Ett erkännande av folkmordet Seyfo 1915

Skriftlig fråga 2017/18:1418 av Robert Halef (KD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2018-06-01
Överlämnad
2018-06-04
Anmäld
2018-06-05
Svarsdatum
2018-06-13
Sista svarsdatum
2018-06-13
Besvarad
2018-06-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

 

Under det osmanska rikets sönderfall i Turkiet år 1915 dödades över 1,5 miljoner kristna invånare. Armenier, syrianer, assyrier, kaldéer och pontiska greker blev systematiskt massakrerade. De dödades på grund av sin etnicitet och på grund av sin kristna tro. Målet var att åstadkomma en turkisk etnisk nation, ett land med ett folk, ett språk och med islam som enda religion. Det var ett systematisk planerat och genomfört folkmord som många utländska och svenska diplomater och andra organisationer på plats rapporterade om, och där arkiven bekräftar alla detaljer. De drabbade utsattes för tvångskonvertering, massmord och deportering till syriska öknen. Kvinnor och barn våldtogs och såldes som sexslavar. Kulturhistoriska byggnader, kyrkor och kloster förstördes och deras egendom konfiskerades. Detta var 1900-talets första folkmord och kallas Seyfo, som betyder ”svärd”.

Sveriges riksdag fattade 2010 beslut om att erkänna folkmordet Seyfo 1915.  Beslutet innebar att Sverige

  1. ska erkänna folkmordet 1915 på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker
  2. bör verka inom FN och EU för ett internationellt erkännande av folkmordet 1915 på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker
  3. bör verka för att Turkiet erkänner folkmordet 1915 på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker.

Över 40 andra länder har erkänt folkmordet. Europaparlamentet erkände folkmordet i en resolution 2016. I Frankrike är det dessutom straffbart att förneka folkmordet.

Vid ett besök i Södertälje under valkampanjen 2014 gav dåvarande S-ledaren och nuvarande statsministern Stefan Löfven ett löfte till ättlingar till överlevande från Seyfo om att Socialdemokraterna skulle erkänna folkmordet och följa riksdagens beslut i frågan om de vann valet 2014. Detta var ett vallöfte inför flera hundra åhörare. Nu har det gått nästan fyra år och under 2017 beslutade Socialdemokraternas kongress att inte gå vidare med att erkänna folkmordet 1915. Detta bekräftade statsministern i en intervju med SVT Nyheter i Södertälje den 1 maj 2018 då han sa att regeringen inte kommer att erkänna folkmordet eller verka i enlighet med riksdagsbeslutet 2010.

Statsministerns besked innebär ett svek mot de efterlevande. Att kalla saker vid deras rätta namn har stor betydelse  för de drabbade och gör det möjligt för dem att bearbeta det trauma de bär på.

Statsministerns uttalande väcker frågan huruvida Socialdemokraternas kongress är överordnad riksdagsbeslut. Enligt regeringsformen är riksdagen Sveriges högsta beslutande organ medan regeringen verkställer riksdagens beslut.

Det finns ett behov av att utrikesministern ger klara besked i denna fråga som är mycket viktig för de 150 000–200 000 nya svenskar inom de drabbade kristna folkgrupperna med rötter i Mellanöstern, varav ca 35 000 bor i Södertälje. Hur ställer sig regeringen till frågan om ett erkännande av folkmordet Seyfo 1915? Kommer regeringen att följa Stefan Löfvens vallöfte från 2014? Eller kommer regeringen att följa statsminister Stefan Löfvens uttalande från 2018?

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:

 

Kommer regeringen att under innevarande mandatperiod erkänna folkmordet 1915 på de nämnda folkgrupperna och verka i enlighet med riksdagens beslut år 2010?

Svar på skriftlig fråga 2017/18:1418 besvarad av Utrikesminister Margot Wallström (S)



Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:1418 av Robert Halef (KD) Ett erkännande av folkmordet Seyfo 1915

Robert Halef har frågat mig om regeringen under innevarande mandatperiod kommer att erkänna folkmordet 1915 på de nämnda folkgrupperna och verka i enlighet med riksdagens beslut år 2010.

För regeringens del råder ingen tvekan om att det begicks fruktansvärda gärningar mot den armeniska folkgruppen och andra minoriteter i det sönderfallande Osmanska riket under tiden för det första världskriget. Både dåtida rapporter från till exempel svenska ambassaden i Konstantinopel och nutida forskning vittnar om ett ofattbart stort antal människor som mördades, deporterades eller tvingades på flykt från sina hem. En betydande del av det Osmanska rikets kristna befolkning mördades urskillningslöst, en majoritet var armenier men bland offren fanns även andra kristna minoriteter: assyrier, syrianer, kaldéer och greker. Skildringarna av vad som hände är förskräckliga.

Frågor om hur en regering bör förhålla sig till, och benämna, massövergrepp långt bak i tiden är komplicerade och innehåller flera folkrättsliga, konstitutionella, straffrättsliga och politiska aspekter som vi inte kan bortse från.

Regeringen gav år 2015 Stockholm Center for International Law and Justice i uppdrag att på en principiell och allmän nivå belysa relevanta rättsliga, historiska och andra aspekter på förhållningssätt och benämningar i anslutning till historiska massövergrepp.

Enligt rapportens slutsatser är regeringsuttalanden som fastställer historiska fakta inte helt oproblematiska och kan uppfattas som normerande för forskningen och strida mot den akademiska principen om kritiskt tänkande. Ifråga om händelserna i det sönderfallande Osmanska riket är det viktigaste att de berörda gemensamt analyserar och kommer fram till ett förhållningssätt till händelserna. Dessa är de principiella skälen för vårt ställningstagande och också en anledning till att ytterst få regeringar gör sådana uttalanden. Däremot har ett antal parlament, inklusive riksdagen, gjort uttalanden i frågan.

Det är viktigt att de massakrer och fördrivningar som ägde rum i det sönderfallande Osmanska riket diskuteras öppet. Regeringen har arbetat vidare på flera olika sätt för att främja dialog, genom bilataerala kontakter, genom EU och genom forskningsfrämjande men även ett antal andra konkreta exempel.

Ett sådant exempel är vårt stöd till Hrant Dink Foundation, som bidragit till att etablera det första armeniska institutet i Turkiet. Regeringen har också nyligen beslutat om bidrag till en armenisk organisation, Eurasia Partnership Foundation, som främjar dialog mellan armeniska och turkiska civilsamhällesorganisationer. Sveriges generalkonsulat i Istanbul samarbetar med Bilgi-universitetet som arbetar med att stärka kapaciteten och samverkan mellan kulturella, språkliga och religiösa minoritetsorganisationer.

Utöver detta tar regeringen nu ytterligare initiativ. Vi ger Forum För Levande Historia i uppdrag att producera en nedladdningsbar vandringsutställning om händelserna 1915, detta kommer dessutom kompletteras med studiematerial.

Under nästa mandatperiod avser regeringen dessutom arrangera en konferens där folkmords- och massövergreppsprevention ska diskuteras. Till detta kommer vi att inbjuda FN:s generalsekreterares särskilde rådgivare för förebyggande av folkmord, Adama Dieng.

Frågan om de historiska massövergreppen i det sönderfallande Osmanska riket måste hanteras ansvarsfullt och på ett sätt som främjar dialog. Från regeringens sida är detta arbete på intet sätt avslutat.

Stockholm den 13 juni 2018

Margot Wallström

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.