Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Associationsrättsliga frågor

Betänkande 2008/09:CU14

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
21 januari 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Associationsrättsliga frågor(pdf, 78 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2008/09:14 Associationsrättsliga frågor

Beslut

Nej till motioner om associationsrättsliga frågor (CU14)

Riksdagen sa nej till motioner från den allmänna motionstiden 2008 om associationsrättsliga frågor. Skälet att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om företagsformer och revisionspliktens omfattning, könsfördelningen i bolagsstyrelser med mera, regelverket som rör budplikt samt lagen om ekonomiska föreningar.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 10

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2008-11-20
Justering: 2008-12-02
Trycklov till Gotab och webb: 2008-12-03
Trycklov: 2008-12-03
Reservationer: 2
Betänkande 2008/09:CU14

Alla beredningar i utskottet

2008-11-20

Nej till motioner om associationsrättsliga frågor (CU14)

Civilutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från den allmänna motionstiden 2008 om associationsrättsliga frågor. Skälet är att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om företagsformer och revisionspliktens omfattning, könsfördelningen i bolagsstyrelser med mera, regelverket som rör budplikt samt lagen om ekonomiska föreningar.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-01-21
Stillbild från Debatt om förslag 2008/09:CU14, Associationsrättsliga frågor

Debatt om förslag 2008/09:CU14

Webb-tv: Associationsrättsliga frågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hannah Bergstedt (S)
Anf. 50 Hannah Bergstedt (S)
Fru talman! Dagens debatt behandlar associationsrättsliga frågor, revisionsplikt för företag och könsfördelningen i bolagsstyrelser. I detta betänkande har Socialdemokraterna två reservationer. Jag yrkar bifall till reservation nr 2 angående könsfördelningen i bolagsstyrelser. Vi socialdemokrater ser att det finns ett behov av att se över balansen mellan kontroll och arbetsbörda för företagen. Vi vill ge företagen mer tid och mer resurser att jobba med det som de är bäst på, vilket inte alltid innebär pappersexercis. Under vår regeringstid påbörjades ett arbete med en översyn av företagens villkor, och vi avsåg att fortsätta det här förenklingsarbetet. Det är glädjande att den moderatstyrda regeringen fortsätter det här arbetet. Det som är bekymmersamt är att det förslag man tagit fram för att avskaffa revisionsplikten inte är helt genomarbetat. Som förslaget ser ut nu riskerar det att skapa osund konkurrens mellan seriösa och oseriösa företag. Dessutom riskerar det att göra det svårare för företag att få lån samtidigt som det tvingar upp räntorna för de lån som faktiskt ges. I och med det blir det en större osäkerhet för bankerna när insynen saknas. Vi socialdemokrater tycker att revisionsplikten ska kvarstå för de större företagen för att hjälpa aktieägaren att se hur styrelsen och dess vd sköter ansvaret för företaget. Vi anser också att revisionsplikten bör avskaffas för de mindre företagen liksom man gjort inom EU. Flera remissinstanser, däribland Ekobrottsmyndigheten, har efterlyst nya kontrollåtgärder för att undvika skattefel, ekonomisk brottslighet och penningtvätt. Därför vill vi också ge 60 miljoner till Skatteverket för att motverka detta. Det som känns anmärkningsvärt är inte att man vill underlätta för företagen. Det arbetar även Socialdemokraterna med. Det som är anmärkningsvärt är att den regering som gick till val under parollen stoppa fusket och som har försämrat och försvårat för sjuka och arbetslösa för att systemen inte ska utnyttjas uppenbarligen anser att det inte finns något skäl att granska eller ha regler för företag. Är det skillnad på folk och folk? Vi socialdemokrater vet att de allra flesta människor vill arbeta och bidra till vårt gemensamma samhälle. Det gäller såväl arbetstagare som företagare. Men till skillnad från regeringspartierna tror vi att det behövs ett kontrollsystem för alla, inte bara för vissa. Fru talman! När mina döttrar, Saga och Tova som är i dag är sju och åtta år, blir vuxna vill jag att de ska ha samma möjligheter som deras bästa kompis Terje att kunna få en plats i en bolagsstyrelse. I dag är det inte så. Antingen tycker man att det är ett problem eller så tycker man det inte. För att råda bot på detta krävs ett långsiktigt arbete som bör starta redan på BVC, men vi behöver också en lagstiftning som kräver att minst 40 procent av styrelseplatserna viks för det underrepresenterade könet om vi vill komma någon vart i rimlig tid. Ekonominyheterna presenterade i höstas att det med det tempo som vi har i dag kommer att dröja 158 år innan könsfördelningen i bolagsstyrelser uppnås - 158 år för att uppnå det många av oss tycker borde vara en självklarhet. Den socialdemokratiska regeringen gav en tidsfrist till bolagen för att komma till rätta med det här problemet. När vi inte ansåg att ansträngningarna var tillräckliga och gick tillräckligt snabbt började vi prata om lagstiftning, vilket drog upp tempot avsevärt. Uppenbarligen finns det ett signalsystem som gör att om lagstiftaren säger att det är viktigt med kvinnor i bolagsstyrelser så börjar man titta efter kvinnor. Norge är ett annat bra exempel. Redan 2003 antogs en lagstiftning, vilket har slagit väl ut. I Norge utgörs i dag 44 procent av bolagsstyrelserna av kvinnor - detta efter att man har lagstiftat om kvotering. Dessvärre tyckte den moderatstyrda regeringen uppenbarligen att det räckte med det som Socialdemokraterna har gjort och släppte därmed rodret. Det går väl bra att guppa fram i makligt tempo om man nöjer sig med det, men det går inte om man har ambitionen att komma någonvart i rimlig tid, särskilt när det börjar blåsa motvind och antalet kvinnliga ledamöter i bolagsstyrelserna faktiskt minskar igen. Jag är medveten om att tappet är litet, men varje steg bakåt gör att de där 158 åren för mina döttrar blir fler. I motvind duger det inte att krypa in i kajutan och gömma sig, utan det gäller att fatta rodret och styra upp igen. Det är dags att sluta kvotera in män, vilket i dag är det stora problemet. Siffrorna visar entydigt att män i århundraden varit privilegierade när det gäller styrande positioner i samhället. Fru talman! Det är inte första gången som vi debatterar det här i kammaren. Svaret brukar, som i så många andra fall, vara att det är marknaden som ska sköta det här. De privata intressena måste själva få bestämma, annars blir det ett intrång i äganderätten. Frågan är ju vad man tycker är viktigast. Man får äga, man får tjäna pengar och man får välja vilka personer man vill ha med i sin styrelse. Men vi socialdemokrater anser inte att man får undanhållas möjligheten för att man tillhör ett visst kön. Alla ska erbjudas samma möjligheter. I dag hindrar konservativa strukturer det här. För det är väl inte så att kompetensen sitter i könet? Vad vill företrädarna för den moderatstyrda regeringen säga till de kvinnor som ser sig förbisprungna av män trots att deras meriter och utbildning vägt tyngre? Vad vill ni säga till mina döttrar? Att de ska vänta i 158 år till och att det blir Sagas och Tovas barnbarns barnbarn som får samma rätt som sina killkompisar? Vi behöver en lagstiftning som bryter mot det konservativa mönster som gör att kvinnor i dag är underrepresenterade i bolagsstyrelser, och vi behöver en regering som tar det här på allvar. (Applåder)
Egon Frid (V)
Anf. 51 Egon Frid (V)
Fru talman! Association betyder sammanslutning, och det är inom associationsrätten som rättsregler beträffande olika former av samverkan för ekonomiska eller ideella syften behandlas. Många av dessa samverkansformer har mycket gamla traditioner. Det märks bland annat när vi försöker förändra hur det i dag ser ut med jämställdheten och könsfördelningen i bolagsstyrelserna. Jag kommer att uppehålla mig vid könsfördelning i bolagsstyrelserna, och jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 2, även om vi naturligtvis också står bakom den andra reservationen. Fru talman! För några år sedan kom en utredning med det utmärkta förslaget att en styrelse ska bestå av minst 40 procent ledamöter av varje kön. Utredningen innehåller flera förslag som jag inte tänker gå in på i detalj, men en viktig sak är att utredaren konstaterar att hennes förslag inte innebär någon inskränkning av äganderätten. Äganderätten var borgaralliansens och Svenskt Näringslivs favoritargument för att såga utredningen. Förslaget om kvotering kallades av alliansen för kvalificerat vansinne. I dagens betänkande uttalar alliansmajoriteten att det skulle vara oacceptabelt att göra ingrepp i ägarkollektivets, bolagsstämmans, rätt att självständigt utse sina företrädare i företagsledningen. Här är det snarare alliansregeringen som visar prov på kvalificerat vansinne. I stället för att ta vara på föreslagen och därmed stärka jämställdheten och könsfördelningen i bolagsstyrelserna skickade regeringen denna utredning direkt i papperskorgen. Fru talman! I de aktiebolag där staten har bestämmande och inflytande hade den tidigare regeringen ställt upp delmålet att andelen kvinnliga styrelseledamöter skulle vara minst 40 procent år 2003. Målet nåddes genom ett kontinuerligt och systematiskt nomineringsarbete. Sommaren 2005 var den genomsnittliga andelen kvinnor i helägda statliga bolag 42 procent. Detta kan jämföras med statistik från Bolagsverket som avsåg förhållandena i februari 2006. Enligt den var 15 procent av styrelseledamöterna i privatägda aktiebolags styrelser kvinnor. Det finns med andra ord flera skäl till att vi ska behålla våra statliga företag och använda vår ägarstyrning för ökad jämställdhet. Regeringen påstår att det är ett problem att det finns så få kvinnor i styrelserna, men den enda lösning som presenteras är kvinnors egna initiativ. Så länge vi män som grupp inte vill släppa ifrån oss en bit av kakan kommer vi aldrig att få någon jämställdhet, vare sig i bolagens styrelser eller någon annanstans. Fru talman! Ett annat argument som flitigt används i debatten är att en lag om kvotering skulle minska kompetensen i styrelserna. Det skulle helt enkelt inte finnas tillräckligt många kompetenta kvinnor att rekrytera. Vet allianspartierna om att 65 procent av de personer som tar examen vid våra universitet och högskolor varje år är kvinnor? Ser man till kompetensen borde det rimligtvis vara fler kvinnor än män i styrelserna. Men alliansen vill som sagt inte ta problemet på allvar. I stället pratar ni om att kvinnor ska få lättare att starta företag i vårdbranschen. Som om det skulle bryta den manliga dominansen i redan existerande företagsstyrelser! Jag yrkar bifall till reservation 2.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 52 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Civilutskottets betänkande heter Associationsrättsliga frågor , vilket jag egentligen tycker är ett hopplöst tungt och obegripligt namn på ett politiskt dokument. Jag funderar på hur mycket demokratiskt underskott som finns i ett sådant uttryck som "associationsrättsliga frågor". Betänkandet innehåller i alla fall frågor om revisorer i små bolag, frågan om könsfördelning i bolagsstyrelser, regler om skyldigheter för de stora aktieägarna i förhållande till de mindre aktieägarna i aktiebolag och frågan om en översyn av lagen om ekonomiska föreningar. Jag inser att även om jag på det sättet försöker beskriva vad betänkandet handlar om med ord som skulle göra det möjligt för oss som inte är jurister att förstå vad betänkandet handlar om är det inte självklart att det blir enklare för det. Men politiken är ju till för alla, och därför tycker jag att det är viktigt att försöka anstränga sig för att göra saker mer lättbegripliga. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 i betänkandet, den reservation som handlar om könsfördelning i bolagsstyrelser, så att jag inte glömmer bort det. Det finns nämligen två motioner i betänkandet från Miljöpartiet som lyfter fram frågan och även några motioner från socialdemokratiska ledamöter. De här motionerna är inte identiska på något sätt. De har både olika argumentation, olika konkretiseringsnivåer och olika idéer om hur man ska gå till väga för att åstadkomma en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelserna. Fru talman! Jag tänker så här: Om de kvinnor som med god marginal har den kompetens som erfordras för att sitta i bolagens styrelser verkligen finns i dag pågår det en allvarlig diskriminering i vårt land. Vi kan rimligen inte acceptera att det pågår en diskriminering av en massa kompetenta kvinnor så att de inte får den karriär som de egentligen, i ett rättvist system, skulle ha möjlighet till. Så kan det väl ändå inte vara. Det är väl inte rimligt att det svenska näringslivet systematiskt skulle diskriminera kvinnor. Därför måste det i stället vara så att det i Sverige inte finns kvinnor med den kompetens som erfordras för att de ska kunna ta de styrelseuppdrag som nu helt verkar vara förbehållna män. Så måste det vara om det inte förekommer en oacceptabel diskriminering, vilket vi väl ändå måste utgå från att det inte gör. Eftersom ägarna naturligtvis självklart ska kräva den bästa styrelsen - det är deras uppdrag - är det kört för kvinnorna. Frågan är därför hur vi löser det hela. Jag kan inte se någon annan lösning än att man på något sätt lagstiftar om en jämnare könsfördelning i bolagens styrelser. Kanske kan det ske stegvis under någon sorts genomförandeperiod, med delmål och sådant, för då tvingas näringslivet att ge kvinnorna möjligheter att skaffa sig erfarenheter i karriärapparaten. Som Egon Frid sade handlar det inte bara om examina, utan styrelseuppdrag kräver också mycket erfarenhet och tillgång till nätverk, sådant som det tar tid att bygga upp. Då skulle näringslivet bli tvunget att ge kvinnorna den möjligheten så att tillräckligt många ska platsa på den kravnivån, detta för att det ska finnas tillräckligt många kvinnor som också utgör det bästa valet. Nu tror jag inte att verkligheten är sådan att dessa kvinnor inte finns. Jag tror att de redan finns, och i så fall pågår en diskriminering. Det kan vi inte acceptera. Därför är jag övertygad om att ifall riksdagen skulle genomföra någon form av lagstiftning som tryckte på näringslivet på det här området skulle den lagstiftningen kunna vara ganska tuff. Man skulle kunna sätta en ganska kort tidsperiod vad gäller krav på en representation som omfattar minst 40 procent av det underrepresenterade könet, i de allra flesta fall kvinnor. Tidsperioden kunde vara på kanske sex år, och därefter skulle man kunna ha en förhandling med näringslivet. Det är klart att man måste bygga upp kravet successivt genom någon sorts inventering och känsla för hur det står till, om alla dessa kvinnor redan finns eller om det krävs en period för att kvinnor ska hinna skaffa sig de erfarenheter som behövs. Jag vill därför inte säga att man ska ha nått halva vägen på tre år eller något sådant, utan det måste man naturligtvis ha en noggrannare beredning av och en diskussion om med näringslivet och andra intressenter, just för att få en bra bild av vad som är möjligt att tänka sig. Det kan vara lite trögt i början, men det kan inte finnas några rimliga motiv eller argument för att det inte ska vara möjligt att genomföra inom till exempel en sexårsperiod. Jag tänker så här: Antingen finns det en massa kompetenta kvinnor som i dag utsätts för en oacceptabel karriärdiskriminering, och då måste vi göra någonting åt det, eller så har det system som vi i dag har för rekrytering av kvinnor inom näringslivet inte förmått locka särskilt många kvinnor att skaffa sig de erfarenheter och kunskaper som krävs för att kunna göra styrelsekarriär. Och då menar jag att vi måste göra någonting åt det. Vi vet att de företag som vågar ta in kvinnor i sina styrelser i huvudsak har mycket goda erfarenheter av det. Det finns forskning som till och med tyder på att företag som har kvinnor i styrelserna går bättre än andra företag, de är de lönsammaste företagen. Det är ju det som är ägarnas huvudmål, och därför borde det finnas ett starkt intresse även för ägarna att få en lagstiftning, ett regelverk eller någon sorts påtryckning från samhällets, regeringens, riksdagens sida. Nu vet jag att det finns ett starkt motstånd hos många mot alla former av politiska styrmedel som skulle kunna påverka fler kvinnor att välja en styrelsekarriär, men jag har egentligen aldrig förstått varför det motståndet finns. Vi vet att alla vinner på att fler kvinnor kommer in i styrelserna. Ett sådant motstånd är därför lika oklokt som att säga att vi inte ska välja den bästa skolan utan en sämre skola och lika dumt som att säga att man bara ska köra med ena lyset åt gången när man kör bil på natten. Att medvetet avstå från det bästa, eller från det säkraste, tycker jag är ganska oansvarigt. Den reservation som jag talar mig varm för, fru talman, säger inte hur regeringen ska gå till väga för att se till att fler kvinnor ska välja en styrelsekarriär, och den säger egentligen inte heller hur snabbt man ska nå målet. I motionerna framkommer ganska tydliga synpunkter i frågan, men reservationen säger bara att målet ska vara minst 40 procent av det underrepresenterade könet. Särskilt med tanke på den begynnande lågkonjunkturen, som de flesta av oss tror att vi befinner oss i, tycker jag att det är lite svårt att förstå mot vilken bakgrund regeringen väljer att inte skynda på med att ta fram en kraftfull reform som kan leda i den riktningen. Det är nämligen ett av många möjliga verktyg för att möta den negativa ekonomiska utvecklingen. Så är det. Att avstå från en resurs är aldrig särskilt klokt, speciellt inte när det är fråga om en resurs som inte har de problem som många andra resurser har - resurser där det råder brist på råvara, resurser med föroreningsproblem. Att avstå från en resurs som är så problemfri gränsar nästan till dumhet. Majoritetssidan avstyrker egentligen inte själva tanken i motionerna. I rättvisans namn måste jag säga att majoriteten uppenbarligen vill samma sak som motionärerna; det läser åtminstone jag ut av betänkandet. Majoriteten vill att kvinnorna i ökad utsträckning ska komma in i styrelserna. Jag har kanske överdrivit det hela lite grann hittills. De frågor som återstår är hur det ska gå till, hur länge majoriteten tänker sig att det kan ta och om majoriteten har någon ambitionsnivå. Jag skulle gärna vilja höra någonting om det, och det vore därför intressant om någon från majoritetssidan kunde uttala sig exempelvis om en tidsfrist som de kunde tänka sig att ge näringslivet för att med andra medel, som jag utgår från att majoritetssidan anser finns och som också lite grann redovisas i betänkandet, åstadkomma en förändring. Om man inom en viss tid inte uppnår den ambitionsnivå som majoritetssidan har och om det skulle finnas några tankar från majoritetssidan om att vidta andra åtgärder skulle det, fru talman, vara intressant att få höra om dem i den fortsatta debatten.
Andreas Norlén (M)
Anf. 53 Andreas Norlén (M)
Fru talman! Min morfar, som dog för åtta år sedan, var elektriker. Tidigt kände han dock att tillvaron som anställd blev för styrd. Han ville ha handlingsfrihet och förverkliga sina drömmar och idéer. Han startade därför eget i Ödeshög i Östergötland, och efter 30 år hade han åtta anställda i företaget. Min farfar, också han borta sedan några år, var först Konsumföreståndare, men inte heller han trivdes med att vara anställd. Han blev i stället Icahandlare i Nordingrå i Ångermanland, startade nya verksamheter och drev sedermera en kombinerad livsmedelsbutik, järnhandel, färgaffär, turistbyrå, åkeri och begravningsbyrå. Fru talman! Det är entreprenörer som morfar Per och farfar Olle som vi bör ha för ögonen när vi i dag debatterar associationsrättsliga frågor, det vill säga regelverket för olika företagsformer. Vårt uppdrag i riksdagen är att skapa bästa möjliga regelverk så att så många entreprenörssjälar som möjligt verkligen vill och vågar ta steget från drömmare till riktig företagare. Det är vårt uppdrag. Vi ska göra det enkelt, roligt och lönsamt att driva företag. Vi ska minimera antalet entusiaster som avskräcks från företagande på grund av krångel, byråkrati och höga kostnader. Det är särskilt viktigt i en lågkonjunktur. Det är också i ljuset av detta som man ska se regeringens och EU:s arbete med att förenkla reglerna kring redovisning och revision liksom översynen av reglerna om aktiekapitalets storlek. Det är två av de ämnen som finns med i dagens betänkande. Det här arbetet är inte slutfört. Beredningen pågår i Regeringskansliet. Men inriktningen är tydlig. Det ska bli enklare, roligare och lönsammare att starta och driva företag. Utredningen om revisorer och revision föreslår att obligatorisk revision i fortsättningen bara ska finnas i börsnoterade företag, finansbolag och större företag därutöver. Man har vissa tröskelvärden: 83 miljoner i omsättning eller fler än 50 anställda. Det här är en utveckling som har förekommit i nästan alla EU-länder. Nästan alla EU-länder har redan undantagsregler för små och medelstora företag när det gäller revisionskravet. Nederländerna, Storbritannien och Tyskland är några exempel. För svenskt vidkommande skulle det innebära en återgång till de regler som gällde i vårt land före 1988. Det är alltså inget regelverk som i sig vore främmande för vår rättsordning. Revision är en betydande utgiftspost, och den är särskilt betungande för små företag. Totalt räknar utredningen med att små och medelstora företag, om förslagen genomförs, kan slippa obligatoriska kostnader på uppemot 6 miljarder kronor per år. För ett litet företag är det ofta svårt att förhandla om priset för den här revisionstjänsten som man i dag är tvungen att köpa. Man befinner sig i en slags beroendeställning till sin revisor. Det måste finnas en revisor. Revisorerna som kollektiv har också monopol på att utföra revisionstjänster. Därför är det en viktig reform för de små och medelstora företagen. En stor del av det rättsliga ramverket för redovisning och revision beslutas på EU-nivå, ofta i form av direktiv. Inom EU finns en tydlig inriktning mot att göra en skarp tudelning mellan börsnoterade och andra större företag å ena sidan och små och medelstora företag å andra sidan. Direktiven, till exempel det fjärde bolagsrättsliga direktivet som handlar just om dessa frågor, ger undantagsmöjligheter. Medlemsstaterna får göra undantag för små och medelstora företag. Det är en möjlighet som Sverige hittills inte har utnyttjat. Den här tudelningen inom EU-systemet blir alltmer markerad. Man ställer allt högre krav på stora företag att ha en avancerad redovisning. Med anledning av det säger utredningen om revisorer och revision att det skulle vara en betydande risk för svenska företag om Sverige vidhöll avståndstagandet från att utnyttja undantagen i direktiven. Det skulle leda till att svenska företag fick högre kostnader. Man skulle tvingas konkurrera med företag i andra länder som hade lägre kostnader för revisorer och revision. Man skulle också så småningom tvingas in i ett alltmer avancerat regelverk som egentligen är anpassat för börsnoterade företag. Det har alltså betydelse för svenskt näringsliv och svenska jobb att Sverige använder de möjligheter som finns att lätta på bördorna för mindre företag. Vad är då svaret från oppositionspartierna? Det blev man faktiskt lite oklar över efter Hannah Bergstedts anförande. I reservationen från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet står det att man vill bibehålla revisionsplikten för små och medelstora företag. Sedan sade Hanna Bergstedt i debatten, om jag uppfattade det korrekt, att Socialdemokraterna vill avskaffa revisionskravet för små företag. Då är frågan vad det egentligen är som gäller. Och vad tycker Egon Frid från Vänsterpartiet om denna eventuella socialdemokratiska omsvängning? Jag har i alla fall uppfattat det som ett tydligt nej från Socialdemokraterna och Vänstern till de förändringar som utredningen har föreslagit och som regeringen nu bereder. I vart fall Egon Frid lär väl stå fast vid detta, det vill säga inga lättnader i revisionsplikten för små och medelstora företag. När utredningen pekar på 6 miljarder i möjliga besparingar för de små och medelstora företagen, när utredningen pekar på konkurrensen från länder med ett enklare regelverk och när utredningen säger att småbolag kommer att tvingas använda regler som egentligen är anpassade för börsföretag säger Vänsterpartiet, möjligen också Socialdemokraterna: Nej, det bryr vi oss inte om. När det gäller könsfördelningen i bolagsstyrelser håller jag gärna med om att situationen är otillfredsställande. Det är anmärkningsvärt att de börsnoterade företagen rekryterar så få kvinnor som de gör till sina styrelser. Det beror säkert delvis på slentrian, okunskap och kompisrekrytering. Min personliga erfarenhet är att arbetsgrupper och andra samarbeten blir mer dynamiska och mer framgångsrika om grupperna består av såväl män som kvinnor. Jag tror därför att svenska börsföretag skulle må bra av att ha en jämnare könsfördelning i sina styrelser. Det är en insikt som också finns i stora delar av näringslivet. Svensk kod för bolagsstyrning som har utarbetats av näringslivets egna organisationer pekar just på vikten av en jämn könsfördelning i bolagsstyrelserna. Innebär då detta som jag nu har sagt att jag delar oppositionens krav på lagstadgad könskvotering till börsbolagens styrelser? Svaret är nej. Det finns nämligen ett principiellt problem: Det är inte våra företag. Det är inte mitt företag, det är inte Hannah Bergstedts företag, det är inte Egon Frids företag, och det är inte Jan Lindholms företag. Styrelsen i alla aktiebolag är ägarnas ombud. De har ägarnas uppdrag att tillvarata ägarnas intressen, ägarnas uppdrag att leda företaget. Då är det också ägarnas sak att utse dessa ombud. Jag kan försäkra mina ärade meddebattörer att om min morfar eller farfar hade fått order av staten att i sina små aktiebolagsstyrelser välja in personer ur olika kvotgrupper hade de definitivt rest ragg och morrat något om sovjetfasoner. Det var visserligen inte fråga om börsföretag, men principen är densamma. Ägarna har rätt och ska ha rätt att utse sina egna ombud. De kan utse personer som är obegåvade eller kloka, unga eller gamla, män eller kvinnor. Det är deras val. Vi tror på ett fritt näringsliv. Företag har rätt att fatta dåliga beslut i alla möjliga frågor. Jan Lindholm sade att det sätt som näringslivet sköter rekryteringsfrågorna på gränsar till dumhet. Ja, aktieägarna får vara dumma. Så är det i ett fritt samhälle. Man får fatta dumma beslut. Man får göra dåliga affärer. Det är ytterst ägarnas ansvar att leda sina företag på ett klokt och begåvat sätt, om de finner att det är så de vill leda dem. Det här är, fru talman, en djupt ideologisk fråga. Egon Frid och Vänstern har aldrig visat äganderätten något större intresse. Så det är inte så förvånande att man viftar bort den typen av invändningar. Men det är det grundläggande argumentet. Det handlar om vår syn på ett fritt näringsliv och äganderätten. Därför måste ägarna själva få utse sina ombud. Jag kan notera avslutningsvis att alliansregeringen har ett utmärkt resultat när det gäller att rekrytera såväl män som kvinnor till viktiga poster. I helägda statliga bolag är det nu 49 procent kvinnor i styrelserna. När det gäller utnämningarna av generaldirektörer och andra tunga uppdrag är könsfördelningen helt jämn i alliansregeringens Sverige. När det gäller ledamöter i kommittéer och andra viktiga organ är också könsfördelningen jämn. Det är 48 procent kvinnor. Det här är bättre än vad den förra regeringen uppnådde, och det är resultatet av ett medvetet rekryteringsarbete som visar att vi tar jämställdhetsfrågorna på allvar. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.
Hannah Bergstedt (S)
Anf. 54 Hannah Bergstedt (S)
Fru talman! Regeringsföreträdarna säger sig dela problembilden med oppositionen. Det är ju glädjande. Men precis som jag sade i mitt anförande fokuserar man på äganderätten och ägandeförhållanden. Det är inte mitt företag, inte ditt företag och så vidare. Om de som kämpade för kvinnlig rösträtt hade nöjt sig med att konstatera att de som sitter och bestämmer tids nog kommer att inse att det blir bättre beslut om även kvinnor får sitta med i beslutsfattande organ, när tror Andreas Norlén och den moderatstyrda regeringens representanter att vi då hade fått kvinnlig rösträtt? Tror ni exempelvis att vi i dag hade kunnat säga "fru talman"? Lite grann funderar jag på vilka åtgärder det är som Andreas Norlén anser att man ska göra för att få bukt med den inkvotering av män som i dag råder.
Andreas Norlén (M)
Anf. 55 Andreas Norlén (M)
Fru talman! Det Hannah Bergstedt säger om kvinnlig rösträtt är intressant. Problemet är bara att det finns en väsentlig principiell skillnad mellan börsföretag å ena sidan och innebörden av ett medborgarskap å den andra. Medborgarskapet är någonting som omfattas av principerna i den politiska demokratin. Näringslivet omfattas inte på det sättet av den politiska demokratins principer. Just som jag sade i mitt anförande: Om man äger något har man rätt att bestämma över hur det ska förvaltas. Det är innebörden i äganderätten. Om jag vill anförtro det jag äger, ett aktiebolag eller någonting annat, till vissa personer är det min rätt att göra det. Väljer jag andra personer är det min rätt att göra det. Det är väl snarare så att den socialdemokratiskt styrda oppositionen brukar anklaga oss i alliansen för att blanda ihop marknad och politik. Men det är precis det Hannah Bergstedt gör i sitt anförande genom den här jämförelsen som haltar. Jag noterar också, fru talman, att jag i mitt anförande lade huvudfokus på debatten om revisionsregleringen. Det handlar om kostnader för företagen på 6 miljarder kronor per år. Det handlar om vikten av rättvis konkurrens mellan företag i olika europeiska länder. Det handlar om att småföretagen inte ska tvingas följa regler som är anpassade för börsföretag - allt detta är poänger som är viktiga att lyfta fram i en lågkonjunktur. Men det Hannah Bergstedt väljer att fokusera på är frågan om börsföretagens styrelser. Det är visserligen en principiellt intressant fråga, men den berör ungefär 300 företag på olika börser och marknadsplatser. De uppemot 250 000 företag som berörs av revisionsreglerna är tydligen inte lika intressanta för Hannah Bergstedt. Jag skulle vilja ställa frågan: Hur kan ni stå för den politik när det gäller revisionspliktens omfattning i en lågkonjunktur?
Hannah Bergstedt (S)
Anf. 56 Hannah Bergstedt (S)
Fru talman! Intressant fråga, säger Andreas Norlén. Jag undrar om det är det budskapet du har till mina döttrar, sju och åtta år gamla, när de är vuxna - att det var ju intressant att det tar 158 år med den hastighet vi har i dag när det handlar om att förbättra könsfördelningen i våra bolagsstyrelser. Frågan är om vi ska låta föråldrade traditioner och konservativa mönster styra eller om vi aktivt ska ta ansvar för att ge alla medborgare samma möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och att forma villkoren för beslutsfattande, vilket är den målformulering som riksdagen har antagit för detta område. Jag och Socialdemokraterna anser att vi som beslutsfattare och politiker måste ta ansvar för att bryta oönskade mönster. Andreas Norlén tycker att det är en intressant fråga. Han ger dock inget svar på vad man har tänkt göra för att få bukt med den utan tänker att vi väntar och ser om de själva kommer till rätta med det här och inser att det är viktigt att ha med även kvinnor i samhällsbeslutande organ och även i bolagsstyrelser.
Andreas Norlén (M)
Anf. 57 Andreas Norlén (M)
Fru talman! Jag noterar att Hannah Bergstedt fortfarande inte är intresserad av att debattera revisionsregleringen som alltså gäller kostnader på 6 miljarder per år för svenska små och medelstora företag. Det säger väl en del om vad småföretagarpartiet Socialdemokraterna egentligen bryr sig om här i världen. Men låt gå för detta. När det gäller frågan om bolagsstyrelserna sade jag redan i mitt anförande att jag tycker att frågan om kvinnor och män och deras möjligheter i samhällslivet är en mycket central och viktig fråga. Det är viktigt att kvinnor och män har goda möjligheter att verka på samhällslivets alla områden, och jag delar också uppfattningen att det är olyckligt och olämpligt att man har en så liten kvinnlig representation i börsbolagens styrelser. Hannah Bergstedt frågade vad jag har för budskap till hennes döttrar med anledning av de frågor hon ställde till mig. Jag skulle säga att det långsiktigt viktigaste beskedet som jag kan ge Hannah Bergstedt och hennes döttrar är att ett fritt näringsliv och respekt för äganderätt och andra grundläggande principer är den bästa garanten för en god samhällsutveckling. Att Sverige reste sig från att vara ett av Europas fattigaste länder på 1800-talet till att bli ett av världens rikaste länder på 1900-talet berodde på en lång rad liberala reformer som syftade till att skapa ett fritt näringsliv, fritt från skråväsende, fritt från exporttullar och importhinder - ett fritt näringsliv som kunde utvecklas i frihet. Därför ska vi vara mycket aktsamma när vi inför nya regleringar som styr hur detta näringsliv ska utvecklas. Hur mycket jag än kan tycka att näringslivets rekryteringskommittéer gör ett dåligt jobb när de inte lyfter fram kvinnor är detta inte min sak att avdöma. Det är en fråga för börsbolagens ägare. Det är den grundläggande uppfattningen, och där skiljer vi oss åt.
Lennart Pettersson (C)
Anf. 58 Lennart Pettersson (C)
Herr talman! I dagens behandling av motionerna som rör associationsrättsliga frågor går det att läsa ut dels ideologiska och principiella skillnader, dels - kanske ännu mer - skillnader i attityder hur vi ser på företagen i Sverige. Jag instämmer i motionärernas uppfattning att det är viktigt med en hyfsat jämn fördelning mellan män och kvinnor i bolagsstyrelser, och jag både hoppas och tror att alla här närvarande har samma uppfattning. Det vi tvistar om är vägen dit. Från Centerpartiets och alliansens sida förordar vi den frivilliga vägen, och där är opinionsbildning en viktig ingrediens. En annan viktig faktor är att staten går före i jämställdhetsarbetet, både när det gäller kvinnliga chefer och en jämn fördelning i styrelserna. Detta har staten lyckats bra med. Jag utgår nämligen från att uppgiften om att vi redan på den gamla regeringens tid nådde en kvinnlig representation i styrelserna på 40 procent är korrekt, och vi har färska uppgifter på att antalet och andelen kvinnliga chefer har ökat markant efter regeringsskiftet. Låt mig alltså konstatera att den tidigare regeringen gjorde bra ifrån sig när det gäller de statliga styrelserna men att den nuvarande, med näringsminister Maud Olofsson i spetsen, har lyckats ännu bättre än sin föregångare i arbetet med att öka antalet kvinnliga chefer i statliga verk, bolag och myndigheter. Herr talman! Jag vill också säga några ord om revisionsplikten i små och medelstora företag. Det är frågan om en regelförenkling, helt i linje med Centerpartiets och alliansens småföretagarpolitik. Den bedöms minska kostnaderna för svenska företag med ca 6 miljarder och är nu på väg att genomföras. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet motsätter sig denna besparing och regelförenkling för företagen. De hänger kvar i gårdagens överbyråkratiska samhälle där kraven inte står i relation till nyttan. Det är alltid lättast att ta exempel i sin egen närhet och omgivning. Låt mig därför beskriva mitt eget företag. Jag kan passa på att bekänna att styrelsen i mitt företag består till 100 procent av män, och suppleanterna består till 100 procent av kvinnor. Jag kan nämligen inte klyva mig, och jag kan inte heller klyva min fru. Detta är viktigt att veta, och jag uppfattar att ni inte riktigt har klart för er hur småföretagsamheten fungerar i detta land. Huvuddelen av småföretagens styrelser består nämligen en person - en ordinarie ledamot och en suppleant. Då vill jag fråga: Om det är så att vi skulle lagstifta om detta med minst 40 procent av det underrepresenterade könet, hur löser man det i alla de småbolag som bara har en styrelseledamot? Fram till i våras ägde jag ett mäkleriföretag i Svalöv med två anställda och har drivit det som aktiebolag det senaste tio åren. De senaste tre åren har revisionsplikten kostat företaget nästan 10 000 kronor i genomsnitt varje år. Till detta ska läggas redovisningskostnader i form av bokslut och deklaration på ca 15 000 kronor, trots att vi har skött den dagliga bokföringen och skatteredovisningen själva. Jag har kvar mitt bolag, även om jag har sålt verksamheten, och jag är fortsatt skyldig att använda en godkänd revisor, trots att det inte är någon aktivitet i bolaget. Se detta som ett konkret exempel på hur Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill fortsätta att fördyra för småföretagarna i Sverige. Det är viktigt att sköta sin ekonomi, men det gäller oavsett om man är företagare eller inte. Detta går att hantera inom ramen för vanliga bokförings- och redovisningstjänster. De företag som känner sig otrygga med detta kan självklart använda godkända revisorer om de så önskar. De banker som vill ha en extra trygghet i kreditgivningen kan även framöver ställa krav på godkända revisorer om man så önskar. Det finns alltså inga skäl, herr talman, att ställa sig bakom vare sig den eller övriga motioner, utan jag yrkar i stället bifall till förslagen i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
Egon Frid (V)
Anf. 59 Egon Frid (V)
Herr talman! Jag vill bara göra ett litet inlägg utifrån att vi har olika mycket att göra ibland. Just nu tycker inte jag att någon från majoritetsföreträdarna ska ta överord i sin mun om hur duktiga ni är som småföretagarparti eller inte. Vi diskuterar ett motionsbetänkande i dag som rör revisionsplikten. Jag har läst propositionslistan för i vår och jag har läst den för i höst och vad jag ser finns det inte ett enda tecken på att det ska komma en proposition från regeringen som vill göra de förändringar som ni skryter om att ni är så bra på och som enligt Andreas Norlén skulle kosta småföretagarna i Sverige 6 miljarder, en siffra som jag tror är svår att belägga i sig. Det jag egentligen vill säga är att jag tycker att vi ska ta den här diskussionen på ett bra sätt när regeringen kommer med sin proposition där man vill genomföra de förändringar som ni står här och skryter om i dag att ni är så bra på. Jag vill ändå säga det utifrån att ni ställer frågor som jag i alla fall känner att vi inte har haft utrymme att på ett bra sätt gå in och ta debatten om i dag, med respekt för att vi gärna tar debatten den dag det kommer en proposition i de här frågorna och vi utifrån regeringens förslag kan bemöta det här på ett bättre sätt. Det är vad vi kan kalla en liten röstförklaring från min sida i dag.
Lennart Pettersson (C)
Anf. 60 Lennart Pettersson (C)
Herr talman! Jag måste säga att jag inte förstod någonting av det Egon Frid sade. Här föreligger motioner från oppositionen med uppfattningar, och vi bemöter de uppfattningarna i debatten. Samtidigt säger Egon Frid att vi liksom inte kan diskutera detta i dag. Det är väl klart att vi kan. Det är ju ni som har kommit med förslagen och säger att ni vill ändra något som vi som ansvariga i majoritet ska verkställa. Vari ligger problemen? Jag förstår ingenting. Likadant när det gäller de 6 miljarderna - 5,8 om vi ska vara exakta. Det är en utredare som har kommit fram till att det är på det sättet, om det sedan är Ekonomistyrningsverket eller folk på departement saknar betydelse. Det finns ju modeller som man använder i dag för att räkna ut vad det innebär i kronor och ören när man gör de här regelförenklingarna. Det ska sättas kronor och ören på varje regelförenkling. Detta har landat i en förändring som innebär en minskad kostnad på nästan 6 miljarder. Självklart är det så att har man tillsatt en utredning kommer en proposition. Jag kan inte svara på varför den inte råkar vara med på propositionslistan. Jag vet inte heller om den kommer de närmaste månaderna, till hösten eller till våren. Jag har inte den informationen, men det går att ta reda på. Självklart kommer detta att förändras i den riktningen. Jag tar gärna en ny debatt med Egon Frid om detta. Då vet jag inte hur ni ska tackla det, för då står vi inför fakta. Då är det ett skarpt förslag. Varför debatten skulle bli bättre vid det tillfället eller att ni skulle ha andra uppfattningar då än i dag förstår jag inte.
Egon Frid (V)
Anf. 61 Egon Frid (V)
Herr talman! Det var det jag menade, att vi ska ta debatten när vi har mer tid och utrymme för det och också vet vilka förslag som kommer från regeringen. Då kan ni också på ett tydligare sätt påvisa vilka förslag ni kommer med. Era förslag i dag är ju inte annat än just motioner. Att jag över huvud taget yttrar mig i dag är just för att förklara att vi inte har några bra svar på era frågor, med respekt för att jag ändå vill uttrycka att jag vill ta den debatten med er när i alla fall jag har större utrymme för det, och det är när ni har lagt fram en proposition på området. Sedan har ni naturligtvis rätt att säga vad ni vill i dag. Det var inte den rätten jag ifrågasatte.
Lennart Pettersson (C)
Anf. 62 Lennart Pettersson (C)
Herr talman! Vad jag vet hade vi det här ärendet uppe i utskottet. Då fanns inga förslag om att vi skulle avvakta med de motioner som berör revisionsplikten till dess att det kommer en proposition från regeringen. Egon Frid, och övriga oppositionen också vad det beträffar, hade ju möjligheten att tycka till om ni anser att det är olämpligt att ha den debatten i dag. Även om inte Egon Frid kan svara skulle jag vilja ställa frågan: Varför i hela friden tog ni inte upp det ärendet i utskottet i så fall så kunde vi ha samlat ihop frågorna och haft en enda debatt? Det avstod ni ju från. Varför inte Egon Frid kan föra en debatt vet inte jag. Inte beror det på att vi har varit otydliga. Vi har skrivit ett betänkande med våra uppfattningar där vi bemöter förslagen i motionerna. Sedan är det upp till er att hantera det i den debatt som förs i dag. Jag skulle vilja säga att den "nånannanism" som finns i vissa sammanhang tydligen gäller här också. Det är fråga om att ta ett eget ansvar och inte skylla på någon annan för att man inte klarar debatten.
Lars Tysklind (Fp)
Anf. 63 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Efter den här diskussionen kan man konstatera att det var utskottsmajoritetens slutsats att vi faktiskt skulle avvakta ett ställningstagande tills det arbete som pågår både på nationell nivå och på EU-nivå faktiskt är avslutat och färdigberett. Vi kanske är överens på den punkten trots allt. Annars har man en stark känsla av att det finns mycket ideologi i det här betänkandet. När det gäller revisionsplikten är det viktigt att notera, som har påpekats här, att när vi pratar om undantag handlar det om små företag, och de är väldigt många. Jag tror att det stod att utredningen har kommit fram till att det egentligen var bara 4 procent som fortfarande skulle ha revisionsplikt. I de fallen där man har kvar revisionsplikten har man det kanske av naturliga skäl. Det är ju stora och börsnoterade företag där man kanske kan säga att ägandet är lite på avstånd och att man behöver en koppling mellan ägande och styrelse på ett helt annat sätt. När det gäller de små företagen är det, precis som har sagts här, naturligtvis en mycket viktig del i förenklingsarbetet, att det blir lättare att vara företagare och att man själv kan välja den nivå på redovisning och revision som man känner sig ha behov av. Vi kan också konstatera, som har gjorts tidigare, att många av de andra EU-länderna, det vill säga de flesta, faktiskt har de här undantagen redan för små företag. Herr talman! Sedan kan man naturligtvis, som också har nämnts - det är mycket som har nämnts - konstatera att de små företagen av andra anledningar själva väljer att ta hjälp av revisorer och göra en revision. Men det är egentligen en helt annan form. Då är det ju en förtroendeperson som är bunden till företaget, man kan nästan säga som en konsult. Det är inte en person som utför mer offentligrättsliga uppdrag som att kolla att skatten betalas in och förhindra ekobrottslighet. Det blir ett helt annat förhållande. Låt oss gå över till frågan om könsfördelning i bolagsstyrelser. Vi kan titta på den samlade reservationen i frågan. Jag kan bocka av vissa punkter som vi de facto kan vara överens om, till exempel att sträva efter en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. Det är väl ingen annan här som har någon annan uppfattning. Naturligtvis ska vi ta till vara alla människors kompetens. Sammansättningen i en styrelse gynnar företagen och därmed tillväxten. Jag utgår från att om man är ägare till ett företag har man det för ögonen i de sammanhangen. Det är ändå upp till ägarna att se till att det är så. Längre ned i reservationen står det att det finns djupt rotade traditioner och värderingar som gör att kvinnor hindras. Så är det säkert. Vi har alla en uppgift att vara opinionsbildare för att komma ur den situationen. Det vore fel att säga att det inte finns sådana konservativa hinder i sammanhanget. Men att i det sammanhanget dra slutsatsen att det är med hjälp av lagstiftning vi ska förändra samhället blir helt felaktigt från min och Folkpartiets sida, och även från alliansen i övrigt, har vi hört. Generellt är en jämn könsfördelning inom alla områden positivt. Jag har mycket svårt att tro något annat. Det är Folkpartiets absoluta övertygelse. Det gäller naturligtvis också bolagsstyrelser. Men att utifrån det dra slutsatsen att så stora inskränkningar i äganderätten ska göras, det vill säga att man från politiskt håll bestämmer sammansättningen i bolagsstyrelser, är en helt oacceptabel väg att gå. Ägarna måste utse styrelserna. Tidigare i debatten har det funnits ett argument - jag kommer inte ihåg vem som framförde det - om att det skulle finnas en uppfattning på allianssidan om att kvinnor inte skulle ha samma kompetensnivå som män. Jag vill framföra från talarstolen att för min del - och säkert för alla mina kollegers del - är jag helt övertygad om att det finns minst lika många kompetenta kvinnor som män. Det är inte där problemet ligger. Det framgår i utskottsbetänkandet att näringslivet centralt arbetar i enlighet med Svensk kod och enligt noteringskraven på Stockholmsbörsen. De ser problemet. Det ska vi se positivt på. Man kan inte räkna i antal år, som Hannah Bergstedt gör. En sådan här utveckling kommer naturligtvis att accelerera. Det är så med allt som sitter fast i historien och traditioner. När väl utvecklingen kommer, kommer den snabbt. Jag är övertygad om att det blir så även på detta område. Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Hannah Bergstedt (S)
Anf. 64 Hannah Bergstedt (S)
Herr talman! Jag ska inte helt ducka för anklagelserna som haglar om att vi inte tycker att revisionsplikten är viktig. Andreas Norlén och ävenså Lennart Pettersson har tagit upp frågan. Det är klart att vi brinner för olika saker. Andreas Norlén och Lars Tysklind brinner uppenbarligen för associationsrätt. Själv brinner jag för att ge alla människor lika värde och lika möjligheter. Vi socialdemokrater tycker att revisionsplikten ska kvarstå för de större företagen. Vi har också angett att skälet är för att hjälpa aktieägarna att utvärdera styrelsens och vd:ns hantering av företaget. Vi har också sagt att vi anser att revisionsplikten successivt bör avskaffas för mindre företag, precis som nämnts tidigare har skett inom EU. Vi tycker också att det bör finnas ett kontrollsystem. Den lagstiftning som infördes 1988 var just för att man pratade om att förhindra skattefusk och ekonomisk brottslighet. I remissvaren har en majoritet tyckt till om just dessa frågor, nämligen vad man ska göra för att förhindra fusk och ekonomisk brottslighet. Vad anser den moderatstyrda regeringens representanter, Lars Tysklind, att man i stället ska göra för att få bukt med eventuella problem?
Lars Tysklind (Fp)
Anf. 65 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Jag påpekade tidigare i en annan debatt att Sverige i dag styrs av en alliansregering med fyra jämställda partier. Jag är folkpartist i det sammanhanget, och jag utgår från att frågan var ställd till mig eftersom jag står här. Först och främst är jag lite förvånad över att jag får en annan beskrivning här. Jag kan inte utläsa ur reservationstexten det som Hannah Bergstedt berättar här, nämligen att man vill behålla revisionsplikten för de stora börsnoterade företagen. Det har vi över huvud taget inte ifrågasatt. Det vi har diskuterat är de mindre företagen. Det står i reservationen: "Enligt vår uppfattning gör sig skälen för revision gällande även beträffande mindre bolag. Att undanta mindre bolag från revisionsplikten minskar insynen och kan leda till ökad risk för ekonomisk brottslighet eller skattefel." Jag kan inte dra någon annan slutsats av det än att man faktiskt vill behålla revisionsplikten för de små företagen. Jag tyckte mig nu höra att ni har en motsatt uppfattning. Det kan väl vara bra. Man diskuterar nu revisionsplikten - det finns kostnader - och att de små företagen inte kan välja vilken revisionsnivå de vill ha. Om revisionsplikten tas bort blir det minskade kostnader. Det innebär naturligtvis inte att det inte måste finnas ett kontrollsystem. Det blir inte för den skull lagligt med skattefusk och ekonomisk brottslighet. Det måste naturligtvis finnas ändå. Sedan kan jag inte låta bli att ta upp frågan om vad man brinner för. Det är lätt att säga att beroende på i vilken ordning man säger saker och ting brinner man mer eller mindre för dem. Men man ska inte dra den slutsatsen. Om jag personligen ska säga vad jag brinner mest för blir det jämlikhet i samhället framför revisionsplikt.
Hannah Bergstedt (S)
Anf. 66 Hannah Bergstedt (S)
Herr talman! Definitionen om vad som är större eller mindre företag behöver vi inte gå in på här. Men vi säger att revisionsplikten på sikt ska avskaffas för de mindre företagen - om det var något som var otydligt med det. Jag funderade lite grann kopplat till att den här regeringen gick till val på att stoppa fusket och att det ska vara god kontroll över skatter och gemensamma medel i samhället, och därför är det viktigt med kontroll, till exempel av sjuka och arbetslösa. Gäller inte vice versa? Tycker man inte att det är viktigt med kontrollsystem även åt det andra hållet? Min man är egenföretagare. I och med det träffar jag ibland olika egenföretagare. Vi kom i en diskussion att prata om avskaffande av revisionsplikten. De flesta av dem sade att de troligtvis ändå måste anlita revisorer om de vill ha möjlighet att låna pengar. Det skulle i sin tur innebära en konkurrensfördel för dem som inte behöver låna pengar. Är det något man har tagit hänsyn till när man har tittat på lagstiftningen?
Lars Tysklind (Fp)
Anf. 67 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Jag tog upp i mitt anförande, och det har tagits upp tidigare, att jag är helt övertygad om att många företag, precis som Hannah Bergstedt säger, ändå kommer att låta utföra revisioner, inte minst för att de kan visa sin kreditvärdighet inför banker och så vidare. Hannah Bergstedt tog tidigare upp frågan om att stoppa fusket och att det behövs ett kontrollsystem. Det är bara att hålla med om att det behövs kontrollsystem, men det gäller att hitta de ändamålsenliga kontrollsystemen. Hannah Bergstedt framställer det som att den ena kontrollen skulle vara mer prioriterad än någon annan kontroll. Så är det naturligtvis inte. Man ska ha ändamålsenlig kontroll inom alla områden för att förhindra fusk. Något annat är inte för dagen.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 68 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Mycket har sagts när det gäller detta betänkande. I betänkandet finns två reservationer, och den ena gäller revisionspliktens omfattning. Det rör sig ytterst om en EU-anpassning, och därmed handlar det också om att tillmötesgå behov som finns bland de mindre företagen. Det är egentligen inte förvånansvärt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill ha mer kontroll än vad vi vill ha. Jag vill redan här i anförandet göra ett tillrättaläggande, om det finns några missförstånd om vad som egentligen framkom när det gällde den utredning som nämndes tidigare, SOU 2008:32. Jag läser innantill: "Både Ekobrottsmyndighetens egen statistik och BRÅ:s rapport visar att volymen på antalet brottsanmälningar från revisorer som registreras hos Ekobrottsmyndigheten är marginell jämfört med anmälningar från exempelvis Skatteverket och konkursförvaltarna." Det är lite intressant, med tanke på det som framgick i det tidigare replikskiftet. Vidare står det: "Som framgått . finns det ingen utredning som entydigt visar att räkenskaperna generellt är av bättre kvalitet i företag med revisor än i företag av samma storlek som inte har revisor." Därmed kanske vi kan avrunda den delen, och möjligtvis har det klarats upp något. När det gäller diskussionerna om revisionsplikten tror jag att det är viktigt att säga att det handlar om att ta bort en plikt i lagstiftningen, och inte en rätt. Varje företag kan fortfarande ha sin revision - det finns en rätt att ha den. Och företagare är inte dumma - de kommer att använda de instrument som gynnar deras företag. Den andra reservationen i betänkandet handlar om könsfördelningen i bolagsstyrelser, som man vill lagstifta om. Där har vi olika uppfattningar. Jag tror fortfarande att kvinnors betydelse i olika sammanhang inte är något man kan lagstifta fram. Det här är en debatt som har förts i många år vid det här laget, och den kommer åter igen. Vi har arbetat hela tiden, och det sker väldigt mycket ute bland företagarna, som just arbetar med den här frågan. Det finns också den kod som många företagare är anslutna till. Herr talman! Jag yrkar avslag på reservationerna, avvisar det särskilda yttrandet och yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-01-21
Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 3, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Företagsformer och revisionspliktens omfattning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju379 yrkande 34, 2008/09:C239 och 2008/09:C360.
      • Reservation 1 (s, v)
    2. Könsfördelningen i bolagsstyrelser m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2008/09:C236, 2008/09:C260, 2008/09:C284, 2008/09:C409 och 2008/09:A395 yrkande 19.
      • Reservation 2 (s, v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0113017
      m870010
      c24005
      fp26002
      kd21003
      v01903
      mp01702
      Totalt158149042
      Ledamöternas röster
    3. Regelverket rörande budplikt

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:C364.
    4. Lagen om ekonomiska föreningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:C451.