Resor med färdtjänst

Motion 2003/04:T492 av Kerstin-Maria Stalin och Gustav Fridolin (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda förutsättningarna för ett friare resande för de rullstolsburna.

Motivering

Bristen på tillgänglighet i vårt samhället tar sig så konkreta uttryck som att den rullstolsburne inte kan hämta ett sjukt barn på dagis, inte kan jobba över när det behövs eller bestämma ett biobesök samma kväll. Varje improvisation omöjliggörs när man måste anpassa sig till färdtjänsten, istället för tvärtom. ”När vi vill ut i nöjeslivet måste vi i förväg veta exakt hur kul vi kommer att ha – att åka hem tidigare eller stanna kvar längre är möjligt för andra, men inte för oss”, skriver t.ex. en rullstolsburen. Den rullstolsburnes situation är i linje med att tvingas ringa SL ett dygn i förväg och fråga om det är möjligt att få resa mellan Odenplan och Gamla stan eller Skånetrafiken och fråga om det är möjligt att få bli transporterad mellan Lund och Malmö – och sedan skulle vi få acceptera att åka klockan 15 när det var 13.30 vi hade tänkt oss.

Det finns dock positiva signaler – projektet ”rullstolstaxi” i Stockholms läns landsting innebär att den rullstolsburna kan ringa direkt till taxibolagen istället för via färdtjänstens växel. Taxibolagen kan samordna spontana färdtjänstresor med annan taxitrafik vilket möjliggör för beställningar med kort varsel. Konkurrensen mellan bolagen gör att den rullstolsburne eller hans/
hennes anhöriga väljer bort de åkerier som inte snabbt kan erbjuda transport, som inte håller tiden eller som inte ger ett korrekt bemötande. Projektet har enligt de rörelsehindrade själva gett dem ett friare liv och rätten att bestämma över sin vardag, samtidigt som de fått ett mera värdigt bemötande än inom den traditionella färdtjänsten. Nationalekonomen Stefan de Vylders beräkningar visar att projektet kostar mindre för samhället, eftersom samordningen av olika reseformer innebär väsentliga effektiviseringar. Samhället slipper betala dels för tomma färdtjänstfordon som inte utnyttjas, dels för långa sträckor som körs tomma mellan två färdtjänstkörningar. Det betyder också en minskad miljöbelastning. Det ska dock sägas att priset för rullstolstaxi i Stockholm nyligen höjts på resorna från ursprungliga 50 kronor per resa, till halva priset på taxametern och det återstår att se vad detta betyder för tillgängligheten.

Situationen ser dock väldigt olika ut i landet, och på en del ställen mycket enkelt och bra, via taxi.

I den nationella färdtjänstutredningen granskas inte vilka möjligheter som finns för ett mera fritt resande för de rullstolsburna, i linje med rullstolstaxi. Detta bör utredas, antingen via tilläggsdirektiv till den nationella färdtjänstutredningen eller på annat sätt.

Stockholm den 6 oktober 2003
Kerstin-Maria Stalin (mp)	Gustav Fridolin (mp)