Vägar i Värmland

Motion 2003/04:T518 av Viviann Gerdin (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av ökade väganslag till Värmlandsregionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre samordning mellan riksdagens infrastruktursatsningar och de antagna tillväxtprogrammen.

Motivering

I ett projekt har Värmland blivit ett försökslän där Vägverket mäter och beräknar nyttan av väginvesteringar för bygden och länet för att påvisa sambandet mellan vägförbättringar och tillväxt och därmed förmå de ytterst ansvariga för anslagen att höja tilldelningen av medel för bättre vägar. Att bra infrastruktur är en förutsättning för att öka tillväxten i en region, är vi alla överens om. Påståendet tål att upprepas med hänvisning till det eftersatta underhållet av våra värmländska vägar samt de möjligheter för ökad tillväxt som väntar runt hörnet om vägstandarden förbättras.

Trots alla tal och löften från regeringen om satsningar på de värmländska vägarna har de inte åtföljts av någon kraftfull satsning på Värmlandsvägarna. Istället har anslagen i vissa fall blivit mindre, och andra projekt för Värmland har flyttats framåt i tiden. Att det värmländska vägnätet försämrats på flera håll har bekräftats av många, bl a av flera representanter från näringslivet. Även uppvaktande ledande företrädare från länet har påtalat för regeringen det mycket stora behov Värmland har av vägförbättringar, hitintills utan någon synlig effekt vid anslagsfördelningen. Behoven kvarstår år efter år och det eftersläpande underhållsberget i Värmland växer och beräknas nu vara ca 1,8 miljarder.

Det talas ofta om att det behövs ett samlat grepp, att länets beslutsfattare behöver ena sig vid kravframställningar på central nivå för att nå målet. Jag vill hävda att det finns en samsyn i Värmland om var åtgärderna behöver sättas in, däremot är det uppenbart att regeringen brister i ansvaret för samordning och samverkan mellan olika politikområden.

Det behövs en ökad koppling mellan de framtagna tillväxtprogrammen och infrastrukturplaneringen i vårt land, dels för att minska de regionala klyftorna, dels för att lyfta delar av landet som är starkt beroende av bättre vägar för att få en positiv utveckling. Det finns flera projekt som är av mycket stor betydelse för Värmlandsregionen men som även har stor betydelse nationellt och inte kan vänta. Jag vill nämna några.

I den nationella vägplanen är det framför allt investeringar längs väg 45, i både Värmland och Dalsland, investeringar som hela Västsverige berörs utav. Väg 45 är den enskilt viktigaste vägen för industrin, turismen och den bofasta befolkningen i västra delarna av mellersta Sverige. Väg 45 går som en pulsåder genom landet och berör en miljon människor från Göteborg i söder till Karesuando i norr. Tyvärr är 45:an en väg som på vissa ställen även varit mycket olycksdrabbad, vilket är ytterligare skäl för att snarast åtgärda vägen och spara liv, speciellt sträckor inom Dalsland och Värmland.

Även E 18 har stora investeringsbehov, t.ex. strax öster om Karlstad och längst i väster, sträckan Hån–Töcksfors, porten mot väst som även är av internationell betydelse. För dessa nämnda objekt finns färdiga vägplaner. Att åtgärda nuvarande flaskhals vid Hån–Töcksfors är mer angeläget än någonsin, särskilt på grund av de stora ombyggnationer och förbättringar som gjorts på den norska sidan av E 18 och som invigs den 31 oktober i år. Undertecknad yrkar därför på att väginvesteringarna på E 18 vid Hån–Töcksfors tidigareläggs från år 2014 till att påbörjas år 2004. Det är viktigt att Sverige kan matcha de norska investeringarna.

Behovet av rekonstruktionspengar till Värmland för att tjälsäkra och förbättra bärigheten av befintliga vägar är fortsatt högt. Även här finns en bärighetsplan för länet färdig att omgående omsättas. Menar regeringen allvar med att värna välfärden och jobben samt öka trafiksäkerheten även i Värmland så förväntar vi värmlänningar att anslagen till de värmländska vägarna ökar de närmaste åren.

Bland länets riksvägar är det främst vissa sträckor efter 62:an som snarast borde åtgärdas liksom vissa sträckor efter länsväg 61 mellan Karlstad, Arvika och Eda som bör åtgärdas enligt framtagna planer.

Stockholm den 7 oktober 2003

Viviann Gerdin (c)