homosexuellas situation i Lettland

Skriftlig fråga 2001/02:878 av Bargholtz, Helena (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-03-12
Anmäld
2002-03-19
Besvarad
2002-03-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 12 mars

Fråga 2001/02:878

av Helena Bargholtz (fp) till utrikesminister Anna Lindh om homosexuellas situation i Lettland

Under det senaste året har hetsen mot homosexuella ökat markant i Lettland. Visserligen är homosexuella förbindelser inte längre kriminaliserade, men homosexualitet ses fortfarande som något mycket negativt i landet. Kyrkan har ett stort inflytande och de lyckas också använda detta för att hetsa mot homosexuella.

Den lettiska debatten har blomstrat upp efter att det lettiska förlaget Vieda startat en uppsatstävling med temat "Lettland utan homosexuella". Tävlingen vänder sig till elever, studenter och allmänheten. Föreslagna infallsvinklar på temat har bl.a. varit "Är det inte hög tid att vi eliminerar homosexualitet".

Den lettiska myndigheten för mänskliga rättigheter har fördömt tävlingen såsom varande både diskriminerande och förnedrande, men konstaterar samtidigt att den inte är olaglig. Samtidigt har flera lettiska parlamentsledamöter anslutit sig till "korståget mot homosexuella" (däribland två ledamöter av parlamentets kommitté för mänskliga rättigheter).

Några officiella avståndstaganden från regering eller andra politiker har inte förekommit.

Lettland har ansökt om medlemskap i EU. Enligt de s.k. Köpenhamnskriterierna måste nya medlemmar förbinda sig att respektera mänskliga rättigheter. Och i detta begrepp inkluderar man också homosexuellas mänskliga rättigheter.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesministern:

På vilket sätt kommer den svenska regeringen att i kontakterna med Lettland, både bilateralt och inom EU-samarbetet, uppmärksamma situationen för homosexuella i Lettland?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:878 besvarad av

den 21 mars

Svar på fråga 2001/02:878 om homosexuellas situation i Lettland

Utrikesminister Anna Lindh

Helena Bargholtz har frågat mig på vilket sätt den svenska regeringen kommer att uppmärksamma situationen för homosexuella i Lettland, både bilateralt och inom EU-samarbetet.

Diskriminering av människor på grund av deras sexuella läggning står i strid med den grundläggande principen om alla människors lika värde och rättigheter. En lagstiftning eller praxis som innebär diskriminering av homosexuella är självfallet oacceptabel.

När det gäller utvidgningsförhandlingarna grundas MR-bevakningen på de s.k. Köpenhamnskriterierna som är ett uttryck för EU:s MR-politik. Den politiken inkluderar även den allmänna icke-diskrimineringsprincipen @ en princip som är central när det gäller respekt för de mänskliga rättigheterna. Homo- och bisexuella personer omfattas således också av denna princip och då även av Köpenhamnskriterierna.

Frågan om de homosexuellas situation är en viktig del av de politiska Köpenhamnskriterierna för medlemskap. Grunden för kandidatländernas åtaganden utgörs av artikel 13 i fördraget. Diskriminering tas också upp i EU:s stadga om grundläggande rättigheter som proklamerades vid toppmötet i Nice, där det slås fast att all diskriminering på basis av bl.a. sexuell läggning ska vara förbjuden. Unionen har i sina förhandlingspositioner betonat att detta är en viktig del av det politiska kriteriet och uppmanat kandidatländerna att uppmärksamma frågan, samt att vidta åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning.

Det finns ingen lagstiftning i Lettland som kriminaliserar homosexualitet och Lettland bedöms ha uppfyllt de politiska Köpenhamnskriterierna.

Från svensk sida kommer vi också fortsättningsvis att noga följa att Lettland och övriga kandidatländer lever upp till sina åtaganden och vi kommer att, när det är påkallat, betona vikten av att åtaganden som följer av t.ex. medlemskap i EU och Europarådet efterlevs.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.