Effekter av supermiljöbilspremien
Skriftlig fråga 2010/11:87 av Holm, Jens (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-11-19
- Anmäld
- 2010-11-22
- Besvarad
- 2010-11-24
- Svar anmält
- 2010-11-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 19 november
Fråga
2010/11:87 Effekter av supermiljöbilspremien
av Jens Holm (V)
till miljöminister Andreas Carlgren (C)
Regeringspartierna har i sitt valmanifest lovat att införa en så kallad supermiljöbilspremie, som innebär att en premie införs på 40 000 kronor till konsumenter som köper en bil som släpper ut högst 50 gram koldioxid per kilometer. Premiens syfte är enligt regeringen att göra bilparken mera bränslesnål. I sin första budgetproposition för mandatperioden avsatte regeringen inte några pengar till premien, men jag utgår ifrån att regeringen kommer att göra det senare under mandatperioden. Vänsterpartiet har hela tiden betonat att premien har en mycket liten betydelse som en miljöpolitisk åtgärd då den berör ett så litet antal bilar. Men nu har det framkommit nya uppgifter som tyder på att premien till och med kan vara kontraproduktiv och motverka utvecklingen mot en mer bränslesnål bilpark. I en debattartikel i Dagens Nyheter den 16 november 2010 lyfter Magnus Nilsson, vice ordförande i European federation for Transport and Environment, att premien hindrar EU:s teknikutveckling mot mer bränsleeffektiva bilar. Premien innebär enligt Nilsson att svenska skattemedel satsas på att minska trycket på tillverkarna och att utvecklingen mot bränslesnålare bilar bromsas. Orsaken är att EU-lagstiftningen räknar varje elbil som 3,5 bilar och att elbilarnas utsläpp beräknas vara noll gram koldioxid per kilometer. För varje ny elbil som säljs får biltillverkarna således en möjlighet att sälja andra bränsleslukande bilar, eftersom det är de genomsnittliga utsläppsnivåerna för samtliga producerade bilar som en biltillverkare måste hålla sig till. Ju fler elbilar som säljs inom EU de närmaste åren, desto mer bränsletörstig riskerar bilparken inom unionen att bli.
Min fråga är:
Avser miljöministern att vidta några åtgärder med anledning av den framförda kritiken mot premien?
Svar på skriftlig fråga 2010/11:87 besvarad av Miljöminister Andreas Carlgren
Svar på fråga
2010/11:87 Effekter av supermiljöbilspremien
Miljöminister Andreas Carlgren
Jens Holm har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av den framförda kritiken mot premien.
I sin fråga till mig hänvisar Jens Holm till en debattartikel i Dagens Nyheter den 16 november 2010 där systemet med superkrediter i EU:s lagstiftning om koldioxidkrav för nya personbilar kritiseras.
Systemet med superkrediter ingår redan i EU-lagstiftningen och innebär att bilar med koldioxidutsläpp under 50 gram per kilometer under en infasningsperiod får räknas som följande:
- 3,5 bilar år 2012
- 3,5 bilar år 2013
- 2,5 bilar år 2014
- 1,5 bilar år 2015
- 1 bil fr.o.m. 2016
För biltillverkaren blir det alltså fördelaktigt att ha tillverkat och sålt superkreditbilar när tillverkarens genomsnittliga utsläpp av koldioxid ska räknas ut. Avsikten är att denna tillfälliga stimulans ska påskynda en teknikutveckling som gör att dessa tekniker slår igenom snabbare, vilket är positivt för utsläppen på längre sikt.
Kommissionens konsekvensanalys, som låg till grund för kommissionens förslag, visar att superkrediterna har en mycket marginell påverkan på genomsnittsnivån för utsläppen av koldioxid från personbilar. Anledningen till det är dels att stimulansen är begränsad i tid till perioden 2012–2015, och dels att stimulansen berör ett mycket litet antal bilar.
Det finns ingen koppling mellan regeringens planer på en supermiljöbilspremie och superkrediterna i EU-lagstiftningen. Det finns inte skäl att tro att supermiljöbilspremien skulle annat än att fortsatt bidra till den positiva utvecklingen för miljöbilar och minskade koldioxidutsläpp från nya svenska bilar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.