import av giftiga ormar

Svar på skriftlig fråga 2000/01:1516 besvarad av

den 3 september

Svar på fråga 2000/01:1516 om import av giftiga ormar

Jordbruksminister Margareta Winberg

Cristina Husmark Pehrsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta i syfte att i lag reglera vilka ormar som får och inte får importeras till Sverige.

Bakgrunden till Cristina Husmark Pehrssons fråga är att det förekommer att giftiga ormar rymmer och att dessa kan bita människor.

Det är enligt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1996:24) om införsel av djur, sperma, ägg och embryon tillåtet att föra in ormar i landet under vissa villkor, bl.a. att importören är registrerad hos Jordbruksverket och att ormarna är uppfödda i fångenskap. Dessutom ska villkoren i EG:s förordning om artskydd (rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem) vara tillgodosedda. Införseln ska föregås av en föranmälan, där det bl.a. framgår vilka arter som avses att föras in. Enligt Jordbruksverkets föreskrifter om införsel av sällskapsdjur (SJVFS 1996:52, senast ändrad genom SJVFS 1998:121) får dock privatpersoner föra in högst tre ormar som sällskapsdjur till Sverige från EU- och EFTA-länder utan att vara registrerade som importörer. Det finns inga särskilda villkor för införsel av giftiga ormar.

Enligt Cristina Husmark Pehrsson har införseln till Sverige av giftiga och mycket giftiga ormar ökat. Denna uppgift kan dock ifrågasättas. Majoriteten av de ormar som hålls av privatpersoner i Sverige är uppfödda i landet. Troligen har såväl införseln som den inhemska aveln av giftiga ormar varit relativt konstanta under de senaste fem åren.

I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:110) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby finns detaljerade bestämmelser om hur giftormar ska hållas för att bl.a. förhindra att de rymmer. Terrariet ska t.ex. vara försett med lås, en skylt med korrekt artnamn samt en varningsskylt med upplysning om att terrariet innehåller giftormar. Dessa bestämmelser är bindande för människor som håller ormar yrkesmässigt medan de utgör allmänna råd för privatpersoner.

Utöver bestämmelserna i Jordbruksverkets föreskrifter får kommuner enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd föreskriva att ormar inte får hållas inom områden med detaljplan eller områdesbestämmelser utan särskilt tillstånd. Enligt förordningen får kommuner förena tillstånd för hållande av ormar med särskilda villkor. Vissa kommuner har infört förbud mot att hålla giftiga ormar.

Det är väsentligt att lagstiftningen så långt möjligt skyddar människor från att komma till skada till följd av bett från giftormar. Om det visar sig att nuvarande lagstiftning inte fungerar tillfredsställande kan det vara nödvändigt att vidta åtgärder för att förbättra skyddet.

I jämförelse med annan djurhållning är det mycket sällsynt att människor blir skadade av ormar. I de fall människor blir bitna av giftormar är det nästan undantagslöst djurägarna själva som drabbas. Det är tveksamt om ytterligare regler avseende just införsel av ormar har förutsättningar att minska riskerna eftersom flertalet giftormar är uppfödda i landet.

Jag följer denna fråga aktivt och utesluter inte att åtgärder kan vara nödvändiga för att öka allmänhetens skydd mot giftiga ormar. I nuläget avser jag dock inte att vidta några åtgärder för att ytterligare reglera vilka ormar som får importeras till Sverige.