Spelberoende i socialtjänstlagen

Motion 2007/08:So375 av Camilla Lindberg (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att insatser mot spelberoende bör skrivas in i socialtjänstlagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att särskilt uppmärksamma problematiken kring icke-kemiska beroenden.

Motivering

Omfattningen av spel om pengar i Sverige har ökat och nått nivåer som inte motsvarar någon tidigare period i historien. Spel fascinerar, ger spänning och tidsfördriv för många människor. I mindre skala är det ett oskyldigt nöje, och de pengar som spelarna förlorar går ofta till samhällsnyttiga ideella ändamål. Men i takt med att alltfler och snabbare spel tillkommer och med den aggressiva marknadsföringen drabbas fler människor av spelberoende och överdrivet spelande. Enligt Robin Room, chef för Sorad (centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet), har attityden till spelande genomgått en stor förändring från att inte ha varit allmänt accepterat till att bli en socialt integrerad företeelse.

När vi pratar om beroende handlar det framför allt om kemiskt beroende såsom alkohol-, tobaks- och narkotikamissbruk. I vårt moderna samhälle drabbas emellertid allt fler lika hårt av olika icke-kemiska beroenden som t.ex. spelberoende. I Sverige beräknas cirka 125 000 personer ha problem med överdrivet spelande och av dessa är cirka 25 000 spelberoende. Det är särskilt vissa typer av spel som ökar risken för spelberoende. Dels är det s.k. skicklighetsspel som poker, spel på hästar osv., dels är det snabba spel som värdeautomatspel, kasinospel och trisslotter.

Enligt Lotteriinspektionen har spelandet på den reglerade spelmarknaden ökat kraftigt i Sverige under det senaste decenniet. 2005 spelade svenska folket för 35,5 miljarder kronor. Det motsvarar cirka 4 000 kronor per person och år. AB Svenska Spel står för cirka 55 procent av den omsättningen.

Det är lätt hänt att i en situation då spelberoendet växer lägga en stor del av skulden på missbrukarna själva. Man måste i det sammanhanget komma ihåg att staten kraftigt utökat tillgången på legala spel under de senaste åren. Med denna ökade tillgång har spelandet ökat och samtidigt problemen med spelberoende och överdrivet spelande. Staten har ett betydande ansvar för att med olika åtgärder minimera skadorna till följd av spel. Det är därför viktigt att regeringen erkänner statens ansvar och inte ytterligare skuldbelägger de spelberoende, av vilka många redan i dag lever i en ond cirkel av skuld och skam, när man utformar regelverk för att minska spelberoendet.

Jag anser att det idag görs för lite åt spelmissbruket. Någon specifik strategi mot det växande samhällsproblemet finns det tyvärr inte. Jag anser att det är dags att garantera ett rättmätigt, värdigt skydd och vård till alla de människor som riskerar att råka illa ut eller som drabbats av ett spelberoende.

Med anledning av detta anser jag att allas hjälp mot spelberoende bör skrivas in i socialtjänstlagen och att problematiken kring icke-kemiska beroenden särskilt bör lyftas fram. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna som sin åsikt.

Stockholm den 28 september 2007

Camilla Lindberg (fp)