våldsbrott i skolan
Skriftlig fråga 2000/01:1043 av Tolgfors, Sten (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-04-09
- Besvarad
- 2001-04-20
- Anmäld
- 2001-04-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:1043
av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om våldsbrott i skolanEfter flera års påtryckningar från moderat håll kom förra skolministern Ylva Johansson slutligen fram till ställningstagandet att det var positivt och riktigt att skolan polisanmälde våldsbrott begångna i skolan. Det mesta våldet i skolan anmäls av barn och föräldrar, inte av skolan, som därmed sviker barnen en andra gång.
Eftersom det inte finns någon officiell statistik på området har Aftonbladet ringt till 108 kommuner för att få en bild av hur ofta mobbning polisanmäls. Det visade sig att bara en tredjedel, 39 kommuner, har polisanmält mobbning. Resterande hade det inte. I vissa kommuner har man skrivit in i skolplanen att mobbning ska polisanmälas. En möjlighet är att ändra skollagen så att en skyldighet att anmäla våldsbrott skapas. Det är nödvändigt att en enhetlighet i skolornas förhållningssätt skapas i den här frågan. Det ger nämligen en rad problem när våld hanteras olika, på olika skolor.
Ingegerd Wärnersson svarade på en annan mobbningsfråga att hon kunde "konstatera att det inte finns någon allmän skyldighet att polisanmäla brott som begås i skolan. Men enligt min mening bör detta, åtminstone i allvarliga fall, göras som regel."
Min fråga till skolministern är:
Vilka åtgärder avser skolministern vidta för att skapa enhetlighet i skolans hantering av våldsbrott begångna i skolan?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:1043 besvarad av
Svar på frågorna 2000/01:1043 om våldsbrott i skolan och 1073 om stöd för polisanmälan av skolvåld
Statsrådet Ingegerd Wärnersson
Sten Tolgfors har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att skapa enhetlighet i skolans hantering av våldsbrott begångna i skolan samt om jag är beredd att vidta någon åtgärd för att tillse att våldsbrott i skolan polisanmäls.
Det framgår att det främst är polisanmälan av mobbning som Sten Tolgfors avser i sina frågor. En grundläggande bestämmelse i skollagen är att den som verkar inom skolan aktivt ska motverka alla former av kränkande behandling. Som jag redan tidigare sagt i ett frågesvar finns det inte någon generell skyldighet att polisanmäla brott som begås i skolan. Däremot finns en skyldighet för skolan att enligt 71 § socialtjänstlagen genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Likaså finns enligt 2 § arbetsmiljöförordningen en skyldighet för arbetsgivaren att utan dröjsmål underrätta yrkesinspektionen om olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbete föranlett dödsfall eller svårare personskada.
Jag vidhåller mitt tidigare svar att man alltid måste göra en bedömning i det enskilda fallet och gärna rådgöra med socialtjänsten, yrkesinspektionen eller närpolisen innan skolan slutligt avgör hur man ska hantera en mobbningssituation. Allvarliga fall av mobbning bör givetvis som regel polisanmälas. Effekten av en polisanmälan kan ibland vara verkningsfull men det måste i första hand vara skolan eller föräldrarna som avgör om mobbningen är av den art att den bör polisanmälas. Barn under 15 år är inte straffmyndiga och om åklagaren efter polisens förundersökning kommer fram till att barnet begått ett brott överlämnas ärendet till socialtjänsten.
Samma regler bör gälla för skolan som för övriga samhället. En skyldighet för skolan att alltid polisanmäla all mobbning är inte rimlig och skulle inte heller lösa problemet. En satsning på att förebygga all kränkande behandling och att utarbeta effektiva metoder för att hantera den mobbning som uppstår är en mycket mer verkningsfull insats både på kort och lång sikt. Ytterligare insatser bereds för närvarande inom departementet.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.