Möjligheten till ansvarsutkrävande vid arbetsplatsolyckor med dödlig utgång
Skriftlig fråga 2012/13:525 av Stenberg, Maria (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-05-17
- Anmäld
- 2013-05-17
- Besvarad
- 2013-05-22
- Svar anmält
- 2013-05-22
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 17 maj
Fråga
2012/13:525 Möjligheten till ansvarsutkrävande vid arbetsplatsolyckor med dödlig utgång
av Maria Stenberg (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
I mars 2010 omkom en 42-årig elektriker från Arvidsjaur efter en arbetsplatsolycka i Litskär. Han arbetade nära en strömkabel och fick 1 200 volt genom sin kropp. Åklagaren har nu stämt tre företag på vardera 1,5 miljoner kronor som ansvariga för olyckan.
Vi vet dock av tidigare erfarenhet att det är mycket svårt för åklagare att få till stånd en fällande dom i fall som detta. Flera företag är gemensamt ansvariga, oftast genom entreprenadavtal där en underentreprenör arbetar åt en huvudentreprenör, vilket ofta innebär att det är svårt att hålla någon ansvarig.
Det är oacceptabelt att det i fall där arbetsgivare genom bristande säkerhetsarbete orsakar svåra olyckor, ibland med dödlig utgång, inte går att hålla någon juridiskt ansvarig.
Avser arbetsmarknadsministern att vidta några åtgärder för att underlätta ansvarsutkrävande vid svåra arbetsplatsolyckor i de fall där flera entreprenörer är inblandade?
Svar på skriftlig fråga 2012/13:525 besvarad av Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström
Svar på fråga
2012/13:525 Möjligheten till ansvarsutkrävande vid arbetsplatsolyckor med dödlig utgång
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström
Maria Stenberg har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att underlätta ansvarsutkrävande vid svåra arbetsplatsolyckor i de fall där flera entreprenörer är inblandade.
En arbetsmiljö med brister som leder till olyckor och dödsfall är inte acceptabelt och måste så långt möjligt förebyggas. I arbetsmiljölagen framgår vem som bär ansvar för arbetsmiljön. Ansvaret kan ligga på arbetsgivare, den som hyr in arbetskraft, den som tillverkar maskiner och farliga ämnen, den som råder över ett arbetsställe, exempelvis en affärsinnehavare och den som har samordningsansvar på ett gemensamt arbetsställe, till exempel en byggherre. De olika aktörernas ansvar är olika omfattande. Arbetsgivaren har de mest vidsträckta skyldigheterna och ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall. De olika typerna av arbetsmiljöansvar kompletterar varandra och i många situationer är flera olika rollinnehavares arbetsmiljöansvar aktuella samtidigt. Ingen av de ansvariga kan dock komma undan sitt eget ansvar genom att peka på att det finns andra som har skyldigheter.
Arbetsmiljöansvar är dock en annan sak än straffansvar. I brottsbalken finns bestämmelser om straff för den som åsidosatt sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen när detta medfört att någon avlidit, skadats, blivit sjuk eller utsatts för allvarlig fara. Straffskalan innehåller både böter och fängelse. Det finns också bestämmelser i arbetsmiljölagen, arbetsmiljöförordningen och föreskrifter från Arbetsmiljöverket som är straffsanktionerade. En förutsättning för att någon eller några ska kunna dömas för brott är att domstolen anser det bevisat att den eller de åtalade brutit mot någon bestämmelse som kan medföra straff. Det är inte uteslutet att flera gärningsmän fälls för samma brott. Brottsutredningar i arbetsmiljömål kan i många fall vara komplicerade, särskilt när det gäller stora organisationer. Det gäller för åklagaren att bevisa att den eller de åtalade personerna varit oaktsamma eller handlat med uppsåt. Åklagarmyndigheten har inrättat en särskild enhet som arbetar med miljö- och arbetsmiljömål.
Arbetsgivaren kan inte genom att delegera arbetsmiljöfrågor till exempel till en underlydande chef på förhand bestämma att det är denne som ska hållas ansvarig om en olycka inträffar. Detta gäller också i situationer då det finns flera arbetsgivare som samverkar som fristående entreprenörer. Dessa kan inte överenskomma om vem som ska ta det straffrättsliga ansvaret. Detta ansvar fastställs av domstol i efterhand.
Vid brott mot arbetsmiljölagen eller Arbetsmiljöverkets föreskrifter och vid arbetsmiljöbrott enligt brottsbalken är företagsbot nu den vanligaste sanktionsformen. För att ålägga en företagsbot krävs att det visas att ett brott begåtts i näringsverksamheten. Någon enskild person måste inte kunna utpekas som skyldig till brott. Det finns dock inget som hindrar att företagsbot döms ut samtidigt som någon eller några personer döms till dagsböter eller fängelse när åtal väcks efter till exempel en olycka på en arbetsplats.
Mot denna bakgrund menar jag att de möjligheter som i dag finns för att utkräva ansvar av flera inte medför skäl att överväga ändringar av väl etablerade och grundläggande straffrättsliga principer på området. Jag vill i sammanhanget nämna den föreslagna reformen av sanktionssystemet på arbetsmiljöområdet som regeringen nu lämnat till riksdagen. Syftet med den reformen är att åstadkomma en större regelefterlevnad på arbetsmiljöområdet genom ett effektivare sanktionssystem där stora delar av straffsanktionerna ersätts med sanktionsavgifter, dock omfattas inte de så kallade brottsbalksbrotten. När någon avlidit, skadats, blivit sjuk eller utsatts för allvarlig fara och det beror på att arbetsmiljölagstiftningen inte följts ska detta också fortsättningsvis vara ett brott som en eller flera ska kunna hållas ansvariga för.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.