Information om ordförandeskapets bilaterala konsultationer med Sverige

2006/07:KUU1

Information om ordförandeskapets bilaterala konsultationer med Sverige

Torsdagen den 10 maj 2007 kl. 08.00 med statssekreterare Nicola Clase

Ordförande Göran Lennmarker (m): KUU:s sammanträde är öppnat. Punkt 1, Ordförandeskapets bilaterala konsultationer med Sverige, ska statssekreterare Nicola Clase samt Torbjörn Haak och Katarina Areskoug, departementsråd på Statsrådsberedningen, berätta om.

Jag lämnar ordet till statssekreteraren. Varsågod!

Statssekreterare Nicola Clase: Herr ordförande! Den 3 maj hade jag ett samtal med förbundskansler Merkels medarbetare om det konstitutionella fördraget. Jag åtföljdes av Torbjörn Haak. Det var i slutskedet av den serie samtal som ordförandeskapet hade fört med samtliga medlemsstater i EU-kretsen samt med Europaparlamentet och kommissionen. Vid mötet gick vi igenom ordförandeskapets frågeformulär, som ni tagit del av, och vi redogjorde för den hållning som vi hade samrått om i utskottet den 27 april. Våra synpunkter antecknades noggrant, men några egentliga förhandlingar var det inte fråga om. Snarare försökte ordförandeskapet skaffa sig en tydlig bild av den svenska hållningen.

Om jag så ger några allmänna intryck av ordförandeskapets arbete vill jag först och främst säga att den bild av ordförandeskapets avsikter som vi redogjort för i utskottet bekräftades. Det är alltså tydligt att ordförandeskapet har högt ställda ambitioner inför Europeiska rådets möte i juni. Man vill nå så långt som möjligt i sin strävan att beskriva hur ett nytt fördrag ska se ut.

Ordförandeskapet vill i slutsatserna från toppmötet formulera de frågor som regeringskonferensen ska behandla, men – och det är viktigt –  som en del av mandatet för regeringskonferensen fastlägga hur svaren bör se ut. Målsättningen är alltså att formulera och beskriva lösningar för alla frågor av politisk natur. Mandatet för regeringskonferensen blir att genomföra de principiella överenskommelser som medlemsstaterna kan enas om i juni. Detta är, som sagt, ordförandeskapets högt ställda ambition. Om det är möjligt att nå så långt är i dagsläget svårt att bedöma.

Vad gäller fördragsreformens struktur bekräftade ordförandeskapet sin avsikt att söka stöd för ändringar i de nuvarande EU- och EG-fördragen. Ändringarna skulle bestå i de överenskommelser som träffades i det konstitutionella fördraget, men med de förändringar och strykningar som framgår av ordförandeskapets frågeunderlag.

Det handlar som bekant bland annat om att tona ned de symboliska inslagen i det konstitutionella fördraget. I princip skulle det innebära att det nuvarande EU-fördraget består som ett övergripande dokument som beskriver EU:s uppdrag, funktion och uppbyggnad. Efter anpassningar skulle EU-fördraget motsvara del 1 i det konstitutionella fördraget.

Bestämmelser om EU:s politikområden skulle samlas i EG-fördraget, och bestämmelserna skulle till sitt innehåll utan förändringar motsvara överenskommelserna i del 3 i det konstitutionella fördraget. EG-fördraget skulle däremot byta namn, exempelvis till fördraget om EU:s funktion. Härigenom vill ordförandeskapet komma ifrån den nuvarande pelarindelningen, precis som var avsikten i det konstitutionella fördraget, och unionen får en enhetlig juridisk personlighet.

Här var intrycket att ordförandeskapet uppfattar sig ha stöd för sitt upplägg från en bred majoritet av medlemsstaterna. Det står däremot klart, också genom andra kontakter som vi haft, att det finns tveksamhet för detta upplägg i två länder, – – –. I dessa länder är inriktningen för närvarande ett önskemål om att nuvarande pelarindelning behålls.

För den närmaste tidens kontakter är det sannolikt att frågan om fördragets struktur kommer att stå i centrum. Ordförandeskapet vill etablera förståelse för en grund att bygga fördraget på, och det kommer sannolikt att bli en mycket central fråga vid mötet den 15 maj. Också i detta syfte manar man till stor försiktighet med att öppna enskilda frågor, som ju fick sin lösning i det konstitutionella fördraget, för ny diskussion.

Ordförandeskapet betonar starkt att det konstitutionella fördragets överenskommelser i de institutionella delarna inte bör öppnas. Inte heller bör en diskussion tas upp om övergång till majoritetsomröstning – – – och medbeslutande för Europaparlamentet. Även här bör uppgörelserna i det konstitutionella fördraget respekteras och upprätthållas utan ändringar. Detta ligger väl i linje med den som vi från svensk sida företräder.

Vi var tydliga med att ordförandeskapet uppmanar till stor försiktighet med tillägg, så kallade add-ons, det vill säga ansatser att lyfta fram vissa delmoment i fördragspaketet och framhäva dem på helhetens bekostnad. Det handlar ju inte om att tillföra unionen nya befogenheter, utan snarare om hur de beskrivs och vilken placering de får i fördragets helhet. Det kan alltid vara lockande att i politiskt syfte göra detta, men det kan också leda till att den bild av balans och helhet som nåddes i det konstitutionella fördraget ändras. Det vore olyckligt.

Däremot sade vi att klimatfrågan bör framhävas, vilket alla medlemsstater verka tycka är en god idé.

När det gällde frågan om migration sade vi att den frågan måste få en allsidig belysning på sätt som sker i det konstitutionella fördraget, det vill säga skrivningar om illegal invandring, som antytts skulle kunna vara aktuella, sade vi att vi var motståndare till.

Vi varnade också för att öppna för en debatt om unionens utvidgning i anslutning till fördragsförhandlingen. Den debatten fördes förra året, och vi behöver inte en ny debatt i frågan.

Dessa budskap tog ordförandeskapet till sig.

Ordförandeskapet tog bara upp två frågor utanför det frågeformulär som låg till grund för mötet. Den första handlade om att i fördraget förutse att befogenheter kan återföras från unionen till medlemsstaterna. Det är redan i dag fullt möjligt, men det står inte uttalat i fördragen. Den andra frågan handlade om en översynsklausul. Tanken är att de behov av policyreform som en del medlemsstater kanske har skulle kunna tas upp till diskussion i ett senare skede. Båda dessa frågor är noterade.

Preliminärt gör vi bedömningen att en återföring av befogenheter är en bekräftelse av vad som redan i dag är fullt möjligt. Vad gäller en framtida översynsklausul bör vi vara försiktiga så att den möjligheten, om den aktualiseras, inte urholkar innehållet i den fördragsreform som vi nu diskuterar.

Låt mig avsluta med några ord om vad som händer under de närmaste veckorna. Ett möte med medlemsstaternas kontaktpersoner kommer att hållas i Berlin den 15 maj. Vi räknar med att ordförandeskapet då redogör för sina huvudintryck av samtalen och söker stöd för den fördragsstruktur som man tänker sig. Vi har ingen anledning att tro att diskussionen går utanför den ram som nu är känd. Vi har också talat med ett antal andra medlemsstater om detta för att försäkra oss om att det är den bild som även de har. Vid mötet kommer Sverige att representeras av kabinettssekreterare Frank Belfrage och Torbjörn Haak.

Under senare delen av maj kommer kontakter att följa på stats- och regeringschefsnivå. Där har vi ännu inga datum. Det är heller inte klart vilket upplägg som kommer att tillämpas, om det blir i form av bilaterala konsultationer eller kanske i form av en större grupp länder. Det vet vi inte.

Vi har intrycket att de länder som uppfattas ha en hel del synpunkter som kan vara svåra att förena med övriga länders synpunkter nog kommer att få möjlighet till bilaterala konsultationer efter den 15 maj och till slutet av månaden. Det är ingenting som sagts till oss direkt av ordförandeskapet, men det är det intrycket vi har för att de ska försöka komma vidare.

Ordföranden: Vi kan väl göra så att vi på sedvanligt sätt samlar ihop lite frågor.

Kerstin Lundgren (c): Tack för informationen. Jag har först en fråga med anledning av mötena. Sedan har jag också en annan fråga.

Jag noterade att det på lördag är möte i Portugal, åtminstone enligt vad jag kunde läsa i Financial Times i veckan, och att det mötet skulle beröra en diskussion om EU:s nya struktur. Vad är det för möte, och finns den med där? Eller vad händer?

Jag har även en fråga med anledning av de justeringar och det resonemang som uppenbarligen finns kring pelarstruktur med mera. Finns det några länder som agerar för att begränsa möjligheterna att samla EU som en juridisk person, och hur starkt agerar de i så fall?

Ordföranden: Jag vill ta upp två saker. Den ena är en kontrollfråga. Protokollen om subsidiaritet och de nationella parlamentens roll har inte nämnts över huvud taget. Vi utgår från att de därmed finns med ograverade. Jag hoppas att den uppfattningen är självklar, men jag vill ändå ställa den kontrollfrågan.

Det andra gäller frågan om att återföra befogenheter. Det finns en hel rad befogenheter som EU inte utnyttjat och som därmed i praktiken inte är återförda och heller aldrig tagna till EU. Den möjligheten finns ju inbyggd i det hela. Den befogenhet som EU inte utnyttjar är därmed en nationell befogenhet. Det står uttryckligen så vad gäller de delade befogenheterna. Jag förstår inte vad vitsen är med att föra in en särskild klausul om något som tillämpats och tillämpas regelbundet.

Urban Ahlin (s): Jag har bara en kort fråga. Jag läste en artikel i Sydsvenska Dagbladet den 2 maj, det vill säga dagen innan Nicola Clase hade sitt samtal med tyskarna. Där säger regeringens EU-minister Cecilia Malmström att det tyska ordförandeskapet efter långa diskussioner med alla medlemsländer lagt fram ett kompromissförslag. Vet inte EU-ministern vad hon säger, eller är det så att vi sitter här helt i onödan?

Ingvar Svensson (kd): Jag undrar om det finns någon indikation på hur man ser på del 2, rättighetsstadgan.

Pernilla Zethraeus (v): Jag skulle vilja fråga om återföringen av befogenheter till medlemsländer. Vilka befogenheter är det närmare bestämt som diskuteras, och vilka länder är det som driver detta?

Björn Hamilton (m): Ett av frågetecknen kring detta har varit Frankrike och det franska valet. Nu är valet genomfört. Har regeringen någon uppfattning om hur det kommer att påverka eventuella förhandlingar om fördraget?

Statssekreterare Nicola Clase: Jag börjar med Kerstin Lundgrens fråga om mötet i Sintra i Portugal på lördag. Ursprungligen hade kommissionens ordförande Barroso tänkt bjuda in ett större antal företrädare för de olika medlemsstaterna; bland annat fick Sverige en inbjudan att delta. Men det blev väl inte riktigt bra med ett sådant upplägg eftersom många länder kände att om det ska vara ett stort möte blir det konstigt om halva EU-kretsen reser dit. Det gjorde att han fick backa från det upplägget. I stället har han valt att träffa ordförandeskapet och de ordförandeskap som kommer näst i tur, det vill säga Portugal och Slovenien, det teamordförandeskap som nu gäller. Om jag inte är felinformerad kommer även Europaparlamentet att vara representerat. Så ser det alltså ut.

Pelarstrukturen är just en fråga som ingår i diskussionerna när man nu ska gå över till ett ändringsfördrag. Som jag nämnde är det alltså  – – –  som har problem med det upplägg som finns från ordförandeskapets sida. Övriga länder verkar inte ha några problem med detta.

När det gäller frågan om subsidiaritet och nationella parlament har vi förstått att subsidiaritetsprincipen tagits upp från holländsk sida. Vi ställde en hel del frågor om detta, vad det egentligen betydde, eftersom vi själva tyckte att det var rätt svårt att – – – .

Beträffande frågan om befogenheter får man lite grann känslan att det mer handlar om kosmetika, om ett tillmötesgående. Det är oklart vilket land som driver detta.

Vad gäller Urban Ahlins fråga om långa diskussioner får man väl se de diskussioner som pågått under de senaste två veckorna som de långa diskussioner som föredragits. Det är detta möte som bestått av samtal med ordförandeskapet. Sedan ägde också ett möte rum i början av året där Berlindeklarationen stod i fokus.

När det gäller kompromissförslag kommer det frågeformulär som nu finns att kunna utgöra underlag för ett sådant förslag, men det finns inte något färdigt kompromissförslag utöver frågeformuläret i dag.

Ingvar Svensson ställde en fråga om rättighetsstadgan och vilka som drev detta. En majoritet av länderna vill att den ska vara juridiskt bindande, men det finns ett brett stöd för att flytta ut den och göra en korsreferens. Så stod det i frågeformuläret.

Skulle Björn Hamilton vilja upprepa sin fråga?

Björn Hamilton (m): Min fråga var hur det franska valet påverkar detta. Det har ju varit ett av frågetecknen tidigare.

Nicola Clase: Känslan är att den nye presidenten vill ha ett fördrag som  inte påkallar en folkomröstning. Detta gör att han inte verkar intresserad av så kallade add-ons. Många har spekulerat kring om man från fransk sida skulle vilja gå vidare kring just skrivningar om sociala frågor – – – . Ett möte kommer nu att äga rum mellan Sarkozy och Merkel, och då tror jag att det kommer att utkristallisera sig lite mer vad som händer.

Pernilla Zethraeus hade en fråga om vilka befogenheter som skulle kunna återföras. Den diskussionen fördes inte. Det var väldigt övergripande.

Urban Ahlin (s): Jag är glad över statssekreterarens svar eftersom det innebär att Cecilia Malmström hade fel i sin artikel där det står: Det tyska ordförandeskapet har efter långa diskussioner med alla medlemsländer lagt fram ett kompromissförslag. Det stämmer alltså inte, och vi kan alltså fortsätta diskussionerna i vårt forum vilket är bra.

Det andra jag undrar över är utvidgningen. Sverige är ju tillsammans med ett antal andra länder ganska positivt till en fortsatt utvidgning. Vi hade förra gången en diskussion om Köpenhamnskriterierna. Jag är lite nyfiken på resultatet av diskussionerna med Tyskland kring detta.

Morgan Johansson (s): Jag har tre frågor. Den första rör plattläggningsparagrafen som vi talade om förra gången, det vill säga det som rör EG-rättens överhöghet. Vad jag förstod låg det i Tysklands förslag att man skulle kunna tänka sig att stryka den. Jag antar att de åsikterna också fördes fram vid sammanträdet. Min fråga är alltså: Kan vi räkna med att paragrafen i fråga är borta?

Min andra fråga rör pelarstrukturen. Även om – – – motsätter sig den förändring som ligger i det vilande förslaget vill väl Sverige alltjämt hålla fast vid den? Jag vill fråga Nicola Clase hur pass stark den positionen är enligt regeringens uppfattning. Det vill säga: Anser vi att det skulle vara stora nackdelar med att behålla den nuvarande strukturen? Hur ser i så fall dessa nackdelar ut? Jag skulle vilja att du resonerar lite kring det.

Det tredje är klimatfrågan som ska lyftas in. Innebär detta några substansförändringar eller någon form av överföring av befogenheter till EU, eller är även detta bara ett slags allmän deklaration?

Kerstin Lundgren (c): Min fråga knyter an till det Morgan var inne på. Jag uppfattade också alldeles klart att – – – ville behålla pelarstrukturen. Men vad står detta för egentligen? Vad är den hårda kärnan? Är det att man vill motsätta sig någon form av annan ordning när det gäller de andra delområdena? Finns det en politisk sakmotsättning i någonting? Vill man inte utveckla en samlad juridisk person, eller vad är de hårda motiven bakom den modellen?

Att det inte finns någon diskussion om omröstningsfrågorna, röstetal och sådant, annat än det här med majoritetsomröstning som – – – inte var intresserade av att vidga –  innebär det att – – – nu är helt eniga?

Jag tänker också på klimatfrågan. Funderar man på att göra en särskild lyftning av det protokoll som aldrig kom med, eller vad finns det för tankar?

Max Andersson (mp): Jag undrar hur det går med förslaget om att stärka de nationella parlamentens roll. Vad jag förstår finns det några medlemsstater som driver ett sådant förslag.

Jag undrar också om rättighetsstadgan. Jag såg att Alain Lamassoure, som är allmänt tippad att bli fransk Europaminister, nyligen gjorde ett uttalande om meningen med att referera till rättighetsstadgan med en paragraf i stället för att ha med den. Meningen skulle vara att man i Tyskland och Frankrike ska kunna säga att den är juridiskt bindande medan man i Storbritannien säger att den inte är det. Det låter lite som dubbla standarder i mina öron. Det skulle vara intressant med en kommentar kring det.

Ordföranden: Det är viktigt att subsidiaritetsprotokollet och protokollet om de nationella parlamenten finns med. Även om ingen har sagt något har ju föreställningen varit att det ska finnas med. Det gäller att bevaka att det nu kommer med. Det vore bra att tydliggöra detta vid de fortsatta kontakterna så att vi har en tydlig bild. Annars måste det rimligtvis bli en svensk position att kräva att det ska vara kvar.

Det andra är frågan om krishanteringen. Jag tog upp det förra gången, och jag har förstått att frågan täcks och inte behöver tas upp i fördragsförändringen. Det finns möjlighet att ha effektivare krishanteringar – jag tänker alltså på tsunamin och erfarenheterna därifrån – redan med de befintliga skrivningarna. Det vore bara bra att få det bekräftat i detta sammansatta utskott.

Den tredje punkten gäller det här med att avföra kompetenser. Det finns som sagt en hel del kompetens, till exempel turism, där EU enligt 50-talsfördraget skulle kunna ha stora befogenheter, men dessa har i praktiken aldrig utnyttjats. Om man börjar föra in mekanismer för att avföra detta, är inte risken då att det blir svårare att avföra? Nu låter man ju bli att fylla ut det man skulle kunna göra, och det har blivit helt omodernt och obsolet. Men risken med att införa en särskilt paragraf för detta är väl att någon plötsligt motsätter sig det? Jag antar att det kommer att kräva en hel del, kanske till och med enhällighet eller kvalificerad majoritet, för att avföra detta. Man får verkligen tänka efter en smula så att man inte begår en dumhet genom att plötsligt kodifiera en process för detta.

Jag har en sak till. Stadgans juridiska räckvidd är ju noggrant fastlagd. Ingvar Svensson frågade om detta förra gången. Det ligger med i paketet att den har en rättsligt bindande effekt i den del som gäller EU självt, alltså EU inom sitt eget rättsområde, och inte längre än vad Europarådets stadgar går. Det är ju det fundamentala i den skrivning som blev. Jag förstår inte hur man skulle ge sig in och börja flytta på den bedömningen. Att bryta upp den mycket noggranna avvägningen av rättighetsstadgans juridiska räckvidd skulle kräva en väldigt grannlaga förhandling. Poängen är ju att EU som helhet ska ha samma rättsskydd som Europarådets stadgar, som täcker medlemsländerna, ger. Det ska också täcka EU självt, vilket det inte gör i dag. Det är en konstig ordning att medlemsländerna täcks, medan EU ligger vid sidan om och inte är en part av det. Men tanken var ju inte att den därutöver skulle binda medlemsländerna i något som går längre. Det är lite förvirrande. Den är ju juridiskt bindande i viss del, men inte gentemot medlemsländerna vid vår del.

Statssekreterare Nicola Clase: Herr ordförande! Jag börjar med Urban Ahlins fråga om Köpenhamnskriterierna. Där blev det en rätt intressant diskussion, därför att vi var väldigt tydliga med att detta inte var bra. Vi tycker att vi hade utvidgningsdebatten förra året, och den landade väl efter ganska många tuffa förhandlingar. Vi sade att om man vidtar en sådan här aktion får det konsekvenser. Man måste tänka efter före: Skulle man ha vidtagit aktionerna om man hade vetat konsekvenserna? Vår poäng var att detta mycket väl kunde leda till en ny utvidgningsdebatt och att man inte alls vet exakt var det skulle landa. Vi sade även att man måste komma ihåg varifrån den här typen av frågor kommer. – – –.  Men vi fortsätter att driva det här, och vi tar även löpande kontakt med våra kolleger ute i Europa om detta.

När det gäller Morgan Johanssons fråga om unionsrättens företräde är intrycket att en majoritet av länderna tycker att det inte behövs någon sådan artikel i det nya som kommer till.

Den andra frågan ska jag be Torbjörn Haak att svara på. Sedan går vi vidare till klimatfrågan.

Torbjörn Haak: Pelarstrukturen är en väsentlig fråga. Idén med det konstitutionella fördraget var ju att samla och beskriva den första pelaren, gemenskapsrätten, den andra pelaren, utrikes- och säkerhetspolitiken och den tredje pelaren, straffrättsliga och polisiära frågor, i ett sammanhang. De tre olika pelarna har olika rättsliga kvaliteter och för oss olika konstitutionella betydelser. Effekten av det konstitutionella fördraget var att den tredje pelaren, straffrättsligt och polisiärt samarbete, skulle bli en överförd kompetens på det sätt som analyserades i den lagrådsremiss som förra regeringen beslutade 2005, medan utrikes- och säkerhetspolitiken skulle ha en mellanstatlig karaktär. Detta paket vill man ograverat och oförändrat alltså lyfta in i det nya fördraget.

Man kan ju tänka sig en annan uppläggning kring detta som innebär att man behåller pelarstrukturen. Då förlorar man naturligtvis den översikt och tydlighet som man vill åstadkomma med det konstitutionella fördraget – att beskriva unionen i ett sammanhang, med en samlad begreppsapparat. Detta skulle man förlora. I en förlängning skulle man naturligtvis få en projektion mot frågan: Är man beredd att överlåta rätts- och inrikesfrågor i den tredje pelaren till gemenskapsrätten? Med detta följer naturligtvis frågan om vilken beslutsform man då ska ha i den tredje pelaren, polisiära och straffrättsliga frågor: majoritetsomröstning eller nuvarande enhällighet? Vi har hittills aldrig i lagstiftningsförfaranden i mellanstatlig form haft kvalificerad majoritet, utan vi har alltid arbetat med enhällighet. I den mån den frågan skulle behållas utanför vad vi nu kallar gemenskapsrätt uppstår naturligtvis frågan om vad man gör med en majoritetsomröstning. – – –.

– – –.

Statssekreterare Nicola Clase: Sedan var frågan om man skulle ha skrivningar om klimat. Där har grundsatsen varit att om man får skrivningar, vilket mycket pekar mot, kommer det inte att handla om kompetensöverföring. Då utgår jag från att detta blir en process under våren och att man kommer att ta fram förslag till texter som länderna har chans att titta på och godkänna. Men det verkar inte vara en stor fråga, utan alla verkar rörande överens om att det är helt rimligt, och särskilt i ljuset av det närmast historiska vårtoppmöte som ägde rum i mars.

När det gäller rättighetsstadgan och huruvida den ska vara juridiskt bindande eller om man kan göra en tolkning av huruvida den ska vara juridiskt bindande så är det en lite olycklig diskussion. Men det är bra om en jurist reder ut exakt hur denna fråga skulle kunna hanteras.

Departementsrådet Torbjörn Haak: En bestämmelse kan vara bindande eller inte bindande. Det är bara att välja. Jag har hört den debatt som Max Andersson refererade till. Man kan göra mycket med juridik, men man kan inte nödvändigtvis trolla med den. Antingen är den bindande eller inte bindande. Vad man kan tänka sig, om jag återigen ska resonera lite fritt, är att vissa delar av ett fördrag är frivilliga för medlemsstaterna om de vill tillträda. – – –. Till det hör att stadgan är central för ett stort antal medlemsstater. Och att ge sig in på att ställa i fråga att alla ska vara part i stadgan vore ett politiskt stort steg att ta. Men den debatten har vi inte sett någonting av. Men jag noterade det.

Statssekreterare Nicola Clase: Kerstin Lundgren ställde en fråga om pelarstrukturen och vilka länder som det handlar om.

Kerstin Lundgren (c): Vad motsätter de sig? Vad är kärnan?

Statssekreterare Nicola Clase: – – – är rädda för att om det ändringsfördrag som skulle läggas fram för mycket ser ut som det konstitutionella fördraget gör i dag, om det uppfattas och presenteras på det sättet, anser de att de kommer att behöva hålla folkomröstningar. Det är därför som de menar att om man höll fast vid att man måste ha befintlig pelarstruktur så skulle det så att säga vara ett sätt att visa att detta inte är som det andra konstitutionella fördraget. Det är mycket psykologiska saker, eller mycket mer än så. Men de är väldigt tydliga i fråga om det.

Men det handlar också om unionen som single legal personality. Ni kanske läste intervjun med Blair som Ingrid Hedström gjorde. – – –.

Den andra frågan handlade om – – – röstviktning. Det är också en fråga som har tonats ned. Därmed inte sagt att man inte driver den. Men det hörs inte så mycket i frågan.

Jag kan också säga att ordförandeskapet var mycket försiktigt med att tala om andra länders positioner. Det var några undantagsfall som man gick in på. Och jag ser poängen, att om man för tydligt börjar redogöra för andra länder blir det lätt dålig stämning, och det är inte säkert att man kan ro detta i hamn som man har bestämt sig för att göra.

Men som jag också sade i mitt inledande anförande har tyskarna själva bestämt sig för att försöka ro detta i hamn. Men det är också någonting som i stort sett alla medlemsstater verkar vilja. Jag tycker att det var rätt intressant att de hade stöd för det.

Kerstin Lundgren (c): Du sade i stort sett alla.

Statssekreterare Nicola Clase: Ja, det beror lite på. Alla vill nog ha en uppgörelse. Men det beror naturligtvis på hur uppgörelsen ser ut. Men det skulle nog passa alla medlemsstater om det blev ett avslut i juni.

Göran Lennmarker kom tillbaka till frågan om subsidiaritet och de nationella parlamenten. De nationella parlamenten har inte tagits upp, och de fanns inte heller i frågeformuläret. Beträffande subsidiaritetsprincipen har – – –. Men där handlar frågan om att stärka.

Beträffande krishantering menar vi, vilket också sades vid det förra mötet, att det täcks av fördraget. Vi nämnde för tyskarna att detta hade tagits upp av en ledamot. Men vi märkte att det är så att säga listan över frågor som de vill hålla sig till. Men vi tyckte att det var viktigt att redogöra för diskussionen som hade förevarit här.

Vi kom in på rättighetsstadgan här tidigare. Därmed tror jag att jag har svarat på de flesta frågorna.

Berit Andnor (s): Det fördes upp två ytterligare frågor i samband med det samtal som Nicola Clase hade med det tyska ordförandeskapet. Den ena handlade om återföring av befogenheter, och den andra handlade om översynsklausulen. Det låter som någon liten ventil som man vill ha vid sidan av för att få detta att gå ihop. Men kan du utveckla det något? Jag delar helt uppfattningen att man ska vara oerhört försiktig med detta. Men frågan är hur man har tänkt sig den och hur den i så fall ska utformas eftersom det naturligtvis kan ställa till ganska stora problem på sikt. Det var det ena.

Det andra är att jag vid det förra samrådet, som vi hade, lyfte fram frågan om regeringens funderingar om hur man vill utveckla och skapa förutsättningar för en levande debatt i hela samhället om de frågor som vi just nu sitter här och diskuterar. Jag undrar om regeringen har funderat vidare på det.

Ingvar Svensson (kd): Jag har bara en kontrollfråga. EG är i dag en juridisk person, men det är inte EU. Och i förslaget till fördrag vill man göra det till en gemensam juridisk person. Jag vill bara kontrollera så att ingen har ifrågasatt att så blir fallet.

Statssekreterare Nicola Clase: Jag ska börja med den sista frågan. Jo, det finns åtminstone – – –.

 När det gäller frågan om debatt tror jag att det hade varit bra om man i det sammansatta utskottet kanske hade haft en sittning med Europaministern eller statssekreterare Håkan Jonsson i den frågan så att man kunde föra lite mer diskussion om detta. Det är nämligen inte mitt expertområde.

När det gäller översynsklausulen är det alltid så med ventiler att de kan behövas för att man så att säga ska kunna sy ihop paketet. Men man måste vara lite försiktig med hur de utformas. Jag vet inte om Torbjörn Haak har något att tillägga om en eventuell översynsklausul.

Departementsrådet Torbjörn Haak: Nej, vid vårt samtal fanns det inga precisa uppgifter om vad man tänkte på där. Men det kanske är som Nicola Clase säger, att när man nu närmar sig tidpunkten för att försöka sy ihop ett sådant här paket så letar man efter sådana möjligheter som ska underlätta att man kan lösa detta. – – –.

Ordföranden: En fråga gäller det fortsatta arbetet. Det ska vara ett möte den 15 maj. De fortsatta stegen kommer eventuellt att bestämmas då. Men det är inte klart än när nästa steg i processen kommer. Det har att göra med när vi borde träffas nästa gång för att följa denna del. Sedan har vi den andra frågan som vice ordföranden tog upp om informationen. Men om vi nu håller oss till den här frågan, när skulle det, sett från er synpunkt, vara rimligt att ha nästa punkt för samråd, om vi börjar utifrån den agenda eller tidsplan som ni ser?

Statssekreterare Nicola Clase: Det är väl rimligt att det ligger veckan efter Kristi himmelsfärd. Bedömningen är att ett eventuellt möte där statsministern skulle delta skulle ligga i slutet av maj. Men vi har inget datum än, och vi har inte kunnat få det bekräftat. Men om mötet hålls veckan efter Kristi himmelsfärd, så hör vi av oss direkt om något skulle hända som gör att det blir ett nytt bud i fråga om datumfrågan. Men annars är den veckan rätt bra, tror jag.

Ordföranden: Det skulle innebära torsdagen den 24 maj kl. 11.00–12.00. Vi ska inte sammanträda i onödan.

Då tackar vi för den delen. Men jag ska sedan komma tillbaka till Berit Andnors fråga. Men den kan vi ta i särskild ordning eftersom ni från Statsrådsberedningen inte behöver vara kvar när vi löser den.