Finansiering av svensk fusionsenergiforskning
Skriftlig fråga 2007/08:977 av Hamilton, Carl B (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-03-14
- Anmäld
- 2008-03-18
- Besvarad
- 2008-03-27
- Svar anmält
- 2008-03-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 mars
Fråga
2007/08:977 Finansiering av svensk fusionsenergiforskning
av Carl B Hamilton (fp)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
I Sverige bedrivs en internationellt sett mycket framstående fusionsenergiforskning. Den ska inte sammanblandas med kärnteknisk forskning. Energibrist och miljöförstöring har ökat intresset för denna uthålliga energiform, som skulle ge tillgång till närmast obegränsade energireserver och som inte leder till miljöfarligt avfall eller utsläpp av växthusgaser. En härdsmälta kan inte förekomma och långlivat radioaktivt avfall produceras inte.
För denna forskning satsas ökade medel internationellt, och inte minst i EU-länderna. I Sverige däremot har de reala forskningsanslagen halverats sett över en längre tidsperiod, vilket är en trend på tvärs med den i övriga i-världen.
Av oklara skäl sorterar medel för denna forskning till stor del under Energimyndigheten, som dock, tydligtvis på grund av otydlighet från regeringens sida, inte vet om – eller hur – Energimyndigheten ska förvalta sitt ansvar för svensk fusionsforskning, och om myndigheten kan öka anslagen.
Kommer statsrådet genom klargörande ändringar i regleringsbrev eller andra sätt, att för bland annat Energimyndigheten tydliggöra en positiv regeringsinställning till svensk fusionsenergiforskning, att understryka vikten av att myndigheten känner större ansvar för densamma och anslår realt ökad finansiering, samt att myndigheten tillämpar principiell likabehandling med annan energiforskning?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:977 besvarad av Näringsminister Maud Olofsson
Svar på fråga
2007/08:977 Finansiering av svensk fusionsenergiforskning
Näringsminister Maud Olofsson
Carl B Hamilton har frågat mig om jag genom klargörande ändringar i regleringsbrev eller andra sätt, att för bland annat Energimyndigheten tydliggöra en positiv regeringsinställning till svensk fusionsenergiforskning, att understryka vikten av att myndigheten känner större ansvar för densamma och anslår realt ökad finansiering, samt att myndigheten tillämpar principiell likabehandling med annan energiforskning.
Regeringen har varit pådrivande i processen kring de ytterst ambitiösa klimat- och energimål som just nu behandlas på EU-nivå. Med dessa historiska mål tar EU och Sverige en internationell ledarroll i omställningen av energisystemen. Energiforskningen kan inte ses isolerad utan är en central och integrerad del av både energi- och näringspolitiken. Insatserna inom klimat‑, energi- och näringspolitiken är dock fokuserade på resultat i sak, och inte på teknikval eller enskilda forskningsfält. Det vi vill uppnå är bland annat minskade utsläpp av växthusgaser, högre andel förnybar energi och effektivare energianvändning.
Det forskningsområde som frågeställaren tar upp utgör en av flera tänkbara lösningar som kan bidra till att uppnå långsiktiga globala klimat- och energimål. Ansvaret för att bedöma hur fusion och andra forskningsområden bidrar till uppfyllandet av de övergripande målen vilar emellertid på Statens energimyndighet. Samråd och samarbete ska i förekommande fall ske med andra ansvariga myndigheter såsom Vetenskapsrådet, Formas, Vinnova med flera Energimyndigheten kan redan i dag, med stöd av förordningen för energiforskning (1998:222), finansiera fusionsforskning. Jag ser ingen anledning att detaljstyra Energimyndigheten i dess tekniska och vetenskapliga bedömning av vare sig detta eller andra forskningsområden.
Regeringen avser att lägga fram en forskningspolitisk proposition hösten 2008, där regeringens övergripande forskningspolitiska prioriteringar kommer att redovisas.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.