Narkotikabekämpningen på Gotland
Skriftlig fråga 2005/06:404 av Andrén, Gunnar (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-11-18
- Anmäld
- 2005-11-18
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2005-11-30
- Svar anmält
- 2005-11-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 18 november
Fråga 2005/06:404 av Gunnar Andrén (fp) till justitieminister Thomas Bodström (s)
Narkotikabekämpningen på Gotland
I helgen 11@13 november grep polisen på Gotland inte mindre än tio personer, flertalet unga, misstänkta för narkotikabrott.
Två personer födda 1971 greps inledningsvis i centrala Visby. Något senare greps en person född 1987 inte långt därifrån.
Utanför Visby greps på lördagen tre personer, födda 1979, en misstänkt för drograttfylleri, de övriga för innehav av hasch och amfetamin.
Natten till söndag greps två personer, en född 1977, den andre 1982, misstänkta för ringa narkotikabrott, innehav av amfetamin.
Även ytterligare gripanden gjordes.
”Vi har gjort en del extra insatser för att i möjligaste mån få bukt med narkotikabrottsligheten”, kommenterar vakthavande polis till Gotlands Tidningar.
I möjligaste mån? Formuleringen väcker onekligen reflektioner. Klarar polisen sin uppgift? Vilka andra arbetsuppgifter måste eftersättas? Vilken betydelse har det att tullen inte längre finns tillstädes på Gotland utan @ med en närmast herostratiskt ryktbar formulering från Tullverkets egen omorganisation 2004 @ ”vid behov kan skeppas till ön”?
Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieminister Thomas Bodström:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att narkotikabekämpningen kan ingå som en prioriterad del i polisens och tullens verksamhet på Gotland?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:404 besvarad av
den 30 november
Svar på fråga 2005/06:404 om narkotikabekämpningen på Gotland
Justitieminister Thomas Bodström
Gunnar Andrén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att narkotikabekämpningen ska ingå som en prioriterad del i polisens och tullens verksamhet på Gotland.
Som Gunnar Andrén säkert känner till ligger tullens verksamhet under Finansdepartementet och jag kommer därför här endast att svara för polisens verksamhet. Generellt kan dock nämnas att regeringen sedan flera år tillbaka driver ett arbete med att se till att de brottsbekämpande myndigheterna kan arbeta effektivt tillsammans.
Samhällets insatser inom ramen för den nationella narkotikahandlingsplanen har bland annat resulterat i en bred mobilisering på lokal och nationell nivå. Indikatorer visar också på en nedgång av narkotikaanvändandet. Bland annat har andelen niondeklassare som uppger att de använt narkotika minskat med 30 % de senaste fem åren. I en europeisk jämförelse visar det sig även att svenska elever ligger långt ned på listan när det gäller narkotikaerfarenhet. Dessa förhållandevis låga värden gäller såväl cannabis som annan narkotika.
I polisens regleringsbrev till Rikspolisstyrelsen för verksamhetsåret 2005 framgår att bland annat narkotikabrott ska ägnas särskild uppmärksamhet. För att effektivt bekämpa narkotikabrottsligheten är det viktigt att hela samhället samverkar. På Gotland drivs till exempel projektet Motgift där samverkan sker mellan polis, socialtjänst och frivilligorganisationer.
I sammanhanget kan nämnas att regeringen sedan 2000 har gjort kraftiga satsningar på polisen och höjt anslagen med 2,3 miljarder kronor fram till 2005, samt aviserat tillskott för 2006@2007 med ca 1,1 miljard kronor. Satsningen innebär bland annat att 4 000 nya poliser kommer att utbildas under mandatperioden. Antalet poliser ökar för femte året i rad och i dag finns det 1 200 fler poliser än vad det gjorde år 2000. För Gotlands del innebär det en ökning med 13 fler poliser jämfört med år 2000. Detta innebär ett betydande resurstillskott för polisorganisationen. Genom denna satsning förbättras naturligtvis polisens förutsättningar att förebygga och utreda brott.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.