Dikning av skogsmark

Skriftlig fråga 2017/18:659 av Runar Filper (SD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2018-01-24
Överlämnad: 2018-01-25
Anmäld: 2018-01-26
Svarsdatum: 2018-01-31
Sista svarsdatum: 2018-01-31
Besvarad: 2018-01-31

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

Dikning av skogsmark(pdf, 86 KB)

till Miljöminister Karolina Skog (MP)

Dikning av skogsmark, så kallad markavvattning, är i vissa fall ett effektivt sätt att öka produktionen, minska översvämningsrisken och minimera körskador.

Markavvattning genom nydikning av skogsmark är dock förbjuden i hela södra Sverige, men en länsstyrelse kan bevilja dispens om det finns särskilda skäl. Genom att det görs lättare att få dispens för effektiv markavvattning, till exempel genom samråd eller liknande vid dikesrensningar av äldre befintliga diken, kan man få möjlighet att vidta förberedande åtgärder mot framtida översvämningar.

Alla möjligheter att ta till vara de positiva effekterna av dikning förhindras tyvärr i praktiken av det förbud som föreligger i dag, vilket Sverigedemokraterna ser som ett problem.

Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

Anser ministern att regelverket kring skogsdikning behöver ses över med målsättningen att bibehålla och öka produktionen, åstadkomma god miljöhänsyn och minska riskerna för översvämningar?

Svar på skriftlig fråga 2017/18:659 besvarad av Miljöminister Karolina Skog (MP)

M2018

/

00240

/Nm

Miljö- och energidepartementet

Miljöministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2017/18:659 av Runar Filper (SD)
Dikning av skogsmark

Runar Filper har frågat mig om jag anser att regelverket kring skogsdikning behöver ses över med målsättningen att bibehålla och öka produktionen, åstadkomma god miljöhänsyn och minska riskerna för översvämningar.

Jag vill inleda med att ge en bakgrund till skogsdikning och annan dikning i Sverige. Utdikningen har pågått i flera århundraden i syfte att förbättra både matproduktion och skogsproduktion. Skogsdikningen och även annan dik-ning har framförallt berört våtmarker och grunda sjöar. Omfattande arealer våtmark har på detta sätt omvandlats till skogsmark. En majoritet av våt-markerna i södra Sverige är påverkade i varierande grad av dikningar och även en omfattande del av dem i norra Sverige. Detta har inneburit påverkan på den biologiska mångfalden, försämrad förmåga att hålla kvar vatten i landskapet, försämrad förmåga att rena vatten från bl. a. övergödande ämnen och miljögifter samt ökade utsläpp av växthusgaser. Det finns således ett stort behov av att restaurera och anlägga våtmarker. Dikningarna ingår ofta i dikningsföretag som ger markägarna både en rätt och en skyldighet att underhålla företaget. Underhåll/rensning ska syfta till att upprätthålla dikets djup och läge. Detta innebär att man inte får rensa till djupare/bredare sektion än vad som fastställts i tillståndet. Även hänsynsreglerna i kap 2 MB och artskyddsbestämmelser gäller.

Anläggning och restaureringar av våtmarker kan motverka vissa negativa effekter vilket visas av redan gjorda insatser. Exempelvis beräknas de våtmarker som fått stöd från landsbygdsprogrammet 2007–2013 kunna minska transporten av fosfor till havet med 18 ton per år och motsvarande transport av kväve med 170 ton per år.

Regeringen gör från och med i år en stor satsning på att i större utsträckning restaurera och anlägga våtmarker i syfte att stärka landskapets egen förmåga att hålla kvar och balansera vattenflöden, öka tillskottet till grundvattnet och öka vattenreningen. Våtmarker som restaureras och nyanläggs kan även bidra till ökad biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan och övergöd-ning. Regeringen förstärker, i budgetpropositionen för 2018, mot denna bakgrund anslaget 1:3 Åtgärder för värdefull natur för åtgärder för våtmarker med 200 miljoner kronor per år i tre år, under perioden 2018–2020.

Skogsbruket har dikat ut ca 1,5 miljoner ha våtmarker för skogproduktion. På ca 300 000 ha har ingen större effekt åstadkommits på skogsproduk-tionen. Även om man bortser från områden där rensning inte bör ske av miljöskäl kan vissa befintliga diken behöva rensas. Här kan Skogsstyrelsens målbilder för dikesrensning fungera som vägledning i det fortsatta arbetet. Sammantaget bedömer jag att det finns fungerande regelverk för skogsdik-ning.

Möjligheterna att ytterligare nydika våtmarker för skogsproduktion är begränsade med tanke på våtmarkernas funktioner och höga värden för naturvård och biologisk mångfald. Nya dikningar kräver antingen dispens från förbud eller tillstånd till markavvattning. Ett fungerande regelverk för detta finns redan på plats. Det pågår, mot bakgrund av vattenverksamhets-utredningen, ett arbete i Regeringskansliet med att se över delar av regel-verket för vattenverksamhet. Jag ser därför inget behov av att se över regelverket för skogsdikning.

Stockholm den 31 januari 2018

Karolina Skog