ålhuttning
Svar på skriftlig fråga 1997/98:432 besvarad av , ()
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
- Jordbruksminister Annika Åhnberg
Magnus Johansson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att återigen tillåta ålhuttning och därigenom möjliggöra för skärgårdsbefolkningen att föra en del av sitt kulturarv vidare till nästa generation.
Ålhuttning är en gammal fiskemetod som är att likställa med fiske med ljuster. Skillnaden mellan s.k. huttning och ljusterfiske är främst tidpunkten på dygnet då fisket sker. Fiske med bl.a. ljuster förbjöds i fiskeristadgan redan år 1954. Som skäl angavs bl.a. skada på fisk och att ålljustringen inte hade någon större betydelse från försörjningssynpunkt. De flesta remissinstanserna, bl.a. Sveriges Fiskares Riksförbund och Svenska Naturskyddsföreningen, tillstyrkte förslaget att fiske med ljuster generellt skulle förbjudas.
Genom skilda kungörelser, senast år 1974, har regeringen meddelat lokala dispenser från förbudet. Dispens lämnades för bl.a. delar av Blekinge län. Dispenserna avsåg personer för vars försörjning ljusterfisket var av betydelse. Den senaste kungörelsen gällde till utgången av mars 1980.
I början av år 1980 framställdes i skilda skrivelser till regeringen önskemål om att undantaget från förbudet mot ljusterfiske skulle förlängas. I yttrande i ärendet anförde dåvarande fiskeristyrelsen att fiske med ljuster orsakar att fisk i stor utsträckning skadas eller dödas utan att fångas. Vidare ansåg fiskeristyrelsen att det inte är uteslutet att ljustring kan medverka till att öka sjukdomsangreppet av s.k. röd böldsjuka på ål. I yttrandet framhöll styrelsen att, även om fisket kan variera för olika fiskande, man knappast längre kan hävda att ljusterfisket har någon egentlig ekonomisk betydelse. Av yttrandet framgick bl.a. att antal fiskande säsongen 1979/80 uppgick totalt till 58 personer samt att 75-80 % av de fiskande fångade mindre än 25 kg ål. Inkomsten beräknades därmed understiga 500 kr/säsong för de enskilda utövarna. Fiskeristyrelsen avstyrkte att undantag meddelades från ljusterfisket. I beslut den 13 november 1980 lämnade regeringen framställningarna om tillstånd till ljusterfiske utan åtgärd.
Ålhuttning kan inte anses vara förenlig med en god fiskevård. En god fiskevård skall enligt min mening främja ett kollektivt intresse samt innebära ett effektivt användande och tillvaratagande av resurserna. Ålhuttning kan inte anses uppfylla dessa krav. Enligt min mening har ingenting nytt tillkommit i frågan som gör att förbudet bör omprövas.
Skriftlig fråga 1997/98:432 av Johansson, Magnus (s) (undefined 1998-01-01)
Sedan många år tillbaka är det förbjudet att fiska ål med s.k. huttning. Detta är en gammal fiskemetod som i generationer innan förbudet har praktiserats bl.a. i den Blekingska skärgården. Fångstmetoden är dessutom en del i kulturarvet i denna del av landet. Ett återupptagande av denna fiskemetod skulle för många skärgårdsbor innebära att man återigen tillåts utöva en gammal tradition och dessutom att man ges tillbaka en i deras tycke utmärkt fritidsverksamhet.
Ålhuttning praktiseras bara inom begränsade tider och områden. Fiskemetoden kan bara nyttjas under den tid ålen ligger still, en period under vinterhalvåret. Områdena inskränker sig till särskilda bottenbeskaffenheter samt vattendjup. Detta tillsammans med att fisket praktiseras från is innebär att metoden bara tillämpas i en mycket liten omfattning.
Min fråga till statsrådet är:
Avser statsrådet ta initiativ till att ålhuttningen återigen tillåts, och därigenom möjliggöra för skärgårdsbefolkningen att föra en del av sitt kulturarv vidare till nästa generation?
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.