psykiatrireformens genomförande

Skriftlig fråga 1997/98:115 av Sandlin, Lena (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1997-11-06
Anmäld
1997-11-10
Besvarad
1997-11-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:115 av Lena Sandlin (s) till socialministern om psykiatrireformens genomförande

1995 genomfördes en psykiatrireform, den s.k. psykädelreformen, där utgångspunkten var att öka och förtydliga primärkommunernas ansvar vad det gäller boende, boendestöd och sysselsättning. I och med reformens genomförande ansvarar primärkommunerna även för planering och samordning av de sociala insatser som riktas till psykiskt funktionshindrade. Den inledande uppgiften som reformen ålade primärkommunerna var att inventera behoven och definiera målgruppen. Vidare var syftet att primärkommuner och landsting gemensamt skulle finna former för samverkan i avsikt att skapa en obruten vårdkedja, att etablera en helhetssyn på samhällets insatser till förmån för psykiskt funktionshindrade och dess anhöriga.

I samband med reformen överfördes 1,2 miljarder kronor till landets kommuner för att stimulera genomförandet. Enligt uppgifter tillgängliga under våren 1997 har två tredjedelar av landets kommuner ännu inte påbörjat arbetet med den inledande fasen.

Jag vill fråga socialministern vad hon gör eller ämnar göra för att öka takten vad det gäller psykiatrireformens genomförande ute i kommunerna.

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:115 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:115 om psykiatrireformens genomförande
    Socialminister Margot Wallström

Lena Sandlin har frågat mig vad jag gör eller ämnar göra för att öka takten vad det gäller psykiatrireformens genomförande ute i kommunerna.

Jag har tidigare i olika sammanhang påtalat att jag anser att det är oacceptabelt att en tredjedel av kommunerna drygt två år efter det att reformen trädde i kraft inte ens har genomfört en inventering av vilka behov som finns.

Det måste dock poängteras att med det hälso- och sjukvårdssystem vi har i vårt land är det kommuner och landsting som självständigt svarar för organisation och bedrivande av vård och omsorg.

Staten har, såsom Lena Sandlin skriver, anslagit 1,2 miljarder kronor för att underlätta genomförandet av psykiatrireformen. Staten kommer också att tillföra kommuner och landsting sammanlagt 16 miljarder kronor i utökat statsbidrag fram till år 2000 för att användas till bl.a. insatser för psykiskt funktionshindrade.

En av mina viktigaste uppgifter i arbetet med reformen har varit att i kontakter med företrädare för kommunerna tydligt markera att kommunerna måste skynda på reformprocessen. Jag besöker för närvarande samtliga landsting och många kommuner för att samtala om vården och påtalar vid varje tillfälle detta. Jag har också under hösten poängterat frågans vikt både i olika offentliga framträdanden och i ett antal tidningsartiklar.

Jag märker nu att processen har skyndats på och att de flesta kommuner på allvar har tagit itu med genomförandet av reformen. Det finns också mängder av goda exempel ute i landet på hur kommunerna har genomfört reformen på ett bra sätt. Dessa kommer kanske inte så ofta fram i medierna men tidningen Dagens Medicin har i ett nyligen utkommet temanummer visat på några av de många goda exempel som finns.

Socialstyrelsen har i dag uppgifter om att 87 % av kommunerna gjort en inventering av vilka behov som finns inom kommunen. Styrelsen upplever att det har varit ett ovanligt stort antal registrerade kommuner den senaste tiden. Vidare uppger man beträffande de resterande 13 % av kommunerna att man bedömer att det där mycket väl kan pågå genomförandeprocesser.

Vidare följer styrelsen på regeringens uppdrag genomförandet av psykiatrireformen och skall avge ytterligare en rapport i maj 1998. Från styrelsen anser man att man då kommer att kunna göra en väl underbyggd bedömning av behovet av ytterligare åtgärder.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.