Swedfunds investeringar i Ryssland
Skriftlig fråga 2016/17:986 av Penilla Gunther (KD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-03-02
- Överlämnad
- 2017-03-03
- Anmäld
- 2017-03-14
- Svarsdatum
- 2017-03-15
- Sista svarsdatum
- 2017-03-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Skyhöga avgifter, placering i skatteparadiset Isle of Man och frånvaro av hållbarhetsfokus. Det är några saker som kommer fram i Svenska Dagbladets granskning av Swedfunds investeringar i Ryssland. Swedfund har investerat 37 miljoner kronor i fonden Mint II. Denna har sedan rasat med 90 procent. Av de ursprungliga 37 miljonerna – skattebetalarnas pengar – återstår bara 5 miljoner. Samtidigt har fondförvaltarna tjänat gott på fondens storförlust. 9 miljoner – av skattebetalarnas pengar – har gått rakt ned i fondförvaltarnas fickor. Dessa fickor befinner sig i skatteparadiset Isle of Man, trots att Swedfund ska bidra till att främja lokal skattebetalning.
Swedfunds syfte är viktigt, att investera i fattiga länder för att bidra till att skapa tillväxt, skatteintäkter, jobb och framtidstro. Investeringarna i Mint II kan knappast hävdas ha uppfyllt något av dessa kriterier, och kan bara beskrivas som ett fiasko.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta inom ramen för sitt ansvarsområde i regeringen för att se till att dylika investeringar inte upprepas?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:986 besvarad av Statsrådet Isabella Lövin (MP)
| ||
Utrikesdepartementet |
Statsrådet Lövin |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:986 av Penilla Gunther (KD) Swedfunds investeringar i Ryssland
Penilla Gunther har frågat mig om vilka åtgärder vi avser att vidta inom ramen för vårt ansvarsområde för att se till att investeringar som den i fonden Mint Capital II inte upprepas.
Swedfund är Sveriges utvecklingsfinansiär och verksamheten inriktas på privatsektorinvesteringar i länder som är ODA-fähiga och kvalificerar för utvecklingsfinansiering. Målet är att bidra till fattigdomsminskning genom hållbart företagande och jobbskapande i utvecklingsländer. I ljuset av överenskommelserna från de stora internationella konferenserna 2015 är Swedfunds fokus på hållbara investeringar och privatsektor-utveckling en viktig pusselbit i den svenska utvecklingspolitiken och del av det globala samarbetet som krävs för att skapa en hållbar utveckling i världen.
Swedfunds arbete med skattefrågor tar sin utgångspunkt i bolagets ägardirektiv som säger att ”Swedfund endast ska investera inom sunda och tydliga bolagsstrukturer som inte bidrar till skatteundandragande, penningtvätt eller finansiering av terrorism.” Swedfunds styrelse antog en skattepolicy i december 2016 som följer OECDs riktlinjer och som utvecklats genom dialogsamtal med bland annat civilsamhället. En av Swedfunds utvecklingsindikatorer är hur mycket skatt en investering genererat. Detta mäts genom att redogöra för den bolagsskatt som de bolag Swedfund har gett lån till eller investerat aktiekapital i rapporterar och som de betalar i skatt i sina respektive verksamhetsländer. Detta redovisas i hållbarhetsredovisningen som inbegriper land-för-land- rapportering av skatt. Vad gäller Swedfunds fondinvesteringar så följer bolaget upp de skatteintäkter som fondernas investeringar genererar i de länder fonderna investerat i genom bland annat land-för-land- rapporteringen.
Swedfunds geografiska fokus har ändrats under de senaste åren. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet hade bolaget en omfattande verksamhet i Östeuropa, då ett av bolagets uppdrag var att bidra till en positiv utveckling i den delen av världen. Investeringen i fonden Mint Capital II gjordes 2005 men har inte gett förväntat resultat. Andra investeringar i regionen gav bättre resultat. Ett exempel är stödet till väl fungerande finansiella marknader i de tre baltiska länderna, genom dotterbolaget Swedfund Financial Markets AB.
I takt med omvärldsförändringar och nya ägarprioriteringar har Swedfunds geografiska fokus skiftat och strategin är främst inriktad på investeringar i Afrika söder om Sahara. Swedfund har störst engagemang i Afrika söder om Sahara som andel av investeringsportföljen jämfört med övriga europeiska utvecklingsfinansiärer. Detta är mycket positivt och speglar regeringens utvecklingspolitiska prioriteringar, eftersom en bärkraftig och inkluderande privat sektor är central för en hållbar samhällsutveckling i dessa länder.
Vilka sektorer Swedfund väljer att investera i är en fråga för styrelsen, men regeringen anser att Swedfund har en viktig roll som klimatfinansiär och bolaget investerar därför i förnyelsebar energi i utvecklingsländer. Jag kan konstatera att en väl fungerande kapitalförsörjning för hållbara investeringar bidrar starkt till ett lands utveckling, inte minst vad gäller hållbar energiförsörjning. Finansieringsfrågorna är därför ett helt centralt tema i genomförande av 2030 agendan. Ett begränsat tillträde till det formella finansiella systemet är ofta en hämsko för fattiga människor och begränsar jobbskapande och en inkluderande ekonomisk tillväxt. Swedfund investerar bland annat i försäkringsbolag i Östafrika och i finansbolag som arbetar med utlåning till låntagare som annars har begränsad tillgång till det formella finansiella systemet. Detta är särskilt viktigt för kvinnliga entreprenörer.
Swedfund arbetar på svåra marknader, det finns därför ingen garanti för att Swedfunds, eller någon annan DFIs enskilda investeringar kommer att ge positiv avkastning - trots en mycket noggrann investeringsprocess som följer FNs vägledande principer. Regeringen har nyligen förtydligat målen för bolaget i en reviderad ägaranvisning. Swedfund skall över tid uppnå goda utvecklingsresultat och en positiv avkastning på portföljnivå, eftersom det säkerställer en långsiktig hållbarhet i bolagets verksamhet.
Stockholm den 13 mars 2017
Isabella Lövin
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.