Europeiska investeringsbanken

Skriftlig fråga 2000/01:70 av Lönnroth, Johan (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2000-10-16
Anmäld: 2000-10-24
Besvarad: 2000-10-25

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 16 oktober
Fråga 2000/01:70
av Johan Lönnroth (v) till finansminister Bosse Ringholm om Europeiska investeringsbanken

Tisdagen den 10 oktober deltog jag på ett seminarium som arrangerats av Forum Syd och Miljöförbundet Jordens Vänner om Europeiska investeringsbanken (EIB). På detta seminarium framfördes grav kritik mot EIB. De tre huvudpunkterna i kritiken var:

Flera av de projekt som EIB gett lån till var tveksamma, och i några fall rent katastrofala, ur miljösynpunkt. Oproportionerligt mycket pengar hade gått till vägbyggnad jämfört med andra mer miljövänliga infrastrukturinvesteringar.
Flera projekt hade negativa fördelningseffekter @ både direkt av projekten samt av framtida räntebetalningar. Stöd gavs på ett sätt så att rika bolag och privatpersoner kunde tjäna grova pengar (ibland fanns misstankar om korruption) medan fattiga människor drabbades.
EIB vägrar informera öppet, vägrar ta hänsyn till lokala opinioner och vägrar föra en öppen dialog med allmänheten. Flera talare på seminariet hävdade att såväl Världsbanken som andra utvecklingsbanker i världsbanksgruppen framstod som mer progressiva än EIB i dessa frågor.

Jag vill mot denna bakgrund fråga finansministern:

Vilka åtgärder kommer finansministern att vidta med anledning av den kritik som framförts enligt ovan?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:70 besvarad av

den 25 oktober
Svar på fråga 2000/01:70 om Europeiska investeringsbanken

Finansminister Bosse Ringholm

Johan Lönnroth har frågat vilka åtgärder jag kommer att vidta med anledning av den kritik som framförts mot Europeiska investeringsbanken (EIB).

Inledningsvis vill jag säga att Johan Lönnroths beskrivning av det aktuella seminariet om EIB inte helt överensstämmer med den redovisning jag har fått. Den kritik som framfördes var mera nyanserad än vad som framgår av frågan. Dessutom gav seminariet möjlighet att klara ut en hel del missförstånd om bankens inriktning och verksamhet. Exempelvis är det viktigt att hålla i minnet att EIB inte är en global utvecklingsbank av samma slag som Världsbanken. EIB är EU:s finansiella institution med huvudsaklig uppgift att verka för en balanserad ekonomisk och social utveckling inom unionen. Därutöver medverkar banken i viss utsträckning i projekt utanför EU, framför allt i kandidatländerna.

Det finns punkter i kritiken mot banken som det finns anledning att ta på allvar. Det gäller inte minst kravet på ökad öppenhet. Som bekant verkar regeringen aktivt för ökad öppenhet och transparens inom hela EU-samarbetet. Detta gäller också EIB. Jag har själv tagit upp detta i flera sammanhang, senast vid EIB:s årsmöte i juni i år. Banken har också agerat och förbereder dessutom ytterligare åtgärder. Bl.a. utformas nya riktlinjer för bankens informationspolicy. Samtidigt måste sägas att det är en överdrift att påstå att EIB vägrar att informera öppet. Den specifika kritik som riktades mot enskilda EIB-projekt vid seminariet var främst baserad på bankens egna offentliggjorda utvärderingar. Att sådana utvärderingar publiceras är närmast ett tecken på öppenhet.

Min egen bedömning är att EIB fullgör en viktig och nyttig funktion inom EU. Banken har en hög kompetens inom projektanalys och uppföljning som väl motsvarar den som finns i andra internationella finansiella institutioner. Detta gäller också miljöbedömningen av de projekt som banken finansierar.

En av bankens viktigaste uppgifter under de närmaste åren är att medverka till att underlätta kandidatländernas successiva anpassning till EU:s regelverk. Därmed kan östutvidgningen påskyndas. Banken har tagit ett framsynt beslut genom att i stort integrera verksamheten i dessa länder med verksamheten inom EU. Detta skapar ökade möjligheter för viktiga gränsöverskridande satsningar, inte minst i vårt eget närområde.

Jag tycker det är viktigt att banken finansierar infrastrukturprojekt, inklusive vägar. Bättre vägar har gynnsamma ekonomiska effekter och kan, i motsats till vad Johan Lönnroth säger, vara bra för miljön. T.ex. kan en ringled utanför en stad ge minskade köer och bättre stadsluft. Det ligger alltid en miljökonsekvensanalys till grund för dessa projekt, liksom en bedömning att miljöeffekterna är acceptabla.

Slutligen, vill jag kort kommentera frågan om att EIB:s stöd skulle ha negativa fördelningseffekter. Lånefinansiering i sig innebär en positiv fördelningseffekt över tiden, eftersom kostnaderna sprids över investeringarnas livslängd. I fattiga länder är EIB:s långivning starkt subventionerad i syfte att undvika ohanterliga skulder och tära på begränsade resurser. Regeringen i låntagarlandet ska godkänna varje projektförslag, så att projektet ligger i linje med uppställda fördelningspolitiska och sociala mål. Projekten är också föremål för regelbunden revision och utvärdering för att minimera risken för korruption.