Läkemedel mot cystisk fibros
Svar på skriftlig fråga 2021/22:1260 besvarad av Socialminister Lena Hallengren (S)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2021/22:1260 av Tobias Andersson (SD) Läkemedel mot cystisk fibros
Tobias Andersson har frågat mig om regeringen avser att agera för att säkerställa att svenskar som lider av cystisk fibros kan få tillgång till välbehövligt läkemedel i Sverige.
Som jag nyligen svarade på liknande riksdagsfrågor av Barbro Westerholm (L) (2021/22:756) och Karin Rågsjö (V) (2021/22:771) är regeringens målsättning är att alla patienter ska erbjudas god vård efter behov på lika villkor. Det inkluderar givetvis bra läkemedel. Flera insatser har vidtagits för att underlätta ett ordnat och jämlikt införande av nya läkemedel. Under de senaste åren har staten ökat anslaget för läkemedelsförmånerna väsentligt. Syftet med ökningen är bland annat att möta den snabba utvecklingen av nya läkemedel och den kostnadsökning som tillgång till dessa för med sig.
För att säkerställa patientsäkerheten och för att olika läkemedel ska bedömas likvärdigt är det viktigt att använda etablerade processer för införande. Det är Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) som beslutar om pris- och subventionsstatus för förmånsläkemedel. Myndigheten utreder ärendena så skyndsamt som möjligt för att snabbt kunna ge patienter tillgång till nya läkemedel. Samtidigt har läkemedelsbolagen ett ansvar att förse TLV med de underlag som visar att läkemedlets kostnader står i proportion till dess värde.
Sammanfattningsvis följer regeringen den viktiga frågan om en likvärdig tillgång till läkemedel i hela Sverige.
Stockholm den 23 mars 2022
Lena Hallengren
Skriftlig fråga 2021/22:1260 av Tobias Andersson (SD) (Besvarad 2022-03-14)
Fråga 2021/22:1260 Läkemedel mot cystisk fibros
av Tobias Andersson (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Som medborgare i Sverige ska man vara säker på att få tillgång till en hälso- och sjukvård av högsta världsklass både när det gäller behandling och läkemedel. Det ska vara en självklarhet att sjuka personer får tillgång till nya godkända behandlingar och innovativa läkemedel som kan ge en bättre hälsa och förlänga livet för kroniskt sjuka. Detta är särskilt viktigt när det gäller behandlingar och läkemedel som används för små patientgrupper men som kan vara livsavgörande för patienten.
Det är därför allvarligt att det finns patientgrupper i Sverige som inte får tillgång till läkemedel som skulle få stor positiv effekt för hälsan och förlänga deras liv – läkemedel som patienter i bland annat Danmark, Norge, Tyskland, Frankrike, Irland, Österrike, Nederländerna, Italien och Grekland har tillgång till.
Ett exempel är ett läkemedel mot den allvarliga och kroniska lungsjukdomen cystisk fibros som varit godkänt sedan december 2015 och som Sverigedemokraterna tidigare har verkat för att tillgängliggöra för svenska patienter.
Läkemedlet anses vara banbrytande eftersom det ger en förbättrad lungfunktion genom att verka direkt på den jonkanalsdefekt som finns hos ungefär hälften av patienterna med sjukdomen. De svenska patienterna, vars livslängd hade kunnat förlängas markant om de tilldelats läkemedlet, tvingas dock söka sig till andra länder för behandlingen. Detta för att ansvarig myndighet, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), anser att medicinen är för dyr, trots att hälsovinsten för berörda patienter anses fullkomlig.
Vi talar alltså om svenskar som tvingas bli sjukvårdsflyktingar och söka sig bort från Sverige för att förlänga sina liv. Detta är ett välkänt fenomen vilket regeringen, trots påtryckningar, aktivt avstått från att agera gentemot.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Avser regeringen att agera för att säkerställa att svenskar som lider av cystisk fibros kan få tillgång till välbehövligt läkemedel i Sverige?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.