oljeutsläpp på västkusten
Skriftlig fråga 1998/99:656 av René, Inger (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-05-25
- Anmäld
- 1999-06-01
- Besvarad
- 1999-06-04
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 25 maj
Nu har det hänt igen!
Ett fartyg, senast ett norskt kryssningsfartyg, har rengjort sina tankar i farvattnen utanför västkusten. Kustbevakningen upptäcker ungefär 400 utsläpp per år.
Det norska fartygets kapten förnekar att utsläppen skedde avsiktligt men även oaktsamhet är åtalbart!
I just detta fall har man t.o.m. filmbevis av utsläppen. Trots detta är det osäkert om åtal kan väckas och någon åtalas.
Detta förhållande är inte acceptabelt.
Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att oljeutsläppen skall minska i svenska farvatten?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:656 besvarad av
- Miljöminister Kjell Larsson
den 4 juni
Inger René har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att oljeutsläppen skall minska i svenska farvatten.
Inledningsvis vill jag framhålla att oljeutsläpp i våra farvatten givetvis inte kan accepteras. Frågan hur de skall kunna minska är därför mycket viktig. Även om de större utsläppen av olja har minskat i antal så har i stället antalet små utsläpp ökat under 90-talet. Flera åtgärder förbereds såväl i Sverige som internationellt. Oljeutsläppsutredningen har på regeringens uppdrag sett över de regler som finns för ingripande vid oljeutsläpp. Den lämnade sitt betänkande i januari i år och remisstiden går ut i dagarna. Utredningen pekar på vikten av fungerande mottagningsanordningar för skeppsgenererat avfall i varje hamn. Den menar också att det samtidigt är viktigt att ingripa mot de olagliga utsläppen. Utredningen har därför bl.a. föreslagit en effektivare brottsutredning under ledning av specialiståklagare, att Kustbevakningen får en viktigare roll, att vattenföroreningsavgifterna skall höjas samt att en ny administrativ sanktionsavgift bör införas. Näringsdepartementet som skall hantera utredningens förslag, uppger att en proposition kommer att läggas i slutet av året.
Problemet med oljeutsläpp i Östersjön och på västkusten är främst ett internationellt problem. Sverige har varit och är mycket aktivt i denna fråga i internationella sammanhang. Inom Helsingforskommissionen har länderna enats om en gemensam strategi för omhändertagande av avfall, inklusive olja, för att få bukt med de illegala utsläpp som nu sker, t.ex. utanför Gotland, och för att kontrollera de risker som ökad trafik över Östersjön innebär. Redan 1996 enades länderna kring Östersjön om att bygga ut mottagningsanläggningar för oljeavfall i alla viktiga hamnar runt Östersjön inom ramen för denna s.k. Östersjöstrategi. Vid ett ministermöte inom Helsingforskommissionen år 1998 beslöts att harmonisera avgifterna för omhändertagande av avfall i hamn. Eftersom avgiften är oberoende av om avfall lämnas eller inte finns inte längre något incitament att dumpa oljan illegalt till havs. Vid sitt möte i Riga januari 1998 underströk statsministrarna i Östersjöländerna vikten av detta arbete.
Med utgångspunkt från Oljeutsläppsutredningens förslag finns det förhoppningsvis möjlighet att förbättra skyddsnivån på motsvarande sätt i alla våra farvatten.
Östersjöstrategin bygger på att alla länder genomför de åtgärder som beslutats. Vid en översiktlig uppföljning nyligen visar det sig att vissa länder har svårt att genomföra alla åtgärderna till år 2000. Det har inte varit möjligt att exakt klarlägga vilka svårigheterna är och vilka ytterligare åtgärder som krävs för att få mottagningsanläggningar på plats till år 2000 i alla hamnar. Av denna anledning har regeringen för avsikt att inom kort utse ett särskilt sändebud som under sommaren skall göra en kartläggning av resterande behov av åtgärder och lämna förslag till eventuella ytterligare insatser som kan påskynda eller underlätta utbyggnaden av mottagningsanläggningarna.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.