sekretesslagen och rattfylleribrott

Skriftlig fråga 2003/04:317 av Gylling, Johnny (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-11-21
Anmäld
2003-11-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2003-12-03
Svar anmält
2003-12-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 21 november

Fråga 2003/04:317

av Johnny Gylling (kd) till justitieminister Thomas Bodström om sekretesslagen och rattfylleribrott

Rattfylleribrotten och skadorna till följd av rattfylleriet ökar. För att vända utvecklingen är det avgörande att alla samhällskrafter kan verka i en och samma riktning och att lagstiftning inte tillåts försvåra trafiksäkerhetsarbetet. Det gör i dag sekretesslagen. Sekretessen hindrar personal inom sjukvården att kontakta polis med såväl misstankar om begångna rattfylleribrott, som med uppgifter om pågående rattfylleribrott. Sjukvårdspersonal har uttryckt stor otillfredsställelse över att de inte kan slå larm när berusade patienter efter en mindre vårdinsats lämnar vårdinrättningen bakom ratten på en bil.

Kontakter med Socialstyrelsen och Vägverket har visat på en osäkerhet om huruvida brottsbalkens bestämmelser om underlåtenhet att i tid anmäla brott som är å färde åsidosätter sekretesslagen i dessa situationer. Denna osäkerhet gör att chefer inom vården uppmanar anställda att inte kontakta polis.

En allmän översyn av sekretesslagen pågår. Bland annat undersöks om det för några fall finns skäl att vidga möjligheten att lämna ut uppgifter om ett brott från sjukvården till polisen. Direktiv till en ny utredning om åtgärder mot rattfylleribrott utarbetas enligt uppgift inom Justitiedepartementet. Dessa utredningar erbjuder en möjlighet att närmare se över de regler som i dag möjliggör för berusade personer att framför ögonen på sjukvårdspersonal utsätta sig själva och sina medmänniskor för mycket stor fara.

Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att inte sekretesslagen ska utgöra ett hinder för förhindrande av pågående rattfylleribrott?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:317 besvarad av

den 3 december

Svar på fråga 2003/04:317 om sekretesslagen och rattfylleribrott

Justitieminister Thomas Bodström

Johnny Gylling har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att inte sekretesslagen ska utgöra ett hinder för förhindrande av pågående rattfylleribrott.

Rattonykterhet utgör i dag en av de största riskfaktorerna i trafiken och ett av de största hindren för att uppnå den av riksdagen antagna nollvisionen gällande dödade och allvarligt skadade i trafiken. Jag ser, i likhet med riksdagen, mycket allvarligt på detta problem. En mängd åtgärder behövs från samhällets sida. Därför pågår inom bland annat Justitiedepartementet ett brett arbete för att motverka rattonykterheten.

Som Johnny Gylling konstaterar pågår det en allmän översyn av sekretesslagen. Offentlighets- och sekretesskommittén har bland annat haft i uppgift att undersöka om det finns skäl att för några fall vidga hälso- och sjukvårdens möjligheter att lämna ut uppgifter om brott till bland annat polis- och åklagarmyndigheter. Kommittén kommer i morgon att avlämna ett huvudbetänkande där bland annat denna fråga behandlas samt förslag till ny sekretesslag lämnas. Enligt uppgift från kommittén har inte frågeställningen om uppgiftslämnade avseende rattfylleribrott övervägts i detta sammanhang. Utredningen har ytterligare två omfattande frågor att behandla. Något utrymme för att ge den fler uppgifter finns emellertid inte.

Som Johnny Gylling också noterat utarbetas för närvarande inom Regeringskansliet direktiv till en särskild utredare som ska se över olika problemställningar avseende bland annat rattfylleri. Eftersom direktiven ännu inte är färdigställda är det för tidigt att uttala sig om den exakta avgränsningen av uppdraget. Inom kort kommer regeringen att fatta beslut om direktiv och då ta ställning till vilka frågor som ska behandlas i det sammanhanget.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.