barns rättssäkerhet
Skriftlig fråga 1998/99:434 av Söderdahl, Willy (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-03-10
- Anmäld
- 1999-03-16
- Besvarad
- 1999-03-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 10 mars
Det har visat sig att det ofta går lång tid från det att en polisanmälan är gjord till dess att saken blir föremål för utredning och lagföring. Detta gäller även när barn utsätts för fysiskt eller sexuellt våld. Under den tid som barnet väntar på utredning med polisförhör och rättegång så avvaktar myndigheterna med att sätta in hjälpinsatser. Detta trots kunskapen om att barnet kan fara illa under väntetiden.
När det gäller barn som har begått ett brott eller är misstänkta för brott så finns det ett regelsystem med tidsfrister för utredningsarbetet och lagföringen. Jag skulle även vilja att barn och ungdomar som är utsatta för brott kunde stödja sig på ett striktare regelsystem. Det skulle då minska det lidande som kan åsamkas dem under tiden mellan anmälan och samhällets reaktion på brotten.
Min fråga till justitieministern är därför:
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att införa regler som påskyndar utredning av brott som begås mot barn?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:434 besvarad av
- Justitieminister Laila Freivalds
den 17 mars
Willy Söderdahl har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att införa regler som påskyndar utredning av brott som begås mot barn. Hans fråga berör även barns och ungdomars behov av stöd före och under en utredning.
Jag håller med Willy Söderdahl om att det är viktigt att brottmålsutredningar som rör barn handläggs snabbt, inte minst när ett barn misstänks ha blivit utsatt för ett brott. Denna uppfattning kommer också till uttryck i årets budgetproposition, i vilken regeringen uttalar att en skyndsam handläggning är särskilt nödvändig när det gäller övergrepp mot barn.
Det är å andra sidan viktigt att komma ihåg att misstankar om brott mot barn av många skäl ofta är komplicerade till sin karaktär och svåra att utreda och att det därför är viktigt att tillräcklig tid ges för att arbetet skall kunna genomföras på ett rättssäkert sätt. En annan omständighet som spelar in är att det ställs särskilda krav på utredningar som rör barn, exempelvis i fråga om samverkan mellan myndigheter.
Det jag har sagt nu får naturligtvis inte föranleda att utredningstiden blir oacceptabelt lång. Även om det inte finns några egentliga belägg för att så skulle vara fallet är jag väl medveten om att de som drabbas många gånger upplever att handläggningen tar lång tid.
Willy Söderdahl har i sin fråga bl.a. nämnt sexualbrott. Utredningar av sexualbrottslighet som riktas mot barn är regelmässigt högprioriterade av polis- och åklagarmyndigheterna och fördelas på utredare så snart anmälan registrerats hos polisen, dvs. få ärenden finns i balans.
När det gäller denna typ av brottslighet är det viktigt att metoderna för utredningsarbetet utvecklas. Ett sådant metodutvecklingsarbete pågår i fråga om sexuella övergrepp mot barn under ledning av Riksåklagaren. Jag känner också till att Socialstyrelsen bedriver ett arbete som syftar till att ge ökad kunskap och förståelse för problemets förekomst och myndigheternas handläggning av enskilda ärenden.
När det gäller våld som riktas mot barn har regeringen nyligen tillsatt en utredning med uppdrag att utreda frågan om barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor (dir. 1998:105). I uppdraget ingår bl.a. att kartlägga polisens och åklagarnas handläggningstider och metoder för arbetet med barnmisshandelsutredningar samt lämna förslag till åtgärder som kan krävas för att arbetet skall effektiviseras och - om det behövs - för att kvaliteten på utredningarna skall höjas.
Uppdraget i frågan om polisens och åklagarnas handläggningstider och utredningar skall redovisas senast före utgången av år 1999. Innan så har skett är jag inte beredd att ta ställning till det eventuella behovet av åtgärder för att förkorta handläggningstiderna.
Inom Regeringskansliet bereds för närvarande vidare ett lagförslag med syftet att stärka rättssäkerheten för sådana underåriga som utsatts för brott av en närstående person. Förslaget innebär att ett särskilt målsägandebiträde skall förordnas för barnet om någon av barnets vårdnadshavare kan misstänkas för att ha begått ett brott mot barnet på vilket det kan följa fängelse. Det särskilda målsägandebiträdet skall enligt förslaget i viss omfattning överta vårdnadshavarens befogenheter att fatta beslut som rör barnet och som uppkommer under förundersökningen och i rättegången, exempelvis när det gäller läkarundersökning och polisförhör. Det framhålls som en självklarhet att ärenden av detta slag oftast behöver handläggas skyndsamt.
Regeringen avser att lämna en proposition i frågan till riksdagen under våren. Lagstiftningen bör kunna väsentligt bidra till att i vissa fall stärka barns rättssäkerhet och även underlätta utredningen av brott som begås mot barn.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.