Riksdagens Skrifvelse A'; o 11

Riksdagsskrivelse 1886:11

Riksdagens Skrifvelse A''; o 11.

13

N:o 11.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren deri 8 Mars 1886.
Andra Kammaren den 8

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående afskaffande af åtskilliga
löfteseder.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.)

Till Konungen.

Uti skrifvelse deri 2 Juni 1883 anhöll Riksdagen ej mindre att,
då, enligt Riksdagens åsigt, den förändring uti gällande edsformulär
borde vidtagas, att, när edlig förpligtelse skulle afgifvas, bekräftelseorden
»så sant mig Gud hjelpe till lif och själ» utbyttes mot andra
och mera lämpliga, olika för löfteseder och för bekräftelseeder, Eders
Kongl. Maj:t behagade dels till Riksdagen aflåta proposition i sådan
syftning beträffande edsformulär, hvilka borde beslutas i den ordning,
§ 87 Regeringsformen bestämde, dels ock i fråga om öfriga genom
särskilda författningar stadgade eder, som ansåges böra bibehållas,
förordna om ofvan antydda förändring uti edsformuläret, än äfven att
en förnyad allmän revision af nu gällande föreskrifter i afseende på
eder, åsyftande inskränkning i deras användande, måtte ega rum.

I anledning af denna Riksdagens framställning aflät Eders Kongl.
Maj:t till nästlidna års Riksdag en proposition med förslag till lag om
förändrade bestämmelser rörande ordalagen vid edgångs fullgörande.
Detta förslag, i bvilket skilnad i ordalagen icke gjorts för bekräftelseeder
och löfteseder, blef icke af Riksdagen antaget. Derjemte har

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 11.

Eders Kongl. Maj:t med föranledande af senare delen af Riksdagens
ofvanberörda framställning anbefalt Nya Lagberedningen att vid afgifvande
af förslag till ny rättegångslag taga i öfvervägande frågan
om inskränkning uti de enligt hittills gällande allmänna rättegångsordning
föreskrifna eders användande.

Jemte de sistnämnda ederna, finnas emellertid i vår lagstiftning
åtskilliga andra slag af eder, i hvilkas användande Riksdagen anser eu
inskränkning vara både oneklig och möjlig att genomföra. Riksdagen
har i detta afseende särskildt fäst sin uppmärksamhet vid de s. k.
löftesederna. Då det för menniskan, i följd af hennes ofullkomlighet,
icke lärer vara möjligt att med visshet förutse, huru hon i en framtid
kan komma att handla, är det onaturligt och stötande att af henne
fordra edlig förpligtelse, att hon skall i framtiden handla på ett visst,
på förhand bestämdt sätt. Några af de enligt nu gällande lagbestämmelser
föreskrifna löftesederna äro ock af sådant innehåll, att deras
bokstafliga uppfyllande torde öfverstiga hvarje menniskas förmåga, vid
hvilket förhållande eden, långt ifrån att innebära en uppmuntran till
pligttrogen verksamhet, tvärtom måste verka nedslående och hämmande
på den, som aflagt densamma. Riksdagen anser det derför högeligen
önskvärdt, att åtgärder för inskränkning i användandet af löfteseder så
snart som möjligt vidtagas. Härunder vill Riksdagen dock icke för
närvarande innefatta de eder, som i grundlag finnas föreskrifna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och i anledning af gjord
framställning i ämnet får Riksdagen härmed hos Eders Kongl. Maj:t
anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
icke huld- och trohetseder, embetseder, krigsmarmaeder eller andra
dermed jemförliga eder må kunna afskaffas.

Med undersåtlig vördnad :

Stockholm deri 8 Mars 1886.