Vårdmomsen

Skriftlig fråga 2018/19:905 av John Weinerhall (M)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

Sedan den 1 juli i år tillämpar Skatteverket momsbeskattning av konsulttjänster i vården. Det innebär att kostnaden för inhyrd personal, andra konsulttjänster och användande av en hel del underleverantörer nu blir mycket kostsamt för inte minst privata vårdgivare som inte momskompenseras av staten.

Den svenska sjukvården i allmänhet, den privata i synnerhet, är beroende av att köpa tjänster och konsultlösningar vårdgivare sinsemellan. Därför är det väldigt oroande att Skatteverkets nya tillämpning just slår mot detta. Vi behöver en mångfald av utförare inom vården av flera anledningar. Det handlar om patientperspektivet, där man ska ha rätt att välja utförare, men det är också viktigt av kvalitets- och konkurrensskäl. Därför är det oroande att regeringen, inte minst finansministern, har signalerat att detta inte är en viktig fråga för dem.

Även om det inte är en fråga som regeringen verkar prioritera kan den rimligtvis inte bortse ifrån att det finns ett tillkännagivande från Skatteutskottet om att skyndsamt utreda konsekvenserna av momsplikten och återkomma med förslag om att mildra dessa. Detta lyser dock med sin frånvaro, vilket inte kan tolkas som annat än att regeringen inte verkar prioritera frågan.

Nästan hälften av landets vårdcentraler är privata och för dessa snedvrids konkurrensen än mer gentemot de offentliga med vårdmomsen. Många riskerar att få lägga ned till nackdel för patienterna och för de entreprenörer som sjukvården och det svenska samhället i stort behöver.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

Avser ministern att agera i enlighet med riksdagens tillkännagivande samt januariavtalet, som fastställer att konkurrensneutralitet ska råda mellan offentliga och privata vårdgivare, och skyndsamt agera för att mildra konsekvenserna av den nya vårdmomsen och i så fall när avser finansministern att agera?