posten ska privatiseras eller inte, och så ska det vara. Men här handlar det om viktig infrastruktur. Som du sade tidigare är det en 400-årig verksamhet som har bedrivits i Sverige under starkt monopol av svenska staten. Det är av en enda anledning, att det är viktigt att post, ett brev eller ett meddelande, kommer fram från punkt A till punkt B. Det är det som har varit grunden för att man haft ett naturligt monopol i den delen. Sedan delar jag uppfattningen att vi behöver hitta samarbetspartner, men det är inte det vi behöver diskutera. Vi ska inte diskutera det som vi är överens om, utan jag vill ha reda på vad CVC kommer att kunna tillföra mer än det vi känner till sedan tidigare. Det kommer att gå ut över de anställda, och det kommer att gå ut över servicen. Det kommer också att ske en radikal förändring när det gäller utbetalning av bonusar.

Anf. 25 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! Det som bolaget CVC kan tillföra och har tillfört danska Posten är en lång erfarenhet av att vara inne i många företag, i många olika branscher som är beroende av fungerande distributionssystem. CVC vet hur viktigt detta är. Det är en anledning till att man har engagerat sig i den danska Posten. CVC har tillfört en kapitalstyrka, en finansiell styrka som är bra. CVC har tillfört den kompetens som det innebär att ha denna mångfasetterade erfarenhet. Det här är något som har tillförts den danska Posten. Och vid samgåendet här i Sverige ser vi fram emot att den kompetensen ska kunna finnas med även i det nya nordiska bolaget. Vi kan träta om vad det är som vi inte frågar varandra och om vad det är som vi inte säger. Den ena skriver inte en DN-artikel och den andra ställer inte vissa frågor eller tar upp dem i sina inlägg. Men när det riktas så massiv kritik mot det här förslaget, som är till för att tillförsäkra en bättre postdistribution, är det väl rimligt att från den förenade nej-kartellen tala om vad man vill göra i stället för att säga nej till det mesta för att saker och ting ska behållas orört till varje pris, kosta vad det kosta vill. Vilken samarbetspartner hade varit bättre för svenska Posten att gå ihop med? Vilken förändring av svenska Posten hade man gärna velat se? Dessa frågor kanske inte hinner besvaras i det här replikskiftet. Men jag ser fram att debatten fortsätter, därför att det är viktigt för svenska folket och för det svenska näringslivet, såväl i storstad som i glesbygd, att vi får en post som fungerar på ett konkurrenskraftigt sätt. Tack för frågorna, Kent Persson.

Anf. 26 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Jag tolkar Hans Rothenbergs anförande som att han ändå ser vikten av att ha en väl fungerande konkurrens på postmarknaden och någon form av kontroll över den postala infrastrukturen för att tillförsäkra just en sådan konkurrens. Det tycker jag är positivt. Det visar på en insikt som uppenbarligen inte regeringen och andra partiföreträdare har. Men då inträffar frågan: Vilken turordning ska man då ha för att se till att en sådan konkurrens kommer till stånd? I propositionen står det: "Regeringen avser att studera effekterna av samgåendet på den samhällsomfattande posttjänsten och eventuella följder för regleringen på postmarknaden." Det innebär - det är tydligt - att man först ska privatisera och sedan se om det får någon effekt på konkurrensen och då möjligen genomföra förändringar av konkurrensreglerna och av hanteringen av den postala infrastrukturen. Jag måste säga att det är en fullständigt bakvänd hantering av det, som jag ser det, stora problemet. När statssekreteraren var hos oss i utskottet och pratade medgav han själv att också han tyckte att det var en bakvänd ordning. Först privatiserar man postmarknaden och det stora dominerande postbolaget och sedan ska man fundera över om det kanske behövs regleras så att konkurrensen fungerar på marknaden. Jag måste fråga om du tycker att det är ett rimligt sätt att hantera frågan på. Är detta det bästa sättet att få en bra och fungerande konkurrens på marknaden? Hans Rothenberg står precis som andra här och säger: Det här är det samgående vi har. Vi har inga andra alternativ, utan det är det här vi har att ta ställning till. Det är det som är problemet; man har skapat en situation där man har satt sig själv under stark tidspress och där man måste få ett snabbt genomförande. Sedan slår man ut med armarna och säger: Det finns inga alternativ. Vi har inget annat val. Det är det här vi har att ta ställning till. Det är den här danska Posten vi har att gå samman med eller inte. Grejen är att ni hade haft möjligheten att se till att det fanns tid att genomföra de nödvändiga reformerna av postmarknaden tidigare om ni hade velat. Men viljan fanns inte.

Anf. 27 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! Att bredda ägandet och se till att personalen inom Posten får möjlighet att vara delägare i den verksamhet som de dagligen ägnar sig åt - det är väl bra? Är det vad man kallar att privatisera? Är det detta man ska sätta fetstil på och skrämmas med? Jag tycker att det här är bra. Man går ihop med den danska Posten som vi har. Som Karin Pilsäter sade tidigare är det den danska post som finns, och inte någon annan post i Danmark som ligger på bordet. Där ser det ut på det viset att vi har en - tack och lov - välrenommerad delägare som CVC. Det finns också en förberedelse för att lösa ut CVC när så önskas från båda parternas sida. När det gäller turordningen kan man faktiskt var simultan. Man kan göra saker parallellt. Som bekant är inte det här någonting man hastar ihop i en handvändning. Från det att idén och grundtanken om att stärka Posten uppkommer till dess att man når fram till ett verkställande av desamma går det ganska många månvarv. Drygt ett år av månvarv passerar. Det viktiga och det mest krångliga i sammanhanget är att få ihop en acceptabel och en väl fungerande lösning för hur ett samgående ska vara. Det tycker jag att man har lyckats bra med. Det är helt klart att regeringen har aviserat att man mycket noggrant kommer att förbereda sig för vilka följder det här kommer att ha på infrastrukturen, på adressändringen och på postnumren. Jag känner mig trygg med det, och jag hoppas att också Per Bolund kommer att vara trygg med det.

Anf. 28 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Jag konstaterar att Hans Rothenberg säger att vi inte ska ta fasta på vad han inte säger i debatten utan på vad han säger. Sedan utgår han från att jag är kritisk mot att de anställda ska bli delägare och att det är det som är problemet. Jag sade ingenting om det över huvud taget, och jag ser inte heller något problem med det. Däremot ser jag ett problem med att det är ett privat riskkapitalbolag som ska gå in och bli en ganska stor ägare av det sammanlagda bolaget mellan Danmark och Sverige - postverksamheten i Sverige. I det köpet ingår ju också postal infrastruktur som är nödvändig för att postmarknaden och konkurrensen ska fungera. Hans Rothenberg säger nu att man ska sköta det här parallellt. Men det är inte någonting som står i propositionen, och det är ändå den som vi måste utgå ifrån. Där står att man ska utvärdera eventuella följder för postmarknaden av ett samgående. Först samgående - sedan ska man utvärdera och se vad följderna blir. Det är ingen parallellism i det. Det ska inte ske parallellt, utan först ska man privatisera och sedan ska man göra en utvärdering och möjligen genomföra reformer på postmarknaden. Då har man problemet att man redan har privatiserat den postala infrastrukturen. Då måste man köpa loss den från privata intressen som har en kontroll över till exempel postnummersystemet, adressändringssystemet och även andra delar som är förutsättningar för att vi ska ha en fungerande konkurrens på postmarknaden. Det var precis det som Fria Postoperatörers Förbund var hos oss i utskottet och poängterade och lyfte fram. De kom inte till oss för att de tycker att det är trevligt att umgås, utan de kom till oss för att belysa ett problem som de ser med att postmarknaden inte fungerar och att det problemet kan bli ännu större när man nu får ett samgående. Det är precis detta som Post- och telestyrelsen påpekar i sitt remissvar. Det är viktigt att lösa upp de här sakerna innan man får ett samgående eller en fusion. Varför har man en remissrunda om man inte tar någon hänsyn till vad remissinstanserna säger? Varför har man ett samrådsförfarande där man bjuder in marknadsaktörer om man inte lyssnar på vad de säger? Varför löser man inte problemet innan det uppstår i stället för att komma i efterhand?

Anf. 29 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! Remissrundor är bra. Det gäller att lyssna på de aktörer som ofta har djup och lång erfarenhet av hur saker och ting fungerar. Därför var det trevligt att både de fackliga organisationerna och Svenskt Näringsliv ställde sig bakom detta på ett positivt sätt. Vi vet att bland andra City Mail har ledamöter och platser i styrelserna för både Svensk Adressändring och postnummersystemet. Det finns alltså redan i dag en ägarbreddning där, och det finns absolut ingenting som hindrar att det här skulle kunna breddas ytterligare. Vi måste skilja på statens roll som reglerare och statens roll som ägare. Det finns moment i det här där vissa saker ligger på Post- och telestyrelsen och andra på Posten som bolag. Jag noterade med intresse att Per Bolund tog upp i sitt anförande att privata aktörer ska äga där konkurrens råder. Det är precis detta vi diskuterar nu. Vi är i dag med Posten på en marknad där konkurrens råder. Den är knivskarp, och utanför Sveriges gränser slipas knivarna ytterligare. Man gör nya, större knivar. Det är inga dunungar som den svenska Posten har att konkurrera med. Det är globala, starka koncerner som gärna vill plocka godbitarna ur den svenska postmarknaden. Det är därför vi från alliansen och regeringen lägger fram ett förslag om att stärka den svenska Posten. Vi vill kunna fortsätta att ha en post som värnar den svenska marknaden. Det gör vi tillsammans med Danmark i ett nordiskt samarbete för att klara oss bättre i en framtid.

Anf. 30 Jan Andersson (C)

Fru talman! Posten har öppnat ett kontor i Leipzig. Det har i och för sig kanske inte så mycket att göra med det svenska samgåendet med den danska Posten, i all synnerhet som det kontoret öppnades någon gång på 1600-talet. Det kan man läsa i Herman Lindqvists svenska historia. Det var till och med det första kontoret för det svenska postverket som öppnades i Tyskland. Ändå finns det ett samband. På 1600-talet fanns den svenska Posten i Tyskland. I dag, på 2000-talet, finns den tyska posten i Sverige i form av DHL som stenhårt konkurrerar med Posten om marknadsandelar. Jag tycker att det här på ett ganska bra sätt illustrerar att omvärlden förändras. Detta att vi har tuff konkurrens från andra statliga postverk och från andra staters järnvägsbolag är en av huvudanledningarna till att vi nu vill genomföra samgåendet med den danska Posten. Vi har en ökande konkurrens. Vi kommer att ha en avreglerad postmarknad över hela EU framöver. Det råder ingen tvekan om att den svenska Posten behöver stärka sin position. Jag är övertygad om att ett samgående är bra både för Posten och för Postens kunder. Ett starkare Posten gör att vi har förutsättningar att faktiskt klara den postala servicen över hela Sverige, från Treriksröset till Smygehuk. Som jag sade tidigare genomgår den europeiska postmarknaden en avreglering. Det är ju inte så i den här världen att omvärlden står och väntar och funderar över vad Sverige och svenska Posten gör. Det gäller att agera med de förutsättningar vi har i nuläget. Därför blir jag lite konfunderad när jag läser den enda reservation som vi har i utskottet i det här betänkandet. Den första meningen lyder - det här är oppositionens skrivning: "Enligt vår mening är det tydligt att utvecklingen på postmarknaden i EU innebär att Posten kommer att behöva söka samarbete med andra aktörer och vi är därför positiva till ett samgående mellan svenska och danska posten." Precis som Karin Pilsäter tidigare undrar jag: Är det en annan dansk post man vill gå ihop med? Tror man att man kan göra som Staffan Westerberg gjorde en gång? Man vänder på pannkakan och där under finns en annan värld, där Vilse kuskar runt med Storpotäten och så vidare. Vi har ju den värld vi har att förhålla oss till. Jag tycker att ingångsmeningen i reservationen är ett utmärkt exempel på att vilja både ha kakan och äta den: Jo, vi ser behovet av att göra samgåendet med den danska Posten - det skulle till och med kunna vara positivt - men först måste danska staten se till att få bort de andra ägare som finns. Ja, då måste man nog vända på pannkakan och hitta en låtsasvärld, för det är ju inte så det fungerar när vi gör affärer internationellt. Det ska bli mycket spännande att höra vad oppositionens alternativ är. Är det en annan post det gäller? Nej, det är det ju inte. Det är ju den danska Posten - det står det ju här. Men hur hade oppositionen tänkt sig att sköta förhandlingarna? Vilken framgångsmöjlighet tror man att det hade funnits att få till en affär om vi hade satt upp de villkor som man tydligen satt upp - möjligen underförstått eftersom jag inte har hört sägas att det är så det skulle gå till? Vilken framgångsmöjlighet hade vi haft om vi hade satt upp den typen av villkor i den här affären? Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.

Anf. 31 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Tack, Jan Andersson, för inlägget! Jag noterar att Jan Andersson tittat på tv-program av Staffan Westerberg under sin uppväxt, och det förklarar ju en hel del! Skämt åsido kanske någon av oss också tittade på de programmen ibland. Jag var väldigt noga med att säga i inledningen av mitt anförande att jag tror att det är viktigt för Sverige och svenska Posten att ha ett starkt statligt ägande och att se till att vi också säkrar den svenska Postens agerande på den internationaliserade marknad som växer fram. Det vi vänder oss emot - ni kan läsa både anförandet, våra motioner och vår reservation i detta sammanhang - är den ofullständighet i underlaget som finns, den bristande analys som både remissinstanser och alla andra kritiserar samt den oförmåga som de borgerliga ledamöterna i utskottet uppvisade när man inte var beredd att invänta nya synpunkter och nytt underlag utan jäktade på affären och tar beslut i omvänd ordning, något som statssekreteraren konstaterat och som alla andra kan konstatera. Min misstanke är att utskottets ledamöter egentligen inte heller har något reellt mandat att förändra takten i affären. Det är väl snart bara EG-kommissionen som skaffar sig sådana mandat i den här typen av affärer. Jag tror att det är viktigt att vi har den möjligheten. Jan Andersson härstammar från ett parti som förr i tiden hade ambitionen att tala för hela Sverige och säkra landsbygdens möjligheter till exempelvis service och post. Min fråga till Jan Andersson med anledning av hans eget anförande, där detta inte nämndes, är: Kommer Postens service och utbud till landsbygden att förbättras nu när Posten privatiseras och kommer att ägas av riskkapitalbolag? Vi vet ju från tidigare erfarenheter att till exempel City Mail inte är så ruskigt ivriga att etablera sig i orter som Hylte eller för den delen Lessebo eller Timsfors. Tror Jan Andersson att CVC som riskkapitalbolag kommer att agera för att säkerställa postal infrastruktur? Och med anledning av det: Om det nu finns ambition att minska det svenska ägandet till 34 procent, kommer man då att sälja den andelen till exempelvis CVC, så att riskkapitalbolaget blir en ännu större ägare?

Anf. 32 Jan Andersson (C)

Fru talman! Tomas Eneroth säger i sin replik att jag i mitt anförande inte nämnde något särskilt om hur jag tror att vi ska klara postgången på landsbygden. Jag är väldigt säker på att jag i anförandet sade att en av anledningarna till att vi gör det här är att vi ska klara en bra postservice alltifrån Treriksröset till Smygehuk. Åtminstone i min världsbild inryms däremellan ganska mycket landsbygd. Vi är ju också ägare och har att ta ansvar för bolaget Posten. Vi har här sett en formidabel uppvisning av tvehågsenhet. Man vill ha ökad konkurrens, och samtidigt vill man ha ett starkt Posten. Det här är på något sätt kärnan i problematiken med det statliga ägandet. Jag ser att det här samgåendet kommer att göra att vi har ett starkt Posten, och min absoluta övertygelse är att vi behöver ett starkt Posten för att klara postgången över hela landet. Men vad är oppositionens alternativ för att skapa ett starkt Posten? Ja, det är att vända på pannkakan och hitta en annan värld, där vi inte har en post i Danmark som har ett privat ägande. Hur ser ert alternativ till samgående ut? Jag ser här att det står att ja, gärna danska Posten, men ett annat danska Posten. Det ger intryck av att det är omvärlden som ska förhålla sig till Sverige och inte Sverige som har att förhålla sig till omvärlden.

Anf. 33 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Jag noterar att Jan Andersson inte svarade på frågan om ambitionen när man minskar det svenska ägandet i Posten till 34 procent är att kanske avyttra ytterligare en större del till CVC. Vad det handlar om här är att man, precis som vi har noterat tidigare, inte talar högt om att det inte är ett samgående. Det hade varit möjligt, och det hade varit bra. Men det är en privatisering. Det är en börsintroducering. Det är en möjlighet för ett brittiskt riskkapitalbolag att äga en väsentligt större del av både svenska och danska Posten. Det är en anpassning till att påbörja en privatisering av hela postmarknaden, och som en följd av detta har man inte ens undersökt vilken påverkan det kommer att få för den postala infrastrukturen att Svensk Adressändring kommer att ägas av ett annat bolag, att postnummersystemet inte längre finns under vår kontroll och att vi till och med kan hamna i ett läge när vi köper tillbaka detta. Den stillsamma undran som vi haft från oppositionens sida är: Är det inte rimligt att man som majoritet i Sveriges riksdag, även om det uppenbarligen är regeringen som bestämmer, tycker att man under beredningens gång bör skaffa tillfredsställande underlag? Det är ju inte en tillfällighet att Riksrevisionen för 50 minuter sedan hade en presskonferens där man konstaterade att ni vid tidigare motsvarande affärer haft ett fullständigt bristande underlag eftersom man inte har gjort tillräckliga analyser vid utförsäljningar. Och nu sker det igen. Är det inte så att Jan Andersson borde fundera och reflektera lite över det ansvar han har som riksdagsledamot för Centerpartiet när han så ivrigt propagerar för en privatisering av Posten. Varför är det så bråttom? Av tidigare anföranden kan man nästan få intryck av att en del känner CVC och dess ägare väl. Kan Jan Andersson svara på varför det nu är så bråttom att hitta det här läget att man inte undersöker förutsättningarna för att säkerställa den postala infrastrukturen eller undersöker förutsättningarna för andra vägar att bredda det statliga ägandet? Och framför allt: Varför är det så angeläget att minska det statliga ägandet ned till 34 procent? Det har Jan Andersson ännu inte svarat på.

Anf. 34 Jan Andersson (C)

Fru talman! När det gäller börsintroducering eller ej av Posten kan jag säga att för min del, när jag till exempel inte tar upp det i en debattartikel, är det inte huvudanledningen till den här affären. Det var inte det som var ingången när vi satte i gång processen. Huvudanledningen till affären är att vi har ökande konkurrens och avreglering i Europa och att det gäller att skapa ett starkt bolag som kan klara servicen över hela landet. När jag sedan står här och försöker analysera oppositionens inställning till hela frågan vacklar jag mellan om jag ska se det som självgodhet eller som ängslan. Ängslan kan det vara därför att man inte vågar sätta ned foten. Nja, det kommer kanske ett bättre bud från någon annan. Vi skulle behöva göra lite mer för att bereda det hela. Så är det ju alltid när vi fattar beslut i olika politiska sammanhang. Man skulle vilja ha lite mer. Men sådan är ju inte omvärlden. Självgodhet kan det vara när man säger: Ajabaja, danska Posten har släppt in fulingar som är med och finansierar och är riskkapitalister. Så kan vi inte ha det. Vi måste bestämma hur de ska ha sitt bolag innan vi går med på att diskutera. Självgodhet ligger i att säga att vi ju skulle fixa postnummer och andra bitar innan vi diskuterar samgående med någon annan post. Ni får vänta på oss. Vi har lite mer att göra här hemma. Jag vet inte vilket av de här båda begreppen som bäst passar in. För vår del har vi framtidsinriktningen att se till att skapa ett starkt Posten som kan klara service över hela landet.

Anf. 35 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Det Jan Andersson missar när han travar omkring i sin pannkaka är att det finns två viktiga frågor. Den första är: Ska ett samarbete eller ett samgående ske? Den andra är: Hur ska ett samarbete eller ett samgående ske? Om Jan Andersson hade följt serien väldigt noga hade han också sett att Vilse i Vilse i pannkakan hade en mamma och en pappa som tvingade honom att äta upp pannkakan mot hans vilja. Det är precis den taktik som Jan Andersson använder. Den regering som Jan Anderssons parti sitter med i har lagat till en väldigt osmaklig pannkaka i form av ett avtal med delar som vi inte tycker om. Då säger Jan Andersson: Om ni inte äter upp hela pannkakan, om ni inte accepterar alla detaljer i avtalet, är ni de facto emot varje form av samarbete med danska Posten eller någon annan post. Den beskrivningen har jag väldigt svårt att ställa upp på. Vi måste kunna kritisera det avtal som den här regeringen har förhandlat fram just för att det innehåller stora brister. Det innehåller en privatisering av postverksamheten dels i första skedet när själva fusionen sker, dels i ett avtal där man säger att det ska ske en börsintroduktion inom fem år. Det gör man innan man har reglerat så att konkurrensen på den svenska postmarknaden fungerar väl. Jan Andersson måste också vara medveten om att konkurrensen faktiskt inte fungerar särskilt väl på den svenska postmarknaden. Vi har ett bolag som dominerar och som har drygt 91 procent av den svenska postmarknaden. Vi har fria postoperatörer som har varit hos oss och just beklagat att det finns strukturer som gör att postmarknaden inte fungerar bra. Ändå ska man nu privatisera bolaget Posten, och man ska göra det innan man har sett till att man faktiskt har en fungerande konkurrens och innan man har en konkurrensmyndighet som ser till att postmarknaden fungerar och som följer upp och lagför sådana som bryter mot konkurrensreglerna. Man ska göra det innan man har sett till att den postala infrastrukturen faktiskt är i det allmännas hand.

Anf. 36 Jan Andersson (C)

Fru talman! Ledamoten Bolund säger: Jo, vi vill gå ihop med den danska Posten, men inte som den ser ut just nu. Det privata riskkapitalet måste ut. Om vi hade ställt de kraven på danska Posten, tror Per Bolund att vi då hade haft ett avtal om ett samgående?

Anf. 37 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Jag är helt övertygad om att om den svenska regeringen hade sagt att vi är väldigt intresserade av ett samgående, men vi har sett att det finns problem på den svenska postmarknaden, att konkurrensen inte fungerar särskilt bra, att vi behöver lösa upp de strukturerna och lösa de problemen i samband med ett genomförande så hade den danska Posten hade haft förståelse för det. Problemet nu är att man inte ens har prövat den möjligheten. Man har inte på något sätt lyft frågan. Man har inte sagt att det finns några problem. Det är ju svårt att säga att den danska Posten skulle ta ansvar för det svenska konkurrensproblemet. Det måste faktiskt den svenska regeringen ta ansvar för. Det har man inte gjort. Tvärtom skriver man att först ska vi privatisera och göra fusionen. Sedan ska vi följa upp och se om det kanske behövs några ändrade regleringar. Men då har man ju bitit sig själv i svansen. Då har man skapat ett problem som inte fanns där från början. Det finns faktiskt förberedda förslag från utredningar och från myndigheter som på ett påtagligt sätt skulle förbättra konkurrenssituationen på den svenska marknaden. Dem har man valt att inte lyfta in i det här sammanhanget. Man har valt att bortse från dem och säga att det viktiga är att vi har skrivit på ett avtal som sätter oss under en mycket stor tidspress. Vi måste genomföra den här fusionen nu utan att ha någon diskussion om konkurrenssituationen på den svenska marknaden. Det är det som gör att det skapas ett problem som inte fanns där från början. Hade man sett till att lösa problemen i tur och ordning hade fusionen kunnat ske på ett väldigt bra och väl fungerande sätt. Man hade kunnat göra det i samband med att man löser upp problem som har funnits tidigare och som fortfarande finns på den svenska marknaden när det gäller konkurrensen och som troligen enligt många bedömare kommer att förvärras när man nu skapar ett ännu större multinationellt bolag på postmarknaden. Men uppenbarligen har regeringen och de fyra borgerliga partierna inte ansett att det här är något stort problem eftersom man inte har använt den möjlighet som har funnits. Det kan jag bara beklaga. Jag tycker att det hade varit ett mycket bättre förslag om man först hade löst upp problemen, skapat en väl fungerande marknad med fri konkurrens och sedan privatiserat.

Anf. 38 Jan Andersson (C)

Fru talman! Det är ju synd att de duktigaste förhandlarna alltid finns utanför det rum där förhandlingarna förs. Det är möjligen oppositionens lilla privilegium att måla upp bilder som, jag ska inte säga att de inte håller sig till verkligheten men jag kan säga att vi har verkligheten att förhålla oss till och att konkurrensen ökar oerhört snabbt. Det är bara att ta sig utanför huset och se vilken typ av bilar som rör sig på E 6 och E 4. Vi har Schenker, DHL och konkurrens från många andra aktörer. I det läget måste man göra avvägningar. I vissa fall kan man inte vänta och se. Vi har gjort bedömningen i nuläget att det är viktigt att få till den här affären. Med det har vi också ställt oss bakom regeringens förslag till samgåendet. Det gör vi just av den anledningen att vi vill säkra postservicen över hela landet. Det som oppositionen försöker förespegla, att man visst kunde ha gått ihop med danska Posten bara de inte hade haft CVC som delägare, finns ju inte. Det är bara att konstatera att det inte är en korrekt verklighetsbild. Vi har läget att CVC är ägare till danska Posten, och det är danska Posten som avgör det. Det är möjligen, för att anknyta till mitt inledningsanförande, att gå tillbaka till svenskt stormaktstänkande om man tror att vi ska kunna diktera för andra stater vilka ägandeförhållanden de ska ha innan vi börjar diskutera.

Mikael Oscarsson (Kd)

Anf. 39 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. En ansvarstagande och modern regering måste ständigt vara vaksam på förändringar i vår omvärld och de konsekvenser det kan få för vårt näringsliv. Sverige lever i en alltmer globaliserad värld där varor, tjänster, kapital och människor flyttar och rör sig över nationsgränserna. Detta påverkar självfallet konkurrensförutsättningarna och spelplanen för Svenskt Näringsliv. Dessa ändrade förutsättningar är en anledning till att vi i dag diskuterar ett samgående mellan svenska och danska Posten. Ett samgående kommer att stärka Postens position gentemot kunder, leverantörer och samarbetspartner på den nordiska marknaden som blir alltmer konkurrensutsatt. Analyser visar att det nya bolagets sammanlagda värde kan komma att öka med 7,5 miljarder kronor i och med sammanslagningen. Det ökar möjligheten för Posten att upprätthålla sitt allmännyttiga samhällsuppdrag och att bedriva rikstäckande postverksamhet i hela Sveriges land. Regeringen avser dock att studera effekterna av samgåendet på den samhällsomfattande posttjänsten. En konkurrensprövning enligt gällande regler kommer också att genomföras. Posten står inför tre stora utmaningar, som har nämnts här i dag. För det första ska Posten möta den avreglering av EU:s postmarknad som kommer att vara klar 2011. För det andra ökar konkurrensen nu alltmer och allt snabbare. För det tredje ersätts allt fler brev nu med elektroniska alternativ - inte minst gäller det fakturor och andra företagsförsändelser. Sakta men säkert eroderas alltså den marknad som svenska Posten befinner sig på. Detta är bakgrunden till planerna på ett samgående mellan Posten och Post Danmark. Syftet är att stärka den affärsmässiga utvecklingen och därmed stärka förutsättningarna för den samhällsomfattande posttjänsten och att den ska kunna upprätthållas även i framtiden. Vad gäller frågan om Postens infrastruktur lägger sig inte regeringen platt, utan man har uttalat att man noga ska följa och analysera utvecklingen. Infrastrukturen ska fungera på ett långsiktigt sätt, och därför måste frågan fortlöpande följas. Även konkurrenssituationen ska ses över, och olika förslag ska övervägas. Bland annat ska PTS roll i konkurrensfrågorna ses över. Vägledande ska, enligt utskottets mening, vara att försöka uppnå en effektiv konkurrens på postmarknaden till gagn för enskilda och företag. I samband med beredningen av regleringen på postmarknaden ska också frågan om adressändring och postnummersystemet bli föremål för överväganden, eftersom de två delarna kommer att påverkas mest av ett samgående. Dessa frågor är dock av den karaktären att de kräver ett större arbete som kommer att ta längre tid och därför inte kan göras i en handvändning innan ett samgående ska genomföras. Fru talman! En av grundanledningarna till att svenska Posten nu slås samman med den danska Posten är att man inte i framtiden bara ska tillhandahålla service i glesbygden, med stora kostnader som följd, utan även fortsättningsvis ska distribuera tjänster i hela Sverige, i såväl tätort som glesbygd. Om inte en sammanslagning sker är risken stor att det efter avregleringen 2011 kommer in större utländska aktörer och tar över de lönsamma delarna, och svenska Posten som ett litet nationellt företag får vara kvar med de olönsamma delarna. En sådan utveckling vore mycket olycklig och skulle på sikt leda till sämre service i glesbygden. Ett samgående är alltså till gagn för Postens samhällsuppdrag att distribuera postservice i hela Sveriges land.

Anf. 40 Kent Persson (V)

Fru talman! Mikael Oscarsson pratar om den ansvarstagande och moderna regering vi har, som nu står i begrepp att både privatisera och börsintroducera svenska Posten. Jag må i alla fall säga att vi har en regering som inte ligger på latsidan. Här säljs det ut till höger och vänster, det privatiseras och det ska övervakas - det som vi ska diskutera senare i dag. När Mikael Oscarsson påstår att värdet i det nya bolaget kommer att öka med 7,2 miljarder kronor ställer jag mig frågan: Vilken analys finns det bakom ett sådant påstående? Vi vet att Post Danmark är anmäld till EU-kommissionen för konkurrensbegränsande verksamhet, och det kommer troligtvis att innebära att hela vinsten i Post Danmark kommer att utraderas om anmälarna får rätt. Vilken analys finns det? Den typen av påståenden gör att hela den här diskussionen inte blir trovärdig.

Mikael Oscarsson (Kd)

Anf. 41 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Det är fråga om synergieffekter när ett samgående sker. Det är inget konstigt. Det står i vårt betänkande. Det har legat till grund för de överväganden som har gjorts. Vi har flera gånger under den här debatten kommit tillbaka till att oppositionen visserligen är för ett samgående men inte med den danska post som finns. Man vill inte se de möjligheter som finns. Man vill ha kakan men är emot den post som finns. Det är det här som erbjuds, och det kommer att vara till gagn för Posten och dess möjligheter att bedriva en effektiv posthantering nu och i framtiden.