Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp

Betänkande 2010/11:FiU18

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
2 december 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp(pdf, 399 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2010/11:18 Ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp

Beslut

Höjd insättningsgaranti (FiU18)

Den svenska insättningsgarantin höjs till motsvarande 100 000 euro. Insättningsgaranti är ett av staten garanterat skydd för kundernas insättningar i bland annat banker i händelse av att banken skulle gå i konkurs. Insättningsgarantin täcker idag ersättningar upp till 500 000 kronor eller det belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro om det är högre. Nu höjs ersättningen till motsvarande 100 000 euro från den 31 december 2010 i syfte att ge spararna ökat skydd. De nya reglerna är en följd av ändringar i EU:s direktiv om insättningsgaranti. Riksdagen sa ja till regeringens förslag men ger samtidigt regeringen i uppdrag att i förhandlingarna med EU sträva efter att det genomförs ändringar i direktivet. Ändringarna ska göra det lättare för länder utanför euroområdet att införa ersättningsbeloppet i sina egna valutor. Därefter ska regeringen se till att beloppet anges i kronor.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Delvis bifall till motionen.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 1
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2010-11-16
Justering: 2010-11-23
Trycklov: 2010-11-24
Trycklov till Gotab och webb: 2010-11-25
Trycklov: 2010-11-25
Reservationer: 1
Betänkande 2010/11:FiU18

Alla beredningar i utskottet

2010-11-16

Höjd insättningsgaranti (FiU18)

Den svenska insättningsgarantin höjs till motsvarande 100 000 euro. Insättningsgaranti är ett av staten garanterat skydd för kundernas insättningar i bland annat banker i händelse av att banken skulle gå i konkurs. Insättningsgarantin täcker idag ersättningar upp till 500 000 kronor eller det belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro om det är högre. Nu höjs ersättningen till motsvarande 100 000 euro från den 31 december 2010 i syfte att ge spararna ökat skydd. De nya reglerna är en följd av ändringar i EU:s direktiv om insättningsgaranti.

Finansutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag men ger samtidigt regeringen i uppdrag att i förhandlingarna med EU sträva efter att det genomförs ändringar i direktivet. Ändringarna ska göra det lättare för länder utanför euroområdet att införa ersättningsbeloppet i sina egna valutor. Därefter ska regeringen se till att beloppet anges i kronor.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-12-02
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:FiU18, Ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp

Debatt om förslag 2010/11:FiU18

Webb-tv: Ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ulla Andersson (V)
Anf. 1 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Vi ska debattera insättningsgarantin, och det finns inte någon politisk skiljaktighet i Sveriges riksdag om vi ska en insättningsgaranti eller inte. Det som denna debatt egentligen borde handla om är hur långt skattebetalarnas ansvar ska sträcka sig och hur en insättningsgaranti faktiskt påverkar bankernas risktagande. Vi har redan en insättningsgaranti i Sverige och i EU-länderna. Tidigare var den på 50 000 euro. Det var en nivå som Vänsterpartiet gick med på, även om vi var kritiska eftersom vi tycker att den höjningen kunde ifrågasättas och att redan den tidigare nivån omfattade de allra flesta småsparare. Nu föreslås en höjning till 100 000 euro. Vi menar att skattebetalarnas ansvar inte ska sträcka sig så långt. Vi gick emot detta förslag i EU-nämnden när det var uppe för överläggningar eftersom vi menar att en insättningsgaranti i sig leder till en ökad moral hazard, som man brukar säga, det vill säga att bankerna och finanssektorn är medvetna om att det är andra som går in och garanterar deras förluster. Det ökar i sig riskbenägenheten, vilket också en svensk statlig utredning har konstaterat. I vår fond i Sverige för insättningsgarantin finns det i dag ungefär 23 miljarder kronor avsatta. Det täcker inte på långa vägar de insättningar som faktiskt finns som är på totalt 948 miljarder. Det betyder att ungefär 2,4 procent av insättarnas pengar är garanterade genom fonden. Resten kommer troligtvis skattebetalarna att få stå för om det skulle hända något så allvarligt som att banksektorn skulle gå omkull. Det är detta som är den djupa problematiken. Nu vidgar vi denna insättningsgaranti i än större utsträckning och till än större belopp, och vi vet redan i dag att avgifterna inte täcker de avsättningar som borde göras. Herr talman! Jag yrkar bifall till vår motivreservation eftersom vi menar att detta går för långt. Så här långt ska inte skattebetalarnas ansvar sträcka sig. Vi ska inte ta över det ansvaret från banksektorn på detta sätt.
Bo Bernhardsson (S)
Anf. 2 Bo Bernhardsson (S)
Herr talman! För någon vecka sedan diskuterade vi här i kammaren EU:s grönbok om försäkringsgarantisystem. Där väcks tanken på att införa ett konsumentskydd inom försäkringssektorn motsvarande det som i dag finns inom banksektorn. I dag diskuterar vi insättarskyddet. Allt detta sker i efterdyningarna av återkommande bank- och finanskriser, samtidigt som dramatiken tätnar när det gäller den pågående europeiska krisen. Den har framför allt sin upprinnelse i en spekulationsekonomi som måste stävjas. Effekterna drabbar nu sysselsättningen och välfärden, arbetare och tjänstemän, pensionärer och ungdomar, ungdomar som ännu inte har fått fotfäste på arbetsmarknaden eller som nu tappar fotfästet när krisen hanteras. Även om vi senare kommer in mer på detaljer vill jag nu säga följande. Att få ordning på finansmarknaderna och ekonomin tror jag kommer att kräva radikala grepp som vi ännu inte har sett. Det är ingen djärv gissning att frågor som rör detta område eller liknande områden kommer att återkomma i kammaren under lång tid framöver. Det handlar nämligen om hur medborgarna i sin egenskap av konsumenter och skattebetalare, men framför allt i egenskap av medborgare, ska kunna skyddas från nya bubblor och kriser. I dag diskuterar vi inte det stora greppet. Vi behandlar bara insättargarantin och ett EU-direktiv om att insättningsgarantins ersättningsbelopp ska fastställas till 100 000 euro. Det är den frågan vi har på bordet. Vi socialdemokrater har motionerat med anledning av den proposition som regeringen har lagt fram. Vi vill, precis som ett par tunga remissinstanser, att täckningsbeloppet ska fastställas i kronor i stället för i euro. Skälet till det är egentligen ganska självklart, nämligen att vi har svenska kronor som vår valuta. Det handlar också inte minst om tydlighet gentemot konsumenterna och om att prioritera konsumentskyddet. Det är utgångspunkterna för vår motion. Det hade kanske varit möjligt, men inte helt okomplicerat, att redan nu fastställa beloppet i kronor för att sedan justera det vid återkommande fastställda tidpunkter. Men vi har kunnat enas i utskottet om en gemensam linje som innebär att vi nu säger ja till regeringens lagförslag som innebär att ersättningsbeloppet fastställs i euro. Vi ger också regeringen i uppdrag att se till att driva linjen att icke euroländer, när direktivet omarbetas, vilket redan är bestämt, ges möjligheter att fastställa täckningsbeloppet i sin egen valuta. När direktivet väl är framförhandlat ska vi sikta på att göra precis det, alltså fastställa täckningsbeloppet i svenska kronor. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Jörgen Andersson (M)
Anf. 3 Jörgen Andersson (M)
Herr talman! Låt mig börja med att säga att detta förslag om den nya insättningsgarantin innebär en markant förstärkning av konsumentskyddet gentemot kreditinstituten. Jag vill också säga att vi i princip är överens i utskottet. Jag håller med om mycket i den beskrivning som görs om de spår som finanskrisen satt inom den finansiella sektorn. Den globala finanskris som vi har genomlidit och för all del på många håll fortsatt genomlider har med mer än önskvärd tydlighet gjort klart vikten av en större stabilitet på finansmarknaderna. Hela vår gemensamma ekonomi är beroende av en fungerande finansmarknad, och där spelar bankerna en avgörande roll för att ekonomin ska fungera. Vi ser därför hur en alltmer omfattande reglering av de finansiella systemen växer fram för att få en bättre tillsyn och för att försöka undvika obalanser, vilket i bästa fall också kan leda till att vi kan undvika framtida kriser. Krishanteringsmekanismer ska införas för att hantera eventuella kriser, för att skapa förtroende och för att öka stabiliteten. Lika viktigt är att det finns ett förtroende i konsumentledet - spararna, eller bankkunderna om ni så vill, känner en trygghet med systemet - och att det finns ett skydd som täcker upp om olyckan är framme och något kreditinstitut kommer på obestånd och går omkull. Med "konsumenter" menas i sammanhanget förutom fysiska personer också juridiska personer, med vissa få undantag. Det är naturligtvis så att vi om spararna inte känner ett förtroende och en trygghet med systemet riskerar en uttagsanstormning i orostider, något som ytterligare kan komma att förvärra eventuell finansiell instabilitet. Därför är det en viktig poäng i att ha en bred insättningsgaranti. Det är viktigt att insättningsgarantin utformas så att det stora flertalet omfattas av den - detta för att garantin ska få avsedd effekt. Samtidigt är det naturligtvis viktigt att täckningsbeloppets storlek inte får nivåer som motverkar ansvarstagande. Förslaget har sin grund i ett beslut från Europeiska unionens råd hösten 2008, i finanskrisens kölvatten, som lett fram till direktivet 2009:14/EG. Det är detta vi nu har att förhålla oss till. Direktivet innebär att insättningsgarantin höjs från nuvarande nivå till att omfatta 100 000 euro. I praktiken innebär det att mer än 90 procent av konsumenterna täcks av garantin. Det ger förutsättningar för att garantin fyller sitt syfte. På så sätt kan misstro mot systemet minimeras och förutsättningar ges för att ekonomin i övrigt ska kunna fortsätta att fungera. Direktivet kommer att innebära en större harmonisering inom EU och omfattar förutom EU-medlemsstaterna även Norge, Island och Liechtenstein. Avsikten med direktivet är också att stärka den europeiska insättningsgarantin för att sektorn ska bära sina egna risker och kostnader i syfte att undvika att riskera skattebetalarnas pengar. Därför, herr talman, och med detta som grund i syfte att motverka obalanser, att stärka stabiliteten på finansmarknaden och framför allt för ett starkare konsumentskydd yrkar jag bifall till finansutskottets förslag i betänkandet.
Ulla Andersson (V)
Anf. 4 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Ja, visst är insättningsgarantin ett skydd och en trygghet för konsumenter och bankkunder. Det känns ändå som en form av chimär när man ser sig omkring och ser hur det är även i vårt land med tanke på finanskrisen och dess effekter - allt större inkomstskillnader bland människor samt en stor social otrygghet och en växande arbetslöshet. Vi ser hur land efter land går på knäna. Men det är också glädjande att även Moderaterna nu anser att det behövs en omfattande reglering av finansmarknaden. Kanske är det till och med så att ni nu kan erkänna att den så kallade Chicagoskolan eller den nyliberala politik som nu varit rådande i ungefär 20 år och som är orsaken till krisen nu för gott kan begravas. Moderaterna i denna kammare har faktiskt velat gå längre när det gällt varje avreglering av finansmarknaden som föreslagits i denna kammare. Det är den historia som ni moderater har med er. Det skulle vara lite intressant att få en kommentar till det av Jörgen Andersson. Ni har ju drivit linjen och ansett att marknaden ska klara sig själv och att den ska få ett ansvar som den faktiskt inte vare sig kan eller bör ta. Det är därför vi i dag har en finanskris. Jörgen Andersson säger också att det är viktigt att insättningsgarantin inte kommer på nivåer som motverkar ansvarstagande från banksektorn. Vilka nivåer handlar det då om? Hur långt ska vi gå? Hur långt ska skattebetalarnas ansvar sträcka sig i det som borde vara banksektorns eget ansvar?
Jörgen Andersson (M)
Anf. 5 Jörgen Andersson (M)
Herr talman! Jag kan förstå Ulla Anderssons oro kring att beloppet kanske blir för stort och att täckning inte finns i insättningsgarantin. Men låt mig peka på tre saker som kanske kan lugna Ulla Andersson en aning. För det första finns det i bankernas avgifter en konstruktion som gör att risktagande motverkas. Den som har en större risk får betala en högre avgift till systemet. För det andra får vi också, om vi harmoniserar insättningsgarantin i Europa, lägre trösklar för en ökad konkurrens i Sverige. Det gör att vi får fler banker och att riskerna därmed sprids på fler banker. Dessutom måste man gentemot kunderna visa ansvar. För det tredje handlar det om den bankstödslag som finns här i Sverige. Vi har tillämpat ett system med att ta över banker som inte klarar av sina åtaganden. Därigenom kommer insättningsgarantin aldrig att falla ut. I stället är det aktieägarna som får ta den stora smällen. På det sättet tror jag att intäktsgarantin kommer att fylla sitt syfte. Med den här nivån täcker vi, som jag tidigare sagt, drygt 90 procent, vilket jag tror är en bra nivå.
Ulla Andersson (V)
Anf. 6 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Jag kan konstatera att Jörgen Andersson valde att inte kommentera Moderaternas syn på avregleringar och inte heller sin historia av att vilja låta marknaden ta det ansvar den faktiskt också fick. Men Moderaterna ville gå ännu längre. Vi ser nu effekterna av det systemet och av den ideologi som under lång tid drivit den moderata politiken. Jörgen Andersson återkommer kanske till det. Det är intressant att höra att Jörgen Andersson anser att just 90 procent av insättarnas pengar är en rimlig nivå när det gäller skattebetalarnas ansvar. Det finns en fond i dag till vilken avgifter avsätts från banksektorn. Men vi kan konstatera att det motsvarar 2,4 procent av insättarnas pengar. Med den här förändringen lär det beloppet bli ännu lägre. Därmed har vi byggt in en form av stort risktagande för skattebetalarna. Jag menar att frågan blir lite väl enkelt hanterad. Dessutom menar jag att den statliga utredning som tog upp det här med risken för moral hazard vid sådana här garantisystems införande är rätt stor. Jag menar alltså att alla system vi nu i finanskrisens kölvatten bygger upp runt omkring kanske i sin tur bidrar till ett ännu större risktagande, för nu vet banker och finanssektorn att staterna går in. I land efter land efter land är det skattebetalarna som får stå där med kostnaderna - direkt i pengar räknat men också i form av försämrade levnadsförhållanden. Den signalen kommer att ha stor betydelse för framtiden, för hur detta framöver kommer att hanteras, och det är jag otroligt rädd för.
Jörgen Andersson (M)
Anf. 7 Jörgen Andersson (M)
Herr talman! Det blir lite märkligt när jag i min första replik svarar på det Ulla Andersson säger i sin andra replik, för det jag där tog upp är i princip svaret också på det senare. Låt mig försöka ytterligare lugna Ulla Andersson genom att lyfta fram perspektivet att se hela paketet med de regelsystemsförändringar som sker och det tillsynsarbete som man håller på att utforma. Det måste ses som en helhet. Intäktsgarantin är en del av det. Vi har inte några siffror på hur mycket som skulle kunna komma att krävas eftersom vi inte har så många exempel på vad som skulle kunna ske i banksektorn vid en eventuell konkurs. Återigen: Bankstödslagen är utformad så att staten när det gäller en systemviktig bank kan gå in och ta över den banken för att inte riskera hela systemet. Därmed minimeras den risk Ulla Andersson tar upp, nämligen att pengarna i denna fond inte skulle räcka. Hela systemet är uppbyggt på så sätt att skattebetalarna inte ska drabbas utan att de som tar riskerna också ska bära sina egna kostnader. Det är hela poängen.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-12-02
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
    2. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
    3. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
    4. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
    5. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:23.
    • Reservation 1 (V)
    Omröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S970015
    M98009
    MP22003
    FP23001
    C15008
    SD17003
    KD17002
    V01801
    Totalt28918042
    Ledamöternas röster
  2. Täckningsbeloppets utformning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regeringen i förhandlingarna inom ramen för EU-samarbetet ska sträva efter att ändringar av insättningsgarantidirektivet kommer till stånd i syfte att underlätta genomförandet av direktivet i medlemsstaterna utanför euroområdet i egen valuta och att regeringen vid genomförandet av det ändrade insättningsgarantidirektivet ska sträva efter att täckningsbeloppet formuleras i kronor.
    Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2010/11:Fi1.