Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Trygghetslarm och fast teleförbindelse

Skriftlig fråga 2007/08:826 av Persson, Margareta (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-02-21
Anmäld
2008-02-21
Besvarad
2008-02-27
Svar anmält
2008-03-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 21 februari

Fråga

2007/08:826 Trygghetslarm och fast teleförbindelse

av Margareta Persson (s)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Den som behöver kalla på hjälp i akuta situationer eller känner sig otrygg i sitt boende kan efter behovsbedömning få hyra ett trygghetslarm från sin hemkommun. Larmet är kopplat via telefonnätet till SOS Alarm. När man larmar kontaktar larmcentralen hemtjänstpersonalen som åker ut till den person som har larmat. Men detta är endast en tjänst som kan tillhandahållas via fast telefonförbindelse, den fungerar inte via mobiltelefon, vilket orsakar problem då allt fler äldre väljer att endast använda mobiltelefon eftersom det blir billigare än ett fast telefonabonnemang. Jag anser att krav bör ställas på teleoperatörerna att systemet med trygghetslarm bör fungera även via mobiltelefonnätet.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att trygghetslarm ska fungera även via mobiltelefonnätet?

Svar på skriftlig fråga 2007/08:826 besvarad av Statsrådet Åsa Torstensson

den 27 februari

Svar på fråga

2007/08:826 Trygghetslarm och fast teleförbindelse

Statsrådet Åsa Torstensson

Margareta Persson har ställt en fråga till min kollega Maria Larsson om vilka åtgärder hon avser att vidta för att trygghetslarm ska fungera även via mobiltelefonnätet. Det sätt på vilket regeringens ansvarsområden är organiserade gör att frågan har lämnats över till mig.

Trygghetslarm är en tjänst som upphandlas av bland annat kommuner och landsting. Dessa organisationer ansvarar för att en upphandlad tjänst uppfyller de krav som ställs på god funktion samt möter de behov som finns hos de personer som ska använda tjänsten. För de upphandlande organisationerna är det därför viktigt att i upphandlingen ställa de krav som krävs för att tjänsten ska fungera för de enskilda personerna. De krav som ställs är också en viktig faktor för att branschen som tillhandahåller trygghetslarm ska kunna få fram ännu bättre teknik, exempelvis avseende kopplingen till det mobila nätet.

Trygghetslarmstjänsterna måste dock skiljas från teleoperatörernas tjänster. Operatörerna kan normalt inte ställas till svars för att eventuella funktioner i de tjänster som deras abonnemang används till inte fungerar tillfredsställande. De som tillhandahåller trygghetslarm har alltså ansvar för att dessa tjänster fungerar, medan teleoperatörerna normalt ansvarar för att teleförbindelserna i sig fungerar.

Regeringen gör stora ansträngningar för att se till att telenäten, både fasta och mobila, ska fungera så bra som möjligt. Under året har regeringen anslagit närmare 145 miljoner kronor för att finansiera vissa särskilda tjänster för funktionshindrade inom området elektronisk kommunikation. Dessa upphandlas av Post- och telestyrelsen. Styrelsen bedriver också flera utvecklingsprojekt med inriktning på IT-användning för funktionshindrade.

På EU-nivå pågår för närvarande en översyn av lagstiftning på området elektronisk kommunikation. Regeringen stöder förslaget att abonnenter tydligt ska informeras om tillträde till larmtjänster, såsom SOS Alarm, ingår i tjänsten eller inte. Detsamma gäller förslaget att abonnenter innan avtalet ingås och regelbundet därefter ska få tydlig information om att tillgång till larmtjänster saknas om så är fallet. Förslagen stärker både abonnenternas rätt till information och möjligheten för de organisationer som upphandlar trygghetslarmstjänster att göra aktiva val.

Det är viktigt att elektroniska kommunikationer kan utnyttjas på ett tillförlitligt sätt av samtliga grupper i samhället och jag följer därför noga utvecklingen på området.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.