Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Arkitektur, form och design

Betänkande 2003/04:KRU3

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
13 november 2003

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Arkitektur, form och design(pdf, 168 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2003/04:3 Arkitektur, form och design

Beslut

Arkitektur, form och design (KrU3)

Regeringen har rapporterat till riksdagen om arbetet med arkitektur, form och design. Rapporten innehåller inte några förslag till riksdagen. Regeringen berättar om vad den har gjort för att nå de mål som riksdagen och regeringen har satt upp. Regeringen berättar också om vad den tycker om arbetet hittills och vad arbetet i fortsättningen kommer att handla om. Riksdagen avslutade ärendet utan att göra något mer.
Utskottets förslag till beslut
Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottet.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 11

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2003-10-30
Justering: 2003-10-30
Trycklov till Gotab och webb: 2003-11-05
Trycklov: 2003-11-05
Reservationer: 5
Betänkande 2003/04:KRU3

Alla beredningar i utskottet

2003-10-16, 2003-10-30

Arkitektur, form och design (KrU3)

Regeringen har rapporterat till riksdagen om arbetet med arkitektur, form och design. Rapporten innehåller inte några förslag till riksdagen. Regeringen berättar om vad den har gjort för att nå de mål som riksdagen och regeringen har satt upp. Regeringen berättar också om vad den tycker om arbetet hittills och vad arbetet i fortsättningen kommer att handla om. Kulturutskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan att göra något mer.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2003-11-12
Stillbild från Debatt om förslag 2003/04:KRU3, Arkitektur, form och design

Debatt om förslag 2003/04:KRU3

Webb-tv: Arkitektur, form och design

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Gunilla Carlsson (S)
Anf. 147 Gunilla Carlsson (S)
Fru talman och åskådare på läktaren! Nu ska vi debattera ett betänkande från kulturutskottet som heter Arkitektur, form och design . Det handlar om regeringens skrivelse med samma namn. Till betänkandet finns en följdmotion samt tio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2002 och 2003 som också har behandlats i detta betänkande. I den aktuella skrivelsen redovisar regeringen de statliga insatser som gjorts på arkitektur-, form- och designområdet sedan riksdagen antog ett handlingsprogram för arkitektur, form och design i mitten av 1990-talet. Vidare har riksdagen antagit miljökvalitetsmål och mål för arbetet med kulturmiljön och transportpolitiken och infört de så kallade skönhetsparagraferna i bland annat väglagen och plan- och bygglagen. I skrivelsen framgår att regeringen avser att inrätta ett råd för arkitektur, form och design. Rådet ska organiseras som en statlig kommitté och samverka med statliga myndigheter, museer, Kommunförbundet, Sveriges Arkitekter, föreningen Svensk Form och Stiftelsen Svensk Industridesign. Vidare tar man upp att de statliga fastighetsförvaltande myndigheterna enligt regeringens bedömning bör utvecklas och stärka sin roll som byggherre, att de program för främjande av arkitektoniska och estetiska kvaliteter i byggande och förvaltning som tagits fram av dessa myndigheter bör utvärderas och att Statskontoret avses få uppdraget att göra utvärderingen. I skrivelsen tar man också upp att statens miljöer och lokalbruk bör vara en förebild. För att leva upp till de mål som riksdagen slagit fast för arkitektur, formgivning och design bör höga krav ställas på kompetensen hos dem som ansvarar för statens upphandling och lokalförsörjning. En uppgift för det nya rådet kan vara att analysera vissa övergripande frågor som rör statens upphandling och lokalbruk. För att de arkitektur- och formpolitiska målen ska få en bred förankring tar man i skrivelsen upp att arkitektur, form och design bör integreras redan i skolans arbete. Regeringen påpekar att kursplanerna för grundskolan och gymnasieskolan redan nu ger förutsättningar att arbeta med estetiska och kulturella frågor inom flera ämnen. Som en uppföljning av Arkitekturåret 2001 tar man upp att Arkitekturmuseet skulle kunna få i uppdrag att analysera hur de viktigaste delprojekten under året kan vidareutvecklas inom ramen för befintliga verksamheter. Därvid bör även ett mångfalds- och jämställdhetsperspektiv tas till vara. Fru talman! Utskottet har med intresse tagit del av regeringens skrivelse Arkitektur, form och design . Området är sedan fem år en del av den statliga kulturpolitiken, för vilken riksdagen fastställt sju övergripande nationella mål. Samtidigt är det viktigt att framhålla att området i sig är sektorsövergripande och att de särskilda målen och det särskilda handlingsprogrammet för den statliga arkitektur-, form- och designpolitiken också har som syfte att kunna påverka, inspirera och stimulera utvecklingen, debatten, opinionsbildningen med mera utanför det statliga området och ansvaret. Det är värdefullt att en bred översikt nu ges i regeringens skrivelse när fem år har gått sedan målen för området antogs. Överblicken över området underlättas av att redogörelsen görs tematiskt och inte efter indelningen i statliga utgiftsområden. Det är också betydelsefullt att arbetet med arkitektur-, form- och designfrågor inom regeringen och Regeringskansliet sker över departementsgränserna. Fru talman! Detta var en kortfattad beskrivning av själva ärendet. Som vi snart ska få höra finns det fem reservationer till utskottsmajoritetens förslag. Nu lämnar jag över till debattörerna för att de ska få en möjlighet att framföra sina ståndpunkter och argument.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 148 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag vill först yrka bifall till den moderata reservationen nr 1. Jag nöjer mig med den för att spara voteringstid, men självfallet står jag bakom de övriga moderata reservationerna. Sedan är det bara att beklaga att det är tomt i statsrådsbänken och att det är ännu en debatt i kammaren där den ansvarige ministern inte är närvarande. De mål och handlingsprogram som tidigare antagits av riksdag och regering när det handlar om arkitektur, form och design är många och vällovliga. Från såväl närings- som kulturdepartement hålls högstämda tal om de svenska framgångarna på designområdet och deras betydelse inom landet och för exporten utomlands. Det är säkert också alldeles sant. Men för att design inte bara ska bli ett tomt begrepp måste det finnas ett intimt samarbete mellan tekniker och formgivare - nästan ett slags förälskelse, som en person uttryckte det i branschen. Det är nödvändigt att tala samma språk. Annars blir design bara ett nytt modeord som klistras på allt som ska vara bra. I Stiftelsen Svensk Industridesigns - SVID - och Föreningen Svensk Forms rapport till regeringen, Design som utvecklingskraft för näringsliv och offentlig verksamhet , talas om design för hälsa, tjänster, friskare arbetsliv, bättre sjukvård, till och med offentlig upphandling och mycket annat. Design är ett samlingsnamn för vårt sätt att leva, heter det också i rapporten. Det finns något oroande i detta, vilket också Linda Rampell, nybliven doktor i designteori pekar på i sin avhandling - som det har skrivits om en hel del i tidningarna. Det handlar om fostran och socialpolitiska mål. Här finns skäl att vara vaksam. Fru talman! Sverige ska bli världsbäst på design. Det har regeringen bestämt. Det vore onekligen väldigt roligt - bara det inte handlar om att marknadsföra den socialdemokratiska Sverigebilden, vilket man faktiskt får en känsla av när man läser rapporten. Dessutom får man en känsla av att satsningen på svensk design kommer att fastna på pratstadiet. Det finns också en ekonomisk aspekt man kan lägga på form och design. På 1960-talet kunde svensken disponera ungefär hälften av sin inkomst. Resten gick bort i skatt. I dag är det bara runt 20 % av inkomsten som är direkt disponibel. Resten är skatter eller till och med skatt på skatt. Det är klart att det också påverkar möjligheterna att själv investera i form, design och konst - och i stället leder till ökande krav på att samhället ska stå för detta. Nu ska det bli designår 2005. Det är bara lite drygt 13 månader dit. Vi får se vad regeringen får fram till dess. Design handlar, som jag sade tidigare, inte bara om stolta visioner och vackra ord. Här är det vardag, entreprenörskap och småföretagande. Det är där produktionen och utvecklingen sker - inte här i riksdagen eller i Rosenbad. Fru talman! I våras skrev medierna att kulturministern letade efter en handfull personer som skulle ingå i ett nytt råd som ska fungera som smedja och opinionsbildare i frågor som rör arkitektur, form och offentlig miljö. Rådet skulle fungera som motor, sades det, i regeringens fortsatta arbete på området. Jag vet inte om det har bildats något råd än, men jag hoppas att det rådet i så fall får en mycket självständig ställning. Med anledning av det här betänkandet har vi väckt en motion där vi återigen vill peka på bristen på hantverkare. Den bristen är ett hot mot vården av vår kulturmiljö, som i sin tur är nära förbunden med arkitektur, form och design. Näringslivets organisationer har länge varnat för situationen på hantverksområdet. Tillväxten är minst sagt skral. Medelåldern inom hantverksyrkena är dessutom så hög att runt 100 000 hantverkare beräknas gå i pension om 8-10 år. Nu är det stor risk att deras kunskaper inte hinner föras över till en ny generation. Om vi inte hade haft invandrare med hantverkskunskaper hade situationen varit ännu värre. Hantverksyrken kräver lång utbildning och handledning. Gemensamt för dem är också småskalig produktion. Ett viktigt skäl till bristen på skickliga hantverkare är att det inte finns någon fungerande lärlingsutbildning i Sverige. I jämförelse med andra europeiska länder har vi extremt få lärlingar anställda med lärlingskontrakt - färre än 3 000. Då ska man veta att det i Sverige finns mer än 300 registrerade hantverksyrken: glasblåsare, tapetserare, skräddare, guldsmeder, båtbyggare, konstvävare, murare - några exempel. Sambandet till vårt ämne, konst, arkitektur och design, känns självklart. I Tyskland utbildas årligen mer än 1,5 miljoner lärlingar, och i Polen utbildas över 300 000. Det är visserligen fler människor som bor där, men det är i alla fall en talande skillnad mot våra knappa 3 000. Mycket går att dokumentera i böcker, men just hantverkskunnandet överförs från människa till människa. Sådant är svårt att läsa sig till. Ingen verkar riktigt känna helhetsansvaret och vilja fundera över saker som hur utbildning och ersättning ska fungera. Allt bollas - så tycks det för mig - mellan olika departement. Jag har tagit upp detta tidigare i skriftliga frågor och interpellationer. Här krävs samarbete och vilja - framför allt ett samarbete med näringslivsorganisationer. Det sägs att viljan är god hos regeringen, men det verkar inte hända någonting. Fru talman! Vi tror också att det är nödvändigt att skapa en hantverkshögskola för att värna professionellt hantverk även i framtiden. Här finns i dag bara Carl Malmstens skola som lyder under Linköpings universitet, men det behövs åtminstone en till. Vi tror också att det behövs mer forskning kring design. Det finns ett samband mellan konsthantverk, formgivning och industridesign som faktiskt behöver analyseras och utvecklas. Därför är det här inte en fråga bara för Kulturdepartementet eller Näringsdepartementet utan i lika hög grad för Utbildningsdepartementet. Det handlar om såväl arkitektur som design och hantverksyrken. Nu växer intresset för hantverk och design. Det är roligt. Det märks inte minst i medier och på mässor runtom i landet. Här finns embryon till spännande tider och möjligheter för hantverkare, beställare och småföretagare över hela landet att tjäna pengar. Jag har läst att Norditaliens framgångar en gång byggdes via hantverkskluster och att mycket av tillverkningen för de kända möbelfabrikanterna och modehusen än i dag sker via hantverksklustren. Klädbranschen kan gott räknas in här också. Mode och kläddesign är en av världens största branscher. Norditalien - har jag också hört - lär ha 150 personer enbart i New York som arbetar med att skapa kontakter och arrangemang för att hjälpa deras industrier. Vi har mycket att lära av hur man jobbar utomlands.
Cecilia Wikström (Fp)
Anf. 149 Cecilia Wikström (Fp)
Fru talman! Vad är Sydney mest känt för? Sitt operahus naturligtvis! Bra arkitektur betyder det allra mesta för en plats, gör att platsen kommunicerar med dem som är där. En arkitekt och en designer har en sak gemensamt, och det är att man vill att de produkter som man tillverkar och skapar ska ses, brukas och upplevas av många människor. Byggnaderna och tingen talar till oss, kommunicerar budskap, berör och engagerar. Design och form är någonting som engagerar oss alla. Genom människans historia har produktutveckling av just bruksföremål kontinuerligt ägt rum, och genom århundradena har de vardagsprodukter som vi omger oss med hela tiden successivt förfinats. Allt vi rör vid och allt vi har runtomkring oss handlar om formgivning, funktion och estetik, eller - ve och fasa - bristen på detsamma. De senaste åren har det talats en hel del om svensk design, ända upp på statsministerns nivå. Näringsministern har slagit ett slag för svensk design, och det har lett till ökad konkurrenskraft för svenska företag och följdriktigt också till en ökad export. Det lyfter också den skrivelse som vi behandlar i kammaren i dag fram. Men design och form handlar inte bara om rent monetära vinster. Det finns värden som man aldrig kan överskatta. Att omge sig med estetiskt tilltalande produkter, som fungerar ändamålsenligt och ger en känsla av samklang, leder till en estetisk upplevelse, en kombination av sense and sensibility - alltså både förnuft och känsla tillfredsställs. Vad är då design, och hur ska man verka för att design ska angå alla? Ja, fru talman, helt och hållet har ingen kunnat svara på frågan. Skrivelsen som vi behandlar i dag klargör en del, men det återstår en hel del att göra innan jag som hängiven anhängare av svensk form är riktigt nöjd. Vi måste se till att det tillskapas ett permanent forum för svensk form, så att design blir synlig och tillgänglig, precis som konsten är i ett museum. Det behövs ett målmedvetet arbete med att fördjupa insikterna om vilka effekter form och design har på människan och miljön. Därför tycker jag att det ska bli mycket spännande att se hur arbetet går framåt mot designåret 2005. Förhoppningsvis får då design ett ännu större genomslag, och det blir då också tydligt hur viktigt det är att vi tillskapar ett permanent formmuseum. Men jag vill i dag lyfta fram ett problem, och det är det som Lena också har varit inne på. Det är detta med konsthantverkarnas situation, som behöver genomlysas på ett bättre sätt än vad som hitintills har varit fallet. Konsthantverkare, precis som hantverkare av alla slag, är människor som vi måste beundra. Det är en krympande skara människor, mycket yrkesskickliga, och de står för ett småskaligt sätt att arbeta. De är sällan sjukskrivna, de är hängivna och de är lyckliga. Men de behöver en arena där de kan få visa sitt skapande. Svenskt konsthantverk präglas av hög kvalitet, modernitet och kreativitet å ena sidan, men å andra sidan står man samtidigt i en unik tradition av generationers samlade erfarenheter och kunskaper. Konsthantverkare berättar i dag med sorg att deras största problem är att det inte finns unga människor som är beredda att gå in i yrket och så småningom ta över verkstäder och ateljéer. Vårt svenska utbildningssystem omöjliggör det, för vi har nedvärderat hantverksyrket. Från Folkpartiets sida är vi övertygade om att vi behöver gott om hantverkare i framtiden och att de behöver en bra hantverksutbildning. Vi behöver helt enkelt införa en ny typ av lärlingsutbildning, som den som finns i andra länder. Låt oss fortsätta arbetet med design och form också här i riksdagen. För mig är design utvecklingskraft och kreativitet, vardagskonst för alla, tecken för kommunikation, betydelsebärare och mycket mer, som gör livet lite roligare men mycket mer spännande. Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till reservation nr 4.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 150 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Det är ett spännande betänkande vi har att diskutera, även om vi kristdemokrater när skrivelsen kom hade förväntat oss ett fylligare innehåll. Vi valde dock att inte motionera vid det tillfället, utan vi kommer nu att behandla ett antal motioner som har kommit tidigare och efter det att skrivelsen kom. Den form- och designutredning som tillsattes i februari 1999 lämnade sitt slutbetänkande år 2000. Där identifierar utredaren en rad brister när det gäller de offentliga insatsernas inriktning och omfattning på området. Utredaren pekar framför allt på bristen på samordning. Sedan dess har regeringen utlovat stora satsningar på form- och designområdet. Både Lena och Cecilia har tidigare varit inne på det. Statsministern talade i 2002 års regeringsförklaring om att designens betydelse skulle lyftas upp. Vi vet i dag att ett designår är inplanerat år 2005. Vi har också en skrivelse att behandla. Det är i stora drag vad som har hänt under senare tid, efter utredningen. Allt detta är bra - det går åt rätt håll. Kunskapen om vilken betydelse form, design och arkitektur har för oss människor och hur vi människor mår är i dag oomtvistad. Därför välkomnade vi beskedet att det ska inrättas ett råd inom regeringen som skulle arbeta som en kommitté. Möjligtvis kan det vara ett svar på utredarens påpekande att det behövs en samordning. Vi kristdemokrater har velat tolka det så. Det är dock oerhört väsentligt att det här rådets arbete och förutsättningar också blir sådana att man kan arbeta på ett kreativt sätt, att man kan följa upp, ha en dialog och ha kunskapsspridning. I dag sker arbetet med arkitektur, form och design inom flera olika myndigheter och på olika nivåer, och överblicken kan då vara svår, om den ens är möjlig. Därför skulle ett råd kunna fungera precis så som utredaren var inne på. Att en uppföljning och en utvärdering av arkitekturåret 2001 är genomförd är bra. Det var någonting som vi kristdemokrater också ville se när arkitekturåret var över. Vad som nu är väsentligt är att alla de erfarenheter och kunskaper som vi har fått oss till del efter arkitekturåret tas till vara. Jag har förstått att det också är regeringens ambition. Fru talman! I vårt kulturarv återfinns utvecklingen från hantverk till konsthantverk. Trots att det har funnits många som har varit och är intresserade av att bevara kulturarvet inom olika typer av hantverk har verksamheten tvingats kämpa för att få tillräckliga medel för sin överlevnad. Jag kommer också att tala lite grann om hantverket, eftersom den reservation som vi har tillsammans med Moderaterna och Centerpartiet handlar om det. Folkpartiet har en liknande reservation. Hantverket är i dag ingen sysselsättning som kan effektiviseras. Hantverket kräver tid och noggrannhet. De produkter som hantverkaren får fram kan aldrig bli ekonomiskt lönsamma. Det värdet måste mätas med andra mått. Alltfler hantverksyrken lever en tynande tillvaro i vårt land. De tillhör vår kultur, och kunskaper har förts från århundrade till århundrade, från generation till generation. Men i dag saknas till exempel möjligheten att rekrytera yngre hantverkare till yrket genom det mäster-lärlings-förfarande som vi hade tidigare. Den möjligheten har man inte i dag. Enligt en rapport från Stockholms Hantverksförening från juli 2002 saknas utbildningsmöjligheter till omkring 300 hantverksyrken, vilket vi tidigare hört. Vi står inför ett faktum som jag känner att det finns stor anledning att upprepa här i riksdagen, nämligen att vi framför oss har situationen att ungefär 100 000 hantverkare beräknas gå i pension under en tioårsperiod. 100 000 hantverkare är alltså inom loppet av tio år på väg in i pension. Vi måste ta på allvar hur vi ska få behålla - bevara, ha kvar - denna ofantligt stora kunskap och kompetens och se till att den överförs till senare generationer. Nämnden för hemslöjdsfrågor ska få i uppdrag att utreda hur hemslöjdens kunskapsområde kan bli ännu tydligare och starkare på form- och designområdet. Detta är bra. Man ska också få lägga fram förslag om hur det även i framtiden ska gå att tillgodogöra sig hemslöjdens egna kunskaper i det här arbetet. Men, fru talman, det räcker inte! Som vi har sagt, och jag säger det även nu, är behovet av hantverkare stort. Jag vill påminna riksdagen om det som står i reservation 3 under punkt 4, vilken jag yrkar bifall till. Reservationen är föranledd bland annat av en kristdemokratisk motion. I reservationen står det att återväxt inom en rad kulturhantverksområden i dag saknas. Hantverkskunnandet överförs från människa till människa och lärs huvudsakligen genom praktik. Hantverksyrkena är kunskapsintensiva och kräver lång utbildning samt handledning. För att avhjälpa bristen på hantverkare är det nödvändigt att en ny och modern form av lärlingsutbildning inrättas som också omfattar vuxna. Men vi behöver också forskning inom området, något som tas upp i nämnda reservation. Vad vi också skulle vilja se är en utredning där man tittade närmare på vilka andra åtgärder som behövs för att bidra till att vi kan behålla hantverkskunnandet i landet. Några förslag har redan i dag kommit från tidigare talare här. Men jag är alldeles övertygad om att det finns fler förslag, fler områden, som man behöver titta på. Alldeles uppenbart är att arbetet med att se över frågan om på vilket sätt vi ska behålla hantverkskunnandet i vårt land är en utmaning som vi har framför oss. I reservationen begärs att en sådan utredning ska komma till stånd.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 151 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Jag ska helt kort tala om Vänsterpartiets reservation nr 5 som handlar om att enprocentsmålet utvidgas så att det gäller även icke offentliga byggnader. Jag tror att alla vi i denna kammare kan vara överens om att det ideala läget vore om konstnärer och kulturarbetare kunde försörja sig på sitt arbete. Men för att det ska kunna bli verklighet måste konstnärerna också få uppdrag och beställningar. Statens konstråd ska arbeta för att konsten blir ett naturligt och framträdande inslag i samhällsmiljön genom att förvärva god samtida konst till statens byggnader och lokaler för statlig verksamhet. Konstrådet ska också bidra till att konst tillförs även andra gemensamma miljöer än sådana som brukas av staten och till att sprida kunskap om konstens betydelse för en god samhällsmiljö. Vid byggenskap inom den offentliga sektorn tillämpas i dag på många håll principen att 1 % av byggkostnaderna ska avsättas till konstnärlig utsmyckning. Vi i Vänsterpartiet anser att det behövs en utredning av hur den här principen skulle kunna utvidgas till att gälla mer än enbart byggnader inom den offentliga sektorn. Exempelvis behöver även bostadsmiljöer estetiska värden och konstnärlig utsmyckning. De stora byggföretagen borde kunna rymma en sådan utgift inom sina investeringskostnader. Fru talman! För att konsten verkligen ska bli ett naturligt och framträdande inslag i hela samhällsmiljön måste det till kraftfullare åtgärder än vad som hittills varit fallet. Vi vill inte hänga upp oss på just enprocentsregeln, men vi vill bredda och förstärka principen att medel ska avsättas till konstnärlig utsmyckning vid byggenskap och i samband med samhällsplanering. Vi vill också framhäva betydelsen av att konstnären tidigt kommer in i planeringen. Konstnärens uppgift ska inte vara enbart att dekorera ett färdigt projekt, utan konsten bör vara integrerad i hela arbetsprocessen. Men i den delen svarar inte utskottsmajoriteten i betänkandet, så det skulle vara intressant att från de talare som återstår på talarlistan kanske få höra om det finns ett intresse för nämnda utvidgning i stället för att hänga upp sig på just enprocentsmålet. Avslutningsvis yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 5 i betänkandet.
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 152 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Vad har en plåtslagare gemensamt med en stuckatör, en tapetserare, en brodös och en knypplare? Jo, de har gemensamt att de alla är hantverkare. Inom hantverksområdet återfinns uppemot 300 olika yrken - en imponerande mångfald. Många av de yrkena har en direkt koppling till dagens debattområde: arkitektur, form och design. Därför blir debatten också något av en arbetsmarknads- och utbildningspolitisk debatt. Som vi har hört kommer bristen på hantverkare att handla om sexsiffriga tal ifall ingenting görs. Vi behöver en uppvärdering av handens kunskap. Vi behöver se på vårt grannland Danmark där hantverksutbildningen prioriteras och där en hantverkare och en akademiker har samma status. Vi behöver se över och skapa modeller för olika typer av lärlingsutbildningar eller, som vi nu säger, lärande i arbetsliv. Jag tror att företagsförlagd utbildning är en av lösningarna för att tillgodose behovet av hantverkare. I dag har vi en hantverksreserv, våra invandrare, som vi tyvärr inte utnyttjar till fullo. De har i sina hemländer förvärvat mycket av handens kunskap. Med hjälp av praktik kombinerad med språkundervisning kan de få hjälp till arbete i stället för att vara bidragsberoende. Shabah Miftari kom 1992 till Sverige från Kosovo. Där hade han arbetat som tapetserare. Förutom väntan på uppehållstillstånd har åren sedan dess gått åt till svenskstudier och tillfälliga jobb men mest åt arbetslöshet. Via praktik på Ateljé Möbelservice i Malmö har han nu äntligen fått utöva sitt yrke, och han kommer snart att klara av gesällprovet. Jag gläder mig över att även regeringen håller på att bli medveten om bristen på hantverkare och vill återge vad Johnny Nilsson, statssekreterare på Utbildningsdepartementet, har sagt: Vi kommunpolitiker och regeringen får ta på oss att vi inte har tillräckligt prioriterat yrkesutbildningarna. Vi behöver göra mera på det här området, och det görs också. Vi har en skrivelse ute på remiss, och den kommer att behandlas under hösten. Fru talman! Centerpartiet anser att kulturen är en viktig bestämningsfaktor för folkhälsan. Därför är det viktigt att en god kultur präglar de miljöer som vi vistas i. I utskottsbetänkandet talar man om vikten av hög kvalitet i arkitektur, formgivning och design och tar upp kombinationen av funktionella, tekniska, ekonomiska, miljömässiga, sociala och estetiska krav. Om vi ska fundera något över vår närmiljö, riksdagens lokaler, kan vi säga att det inte är svårt att få kulturell stimulans här. De ledamöter som ännu inte har gått den guidade konstrundan vill jag rekommendera att göra det. De kommer att upptäcka konst och detaljer som de inte har sett under sina promenader i husen. Hade jag varit funktionshindrad och rullstolsbunden hade jag ändå kunnat följa med på konstrundan, men det finns en lokal som den rullstolsbundne inte kan fungera i, och det är den lokal som vi är inne i nu. En ombyggnad är aviserad, och där måste tillgänglighets- och användaraspekterna tillgodoses på ett bättre sätt än vad som nu är fallet. Så går jag över till en fråga som kan tyckas mera perifer men som jag vet betyder mycket för enskilda människor och för turistnäringen. Jag tänker på hemslöjden. Det är bra att regeringen aviserar en utredning om hur hemslöjdens kunskapsområde kan bli tydligare och starkare på form- och designområdet och hur fler ska ges möjlighet att i framtiden ta del av hemslöjden. Hemslöjden är en viktig del av vår historia. Hemslöjden har, för att citera ur skrivelsen "ett stort kunskapsarv att förvalta, vidareförmedla och utveckla för att ge oss ett sammanhang". Hemslöjden tillhör folkbildningen och har stor betydelse för människors sociala samvaro och allmänna trevnad. Men hemslöjden kan också inspirera till att starta små företag, och vi vet alla hur viktigt det är att fler företag startas i vårt land. För Centerpartiet känns det viktigt att värna om hemslöjden. Därför har vi i vårt budgetförslag anslagit ytterligare en halv miljon utöver regeringens förslag. Fru talman! Det är mycket som känns riktigt och viktigt i regeringens skrivelse Arkitektur, form och design , men som jag redan tidigare påpekat känns det extra angeläget att få fram ett mera offensivt tänkande när det gäller just hantverksutbildningen. Ska vi kunna bevara och komplettera de miljöer som vi vistas i måste det finnas kunniga personer som kan klara av detta. Då räcker det inte med önskemål, skrivelser och betänkanden. Därför yrkar jag bifall till reservation 3 under punkt 4.
Eva Arvidsson (S)
Anf. 153 Eva Arvidsson (S)
Fru talman! När kulturutskottet debatterade betänkandet Arkeologi på uppdrag här i kammaren för tre veckor sedan var det inte mycket som skilde partierna åt, och jag upplever samma sak när vi debatterar det här betänkandet. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på de fem reservationer som fogats till betänkandet och som till stor del är tillgodosedda i regeringens skrivelse. Skrivelsen och utskottets betänkande ger en fyllig redovisning och beskrivning av arbetet sedan mitten av 1990-talet när en enhällig riksdag uttalade sig om målen för den statliga arkitektur-, form- och designpolitiken. Sedan 1997 är det ett av regeringen prioriterat område. Regeringen uttrycker i budgetpropositionen för 2003 följande: "Enligt de utvärderingar som gjorts av Arkitekturmuseet och Statskontoret har satsningen Arkitekturåret 2001 inneburit en reell kraftsamling. Arkitekturen har etablerat sig och förstärkt sin position som ett angeläget kunskapsområde såväl bland allmänheten som inom statliga myndigheter, kommuner, organisationer och företag. Arkitekturåret har även inneburit en förstärkning inom form och design både nationellt och internationellt." Satsningen på designåret 2005 är viktig för att stärka designutvecklingen i landet. Arkitektur, form och design ska bli en gemensam angelägenhet för alla. Den demokratiska aspekten av designen har förts fram inom kulturpolitiken sedan förra seklets början. Konceptet Design för alla är också lättare att uppnå om tillgänglighets- och användbarhetsaspekter finns med redan i planeringsskedet. Arbetsplatser bör motsvara högt ställda krav på arkitektur, form och design. Få har en så vacker arbetsplats som vi har som arbetar här i huset, men det kan bli mycket bättre på många arbetsplatser om diskussionen om arbetets miljöer inte enbart riktar in sig på miljöaspekterna utan också på utformningen ur ett estetiskt perspektiv. En genomtänkt gestaltning och design i arbetsmiljön kan leda till högre kvalitet i arbetet. Aktuell forskning har också uppmärksammat sambandet mellan människors delaktighet i konst och kultur och förbättrad hälsa. De projekt som Statens konstråd har genomfört som en följd av handlingsprogrammet Framtidsformer har haft en stor betydelse för utvecklingen av konsten på arbetsplatser och i den offentliga miljön. Det är snart fem år sedan de så kallade skönhetsparagraferna infördes i plan- och bygglagen, PBL, väglagen och lagen om byggande av järnväg. Innebörden är att estetiska värden ska beaktas och tas till vara vid utformningen av vår byggda miljö. Fru talman! Efter att endast ha berört en liten del av vad som tas upp i regeringens skrivelse och kulturutskottets betänkande ska jag använda de minuter jag har kvart till att kommentera reservationerna. Moderaterna skriver i reservation 1, Vikten av form och design , bland annat att arkitektur- och designutbildningarna behöver reformeras. Det arbetet pågår. År 1997 lämnade regeringen uppdrag till Högskoleverket att se över bland annat arkitektutbildningen. Syftet var att ge en grund för förbättring av grundutbildning, forskarutbildning och forskning inom arkitekturens och samhällsplaneringens område. Uppdraget utökades senare till att också omfatta designutbildningar. Ett antal förslag till förbättringar har framkommit. 2001 genomfördes en ändring i målbeskrivningen för arkitektexamen som innebär bland annat att följande har förts in i målen: Ökad helhetssyn i byggprocessen Ökad inriktning på förvaltning och förnyelse av befintlig bebyggelse Ökad betoning av det långsiktigt och ekologiskt hållbara Kvalitet och skönhet framför kortsiktiga ekonomiska överväganden I reservation 2 om mötesplatser för form och design framför Moderaterna att det behövs ett åsiktsutbyte inom form- och designområdet och fler mötesplatser. Allteftersom utvecklingen på designområdet fortsätter blir det naturligtvis fler mötesplatser även om inte alla är permanenta. Kompetensen som finns på flera håll ute i landet ska självfallet tas till vara. Det förlängda nationella uppdraget som Föreningen Svensk Form fick på form- och designområdet för perioden 2002-2006 innebär ett samarbete med hela landet där förutom de åtta regionala Svensk Form-föreningarna även Röhsska museet, Nationalmuseet samt andra nationella och internationella kulturinstitutioner inom området ingår. Men behovet av samordning - det har tagits upp av flera talare tidigare - fördjupad analys och aktiv opinionsbildning på området är fortsatt stort. För att möta det behovet ska ett råd för arkitektur, form och design bildas, som också Gunilla Carlsson nämnde i sin inledning. I reservation 3 av Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern och reservation 4 av Folkpartiet tas behovet av hantverksutbildning upp. Jag kan dela motionärernas oro när det gäller alla med hantverksyrken som kommer att gå i pension inom en tioårsperiod. Utskottsmajoriteten anser däremot att regeringen i sin skrivelse redovisar ett antal utbildningar och åtgärder för att rädda hantverksyrken. Det är kvalificerad yrkesutbildning, KY, som är en eftergymnasial utbildning som vänder sig både till redan yrkesverksamma och till dem som har gått ut gymnasieskolan. Utbildningen är starkt arbetslivsanknuten. Regeringen föreslår också i budgetpropositionen för 2004 att en försöksverksamhet med en tvåårig eftergymnasial lärlingsutbildning för vuxna i vissa små hantverksyrken bör genomföras. Vid Kungliga Konsthögskolan finns också en påbyggnadsutbildning inom arkitektur och konst för yrkesverksamma inom olika områden. Staten stöder även utbildningar som bedöms vara ett komplement till gymnasial utbildning eller utbildningar som bygger på gymnasieutbildning. Reservation nr 5 av Vänsterpartiet tar upp enprocentsregeln för konstnärlig utsmyckning vid icke-statligt byggande. Jag instämmer verkligen i att det är viktigt att konstnärer får uppdrag och beställningar så att de kan försörja sig på utfört konstnärligt arbete. Enprocentsregeln är en så kallad riktlinje som mer eller mindre används ute i kommunerna. Den var betydligt vanligare tidigare än vad det är i dag, tyvärr. Den så kallade skönhetsparagrafen fördes in i plan- och bygglagen 1999. Hur den har tillämpats ute i kommunerna är ännu för tidigt att utvärdera. Men skönhetsparagrafen borde medföra att hänsyn tas även till den konstnärliga gestaltningen. Min förhoppning är att kommunerna förstår vikten av arkitektur, form och design samt konstnärlig gestaltning. Deltar konstnärerna i arbetet redan på planeringsstadiet blir den konstnärliga gestaltningen också en naturlig del av kostnaden. Ett gott exempel på det är Haninge kommun som dessutom avsätter 1 % av kommunens investeringsbudget till konstnärlig gestaltning. Det är betydligt mer än 1 % av byggkostnaderna. Herr talman! Med detta yrkar jag än en gång bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 154 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Tack, Eva, jag vet att du också känner för dessa frågor. Men nu är det tre år kvar till nästa val och tre år kvar tills vi kanske förhoppningsvis får bilda icke socialistisk regering. Man måste ha tålamod. Men hantverkarna har inget tålamod. Det är långt fram till 2006, inte minst när man talar om hantverksområdet. Jag behöver inte upprepa siffrorna, men som flera här har återkommit till fattas det åtminstone 100 000 hantverkare bara för att ersätta dem som går i pension. Jag vill vädja till dig att trycka på dina kolleger på de olika departementeten så att det händer någonting. Det står visserligen lite grann i skrivelsen om vad som är på gång, om kvalificerade yrkesutbildningar. Det är fortfarande någonting som bedrivs i väldigt liten skala. Det talas om en försöksverksamhet - möjligen, kanske - för vissa små hantverksyrken. Om jag läser rätt har man avsatt 3,8 miljoner. Det är ju ingenting, det är en nullitet. Vi vet alla hur det ser ut i kommunerna. Att erbjuda dessa utbildningar i gymnasieskolan är väldigt dyrbart. Kan kommunerna undvika detta så gör de det. Återigen vädjar jag till dig: Tryck på!
Eva Arvidsson (S)
Anf. 155 Eva Arvidsson (S)
Herr talman! Som jag uttryckte känner också jag en oro. Jag tror att intresset för hantverksyrken kommer att öka. Det är en liten del, men det är ändå ett första steg. Sedan får man bygga vidare på det. I DN förra veckan tog Thomas Östros upp att lärlingsutbildningen - den är ju väldigt blygsam inom gymnasieskolan - ska förstärkas. Det är också ett steg på vägen, och den utbildningen anknyter direkt till arbetsplatser. Det kan också handla om hantverksyrken. Sedan får kommunerna faktiskt ta på sig ett ansvar och driva på i frågan. Men jag lovar att jag ska göra mitt för att driva den vidare.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 156 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Det måste också finnas vettiga ersättningsvillkor. Hantverksorganisationerna inom näringslivet har utarbetat förslag på det här området. Studera dem gärna! Jag kan också förse dig med oändligt mycket material som inte är politiskt kontroversiellt, men som man kan göra väldigt mycket av.
Eva Arvidsson (S)
Anf. 157 Eva Arvidsson (S)
Herr talman! Jag kan bara säga att arbetet har startat och att det nu pågår.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 158 Gunilla Tjernberg (Kd)
Herr talman! Jag tänkte fortsätta på samma tema som Lena var inne på. Jag tar fasta på det som Eva Arvidsson sade i replikskiftet. Hon sade att hon tror att intresset för konsthantverksyrkena kommer att öka. Det tror jag också. Men jag blir ändå något bekymrad när jag läser Stockholms hantverksförenings rapport från så sent som 2002. Enligt den saknas det i dag utbildningsmöjligheter för ca 300 hantverksyrken. Om intresset ökar måste det gå hand i hand med möjligheterna att tillgodose behovet av utbildningsplatser. Jag tror att vi är överens om det, Eva Arvidsson, jag och övriga som har deltagit i den här debatten. Jag måste ändå ställa en fråga. I betänkandet sägs att en eftergymnasial lärlingsutbildning bör införas. För mig betyder inte ordet "bör" något särskilt. Det borde stå "skall". Vad säger Eva Arvidsson om det? Innebär detta "bör" ett "skall"?
Eva Arvidsson (S)
Anf. 159 Eva Arvidsson (S)
Herr talman! Jag hoppas att det innebär "skall". Regeringen har ju observerat problemet. Vi önskar att vi hade haft mer pengar att skjuta till. Nu är 3,8 miljoner inte mycket, men det är ett första steg. Vi har observerat att det är ett problem att så många kommer att gå i pension. Konsthantverkare är en sak och hantverksyrken är en annan sak. Det är säkert att det är exakt samma sak. Det finns ett behov inom båda områdena. Men jag uppfattade det så att det i de tidigare inläggen handlade framför allt om hantverksyrkena - alltså lärlingsutbildningarna - och inte direkt om konsthantverk som Gunilla Tjernberg började med att ta upp.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 160 Gunilla Tjernberg (Kd)
Herr talman! Vi ska nog kunna tala om både konsthantverk och hantverksyrken samtidigt. Det är två delar av samma mynt. De genererar varandra på olika sätt. Jag tror inte att vi ska utesluta det ena. Jag upplever att vi är överens om problembilden. Det finns alltså ett intresse, och vi är överens om att det finns ett stort behov av kunna utbilda sig. Den kunskap och kompetens som i dag finns ska kunna gå vidare till kommande generationer. Vi är också överens om att det är ett stort antal hantverkare som kommer att gå i pension inom en tioårsperiod. Men jag vill ändå ställa en fråga. Man måste försöka att ta ett steg i en riktning om man är överens om ett problem. Då är min trevare så här i sista replikomgången: Skulle vi kunna tänka oss att följa den här frågan och ta ett gemensamt tag i utskottet, om vi ser att det behöver göras någonting? Skulle vi kunna sätta oss ned och kanske se till att det blir någon form av utredning eller grupp där vi kan ta reda på vad som krävs för att vi ska kunna möta det behov som vi är helt överens om att det finns? Om detta med utbildningsplatser går för långsamt och om pengarna inte räcker till, kan vi i utskottet då ta ett initiativ? Skulle Eva Arvidsson kunna tänka sig detta?
Eva Arvidsson (S)
Anf. 161 Eva Arvidsson (S)
Herr talman! Det ska nu inrättas ett råd där väldigt många frågeställningar kommer att hamna. Detta är en central fråga, och det beskrivs också i skrivelsen som ett stort problem. Rådet måste ju komma med förslag till vilka åtgärder som ska vidtas och som sedan ska följas upp. Sedan får vi återkomma till om vi behöver göra ytterligare saker.
Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Anf. 162 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Herr talman! Det var en väldigt rolig skrivelse och ett väldigt roligt betänkande att läsa. Jag känner att jag verkligen är inne på min pappas och mammas domäner. Pappa var målarmästare, och det är åtskilliga gesällbrev som har utfärdats av hans hand när han var ordförande i Mjölby hantverksförening. Mamma är teckningslärare, och min dotterdotter Eva doktorerar inom hemslöjden på konstvetenskapliga institutionen i Lund. Nu tänker jag inte låna några kvalifikationer av dem för att gå upp i talarstolen och prata om det här betänkandet, utan det gör jag för att - som Gunilla Carlsson påpekade i sin redogörelse för ärendet i början av debatten - området är sektorsövergripande. Min sektor är bostadssektorn, och den berörs i väldigt stor utsträckning av det här betänkandet och av den här skrivelsen. Det finns många beröringspunkter mellan kulturutskottet och bostadsutskottet. Jag vill främst trycka på behovet av att man tar upp målet för arbetet för kulturmiljön och miljökvalitetsmål i god bebyggd miljö. Jag satt i Habitatkommittén. Vi bidrog med en hel del skrifter, till exempel En stad är mer än sina hus där underifrånperspektivet och den lokala anknytningen verkligen kommer fram. Vi bidrog också i Agenda 21-arbetet. Båda de här agendorna trycker på människors vardagsmiljö, den lokala förankringen i det lokala arbetet och i demokratin och att man utgår från kvinnors deltagande och barnens perspektiv. Med den här skrivelsen vill jag särskilt framhålla en handbok som har framställts för beställare och byggherrar om hur bra hus blir till och förvaltas och hur viktiga de här frågorna är för alla, inte bara för yrkesutövarna utan också för dem som ska ta del av miljön. Jag tycker inte att vi uppmärksammar detta i tillräckligt stor utsträckning när vi tillåter stormarknader och externa köpcentrum. Det strider mot miljökvalitetsmålen som riksdagen har fastställt. År 2010 nämner man som ett väldigt viktigt år. Det är året då minst 25 % av den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen ska vara skyddad. Det är också året då ett etappmål för tillgänglighet för funktionshindrade ska vara uppnått. Det är också frågor som vi sysslar mycket med i bostadsutskottet och i socialutskottet, som jag också har suttit i rätt mycket. Jag är väldigt tacksam för den här skrivelsen och ser fram emot det nya rådet för arkitektur, form och design. Jag måste avlägga en liten förklaring till hur vi ska bete oss i kammaren så småningom. Eftersom vi inte deltar i kulturutskottets ordinarie sammanträden - tyvärr, tyvärr - vill jag yrka bifall till reservationen om enprocentsregeln för konstnärlig utsmyckning vid icke-statligt byggande, som jag tycker att Rossana Dinamarca redogjorde bra för tidigare. Jag ansluter mig till den reservationen. Men vad jag har förstått blir det ingen votering förrän i morgon.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2003-11-13
Förslagspunkter: 6, Acklamationer: 3, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Begäran om förslag från regeringen inom området form och design

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr370 yrkande 11.
  2. Vikten av form och design

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr236 yrkande 13, 2003/04:Kr209 yrkande 15 och 2003/04:Kr230 yrkande 1.
    • Reservation 1 (m)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1260018
    m04708
    fp41007
    kd29103
    v24006
    c17005
    mp16001
    Totalt25348048
    Ledamöternas röster
  3. Mötesplatser för form och design

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr217, 2002/03:Kr236 yrkande 14, 2002/03:Ub335 yrkande 3, 2003/04:Kr209 yrkande 16, 2003/04:Kr215 och 2003/04:Kr230 yrkande 4.
    • Reservation 2 (m)
  4. Hantverksutbildning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr12, 2002/03:Kr218 och 2003/04:Kr231 yrkande 1.
    • Reservation 3 (m, c, kd)
    • Reservation 4 (fp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (m, c, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1260018
    m04708
    fp00417
    kd03003
    v23016
    c01705
    mp00161
    Totalt149945848
    Ledamöternas röster
  5. Enprocentsregel för konstnärlig utsmyckning vid icke-statligt byggande

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr296 yrkande 4.
    • Reservation 5 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1260018
    m47008
    fp41007
    kd30003
    v02406
    c17005
    mp01421
    Totalt26138248
    Ledamöternas röster
  6. De statliga insatserna och den fortsatta inriktningen på arbetet inom området arkitektur, form och design

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2002/03:129 till handlingarna.