rån som begås med attrapper

Skriftlig fråga 2004/05:2193 av Strandberg, Torkild (fp)

den 12 september

Fråga 2004/05:2193 av Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om rån som begås med attrapper

Att utsättas för ett rån utgör en allvarlig kränkning av den personliga integriteten. Tryggheten för en människa som rånats riskerar att allvarligt rubbas. En undersökning visar att 40 % av de tillfrågade kvinnorna avstår från att göra saker efter mörkrets inbrott av rädsla för att utsättas för brott om de vistas utomhus. Inte minst av detta skäl är det avgörande att rånbrotten bekämpas effektivt. Rån är ett strategiskt brott. Många av dem som senare blir återfallskriminella har börjat sin registrerade brottsliga karriär med att bli dömda för rån. Från ett flertal orter i Sverige rapporteras om att gärningsmännen blir allt yngre. För rån är det lägsta straffet ett års fängelse. För grovt rån är det lägsta straffet fyra år och det högsta tio år. Ibland döms till stöld och olaga hot, något som inte är ovanligt när ungdomar rånar ungdomar. Då är ofta hotet vagt och det som rånats inte så värdefullt.

Om ett rån skett med ett vapen måste rånet, för att bedömas som grovt, i de flesta fall ha varit skarpladdat. Detta är av mindre betydelse för brottsoffret i rånsituationen. Rädslan och dödsångesten är lika stor om vapnet varit skarpladdat eller inte. Lagstiftningen bör ses över så att även rån där oladdade vapen eller attrapper används kan bedömas som grova.

Vad avser justitieministern att göra för att rån som begås med attrapper, så kallade soft airguns, eller vapen som inte varit skarpladdade ska kunna bedömas som grova?