Politiseringen av Östasiatiska museet, Etnografiska museet, Medelhavsmuseet och Världskulturmuseet
Skriftlig fråga 2016/17:64 av Birgitta Ohlsson (L)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-10-04
- Överlämnad
- 2016-10-05
- Anmäld
- 2016-10-11
- Svarsdatum
- 2016-10-12
- Sista svarsdatum
- 2016-10-12
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
Nyligen presenterades ett nytt förslag för verksamheten på Östasiatiska museet, Etnografiska museet och Medelhavsmuseet i Stockholm samt Världskulturmuseet i Göteborg. Museerna får i uppgift att ”fånga upp den unga generationens engagemang och vilja att bidra till en bättre framtid”. Det handlar om att museernas verksamhet ska präglas av normkritiskt tänkande, hållbarhet och identitetspolitik.
Som liberal delar jag kulturministerns syn att demokrati, miljömedvetenhet och jämställdhet är centrala värden. Inom områdena finns också stora utmaningar framöver.
Men det finns inte anledning att därför använda världskulturmuseerna som politiska redskap för att möta dessa utmaningar. Genom att ge deras verksamhet en politisk prägel riskerar man att förskjuta fokus från att förmedla och förvalta det ovärderliga kulturarvet. Risken är nu att det eroderas.
Detta är särskilt sorgligt i ljuset av Daish och andra islamisters utrotande av Unesco-världsarven som samtidigt pågår i bland annat Syrien, Irak och Libyen. Samlingar splittras och säljs på svarta marknaden i rasande takt. Vi måste vara rädda om det vi har.
Den som förlorar sin historia förlorar också sig själv. Det är därför som vården av kulturarvet är så viktig. Världskulturmuseerna ska ge information om andra kulturer och om hur historien har sett ut. Deras uppdrag är enligt International Council of Museums (Icom) att förvärva, bevara och främja sina samlingar till skydd för kulturarvet och inte låta sig styras av ”tillfälliga intellektuella trender”. Som folkbildare ska de sprida objektiv kunskap. Uppgiften är att informera – inte uppfostra. I postmodernismens och desinformationens tidevarv blir deras roll därför viktigare än någonsin. Besökare måste kunna lita på att det de lär sig på museerna är vetenskapligt baserat, inte politisk propaganda som skiftar beroende på vem som just då är kulturminister.
Anställda på museerna vittnar enligt SvD (den 28 september) om att det har blivit lågt i tak och att viktiga experter har sagt upp sig till följd av att ledningen inte längre värdesätter deras kunskap om samlingarna. Det är allvarligt. Överger världskulturmuseerna meritokratin kan det i förlängningen leda till att duktiga akademiker i högre grad söker sig utomlands. Det lär få konsekvenser även för universiteten.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga kultur- och demokratiministern:
På vilket sätt ska ministern tillse att världskulturmuseerna kan uppfylla sitt uppdrag att förvärva, bevara och främja sina samlingar till skydd för kulturarvet och inte låta sig styras av tillfälliga intellektuella trender, enligt Icoms etiska regler?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:64 besvarad av Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
Dnr Ku2016/02232/KL | ||
Kulturdepartementet |
Kultur- och demokratiministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:64 av Birgitta Ohlsson (L) Politiseringen av Östasiatiska museet, Etnografiska museet, Medelhavsmuseet och Världskulturmuseet
Birgitta Ohlsson har frågat mig på vilket sätt jag ska tillse att världskulturmuseerna kan uppfylla sitt uppdrag att förvärva, bevara och främja sina samlingar till skydd för kulturarvet och inte låta sig styras av tillfälliga intellektuella trender, enligt Icoms etiska regler.
Frågan ställs mot bakgrund av den debatt och medierapportering som förekommit under gångna veckor avseende Statens museer för världskulturs museer, bland annat med anledning av två uppdrag som myndigheten nyligen redovisat till Kulturdepartementet i form av två rapporter.
Statens museer för världskultur har ett stort ansvar som kunskaps-institution och har även en lång erfarenhet av denna roll. Myndigheten har bland annat till uppgift att visa och levandegöra världens kulturer, särskilt kulturer med ursprung utanför Sverige, och verka för att dess verksamhet ska vara en angelägenhet för alla människor i samhället. Myndigheten ska dokumentera och belysa olika kulturers yttringar och villkor samt kulturmöten och kulturell variation, historiskt och i dagens samhälle, nationellt och internationellt. Detta ska ske bland annat genom att vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och utveckla de samlingar som anförtrotts myndigheten, samt genom kunskapsuppbyggnad och samarbeten med olika aktörer främja och berika samhällsdebatten.
Statens museer för världskultur anger i en av ovan nämnda rapporter att ett av Världskulturmuseernas viktigaste uppdrag är att ”fånga upp den unga generationens engagemang och vilja att bidra till att utveckla en bättre gemensam hållbar framtid”. Till skillnad mot vad Birgitta Ohlsson antyder är detta ingen uppgift som regeringen beslutat utan en del av myndighetens egen uttolkning av roll och uppdrag. Det finns något motsägelsefullt i Birgitta Ohlssons resonemang då riksdagsledamoten å ena sidan betonar vikten av att museerna inte politiseras men å andra sidan verkar reagera över att regeringen inte ingriper när myndigheten formulerar en linje för verksamhetens innehåll. Principen om armlängds avstånd till kulturinstitutionerna är central och av detta följer att regeringen inte avser lägga sig i hur myndigheten uttolkar sina uppgifter.
Att museernas roll är viktigare än någonsin är dock något jag instämmer i. Som kultur- och demokratiminister vill jag skapa de bästa förutsättningarna för att våra kulturarvsinstitutioner ska kunna bedriva sin verksamhet självständigt, med kunskap och ett vetenskapligt förhållningssätt som grund. En central del av detta är de ekonomiska förutsättningarna och därför har regeringen föreslagit att Statens museer för världskultur tilldelas ytterligare medel från och med 2017, bland annat i syfte att främja skydd av hotat kulturarv i bland annat Syrien och Irak, något som Birgitta Ohlsson själv tar upp i sin fråga.
Jag välkomnar varmt den debatt som nu förs om museernas roll och betydelse. Det finns dock ett grundläggande problem som ligger bakom mycket av missförstånden och oron i den debatt som förts, Sverige har nämligen saknat en sammanhållen och tydlig politik för kulturarvet. Under innevarande riksmöte avser regeringen därför att lämna en kulturarvspolitisk proposition till riksdagen. Den vägledande principen som kommer att anges i propositionen är att frigöra kulturarvsinstitutionerna, däribland museerna, från politiska beslut i frågor som t.ex. rör hur historien ska tolkas eller hur utställningsverksamheten utformas. Detta är avgörande för att värna deras trovärdighet hos allmänheten och kvaliteten i verksamheten.
Stockholm den 11 oktober 2016
Alice Bah Kuhnke
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.