Polisen och vapenbruk vid omhändertagande

Skriftlig fråga 2008/09:542 av Sachet, Ameer (s)

den 29 januari

Fråga

2008/09:542 Polisen och vapenbruk vid omhändertagande

av Ameer Sachet (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

En psykiskt sjuk man dödades av polisen i samband med ett omhändertagande i Trelleborg nyligen. Fallet har vissa likheter med ett omhändertagande med dödlig utgång i Lindesberg 2005. En ungdom i psykisk obalans sköts då ihjäl eftersom han angrep polispatrullen.

Det är synnerligen olyckligt att polis dödar ej kriminellt belastade personer i samband med omhändertaganden. I Lindesbergsfallet hade anhöriga själva begärt hjälp av polisen utan tanke på att utgången skulle kunna bli så katastrofal. Anhöriga, grannar och andra som ringer polisen därför att de inte själva vågar hantera någon i psykisk obalans utgår ifrån att polisen i sämsta fall ska brotta ned och eventuellt avväpna vederbörande. Att polisen ska skjuta ihjäl den man ringt om utifrån självförsvar tror jag få räknar med.

Givetvis måste polisen kunna värna sig men de två händelserna skapar en osäkerhet kring om allmänheten ska våga kontakta polisen i sådana här fall. En rad andra frågor reses också bland annat om polisens kompetens att hantera den här typen av situationer och människor med psykiska problem. Överlag måste polisens handräckning diskuteras. Det förekommer också att polis hämtar äldre för transport till psykakuten om personalen anser gamlingen hotfull. Polisens beväpning i samband med handräckningar och omhändertaganden som inte berör kriminellt belastade måste diskuteras. Alternativa vapen används i dag av flera europeiska länder och i USA. I dag finns det i princip ingenting mellan pistol och tårgas i Sverige.

Avser statsrådet att se över rutinerna för polisens handräckning och beväpning i samband med handräckning, i syfte att undvika fler olyckliga dödsfall?