Säkerhets- och försvarspolitiken

Motion 1985/86:Fö205

Karin Söder m. fl. (c)
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Fö205

Karin Söder m. fl. (c)
Säkerhets- och försvarspolitiken

Målet för vår säkerhetspolitik är att bevara vårt lands oberoende. 1 fred lika
väl som i krislägen skall vi trygga vår nationella handlingsfrihet politiskt,
ekonomiskt, socialt och kulturellt. Bara därmed blir det möjligt att på demokratisk
grund utveckla det svenska samhället. Nationell säkerhet och
trygghet är en förutsättning för att de enskilda medborgarna skall känna
personlig trygghet.

Den svenska säkerhetspolitiken är ett av våra viktigaste bidrag till stabilitet
i vår del av världen och därmed till avspänning och fred. Dess fundament
är den alliansfria utrikespolitik som skall garantera neutralitet i ofärdstider.

För att tjäna sitt syfte måste den vara trovärdig. Med en orubblig hållning
måste vi hävda vår frihet och vårt oberoende. Vi måste lika starkt hävda vår
rätt att själva bestämma villkoren för vår säkerhetspolitik. Denna måste
inge förtroende och skapa respekt i omvärlden. Ingen misstanke får kunna
uppstå om att vi är påverkbara i någon riktning. Den ena stormakten får
aldrig ges föreställningen att vårt land kan bli en utpost för andra sidan. Det
innebär att vi måste hävda vår territoriella integritet.

Det finns alltså ingen motsättning mellan våra strävanden efter fred,
nedrustning och stopp för kärnvapen och en nationell säkerhetspolitik baserad
på ett starkt svenskt försvar.

De militära rustningarna fortsätter att öka och den militära situationen i
Centraleuropa kännetecknas fortfarande av låsta positioner och spänningar.
Det europeiska och nordatlantiska området berörs i dag mer än tidigare
av det säkerhetspolitiska maktspelet mellan blocken. Detta har flera orsaker.
Marin- och flygstridskrafternas utveckling inom båda blocken är en
viktig orsak. Utvecklingen har sammantaget lett till att Sveriges läge skulle
bli mera utsatt vid kriser och väpnade konflikter i vår omvärld. Denna
utveckling har också lett till ökade påfrestningar i fred, främst i form av
kränkningar av vårt territorium. Ubåtskränkningarna visar på ett påtagligt
sätt allvaret i detta förhållande.

Intresset för Östersjön är ett annat exempel. Ett ökat antal militära förband
i vår närhet, intensifierad övnings- och underrättelseverksamhet samt
ökade möjligheter att snabbt tillföra mark-, sjö- och flygstridskrafter är
konkreta tecken på detta.

Svensk säkerhetspolitik har en stark folklig förankring genom bl. a. folkrörelsernas
breda internationella engagemang, frivilligorganisationernas
stora omfattning inom totalförsvaret och den allmänna värnplikten samt

civilförsvarsplikten. Denna grundläggande enighet gäller också bedömningen,
att Sveriges grundläggande intressen även i framtiden bäst gagnas
av den alliansfria politiken i fred syftande till neutralitet vid en eventuell
kris eller krig i vår omvärld.

Kärnvapenfri zon

Vi måste fortsätta att aktivt driva kravet på ett fullständigt stopp för alla
kärnvapenprov och en frysning av kärnvapenarsenalerna, som en utgångspunkt
för förhandlingar om en verklig kärnvapennedrustning. 1 vårt eget
närområde skulle en kärnvapenfri zon i Norden kunna bli ett viktigt bidrag
till avspänningen av betydelse också för den globala situationen. En sådan
zon förutsätter en positiv medverkan från bägge stormaktsblocken, bl. a.
genom att dra tillbaka kärnvapen från zonens närområde. Självfallet måste
den också innebära att Östersjön blir fri från kärnvapen. Vi får inte blunda
för de stora svårigheter som finns för att få till stånd en sådan zon. Å andra
sidan får vi inte heller ge upp inför dessa svårigheter. Envishet och tålamod
är grundförutsättningar i allt nedrustningsarbete.

Svensk försvarspolitik

Sveriges betydelse som neutralt land mellan maktblocken har ökat. De försvarspolitiska
åtgärder vi vidtar i framtiden kommer inte bara att ha betydelse
för våra möjligheter att hålla oss utanför ett eventuellt krig i Europa.
De får i högre grad än tidigare stor betydelse för den militära stabiliteten
redan i fredstid i det nordiska området. Totalförsvarets fredsbevarande
effekt måste alltså tillmätas ökad betydelse i framtiden.

Ingen vare sig här hemma eller i vår omvärld skall kunna sväva i
tvivelsmål om vår vilja och beslutsamhet att efter vår yttersta förmåga hävda
våra gränser och vårt territorium.

Försvarsmakten skall vara fredsbevarande, stabiliserande och krigsavhållande.
Förmågan att upprätthålla ett trovärdigt invasionsförsvar är härvid
av grundläggande betydelse. För att försvarsmaktens förmåga skall
uppfattas som trovärdig krävs att utrustning, organisation och utbildning
successivt anpassas till utvecklingen i omvärlden.

Vi måste ha resurser att ingripa mot olika typer av militära mål flygplan,
kryssningsrobotar och ubåtar. Ingripande måste kunna ske såväl med
fredsorganisationernas resurser som efter erforderliga beredskapshöjningar.
De situationer som kräver ingripande kan komma att variera från mer
eller mindre oskyldiga incidenter till allvarliga kriser. Försvarsmakten måste
i alla avseenden kunna bidra till neutralitetspolitikens trovärdighet. De
hot vi kan utsättas för under fred, i krislägen och vid en överraskande hastig
inledning av en militär operation måste vi kunna möta med ett starkt försvar.
Vi måste förbättra vår fömåga att höja vår beredskap från grundberedskap.

Samhällets sårbarhet

Sorn ett ytterligare problem i den aktuella säkerhetspolitiska situationen vill
vi hänvisa till det svenska samhällets ökade sårbarhet. Samhällsutveckling

Mot. 1985/86

FÖ205

13

en och den tekniska utvecklingen har lett till många fördelar men också till
nackdelar i händelse av en kris eller krig. Det är också av vikt att man
beaktar att även om framtida krig beräknas bli kortvariga, så bör samhället
planeras så att det klarar kriser som sträcker sig över ett flertal år.

I planeringen måste stor vikt läggas vid att bemästra sårbarhetsproblemen
inom t. ex. el-, data-, elektronik- och livsmedelssektorn.

Den flyttlasspolitik som under de senaste åren tillåtits är utifrån dessa
synpunkter mycket allvarlig för totalförsvaret. Det gäller verkligen att vi
kan uppnå regional balans. Inlandsbanan är ur totalförsvarssynpunkt värdefull.
Servicen på denna bana får inte försämras. Utifrån dessa problem
borde regionala planer finnas över exempelvis el-, transport- och livsmedelssituationen
inom olika regioner. Sådana livsmedels- och försörjningsplaner
bör snarast upprättas.

Skyddsmasker

Vi vill också i detta sammanhang understryka vikten av att anskaffning av
skyddsmasker och andningsskydd fullföljs enligt 1982 års beslut. Civilförsvar
och dess befolkningsskydd får inte eftersättas.

Barnomsorg i krig

Barn är i krig mycket utsatta. Förhållandena för deras omhändertagande
har drastiskt förändrats och visar i dag stora brister. Ansvaret för organisationen
av barnomsorg i krig åvilar kommunerna. Vissa kommuner har bra
förberedelser och organisation medan de på andra håll är eftersatta. Det är
mycket angeläget att barnomsorgen i krig får ett berättigat utrymme i den
kommunala planeringen av civilförsvaret.

Det militära försvarets ekonomi

Den fyrpartiöverenskommelse som träffades våren 1984 om försvaret var
viktig för att i allt väsentligt upprätthålla de senaste årens försvarsbeslut. Vi
vill här understryka att försvarsuppgörelsen 1984 skall fullföljas till alla
delar. Samtidigt är det viktigt att betona att regeringen måste leva upp till
den långsiktiga planeringen i enlighet med försvarsuppgörelsen.

1986/87 är det sista året i 1982 års försvarsbeslut. De reella ekonomiska
resurserna som enligt regeringens anvisningar ligger till grund för budgetåret
är klart mindre än de som förutsattes i försvarsbeslutet.

Mot denna bakgrund har överbefälhavaren tvingats vara mycket restriktiv
vid behandlingen av myndigheternas förslag.

Samtidigt som de reella resurserna, som följd av devalveringen och andra
valutakursförändringar, har minskat har ett antal uppgifter för försvarsmakten
tillkommit. Kostnadsökningar till följd av nya uppgifter består
bl. a. av:

värnpliktsförmånshöjningar utöver NPI om ca 75 milj. kr.,

utökat antal värnpliktiga, vilket kostar ca 35 milj. kr. under 1986/87,

regeringens direktiv om ökad satsning på studier m. m. för robotanskaffning,
vilket kostar ca 70 milj. kr. mer än planerat.

Mot. 1985/86

FÖ205

14

Utöver dessa uppgiftsförändringar föreligger en risk för att värnpliktigas
ekonomiska förmåner rörande resor avsevärt kommer att fördyras. Storleken
på denna fördyring går emellertid inte nu att ange.

Till detta skall läggas att förlusten på grund av den indexering som infördes
1983 blev sammanlagt 260 milj. kr. till i dag.

Under 1986/87 kommer trafikhögskolan att kosta 57 milj. kr. mer än vad
som ursprungligen beräknats.

Med bl. a. åberopande av ovanstående skäl anser vi att den medelstilldelning
som centern föreslog till föregående års riksmöte bör gälla även i år
varför vi föreslår att 240 milj. kr. tillförs årets budget. Vi anser det nödvändigt
att dessa medel tillförs så att man i första hand kan upprätthålla kompetensen
beträffande luftförsvaret och incidentberedskapen.

Det är rimligt att de värnpliktsförmåner som riksdagen beslutar, ofta
utan hänsyn till försvarsbeslutsperioden, inte går ut över de övriga anslag
som ÖB förfogar över. Det är inte rimligt att sådana personalkostnader
skall konkurrera med materielinköp.

Materielinköp

Det är viktigt att regeringen ger riksdagen ett bättre underlag och insyn i
större beslut om inköp av försvarsmateriel än vad som sker i dag.

Personalfrågor

Regeringen har i oktober 1985 tillsatt en utredningsman som skall se över
utvecklingsmöjligheterna för den civila personalen inom försvarsdepartementets
område. Utredningsmannen har nyligen påbörjat sitt arbete. Detta
skall enligt direktiven vara avslutat under våren 1987. Försvarsministern
säger i budgetpropositionen: Jag räknar med att utredningsmannen skall
lämna konkreta förslag till förbättringar i dessa avseenden för den civila
personalen.

Enligt vår åsikt är detta en alltför passiv hållning. Det är viktigt att arbetet
påskyndas.

För den militära personalen är, enligt överbefälhavarens uppfattning,
geografisk rörlighet både ett visst inslag i personalutvecklingen och en nödvändighet
för att tillgodose krigsorganisationens behov av bred kompetens.
Den enskildes möjligheter till flyttning har dock under det senaste decenniet
påtagligt försvårats. Överbefälhavaren har därför lämnat regeringen
förslag till vissa åtgärder som bör vidtas. Även statens arbetsmarknadsnämnd
(SAMN) och statens institut för personalutveckling (SIPU) har på
uppdrag av regeringen överlämnat förslag till bl. a. rörlighetsstimulerande
åtgärder.

Detta med stort antal åtgärder som uttalas preciseras inte tillräckligt. Vi
förutsätter att regeringen till riksdagen lämnar erforderliga uppgifter om
vad som krävs beträffande den alltför stora avgång som försvarsmakten nu
utsätts för. Förändringar inom försvaret bör inom de närmaste åren göras
med stor hänsyn till personalpolitiska faktorer.

Mot. 1985/86

FÖ205

15

Svensk försvarsmaterielindustri

Vi anser det viktigt att vi har egen försvarsmaterielindustri av både neutralitets-
och försvarspolitiska skäl. Detta för att inte bli beroende av utländska
försvarsmaterielindustrier och leverantörer. En hög självförsörjningsgrad
stärker trovärdigheten i vår förmåga att försvara vårt oberoende vid kris
och krig.

Den grundläggande regeln för vapenexporten är förbud. Dispens från
detta förbud kan ges till länder som uppfyller de krav som riksdagen lagt
fast.

Svensk vapenexport behövs för att behålla en inhemsk vapenindustri och
det måste vara acceptabelt att vi exporterar vapen till länder som är lika
fredliga som Sverige och som önskar köpa vapen med samma defensiva
syfte som vårt eget försvar har. Dispensreglerna har detta syfte.

Bra repövningar

Från centerpartiets sida har vi tidigare år tagit upp frågan om att repetitionsutbildningen
skall kännas meningsfull. Det är också viktigt som vi framhållit
att man vid försvarsmaktsövningar ger lägre befäl möjlighet att inom
denna ram ordna mindre övningar. Det är av stor vikt för vår trovärdighet
att repövningarna vidareutvecklas till att bli mer meningsfulla. Vi anser att
det arbete som man utför inom armén på denna punkt bör ha stöd och få
utvecklas ytterligare.

Decentraliserad upphandling

Det är av stor regionalpolitisk betydelse att förband också kan gynna den
egna ortens näringsliv.

De försök som pågått bör nu omsättas i klarare regler. En inriktning kan
t. ex. vara att man kan göra undantag från de regler som annars gäller. Detta
bör bli föremål för en utredning som bör kunna arbeta snabbt. Detta bör
gälla såväl dagligvaror och viss materiel som upphandling av byggnadsverksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av svensk säkerhets- och försvarspolitik,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen återkommer på tililäggsstat
med kompensation på 240 milj. kr. för att upprätthålla
kompetensen beträffande luftförsvaret och incidentberedskapen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om bättre och meningsfullare repetitionsövningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts om behovet av en svensk försvarsmaterielindustri,

Mot. 1985/86

FÖ205

16

[5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om en utredning om decentraliserad upphandling inom försvaret,1]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fullföljande av programmet för anskaffning av
skyddsmasker och andningsskydd i enlighet med 1982 års beslut,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om planeringen för barnomsorg i krig,

[8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om en kärnvapenfri zon i Norden,:]

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om att regionala försörjnings- och livsmedelsplaner upprättas.

Stockholm den 25 januari 1986

Karin Söder (c)

Anders Dahlgren (c)

Nils G. Åsling (c)

Kjell A. Mattsson (c)

Gunilla André (c)

Kart Erik Olsson (c)

Gunnar Björk (c)
i Gävle

Olof Johansson (c)
Gunnel Jonäng (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Britta Hammarbacken (c)
P.-O. Eriksson (c)

Mot. 1985/86

FÖ205

1 1985/86:Fi506.

2 1985/86:U408.

17

Avsändare (12)

  • Karin Söder (c)
  • Anders Dahlgren (c)
  • Nils G. Åsling (c)
  • Kjell A. Mattsson (c)
  • Gunilla André (c)
  • Kart Erik Olsson (c)