Till innehåll på sidan

Utlokalisering av myndigheter

Svar på skriftlig fråga 2017/18:741 besvarad av Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX


Fi2018/

00580

Finansdepartementet

Civilministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:741 Utlokalisering av myndigheter av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) har frågat mig vilka konkreta och positiva syften jag anser att man uppnår med den typ av utlokaliseringar av myndigheter som regeringen beslutat.

Koncentrationen av statliga myndigheter till Stockholm är stark. Ann-Charlotte Hammar Johnsson konstaterar i sin fråga att av de myndigheter som bildades 2006–2013, dvs under Alliansregeringen, placerades 75 procent i huvudstadsregionen. En rapport från Statskontoret visar vidare att 60 procent av myndigheterna har förlagt sina huvudkontor till Stockholms län. Det är en utveckling regeringen vill bryta. De senaste besluten om omlokalisering av myndigheter från Stockholm är en del i ett omfattande arbete för att vända den trend där allt mer av statliga myndigheters verksamhet koncentrerats till huvudstaden.

Regeringen menar allvar med att hela Sverige ska hålla ihop. Statlig närvaro handlar ytterst om förtroende för det offentliga och tillit till vår förvaltning. De nio senaste besluten omfattar cirka 900 årsarbetskrafter. Tillsammans med tidigare omlokaliseringsbeslut och vissa myndigheters utbyggnader har den statliga närvaron stärkts runt om i Sverige med över 2 000 jobb under mandatperioden. En utgångspunkt i arbetet är att myndigheterna ska ha bra möjligheter att bedriva verksamhet effektivt på den nya orten.

Stockholm den 15 februari 2018

Ardalan Shekarabi

Skriftlig fråga 2017/18:741 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) (Skickad 2018-02-07)

Fråga 2017/18:741 Utlokalisering av myndigheter

av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

 

Regeringen har beslutat att allt fler myndigheter ska utlokaliseras från huvudstadsregionen till övriga delar av landet. Redan i dag är över 150 olika myndigheter placerade i Stockholm, och av de myndigheter som bildades åren 2006–2013 placerades ca 75 procent i huvudstadsregionen. Därför har regeringen en tanke om att 10 000 statliga arbetstillfällen ska utlokaliseras till mindre orter. Några av kriterierna för de mindre orter som är aktuella är bland annat att de ska ha en sämre arbetsmarknad, kontinuerligt minskad andel statliga arbetstillfällen under en längre tid samt vara präglade av utflyttning.

I grunden är det bra att myndigheter sprids till andra delar av Sverige. Hela landet ska leva och utvecklas. Men vi måste också fråga oss vad nyttan och syftet med en utlokalisering är samt vilka konsekvenserna blir. I många fall har regeringens utlokaliseringar skett till orter som redan har ett gott näringsklimat och låg arbetslöshet, och som är ekonomiska motorer i sina respektive regioner. En del av Tillväxtverket har exempelvis placerats i Östersund i stället för i en mindre kommun i Jämtland, enligt regeringens kriterier. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har förlagts till Växjö, och Swedac till Borås. Dessa är knappast orter med dålig tillväxt eller brist på arbetstillfällen.

Tidigare erfarenheter av myndighetsflyttar är inte heller alltid positiva utan visar att en flytt tvärtom kan ha en hämmande effekt på myndighetens effektivitet, kompetens och attraktionskraft. I många fall följer nämligen inte personalen med vid flytten till annan ort. När exempelvis Konsumentverket flyttade till Karlstad och Folkhälsomyndigheten flyttade till Östersund var det bara 1 procent av den befintliga personalen som valde att flytta med. Därmed kan det ta lång tid att bygga upp myndigheten på nytt på en ny ort.

Därför vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi:

 

Vilka konkreta och positiva syften anser statsrådet att man uppnår med denna typ av utlokaliseringar av myndigheter?

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.