myndigheters skyldighet att besvara brev från medborgare

Svar på skriftlig fråga 2000/01:435 besvarad av

den 20 december

Svar på fråga 2000/01:435 om myndigheters skyldighet att besvara brev från medborgare

Statsrådet Britta Lejon

Maria Larsson har frågat mig om jag avser att låta se över förvaltningslagen (1986:223) med syfte att sätta en tydlig tidsgräns för myndigheternas svar till medborgare.

Varje myndighet ska enligt förvaltningslagen lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt.

Av uttrycket "så snart som möjligt" framgår att myndighetens svar inte får dröja längre än nödvändigt. Vad som är en rimlig svarstid påverkas av flera olika faktorer, t.ex. frågans art och arbetsläget hos den berörda myndigheten. Hur länge myndigheten kan dröja med sitt svar måste därför bedömas i det enskilda fallet. Naturligtvis finns det dock en yttersta tidsgräns. Kritiska uttalanden i olika sammanhang från Riksdagens ombudsmän (JO) illustrerar detta (se t.ex. JO 1989/90 s. 399).

Det kan i sammanhanget tilläggas att individuella avvägningar av det slag som jag nyss beskrivit är nödvändiga också när en myndighet ställer en fråga till en enskild. Ibland måste ett beslut fattas snabbt, och myndigheten får då anpassa den begärda svarstiden efter detta. Den enskilde har dock alltid möjlighet att be om en förlängning av denna tid, om det finns behov av det.

Sammanfattningsvis anser jag att den skyldighet som myndigheterna har enligt förvaltningslagen att besvara frågor från enskilda så snart som möjligt ger medborgarna en klar och tydlig rätt till en god service från myndigheterna i nu aktuellt avseende. Det finns enligt min mening därför ingen anledning att ändra förvaltningslagen på det sätt som Maria Larsson har tagit upp i sin fråga till mig.