Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:55 Måndagen den 4 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:55

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1990/91:55 Måndagen den 4 februari Kl. 15.00

1 § Ny riksdagsledamot

Upplästes och lades till handlingarna följande från
valprövningsnämnden inkomna

Berättelse om granskning av bevis för
riksdagsledamot och ersättare för
riksdagsledamöter

Till valprövningsnämnden har från
riksskatteverket inkommit bevis om att Nils
Fredrik Aurelius (m), Kalmar, utsetts till ny
ledamot av riksdagen fr.o.m. den 25 januari 1991
sedan Ewy Möller (m) avlidit.

Till ersättare för riksdagsledamöter har utsetts
Inga-Lill Jansson, Malmö, och Håkan Gustavson,
Löttorp (båda m).

Valprövningsnämnden har denna dag granskat
bevisen och därvid funnit att de blivit utfärdade i
enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.

Stig Nordlund

Sven-Georg Grahn

2 § Avsägelse

Talmannen anmälde att Ove Holmberg avsagt sig
uppdraget som ledamot av valprövningsnämnden.

Kammaren biföll denna framställning.

3 § Anmälan om kompletteringsval till
valprövningsnämnden

Talmannen meddelade att socialdemokratiska
riksdagsgruppen på grund av uppkommen vakans
anmält ombudsman Sten Olsson som ny ledamot i
valprövningsnämnden efter Ove Holmberg.

Talmannen förklarade utsedd till

ledamot i valprövningsnämnden

ombudsman Sten Olsson

4 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 22, 23, och 24
januari.

5 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1990/91:75 till skatteutskottet

Motionerna

1990/91:K32--K35 till konstitutionsutskottet

6 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1990/91:70 Ändring i lagen (1985:193) om
internationell järnvägstrafik

1990/91:74 Ändring i växtförädlarrättslagen
(1971:392)

1990/91:78 Internationellt ungdomsutbyte

1990/91:79 Avgivande av förklaring enligt artikel 46
i den europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna

1990/91:80 Rättskipningen i socialförsäkringsmål

1990/91:83 Försäljning av statens aktier i Svenska
Petroleum Exploration AB, m.m.

1990/91:86 Polisens åtgärder i samband med
ingripanden mot ungdomar

Motionerna

med anledning av prop. 1990/91:69
Arbetslivsforskningens organisation m.m.:

1990/91:A8 av Anna Horn af Rantzien och Lars
Norberg (mp)

1990/91:A9 av Börje Hörnlund m.fl. (c)

1990/91:A10 av Stig Gustafsson m.fl. (s)

1990/91:A11 av Sonja Rembo m.fl. (m)

1990/91:A12 av Maggi Mikaelsson och Karl-Erik
Persson (v)

1990/91:A13 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s)

1990/91:A14 av Barbro Westerholm (fp)

1990/91:A15 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1990/91:71 Lag om vissa
dryckesförpackningar:

1990/91:Jo34 av Åsa Domeij m.fl. (mp)

1990/91:Jo35 av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

1990/91:Jo36 av Annika Åhnberg m.fl. (v)

1990/91:Jo37 av Anders Castberger m.fl. (fp)

1990/91:Jo38 av Sten Eric Lorentzon m.fl. (m)

med anledning av skr. 1990/91:73 Redogörelse för
tillämpningen av lagen (1989:530) om åtgärder för
att förebygga våldsdåd med internationell
bakgrund (terroristlag):

1990/91:Ju19 av Lars Werner m.fl. (v)

1990/91:Ju20 av Göran Ericsson (m)

med anledning av prop. 1990/91:76 Socialavgifter
för vissa idrottsutövare:

1990/91:Sf26 av Ulf Melin och Birgit Henriksson
(m)

1990/91:Sf27 av Stina Gustavsson och Lennart
Brunander (c)

med anledning av skr. 1990/91:77 Invandrar- och
flyktingpolitiken:

1990/91:Sf20 av Nils T Svensson och Sten Östlund
(s)

1990/91:Sf21 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s)

1990/91:Sf22 av Erkki Tammenoksa m.fl. (s)

1990/91:Sf23 av Maria Leissner m.fl. (fp)

1990/91:Sf24 av Ragnhild Pohanka och Eva Goe s
(mp)

1990/91:Sf25 av Karin Söder (c)

med anledning av förs. 1990/91:13 Riksdagens
revisorers förslag angående Sveriges turistråd:

1990/91:Kr8 av Kaj Nilsson m.fl. (mp)

1990/91:Kr9 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s)

7 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 28 januari

1990/91:135 av Ann-Catrine Haglund (m) till
statsrådet Göran Persson om Waldorfskolorna i
Norrköping och Umeå:

Regeringen föreslår i årets budgetproposition vissa
uppräkningar av bidragen för de fristående
skolorna. Förslagen innebär emellertid att dessa
skolor kommer att erhålla ett bidrag som blir
väsentligt lägre än statsbidragen till skolor inom det
offentliga skolväsendet.

Till detta kommer att regeringen i texten klart säger
att den inte ser något behov av fler fristående skolor
på gymnasial nivå. Av förslaget som helhet kan man
dra slutsatsen att regeringen helst inte vill ha några
fler fristående skolor på grundskolenivå heller.

Vår uppfattning är att de fristående skolorna skall
ha samma möjligheter som skolorna i det offentliga
skolväsendet. Så blir inte fallet med regeringens
förslag.

Problem har åter uppstått för vissa Waldorfskolor,
bl.a. den skola i Norrköping som var
nedläggningshotad för snart ett år sedan. Även
Waldorfskolan i Umeå har stora svårigheter att
klara sig. Dessa skolor kommer rimligen att få ett
något förhöjt bidrag med regeringens förslag.
Emellertid kan det då vara för sent, eftersom de nu
har akuta problem att klara sin ekonomi.

Med anledning av det anförda vill jag fråga
skolministern:

Är skolministern beredd att medverka till att ett
särskilt överlevnadsbidrag anvisas till
Waldorfskolorna i Norrköping och Umeå?

1990/91:136 av Nic Grönvall (m) till
jordbruksministern om svensk jordbrukspolitik:

Jordbrukspolitiken har i internationella
sammanhang fått en alltmer framskjuten betydelse.
Detta finner sin grund i två tydliga omständigheter.

Uruguay-rundan hålls tillbaka i främsta rummet på
grund av svårigheter att nå överenskommelse om
att fullt ut införa jordbrukshandel under GATT-
regimen och om villkoren för detta.

I de så kallade EEA-förhandlingarna mellan EG
och EFTA har jordbruksfrågorna kommit i
förgrunden genom att EG framlagt krav om tillgång
till Sveriges och andra EFTA-länders
livsmedelsmarknad för ett 70-tal
jordbruksprodukter. Vidare har förekommit
antydningar i förhandlingarna om att EFTA skulle
bidra till EGs regionalpolitik av jordbrukspolitisk
natur genom betalningar till en fond.

Båda dessa stora internationella frågor sätter
svensk jordbrukspolitik i centrum för intresset nu.

Vidare utgör regeringens uttalande i
budgetpropositionen om en ensidig sänkning av
svenskt gränsskydd för stor osäkerhet om
färdriktningen för svensk jordbrukspolitik.

Ett misslyckande i GATT-rundan skulle få en
mycket negativ betydelse för internationell handel,
som i sin tur är av utomordentligt stor betydelse för
en god ekonomisk utveckling i världen. Det finns
av detta skäl all anledning för alla nationer att göra
sitt yttersta för att bidra till att bryta dödläget i
jordbruksförhandlingarna inom Uruguay-rundan.

Svenskt jordbruk står inför stora omställningar inte
bara som en direkt följd av det livsmedelspolitiska
beslutet i juni 1990 utan även som en följd av EEA-
förhandlingarna. Senare kommer svensk
jordbrukspolitik att långtgående påverkas av ett
svenskt medlemskap i EG.

De stora förändringarna i Öst- och Centraleuropa
lägger också de ut ett helt nytt jordbrukspolitiskt
perspektiv. De fem nya delstaterna i Tyskland är
stora jordbruksproducenter och infogas nu i
Tysklands jordbruksproduktion, som i sin tur utgör
en del av den jordbruksproduktion som omfattas av
CAP.

Den alleuropeiska bilden inom jordbrukspolitiken
gör alltså att en alleuropeisk jordbrukspolitik blir
alltmer nödvändig -- det vill säga en politik som tar
hänsyn även till den utveckling som kommer då de
tidigare statshandelsländerna förmår etablera en
effektiv jordbruksproduktion och
marknadsekonomi.

Det allt överskuggande målet för
jordbrukspolitiken i det långa perspektivet måste
emellertid vara att infoga även
jordbruksproduktionen och livsmedelshandeln i de
internationella frihandelssystem, som GATT utgör.

Det anförda föranleder följande frågor till
jordbruksministern:

1. Är jordbruksministern beredd att medverka till
att svensk jordbrukspolitik inriktas på en
anpassning till EGs CAP och är jordbruksministern
i så fall beredd att genast ta initiativ i den
riktningen?

2. Är jordbruksministern beredd att ta initiativ till
att en alleuropeisk jordbrukspolitik formuleras så
att den kommande förändringen av
livsmedelsproduktionen i Europa redan nu
bearbetas och inarbetas i en europeisk
jordbrukspolitik?

3. Är jordbruksministern, såsom ordförande i
förhandlingsgruppen inom Uruguay-rundan för
jordbruksfrågor och såsom svensk
jordbruksminister i Sverige beredd att ta initiativ
inom förhandlingsgruppen för att åtadkomma en
omstart av förhandlingarna även inom det
jordbrukspolitiska området?

den 31 januari

1990/91:137 av Krister Skånberg (mp) till
justitieministern om opartisk rättegång inför
opartisk domstol:

Enligt artikel 6 i Europarådets konvention om
skydd för de mänskliga rättigheterna skall var och
en vara berättigad till opartisk rättegång inför en
oavhängig och opartisk domstol både i civila
saker -- när det gäller att pröva hans civila
rättigheter och skyldigheter -- och i straffsaker --
när det gäller att pröva anklagelser för brott.

I rätten till en opartisk rättegång inför en opartisk
domstol ligger bl.a. att ingen av parterna skall ha
inflytandet på domstolens sammansättning, eller
också skall bägge parter kunna inverka på
sammansättningen och i så fall på samma sätt
(jämför systemet med skiljemän). Denna princip
har emellertid inte fått genomslag i den svenska
rättgångsbalken.

I varje fall i de tre största tingsrätterna, Stockholm,
Göteborg och Malmö, stämmer åklagarna in sina
mål inte till domstolen som sådan utan till en viss
domare. Detta kan ske till följd av att tingsrätterna
i samråd med åklagarmyndigheterna har ordnat
arbetet så att en domare som sysslar med brottmål
under en given period, i regel tre år, ''samarbetar''
med en viss åklagare.

Detta system gör det också möjligt för åklagarna att
med samma teknik öka eller minska olika domares
arbetsbörda. En domare som i sin rättstillämpning
särskilt vinnlägger sig om en korrekt behandling av
tilltalade och som kanske är särskilt sträng i sin
bevisprövning kan få sina helger förstörda genom
att på sin rotel få in en mängd brådskande och
arbetskrävande mål, samtidigt som kollegerna går
fria. Åklagarmyndigheten kan placera extra
åklagare att tjänstgöra hos den utsatte domaren,
men domaren kan inte påräkna extra hjälp.

Denna företeelse har särskilt uppmärksammats i
Göteborg, där den delvis utgör ett inslag i den s.k
Göteborgsandan -- den anda som av vissa
bedömare anses prägla rättslivet i Göteborg.
Göteborgsandan har ingående behandlats i
radioprogrammet Kanalen den 29 januari 1991 med
anledning av att hovrätten helt frikände en person
som av Göteborgs tingsrätt dömts till l8 års fängelse
för grova våldsbrott. I 45 kap. rättgångsbalken
finns regler om allmänt åtal. Av
tingsrättsinstruktionen som regeringen utfärdar
framgår att Stockholms, Göteborgs och Malmö
tingsrätter beslutar var och en sin egen
arbetsordning.

Jag frågar härmed justitieministern, om hon har
uppmärksammat att reglerna i 45 kap.
rättegångsbalken om alllmänt åtal tillämpas på ett
sätt som strider mot Europarådskonventionens
krav på opartisk rättgång inför opartisk domstol
och om hon i så fall är beredd att föreslå behövliga
ändringar i rättegångsbalken eller vidta annan
lämplig åtgärd.

den 31 januari

1990/91:138 av Karin Israelsson (c) till statsrådet
Bengt Lindqvist om tillsyn och uppföljning av den
framtida barnomsorgen:

I budgetpropositionen aviseras en ökad samverkan
mellan barnomsorg och skola. Vidare framhålls att
''de krav på helhetssyn som ställs på barnens
pedagogiska och sociala utveckling talar nu för att
föra samman barnomsorg och skola i en gemensam
lokal organisation. Starka pedagogiska och sociala
skäl talar således för att låta dem växa samman''.

Något förslag finns dock inte som kan ligga till
grund för ett beslut. Den framtida organisationen i
kommunerna kan utformas genom en ny
nämndorganisation. På länsplanet saknas
tillsynsmyndighet liksom på riksplanet. Något
förslag föreligger inte när det gäller vem som på
riksnivå skall få tillsyns- och uppföljningsansvar för
barnomsorgsverksamheten.

I dag ligger det ansvaret på socialstyrelsen som
också utvecklar och samlar ihop stor kunskap inom
detta område. Ändras detta förhållande borde
redan i dag detta vara beslutat för att ge möjlighet
till god kompetens hos den personal som kommer
att få ansvaret för verksamheten.

Den flexibla skolstarten som medges på grund av
besparingskäl är också starkt oroande. Omsorgen
om barnens pedagogiska och sociala behov kan inte
ha varit anledning till detta plötsliga beslut.

Hela denna utveckling tyder på starka krafter som
försöker förändra nuvarande verksamhet, främst
av ekonomiska skäl. Man kan med fog då fråga sig
på vilket sätt regeringen tänker sig att tillsynen över
den nya samverkansformen skall ske.

Jag vill med anledning av detta fråga regeringen om
socialstyrelsen fortsättningsvis kommer att få
bibehålla sin tillsyn och uppföljning av
barnomsorgen eller om det nya skolverket kommer
att ta över dessa uppgifter.

den 4 februari

1990/91:139 av Pär Granstedt (c) till
utbildningsministern om Radio Södertälje:

Radio Södertälje är ett unikt exempel på en
fungerande lokalradio. Stationen har sänt egna
dagliga sändningar under 14 år. Detta är
naturligtvis en stor tillgång för kommunens
innevånare, och har samtidigt skapat erfarenhet för
en framtida decentraliserad professionell
radioverksamhet. Ett unikt inslag i radions
verksamhet är dess sändningar för den
assyrisk/syrianska folkgruppen.

Ekonomiskt är inte Radio Södertälje någon dyr
lösning. Lokalradion kostar ca 50 000 kr. per
svensk. Radio Södertälje kostar 12 000 kr. per
Södertäljebo. Det innebär inte att Södertäljeborna
är missgynnande, eftersom de också har glädje av
en del av Radio Stockholms sändningar. Men en
lokal radiostation av Radio Södertäljes typ innebär
uppenbarligen inget resursslöseri.

Ett organisatoriskt problem utgör Radio
Södertäljes knytning till Radio Stockholm. Det är
svårt för den centrala administrationen att bedöma
Radio Södertäljes behov och förutsättningar. Ett
uppseendeväckande resultat av detta är ledningens
förslag att inkassera hela Radio Stockholms
sparbeting genom att föreslå nedläggning av Radio
Södertälje. Det bottnar i en oförståelse av de
speciella behov Södertälje som regionalt centrum
utanför Storstockholm har. En sådan lösning skulle
antingen mycket hårt drabba bevakningen av
Södertälje, eller gå ut över övriga kommuner i
länet.

Däremot är det lätt att konstatera att Radio
Stockholms resurser inte står i rimlig proportion till
bevakningsansvaret för 25 kommuner med 1,6
miljoner invånare. I förhållande till invånare- och
kommunantal har Radio Stockholm bara hälften av
de resurser som övriga lokalradiostationer har.

De vore en fördel både för Radio Stockholm och
Radio Södertälje om den senare organisatoriskt
skulle kunna bli en egen enhet inom SLRAB. Detta
bör i princip vara möjligt inom nuvarande
budgetramar, men det framstår som rimligt att
radiostationerna i Stockholms län får en ekonomisk
tilldelning som är mer i proportion med regionens
befolkningsstorlek och kommunantal.

Jag vill därför ställa följande frågor till
kulturministern:

Är statsrådet beredd att ta initiativ till att ge Radio
Södertälje ställning som självständig
lokalradiostation honom SLRAB?

Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för att de
ekonomiska ramarna till lokalradion i Stockholms
län bättre anpassas till regionens befolkningsstorlek
och antalet kommuner?

1990/91:140 av Sigge Godin (fp) till statsrådet Erik
Åsbrink om sekretessen i den nya
folkbokföringslagen:

Riksdagen beslutade i december 1990 om lag om
folkbokföringsregister. En stor del av riksdagen var
motståndare till att fatta beslut om en registerlag
innan de materiella reglerna för den framtida
folkbokföringen var kända. Bland annat var
folkpartiet liberalerna av den uppfattningen.

När insamlingsarbetet nu tar sin början ute i resp.
skattemyndigheter och församlingar tonar
problemen med integritetsfrågorna fram. Svenska
kyrkan har i århundraden varit mycket varsam med
de uppgifter som kyrkböckerna innehåller. Inte ens
resp. kyrkofullmäktigeordförande har haft tillträde
till böckerna. Detta är självklart en trygghet för alla
de människor som velat ha uppgifter skyddade för
insyn eller offentlighet. Inte minst för att inte skada
de relationer som de lever i.

Sekretessfrågorna vid överförande av
folkbokföringsmaterialet till skattemyndigheterna
är olösta. Detta har medfört att kyrkoherden i Tuna
församling i Västernorrland med enhälligt stöd av
kyrkoråd och kyrkofullmäktige vägrar att lämna
över uppgifterna till skattemyndigheten. Detta
förfaringssätt är inte ett medvetet försvårande för
skattemyndigheten på grund av motstånd mot
reformen som sådan. Kyrkoherden grundar sig helt
och fullt på omtanke och hänsynstagande till de
egna församlingsmedlemmarnas integritet. Deras
uppgifter skall inte lämnas ut under nuvarande brist
på sekretess anser präst och kyrkopolitiker. Ett
stort antal kyrkoherdar delar denna uppfattning.

Datainspektionen har framhållit svårigheterna med
att ta ställning till lagregleringen av
registerfrågorna först och den materiella
regleringen av folkbokföringen senare.

Med hänvisning till riksdagens tveksamhet och de
uppenbara svårigheter som uppstått i den praktiska
hanteringen vill jag ställa följande frågor till
statsrådet:

1. På vilket sätt avser regeringen att skapa ett
fullgott sekretesskydd vid överförandet av
folkbokföringsmaterialet till skattemyndigheterna?

2. Är regeringen beredd att successivt genomföra
ikrafträdandet av reformen så att den materiella
regleringen kan ske och integritetsfrågorna kan få
en fullgod lösning?

3. Är regeringen beredd att överlåta själva
registreringen till vederbörande församling i de fall
församlingen så önskar?

8§ Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 25 januari

1990/91:357 av Lola Björkquist (fp) till
utbildningsministern om musikstiftelser och
militärmusik:

Den granskning av försvarsmaktens musiktjänster
som genomfördes under delar av 1990 på uppdrag
av regeringen tycks ha haft som syfte att se på
behov, organisation och ekonomi. Något annat kan
man inte utläsa av uppdragets innebörd. De
slutsatser som utredningsgruppen kom fram till har
blivit starkt ifrågasatt. Dessutom har de
kulturpolitiska aspekterna, som militärmusikens
kvalitet och den svenska blåsartraditionen
bevarande, nästan helt kommit bort.

Berörda musikstiftelser och musiker ser plötsligt
hur grunden för deras möjligheter att arbeta som
blåsarsymfoniker riskerar att dras undan genom ett
försvarspolitiskt beslut. Nu måste kulturpolitiska
aspekter också vägas in. Arméchefens förslag får
orimliga och orättvisa konsekvenser för bl.a.
Stiftelsen Östgötamusiken, dess musiker och den
mycket gamla blåsartraditionen i länet. Vid
regionaliseringen av Regionmusiken den 1 januari
1988 tilldelades de stiftelser som inte skulle ha
tjänstemusik medel som motsvarade det antal
musikertjänster som flyttades över från staten till
stiftelserna. Östgötamusiken, som också fick ett
försvarsmusikåtagande, fick snarare en mindre
andel.

Med anledning av det anförda vill jag ställa följande
fråga:

Vilka åtgärder tänker regeringen vidta så att inte
den svenska blåsartraditionen riskerar att gå i
graven genom ett försvarspolitiskt beslut?

1990/91:358 av Elisabeth Fleetwood (m) till
statsrådet Bengt Lindqvist om åldringsvården:

Bengt Lindqvist har i Expressen uttalat följande:

''Vi måste vara självkritiska. Vi bortsåg från hur
stor ensamheten kan bli hos de riktigt gamla och vi
bortsåg från att det behövs vårdformer mellan det
egna hemmet och långvården. Det är uppenbart att
i Stockholm klarar inte servicehusen sin uppgift
längre. Det finns plats för uppryckning -- och den
tycker jag skall komma nu.''

Med anledning av ovanstående frågar jag:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att ge
kommunerna möjlighet att ge vård åt de tusentals
människor som skulle ha haft plats på de
ålderdomshem som nendlagts enligt förslag och
riktlinjer från den socialdemokratiska regeringen?

den 29 januari

1990/91:359 av Sten Andersson i Malmö (m) till
statsrådet Erik Åsbrink om kommunernas taxe-
och avgiftshöjningar:

Enligt uppgift i media skall nu särskilda
''priskontrollanter'' bevaka att varuhus och butiker
inte höjer priserna kraftigt. Tyvärr är inga
''priskontrollanter'' utsedda för kommunens del.
Från det socialdemokratiskt styrda Malmö kan
lämnas några exempel på mycket kraftiga
kommunala prishöjningar.

Sjukvård plus 100 %, fjärrvärme 60, fritidskort 50,
länstrafik 38, kopiering 300, bad 37, parkering 34,
djursjukhuset 25 och sotning plus 34 %.

Vilka åtgärder är statsrådet berett vidtaga med
tanke på kraftiga taxe- och avgiftshöjningar i
kommunerna?

1990/91:360 av

Barbro Westerholm (fp) till utbildningsministern
om ökade platser på apotekar- och
receptarielinjerna:

Vid 1989/90-års riksmöte beslöt riksdagen om en
ökning av antalet platser med 20 på vardera
apotekarlinjen och receptarielinjen under den
aktuella treårsperioden.

I proposition 1990/91:100 fanns inga platser
upptagna på grund av medelsbrist.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa
följande fråga:

Vad avser regeringen göra för att få fram medel till
nästa år för att finansiera dessa platser?

1990/91:361 av Birgit Henriksson (m) till
justitieministern om Stockholms tingsrätt:

Det har framgått av bl.a. pressartiklar att
Stockholms tingsrätt överskridit sin budget på
grund av ett fåtal mycket tunga och krävande mål.
Därför måste man nu dra ned på verksamheten.
Detta innebär att såväl lokaler som personal för
närvarande och kanske för lång tid framåt kommer
att utnyttjas mycket dåligt.

För alla oss som dagligen hör talas om den långa
handläggningstiden vid vissa tingsrätter, speciellt i
storstäderna, förefaller detta vara orimligt. Läget
kan icke ha undgått att komma till
justitieministerns kännedom.

Vad ämnar justitieminister Freivalds vidta för
åtgärder för att verksamheten inom den hårt
belastade tingsrätten i Stockholm åter börjar
fungera normalt?

1990/91:362 av Birgit Henriksson (m) till
justitieministern om irakiska ambassadens
videoövervakning:

På den irakiska ambassaden har man monterat flera
rörliga videokameror. Alla som passerar på gatan
skall filmas. Svensk polis kan visserligen inte
ingripa mot diplomater som åtnjuter immunitet
eller mot främmande lands territorium --
exempelvis en ambassad. Sveriges regering måste
dock på något sätt kunna ingripa mot otillbörlig,
integritetskränkande och enligt svensk lag otillåten
övervakning. Övervakningen sker i detta fall mitt i
vår huvudstad på en gata, där vanliga svenskar
måste passera varje dag.

Vad ämnar justitieministern vidta för åtgärder för
att förhindra den uppenbara och mot svensk lag
stridande kränkningen som denna
videoövervakning innebär?

1990/91:363 av Margó Ingvardsson (v) till
justitieministern om våldtäktsbrott:

Med anledning av den diskussion som förekommit
i massmedia om en hovrätts bedömning i ett
våldtäktsmål vill jag fråga justitieministern
följande.

Avser statsrådet att vidta några åtgärder så att en
kvinnas uppträdande före en våldtäkt inte skall
avgöra om brottet betecknas som grovt eller ej?

den 31 januari

1990/91:364 av Lennart Brunander (c) till
socialministern om åtgärder mot doping:

Alla tillgängliga uppgifter tyder på att missbruket
av dopingmedel ökar i Sverige. För mer än ett
halvår sedan lades ett förslag om skärpning av
straffet mot dopinghandel och utökning av det
kriminaliserade området. Alla instanser var
positiva till utredningens förslag. Trots detta har
regeringen inte lagt något förslag om en skärpt anti-
dopinglagstiftning. Det är svårt att förstå
regeringens ointresse för denna viktiga fråga.
Idrottsrörelsen i Sverige är kritisk till regeringens
senfärdighet. Idrotten gör stora ansträngningar för
att stoppa dopingen och behöver det stöd som en
skärpt lagstiftning skulle ge. Jag anser att det är
oförsvarligt att vänta med beslut i en så här viktig
fråga.

Min fråga till socialministern är:

När kommer regeringens proposition om skärpt
lagstiftning mot dopinghandel och utökning av det
kriminaliserade området?

den 31 januari

1990/91:365 av Lennart Brunander (c) till
jordbruksministern om en utredning om
trädgårdsnäringen:

Trädgårdsnäringen har i dag likviditetsproblem,
utsätts för en osund konkurrens från EG och har
många frågetecken inför ett närmande till EG.
Centerpartiet har under flera år krävt en utredning
om trädgårdsnäringens framtid. Kravet har varje
gång avslagits av riksdagsmajoriteten. Men i höstas
var utskottet enigt om att det fanns behov av en
utredning. Det gjordes inget tillkännagivande, men
socialdemokraterna i utskottet gav ett löfte om att
en utredning skulle komma. I en tidningsintervju
strax före jul uttalade jordbruksministern
tveksamhet till en utredning. Jag anser att det är
bråttom att få en utredning och ett förslag om
trädgårdsnäringspolitiken. En utredning bör
tillsättas snarast.

Mot denna bakgrund ställer jag frågan till
jordbruksministern:

När får vi en trädgårdsnäringsutredning?

1990/91:366 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till
finansministern om slutdag för inlämning av
självdeklarationer:

Enligt 34 § 1 mom. i taxeringslagen skall
självdeklaration vara inlämnad senast den 15
februari under taxeringsåret. Om så inte sker kan
deklaranten drabbas av förseningsavgift.

I år inträffar den 15 februari på en fredag. Eftersom
taxeringsmyndigheterna ändå inte har öppet
lördag/söndag vore det praktiskt för deklaranterna
om de fick lämna in sina deklarationer senast
söndag den 17 februari kl. 24.00 utan att därför
behöva riskera att drabbas av förseningsavgift.
Detta förfaringssätt skulle på intet sätt fördröja
taxeringsmyndigheternas arbete. Däremot skulle
det ge deklaranterna, som i de allra flesta fall måste
använda helgerna för att skriva sina deklarationer,
ytterligare två värdefulla dagar för att utföra sitt
deklarationsarbete.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga
finansministern:

Avser finansministern vidtaga några åtgärder för
att möjliggöra för årets deklaranter att inlämna sina
självdeklarationer senast söndag den 17 februari?

1990/91:367 av Anita Persson (s) till statsrådet Lena
Hjelm-Wallén om familjeplanering inom det
bilaterala biståndet:

Befolkningsfrågan är av avgörande betydelse för
utvecklingen i u-länderna. Jag har noterat att
Sverige under flera år har ökat det multilaterala
biståndet till familjeplanering.

Vilka åtgärder avseende familjeplanering kommer
biståndsministern att vidtaga inom det bilaterala
biståndet?

den 1 februari

1990/91:368 av Lars Sundin (fp) till
kommunikationsministern om postens
prishöjningar på paket:

Företrädare för regeringen har vid flera tillfällen
uppmanat allmänheten att uppmärksamma och
reagera mot kraftiga och -- som det förefaller --
oberättigade prishöjningar.

Den 2 januari 1991 genomfördes avsevärda
prishöjningar på bl.a. paket -- enligt uppgift upp till
ca 50 %. Höjningarna innebär stora
kostnadsökningar för postorderföretagen.
Företrädare för branschen har i massmedia uttryckt
oro för att höjningarna ökat risken för varsel och
permitteringar.

Mot den bakgrunden vill jag fråga civilministern:

Avser regeringen att vidta några åtgärder mot
bakgrund av de prishöjningar posten nu genomfört
och som postorderföretagen har reagerat så starkt
emot?

1990/91:369 av Birger Andersson (c) till
kommunikationsministern om Bergslagspendeln:

Regeringen har genom att anvisa medel i den s.k.
Bergslagspropositionen klart tagit ställning för
projektet Bergslagspendeln, som innebär en
nödvändig upprustning av järnvägssträckningen
Kolbäck--Ramnäs--Fagersta--Ludvika.
Upprustningen av järnvägssträckningen är i full
gång. Utbyggnaden av Bergslagspendeln är en
viktig utvecklingsfråga för Bergslagen. Anvisade
medel räcker emellertid inte.

Jag vill fråga kommunikationsministern:

Avser regeringen att medverka till att projektet
Bergslagspendeln kan fullföljas enligt ursprungliga
planer?

1990/91:370 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet
Bengt Lindqvist om rätten till kommunal
barnomsorg:

Enligt riksdagsbeslut år 1985 skall alla barn ha rätt
till kommunal barnomsorg senast år 1991. En
lagstiftning för att garantera att beslutet verkligen
genomförs har inte regeringen ansett nödvändig.
Kommunerna skall själva ansvara för att beslutet
genomförs.

Idag är situationen sådan att varannan kommun i
Storstockholm inte längre tar emot barn under 1.5
år i barnomsorgen. Att höja åldersgränsen har
blivit ett sätt att uppnå målet om full
behovstäckning. Flera av kommunerna har haft
den planerade utbyggnaden av
föräldraförsäkringen i åtanke när de fattade
beslutet. Den skulle ha förlängts till 18 månader.
Att regeringen sedan drog tillbaka förslaget om
förlängning anser inte kommunerna att de kan ta
ansvar för. Glappet på tre månader, då man varken
får föräldrapenning eller barnomsorg blir
föräldrarnas ensak.

Min fråga är:

-- Tänker statsrådet vidta åtgärder för att
riksdagsbeslutet om full behovstäckning skall
genomföras?

1990/91:371 av Börje Hörnlund (c) till
jordbruksministern om statsbidrag till
fiskevårdsföreningar:

I budgetpropositionen föreslår regeringen att
bidrag till bildande av fiskevårdsområden slopas.
Kostnaderna skall istället täckas av bl.a.
fiskekortsinkomster.

I föregående budgetproposition (1989/90:100)
föreslog regeringen att de föreningar som har
ansökt om ombildning av fiskevårdsföreningar till
fiskevårdsområden före den 1 september 1990
skulle medges statsbidrag även om förrättningen
inte var avslutad vid utgången av 1990. Detta
beslutade även riksdagen.

Årets förslag från regeringen innebär ett
löftesbrott. I t.ex. Västerbotten har ca 90 områden
ansökt om bidrag före den 1 september 1990.
Förrättningskostnaderna uppgår till 3--4 milj. kr.
Regeringens förslag innebär att många områden
kommer att bli utan bidrag, trots att de sökt bidrag
i utsatt tid.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:

Kan statsrådet redogöra för motiven till förslaget
att slopa bidragen till fiskevårdsområden i strid mot
riksdagens tidigare beslut?

1990/91:372 av Oskar Lindkvist (s) till
socialministern om kompensation till pensionärer
för pris- och hyreshöjningar:

Under de senaste dagarna har uppgifter kommit
fram som visar att pensionärer -- speciellt sådana
utan ATP -- blivit missgynnade i skattereformen
samtidigt som de kommunala bostadstilläggen
endast i mycket begränsad utsträckning täcker de
kraftigt ökade boendekostnaderna. I vissa
kommuner har KBT t.o.m. minskat. Det framstår
som helt klart att åtgärder måste vidtas för att
förbättra situationen för de nu diskuterade
pensionärerna. Lösningar måste snabbt sökas och
genomföras för att eliminera det orättfärdiga
förhållande som i många fall nu snarare tycks ha
blivit regel än undantag.

Med hänvisning till det nu anförda vill jag ställa
följande fråga till socialministern:

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att
kompensera dessa pensionärer för pris- och
hyreshöjningarna?

1990/91:373 av Oskar Lindkvist (s) till
justitieministern om tidpunkten för förslag om
ändrade panträttsregler:

Riksdagen har beslutat om att ett nytt
bostadsfinansieringssystem skall införas.
Regeringens uppfattning är att systemet skall
införas den 1 januari 1992 för nya hus och ett år
senare för de befintliga bostäder som då omfattas
av dagens bostadsfinansieringsstystem och för vilka
räntebidrag utgår.

I proposition om ny bostadsfinansiering m.m.
(prop. 1990/91:34) anförde bostadsministern
(s. 34) att förslaget aktualiserade om vissa
förändringar borde göras i systemet med panträtt i
fast egendom. Bostadsministern anförde också att
behovet av sådana förändringar kommer att
övervägas inom justitiedepartementet.

Det torde inte råda någon tvekan om att ändrade
panträttsregler kommer att behövas för att det nya
bostadsfinansieringssystemet skall kunna
tillämpas. Det är nödvändigt att de ändrade
reglerna träder i kraft senast när räntelånesystemet
beräknas införas, dvs. den 1 januari 1992.

Min fråga till justitieministern är:

När kommer riksdagen att föreläggas förslag om de
ändrade panträttsregler m.m. som behövs i det nya
bostadsfinansieringssystemet?

Förhandlingarna leddes av talmannen.

9 § Kammaren åtskildes kl.15.02.