radio- och TV-sändningar från Serbien

Skriftlig fråga 1998/99:673 av Hoffmann, Ulla (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-05-27
Anmäld
1999-06-01
Besvarad
1999-06-02

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1998/99:673 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesministern om radio- och TV-sändningar från Serbien

den 27 maj

 

En av grundpelarna i en demokrati är yttrandefriheten. I de flesta demokratier är också tryck- och yttrandefriheten inskriven i grundlagen. I begreppet yttrandefrihet ingår inte bara rätten för en människa att fritt få uttrycka sina åsikter. Det innebär också att varje människa har rätt att fritt få välja att lyssna på dessa åsikter. Möjligheten att höra två sidor innebär att den enskilda människan ges en chans att bilda sig en egen uppfattning.

Det europeiska satellitkonsortiet Eutelsat har efter hårda påtryckningar från Nato beslutat att sluta vidarebefordra radio- och TV-sändningar från Belgrad till andra europeiska länder. Innan sändningarna bryts måste beslutet stödjas av de telefonbolag som håller i tekniken. För Sveriges räkning är det Telia som är signatär på uppdrag av regeringen. Att sluta vidarebefordra radio- och TV-sändningarna från Belgrad måste ses som en allvarlig inskränkning av yttrandefriheten. Radiolyssnaren och TV-tittaren i Sverige hänvisas till den ensidiga propagandan från Nato. Ett krigs första offer är sanningen.

Min fråga till statsrådet är:

 

Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att förhindra att yttrandefriheten inskränks genom att sändningarna från Belgrad bryts?

 

 

Svar på skriftlig fråga 1998/99:673 besvarad av

Svar på fråga 1998/99:673 om radio- och TV-sändningar från Serbien
    Utrikesminister Anna Lindh

den 2 juni

 

Ulla Hoffmann har frågat mig vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att förhindra att yttrandefriheten inskränks genom att sändningarna från Belgrad bryts.

Låt mig först instämma med Ulla Hoffmann att yttrandefriheten är en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle och skall värnas till det yttersta. Endast under mycket speciella omständigheter kan undantagsfall göras.

Tyvärr tvingas vi konstatera att Belgradregimen har gjort mycket stora inskränkningar i yttrandefriheten och i praktiken omöjliggjort för oberoende medier att verka i delrepubliken Serbien i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Sverige har aktivt och konkret sökt stödja rätten till fri och oberoende opinionsbildning och rapportering i Serbien. Det internationella samfundet har under lång tid försökt påverka Belgrad att respektera grundläggande normer beträffande yttrande- och mediefrihet.

I dagsläget innebär situationen att krigspropaganda nu flödar ut från regimkontrollerade medier. Den höge representanten i Bosnien-Hercegovina har påtalat att denna typ av information hotar att ytterligare förvärra ett redan mycket spänt läge, speciellt i Republika Srpska i Bosnien-Hercegovina och därmed riskera avsevärt försvåra fredsprocessen i landet.

Den höge representanten har därför i en starkt formulerad rekommendation vädjat om att det internationella samfundet skall stoppa spridningen av sådan krigspropaganda. Mot bakgrund av denna rekommendation slöt Sverige upp bakom en gemensam uppmaning från EU till

Eutelsats beslutande församling om att tillfälligt avbryta möjligheten för Belgrad att utnyttja Eutelsat-satelliten för den serbiska televisionens sändningar till Republika Srpska.

Eutelsats församling och styrelse har efter sedvanlig beredningsprocess behandlat frågan och med överväldigande majoritet beslutat att tillfälligt avbryta möjligheterna för den serbiska televisionen att utnyttja organisationens satellit för att vidarebefordra sina sändningar.

Eftersom representanter för svenska medier finns på plats i Belgrad - även om vidareutsändningen av deras reportage är underkastad censur - så är radiolyssnaren och TV-tittaren i Sverige ej endast hänvisad till "ensidig propaganda från NATO" som Ulla Hoffmann skriver.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.