förrättare av vigsel och partnerskap
Skriftlig fråga 1998/99:52 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-11-10
- Anmäld
- 1998-11-16
- Besvarad
- 1998-11-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Genom de förändringar som har skett på elmarknaden under senare år har det uppstått ett vakuum när det gäller ansvar för hållande av reservkapacitet. Karlshamnsverket med sina tre aggregat har under många år fungerat som reservkapacitet. En miljöanpassning på ca 500 miljoner kronor gjordes 1994-1997 för att uppfylla nya koncessionsvillkor från den 1 januari 1997. Utnyttjandet av kraftverket är dock lågt bl.a. beroende på att kraft kan importeras från grannländerna, främst Danmark. Danmark har äldre koleldade kraftverk utan annan rening än stoftavskiljning, emissionerna av svavel och kväveoxider är fem till tio gånger högre per producerad kWh än Karlshamnsverkets. Motsvarande hot om billig import av kraft från Polen som produceras med låga miljövillkor är ett nytt orosmoln.
Importen pressar med andra ord ned utnyttjandet av Karlshamnsverket och kvar finns bara beredskapsfunktionen för störningar eller extremt hög last. Denna ger nästan inga intäkter. Karlshamnsverkets ägare anser sig inte längre ha möjlighet att ta den ekonomiska bördan av reservkapaciteten utan har nu aviserat att två av de tre blocken skall stängas vid årsskiftet. Hälften av de 110 anställda kommer att beröras. Av både miljö- och ekonomiska skäl är detta scenario olyckligt.
Min fråga till näringsminister Björn Rosengren är därför:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att skapa en annan finansiell ansvarsfördelning för nödvändig reservkraft?
den 10 november
den 10 november
För partnerskap och borgerliga vigslar krävs en särskilt förordnad person. Ett förordnande som i dag utfärdas av länsstyrelsen. Under en övergångsperiod efter den nya partnerskapslagens tillkomst 1994 var det praktiskt att gamla förordnanden fortsatte att gälla under de förutsättningar som de en gång utfärdats. Men i dag, fyra år senare, är det hög tid att se över såväl givna förordnanden som förutsättningarna för utfärdande av nya förordningar. Det kan inte anses överensstämma med andan bakom partnerskapslagen att förordnandet för partnerskap även framdeles skall vara åtskiljt från förordnandet som vigselförrättare. Enligt tillgänglig statistik saknar fortfarande ca 40 % av de enskilt förordnade vigselförrättarna förordnande som partnerskapsförrättare. Även om det i dag finns personer som har båda typerna av förordnaden så borde nuvarande ordning ändras. En samordning till endast ett förordnande bör bli den gällande ordningen vid länsstyrelsernas handläggning. En förändring enligt denna vore ytterligare ett steg i arbetet med att sudda ut gränserna i samhällets syn på homosexuell respektive heterosexuell kärlek.
Min fråga till ministern är om ministern vidtagit åtgärder för att införa gemensamma förordnanden för vigslar och partnerskap.
Svar på skriftlig fråga 1998/99:52 besvarad av
- Justitieminister Laila Freivalds
den 18 november
Carina Hägg har frågat mig om jag har vidtagit åtgärder för att införa gemensamma förordnanden för vigslar och partnerskap.
Det är länsstyrelserna som förordnar såväl vigselförrättare som registreringsförrättare (se 4 kap. 3 § äktenskapsbalken och 1 kap. 8 § lagen [1994:1117] om registrerat partnerskap). Av förarbetena framgår det att länsstyrelserna bör kunna förordna vigselförrättare i den omfattning som det behövs. I förarbetena framhålls det vidare att ingenting hindrar att länsstyrelserna ger en och samma person behörighet att vara såväl vigselförrättare som registreringsförrättare. Men där sägs också att detta inte innebär att en förordnad vigselförrättare skall vara skyldig att ta emot ett förordnande som registreringsförrättare (se bet. 1993/94:LU28 s. 20).
Länsstyrelserna bör givetvis verka för att det finns förordnade registreringsförrättare i sådan omfattning att behovet täcks. Enligt min mening är det också naturligt och angeläget att länsstyrelserna verkar för att de personer som kommer i fråga förordnas som både registreringsförrättare och vigselförrättare. Man måste emellertid hålla i minnet att utgångspunkten är att behovet avgör antalet förordnanden. Det finns enligt min mening inte anledning att av principiella skäl ändra alla gamla förordnanden så att de omfattar även behörighet att registrera partnerskap.
Av tradition har det i betydande omfattning varit kommunalpolitiker som haft uppdrag som vigselförrättare och det är viktigt att kommunalpolitiker även åtar sig uppdrag som registreringsförrättare. Det bör i första hand vara de politiska partierna som skall se till att de personer som är vigselförrättare också vid behov åtar sig uppdrag som partnerskapsförrättare.
Jag anser alltså att det inte behövs någon sådan åtgärd som Carina Hägg efterlyser. Däremot är det viktigt att registreringsförrättare finns tillgängliga i hela landet. På den punkten finns det skäl att fortsätta att följa utvecklingen. Jag har för avsikt att ta kontakt med länsstyrelserna i landet och höra om behovet av registreringsförrättare i kommunerna är tillgodosett och, om så inte är fallet, vilka åtgärder länsstyrelserna planerar att vidta för att se till att situationen förbättras.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.