Regionalpolitiska åtgärder i Norrbottens län

Motion 1991/92:A454 av Bengt Hurtig (v)

EG-anpassningen av regionalpolitiken har hittills
inneburit bara nackdelar för Norrbottens län.

Med hänvisning till utvecklingen inom EG reducerades
redan år 1990 stödområdet kraftigt och de maximala
beloppen till lokaliseringsbidrag minskades.

Likaså minskades delar av transportstödet.

Vidare har den analys som präglas av
centralbyråkraternas osjälvständiga och ängsliga
underordning under EG-politiken lett till förslag om att
satsningar på infrastruktur ska koncentreras till de tre
största städerna. Satsningar på andra delar av landet anser
man leda till sämre produktivitet och konkurrenskraft.

Samtidigt konstaterar erfarna analytiker och
samhällsplanerare i Västeuropa att i EG-områdets bilköer
slösas varje år bort 700 miljarder svenska kronor bara i
väntetid och energiförbrukning. Skulle dessutom de
samhällsekonomiska förlusterna för miljöförstöring och
högre kriminalitet i storstäderna räknas in skulle
kostnaderna bli ännu större.

Storstadskommittéutredningen (STORK) konstaterar
att kostnaderna för effektivitetsförluster bara i trafiken
handlar om många miljarder per år.

Det finns ingen anledning att frångå målsättningen
''Hela Sverige ska leva''. Enligt riksdagens mål ska
människor ha tillgång till arbete, service och god miljö
oavsett var de bor i landet.

Några av vänsterpartiets förslag

Vänsterpartiet har i en partimotion närmare utvecklat
kraven på regionalpolitiken. I denna motion föreslås
ytterligare 500 miljoner kronor till satsningar på
infrastruktur och att regeringen dessutom ska komma med
förslag om återföring av en del av vinsterna på
vattenkraften till de vattenkraftproducerande länen.

Vi har vidare i en trafikpolitisk motion föreslagit att
ytterligare 1 500 miljoner kronor ska satsas på drift och
underhåll av järnvägar och vägar samt köp av interregional
persontrafik.

Vidare föreslår vänsterpartiet ytterligare 1 800 miljoner
kronor för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Av motionerna framgår att en rättmätig del av dessa
pengar ska komma Norrbottens län till del.

Stödområdesindelning

I det regionalpolitiska beslutet våren 1990 placerades
Älvsbyns kommun, Edefors och Gunnarsbyn i Bodens
kommun samt Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå
i stödområde 2 utan närmare motivering.

Kalix och Haparanda kommuner fördes däremot till
stödområde 1. I budgetpropositionen föreslås inga
ändringar i detta avseende för Älvsbyns kommun och övriga
nämnda områden.

De ovan uppräknade områdena som placerats i
stödområde 2 bör placeras om till stödområde 1. Arjeplogs
kommun bör införas som särskilt område med 70-procentig
nivå på lokaliseringsbidragen. För denna kommun bör slås
fast målsättningen att samma antal sysselsättningstillfällen
ska tillskapas som de som försvinner när gruvbrytningen
upphör.

Kompetenshöjande verksamhet

Det är givetvis viktigt att även små kommuner får
möjlighet att bygga upp någorlunda fungerande
gymnasieskolverksamhet. Samnyttjande av resurser mellan
AMU, Komvux, lokala studiecentra för högskolestudier
och teknikcentra bör kunna ge möjligheter till
kompetenshöjande satsningar i alla kommuner. Särskilt
viktig är samordning av resurser i kommuner som Kalix och
Arjeplog vilka drabbas hårt av industrinedläggelser.

Men grunden för högskoleutbildning och forskning
måste ändå vara en växande högskola i Luleå med ambition
att bredda och fördjupa verksamheten och nå ett
universitets ställning.

För att stärka kulturlivet i länet är införande av en
dramatiklinje vid Högskolan i Luleå och stärkande av
resurserna vid Musikhögskolan i Piteå nödvändig.

Vid Musikhögskolan måste åtgärder vidtas så att
tjänsteunderlaget förstärks och staten tar över
kostnadsansvaret för professorstjänsterna. Staten bör göra
en utfästelse om detta.

Ett stärkande av kulturlivet i Norrbotten är också enligt
min mening samhällsekonomiskt effektivt.

Luleå högskola måste också äntligen få utbildningslinje
för grundskolelärare för åk 4--9. Höga födelsetal och talrika
pensionsavgångar bland lärare är viktiga skäl för att införa
denna utbildning.

Infrastruktur och kollektivtrafik

Regeringen fortsätter med politiken att låta vägkapitalet
förstöras. På grund av tung trafik på vägar i länet har många
vägar en så låg standard att trafiksäkerheten sätts i fara. En
stor del av länets vägar måste stängas av vid tjällossning. Ett
ökat underhåll och beläggning av grusvägar är nödvändigt.

Vägar i stödområdet måste prioriteras. Gamla vägplaner
måste ses över så att de uppfyller nuvarande krav på
miljöhänsyn. Satsningar på upprustning av järnvägen
Boden--Haparanda och Bothniabanan berörs i andra
motioner från vänsterpartiet.

Triangelspår i Älvsbyn, kombiterminal i Luleå, fortsatt
förstärkning av stambanan och avlägsnande av brister i
övriga järnvägsspår i länet är viktigt.

Av alla medlen på reguljära anslag och särskilda
infrastruktursatsningar bör 170 miljoner kronor kunna
tillföras ytterligare till underhåll och drift av vägnätet i
länet. I storleksordningen ytterligare 70 miljoner kronor
bör avse investeringar och underhåll av järnvägsnätet. Det
är också nödvändigt att Televerket påskyndar utbyggnaden
av standarden på telenätet med optokabel och
radiolänkstationer så att såväl data- som telefonservice kan
upprätthållas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödområdesindelningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder i Arjeplogs kommun,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för vägar och järnvägar
i Norrbottens län,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnaden av
telekommunikationer i Norrbottens län,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dramatiklinje vid högskolan i
Luleå,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts för att stärka utvecklingen vid
musikhögskolan i Piteå,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundskollärarutbildning i
Luleå.

Stockholm den 25 januari 1992

Bengt Hurtig (v)