Till innehåll på sidan

näringsklimatet för cement- och kalkbranschen

Skriftlig fråga 1998/99:782 av de Pourbaix-Lundin, Marietta (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-06-30
Anmäld
1999-07-06
Besvarad
1999-07-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1998/99:782 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till näringsministern om näringsklimatet för cement- och kalkbranschen

den 30 juni

 

Den 1 januari 2000 upphör den s.k. 1,2-procentsregeln för beskattning av koldioxid, vilken i första hand avsett cement- och kalkbranscherna. All verksamhet behöver framförhållning för planering av inköp och personalstyrka, budgetarbete osv. Trots att det bara är sex månader kvar tills förutsättningarna ändras, kan cement- och kalkbranscherna ännu inte få besked om koldioxidskatten kommer att vara 1,2 % eller kanske 100 % fr.o.m. den 1 januari 2000. Ett bra närings- och företagarklimat kräver bättre framförhållning än så.

 

Vilka åtgärder avser näringsministern vidta för att förbättra näringsklimatet för cement- och kalkbranscherna?

 

 

Svar på skriftlig fråga 1998/99:782 besvarad av

Svar på fråga 1998/99:782 om näringsklimatet för cement- och kalkbranschen och 795 om koldioxidbeskattningen av cement- och kalkbranschen
    Finansminister Bosse Ringholm

den 13 juli

 

Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att det i framtiden inte skall vara möjligt att genomföra sådana plågsamma djurförsök i Sverige som de försök som enligt Marietta de Pourbaix-Lundin utförs på kattungar och illrar vid Karolinska Institutet.

Det är viktigt att det fortlöpande förs en saklig diskussion om djurförsök. I vilken mån djurförsök är berättigade är en svår fråga. Enligt en så gott som enig expertis kan en framgångsrik biomedicinsk forskning inte bedrivas utan djurförsök.

Den forskning som Marietta de Pourbaix-Lundin syftar på har som mål att lösa allvarliga sjukdomsproblem hos för tidigt födda barn. Cirka en procent av alla barn som föds i Sverige är för tidigt födda. Av dessa får ungefär ett av tio problem med ögonen som leder till livslånga synrubbningar till följd av en störd synutveckling. För dessa barn kan denna forskning ha avgörande betydelse. Liksom alla andra djurförsök prövades naturligtvis även detta försök i en djurförsöksetisk nämnd. Enligt protokollet godkände samtliga ledamöter av den etiska nämnden ansökan, utom en ledamot som reserverade sig.

Jag har själv besökt Karolinska Institutet och kunnat informera mig om de djur som används i det omtalade försöket. Jag kunde då konstatera att en del tidningsuppgifter om forskningsprojektet tyvärr inte varit riktiga. Som en följd av detta så har debatten om det aktuella forskningsprojektet och om den biomedicinska forskningen och användningen av försöksdjur inte heller varit saklig.

Det är min uppfattning att så länge djurförsök är av grundläggande vikt för den biomedicinska forskningen går det knappast att undvika att försöksdjur används. Det går heller inte att helt undvika att djuren i vissa fall utsätts för smärta och lidande. Samtidigt är det viktigt att de djurförsök som genomförs, görs med största respekt för djuren och på ett sådant sätt att de minimerar djurens lidande. Regeringen gav i mitten på juni Centrala försöksdjursnämnden (CFN) i uppdrag att utreda frågan om bedömning av djurens smärta och lidande i samband med djurförsök. En sådan bedömning kan utgöra ett viktigt underlag då man behandlar ansökningar om djurförsök vid den djurförsöksetiska prövningen.

Regeringen anslår också, via CFN, medel till projekt som syftar till att minska användningen av försöksdjur inom forskningen samt medel för att utveckla alternativa metoder till djurförsök.

Marietta de Pourbaix-Lundin kan vara förvissad om att jag hyser ett stort engagemang för djurskyddsfrågorna och att jag fortlöpande håller mig informerad om dem.

den 15 juli

den 15 juli

 

Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat näringsministern vilka åtgärder han avser vidta för att förbättra näringsklimatet för cement- och kalkbranschen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig vilken procentsats som kommer att gälla för koldioxidskatten för cement- och kalkbranschen fr.o.m. den 1 januari 2000.

Marietta de Pourbaix-Lundin har tidigare frågat mig om jag avser att lägga förslag om en förlängd giltighetstid för den s.k. 1,2-procentsregeln i höstens budgetproposition. Regeln innebär att beskattningsmyndigheten på ansökan får medge att koldioxidskatt på bränslen, som förbrukats vid industriell framställning av andra mineraliska ämnen än metaller, inte överstiger 1,2 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde. Regeln gäller inte för bränslen som beskattas som mineraloljeprodukter och inte heller för bränslen som förbrukats för drift av motordrivna fordon. Det är i dag främst företag inom cement- och kalkindustrin som omfattas av nedsättningen. Enligt riksdagens beslut år 1997 gäller regeln övergångsvis fram till den 1 januari 2000.

Om 1,2-procentsregeln inte skulle förlängas är det inte fråga om att koldioxidskatten kommer att bli 100 % som Marietta de Pourbaix-Lundin antyder. Då kommer i stället nedsättning av koldioxidskatten att kunna medges enligt den s.k. 0,8-procentsregeln. Den nedsättningsregeln ger dock inte lika långtgående skattenedsättning som 1,2-procentsregeln när det gäller kolbränslen och naturgas.

Såsom jag redan tidigare har svarat Marietta de Pourbaix-Lundin pågår för närvarande inom Regeringskansliet, i en interdepartemental arbetsgrupp, en genomgripande översyn av energibeskattningen. Vidare pågår fortfarande överläggningar med samtliga riksdagspartier om skattepolitikens framtida utformning. Energibeskattningen ingår som en del av dessa överläggningar.

Med hänvisning till det som sagts är jag inte beredd att i dag ta ställning till en eventuell förlängning av 1,2-procentsregelns tillämplighet.

 

 

 

den 14 juli

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.