Miljöeffekterna vid Försvarsmaktens utökade skjutningar över Vättern

Skriftlig fråga 2015/16:1332 av Stig Henriksson (V)

till Miljöminister Karolina Skog (MP)

Nyligen fick försvaret tillstånd att skjuta mer över Vättern; från 1 000 skott per år till 69 000 skott och 150 övningsraketer per år under en tioårsperiod. Beskedet har redan väckt en rad protester. Frånsett oron för en ökande militarisering har miljöeffekterna för den så viktiga dricksvattentäkten Vättern samt bullerproblematiken för människor och djurliv väckt många frågor. Inte minst hur beslutet står sig i förhållande till viktiga lagar och förordningar som miljöbalken, EU:s vattendirektiv och inte minst den i miljöfrågor så viktiga försiktighetsprincipen.

Vättern är en Sveriges största råvattentäkter för ca 250 000 människor i elva kommuner och dess betydelse antas öka ytterligare framöver. Vättern är dessutom ett Natura 2000-område och därmed ett särskilt skyddsvärt naturområde. Man bör även ta i beaktande att Vättern är en sjö med en närmast extrem långsam vattenomsättning på ca 60 år. Som jämförelse kan nämnas att omsättningstiden för att allt vatten ska ha bytts ut i Vänern är tio år och för Mälaren tre år.

I och med det utökade tillståndet har Länsstyrelsen i Västra Götaland gett Försvarsmakten i uppdrag att utreda risker som rör ammunitionens påverkan på vattenkvaliteten. Utredningen ska även behandla möjligheter för sanering. Man har alltså valt att godkänna att 69 gånger mer ammunition släpps ut jämfört med i dag utan att först ta reda på vilka konsekvenser det medför eller hur man ska återställa eventuella föroreningar.

Min fråga till miljöminister Karolina Skog är därför:

Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att god vattenkvalitet ska kunna garanteras i denna viktiga vattentäkt för människor, djur och miljö med anledning av de dramatiskt ökade övningsmöjligheterna?