miljökriterier vid export- och exportkreditgarantigivning
Skriftlig fråga 1997/98:142 av Pilsäter, Karin (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1997-11-14
- Anmäld
- 1997-11-17
- Besvarad
- 1997-11-26
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Den 4-5 november hade OECD:s exportkreditgrupp ett möte i Paris. På mötet, vid vilket Sverige var representerat, togs frågan om miljökriterier vid exportkredit- och exportgarantigivning upp. Bl.a. deltog representanter från USA:s Export-Import Bank och från Världsbanken för att berätta om vilka miljökrav dessa två institutioner ställer vid sådan kredit- och garantigivning. Bl.a. USA har tidigare i olika sammanhang tryckt på EU-länderna för att man skall följa det amerikanska exemplet och införa miljöprövning i dessa sammanhang.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till näringsministern:
Vad framförde de svenska representanterna vid detta möte, och vilken är den svenska positionen i internationella sammanhang vad gäller miljökriterier vid exportkredit- och exportkreditgivning?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:142 besvarad av , ()
- Statsrådet Leif Pagrotsky
Karin Pilsäter har frågat näringsminister Anders Sundström vad de svenska representanterna framförde på denna punkt vid ett möte med OECD:s exportkreditgrupp nyligen och vilken den svenska positionen är i internationella sammanhang vad gäller miljökriterier vid exportkredit- och exportkreditgarantigivning.
Eftersom det är jag som i regeringen ansvarar för den statsstödda exportkredit- och exportkreditgarantigivningen har frågan överlämnats till mig för besvarande.
Frågan om hur miljöaspekter skulle kunna beaktas i de statsstödda exportfinansieringssystemen har stått på dagordningen i OECD:s exportkreditgrupp i flera år och man har där diskuterat olika möjligheter att komma framåt på området. För att vinna större kunskap har man i gruppen enats om att tills vidare på frivillig basis utbyta information om vissa projekt och vidare att dra lärdom av de erfarenheter som finns hos organisationer som har någon form av miljöprövning i sin exportkredit- eller exportkreditgarantigivning.
Vid det senaste mötet i OECD:s exportkreditgrupp i början av november i år redovisade representanter för Världsbanken och den amerikanska Eximbank sina erfarenheter. Med utgångspunkt från presentationerna, som var de första i sitt slag i gruppen, ägde en diskussion rum som enligt vad jag förstått resulterat i ett bättre underlag för att kunna föra denna fråga vidare. Jag anser därför att fler sådana presentationer och utbyte av erfarenheter hur dessa frågor hanteras i olika organisationer borde vara av värde i sammanhanget. Samma fråga har nyligen också berörts på möten i EU:s rådsarbetsgrupp för exportkrediter.
Min uppfattning är att när det gäller frågor om miljökriterier vid exportkredit- eller exportkreditgarantigivning så måste man i första hand söka efter en lösning på internationell nivå, t.ex. i form av gemensamma riktlinjer. Detta är av stor vikt både för miljön och för att åstadkomma likartade konkurrensförhållanden. Ensidiga nationella miljöregler skulle kunna utestänga svenska företag från att exportera till vissa projekt samtidigt som detta inte skulle hindra de aktuella länderna från att genomföra projekten. Därmed skulle sådana regler inte få avsedd effekt. Svensk utrustning, som normalt är av hög standard ur miljösynpunkt, skulle inte heller kunna komma i fråga för leverans.
Sverige har bidragit till att föra frågan framåt genom att framhålla att den är viktig och bör fortsätta att stå på OECD:s dagordning. Vi har vidare ställt oss positiva till ytterligare presentationer och diskussioner av det slag som nyligen har genomförts inom OECD. För det tredje har vi från svensk sida förklarat att vi är beredda att medverka i ett informationsutbyte som enstaka projekt där vi själva överväger att bevilja statsstödda exportkrediter eller exportkreditgarantier. Jag vill här erinra om att ett sådant informationsutbyte måste ta hänsyn till att uppgifter om tekniska prestanda m.m. kan vara av känslig natur ur konkurrenssynpunkt.
Exportkreditnämnden (EKN), som kan täcka olika typer av risker genom att bevilja exportkreditgarantier, har inte något uppdrag från regeringen att göra miljökonsekvensbedömningar av projekt annat än ur risksynpunkt, dvs. hur miljöaspekter påverkar ett projekts återbetalningsförmåga. Låt mig i sammanhanget nämna att en EKN-garanti bara är giltig om lagstiftningen i importlandet, t.ex. på miljöområdet, följs. Detta är i princip vad som gäller för motsvarande institut i andra länder. Såvitt vi känner till har endast ett land, USA, sedan ett par år ett system där man vid garantigivning granskar vissa typer av projekt ur miljösynpunkt. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om effektiviteten i det amerikanska systemet.
En viktig åtgärd för att förbättra miljön är enligt min mening att lämna stöd till andra länder på miljöområdet. Sverige gör sedan flera år också detta. Jag tror att ett sådant stöd kan vara av stort värde för att utveckla miljöpolicyn och dess tillämpning i vissa länder. Jag vill här också nämna att det i den s.k. Riodeklarationen som de flesta stater ställt sig bakom bl.a. sägs att stater har rätt att utnyttja sina egna resurser i enlighet med sin egen miljö- och utvecklingspolicy.
Vi arbetar alltså tillsammans med andra länder för att komma vidare i denna viktiga och inte helt enkla fråga. Det är oklart vad diskussionen inom OECD kommer att leda till men min förhoppning är att det skall visa sig möjligt att enas om ett gemensamt förhållningssätt vad gäller att ta hänsyn till miljöaspekter i den statsstödda exportkredit- och exportkreditgarantigivningen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.