Opinionsundersökningar i valrörelser

Motion 2002/03:K341 av Margareta Sandgren (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om opinionsundersökningar i valrörelser.

Motivering

Makten över en valrörelses dagordning utövas av journalisterna och de politiska partierna. Med dagens lättrörliga väljare får mediernas opinionsundersökningar väldigt stor genomslagskraft. Det går inte att förneka att publiceringen av opinionsundersökningar i valet 2002 kan ha påverkat valrörelsens förlopp och valutslaget. Folkpartiets ökning accelererades sannolikt av själva rapporteringen av denna ökning. Men samspelet mellan medierapportering och opinionsförändringar är ofta svårt att förutsäga. Ibland alstrar positiva opinionssiffror en egen uppgångseffekt.

Men vid vissa tillfällen kan bra siffror konstigt nog vara till nackdel.

I det franska valet hade opinionsmätningar stor betydelse. Alla verkar ha tagit för givet att det var Chirac och Jospin som skulle gå vidare till den andra och avgörande valomgången. Många av dem som tänkte rösta på Jospin struntade därför att gå till vallokalen. Istället blev det då Chirac tillsammans med Nationella Frontens Le Pen som blev valets vinnare.

Opinionsundersökningar är en del av den moderna journalistiken. Det är journalister på mediernas redaktioner som beställer, sprider och kommenterar mätningarna. Genom detta blir tidningar, radio och television mäktiga aktörer i det politiska systemet.

En av orsakerna till att mediernas rapportering av opinionsläget kan få sådan genomslagskraft är att dagens väljare är så lättrörliga. Många byter parti och avvaktar in i det sista innan de bestämmer sig. Numera bestämmer sig mer än varannan väljare under själva valrörelsen. En allt större grupp avvaktar ända till omedelbart före valet och några bestämmer sig i vallokalen.

Opinionsmätningarna har flera felkällor. Det handlar bland annat om de slumpfel som man alltid får räkna med i samband med statistiska urvalsmetoder – siffror som grundas på några tusen personer har en felmarginal på ett par procentenheter. Dessutom tillkommer andra felkällor i samband med det praktiska genomförandet. Bortfallet är ofta stort. Telefonintervjuer överrepresenterar stugsittare, skriftliga enkäter attraherar korsordslösare. Alla institut försöker kompensera för sådana skevheter, men som vi såg i opinionsmätningarna inför detta valet så lyckas inget särskilt bra. Det är heller inte säkert att man kan ta intervjusvaren för sanna – väljarna kanske svarar taktiskt? Det är en faktor som är omöjlig att beräkna i opinionsundersökningar.

I det svenska valsystemet finns dessutom en stor risk för taktikröstning på grund av fyraprocentsspärren. Valforskarna har vid tidigare val observerat hur väljare avstår från att rösta på sitt favoritparti för att i stället ge sin röst åt ett parti som hotar att falla ur riksdagen. När Vänsterpartiet låg på dessa nivåer klarade det sig kvar i riksdagen på grund av kamrat fyra procent. Även Kristdemokraterna har fått borgerliga stödröster i vissa val.

Medierna och deras opinionsundersökningar avgjorde valets stora frågor. Det är inte demokratiskt tillfredsställande. Partierna får sämre möjligheter att få fram sitt budskap och mediernas kritiskt granskande uppgift försvinner i det fragmenterade nyhetsbruset. De stora förlorarna är väljarna. En sådan utveckling ger inte väljarna bättre förutsättningar att rösta enligt sin övertygelse och uppfylla en viktig medborgerlig skyldighet. För att väljarna ska kunna fylla sin viktiga uppgift i den representativa demokratin behöver de information från såväl politiker som journalister. De politiska partierna har rätt att direkt, utan att bli avbrutna, få möta sina väljare, få redovisa sina resultat och presentera sina framtidsprogram. Behovet av självständig och kritisk granskning i medierna blir då än viktigare.

Frankrike har provat metoden med att förbjuda opinionsundersökningar en vecka före allmänna val. För tjugofem år sedan stiftades en lag som förbjöd publicering, spridning och kommentering av opinionsundersökningar sista veckan före valdagen. Nyligen fann dock en domstol att det beslutet inte var förenligt med tryckfriheten och Europakonventionen. Därför publicerades opinionsmätningar ända fram till valrörelsens officiella slutpunkt i det senaste valet.

I Sverige finns i dag en frivillig överenskommelse mellan opinionsinstituten att inte publicera opinionsmätningar på valdagen. Många av instituten gör sina sista mätningar redan torsdagen innan valet. Överenskommelsen om att inte publicera något som kan påverka valresultatet på valdagen är väldigt stark. Valdagen är väljarens dag. En lösning på problemen som framförs i motionen kan vara att bjuda in medieföretagens branschorganisationer och bygga vidare på den befintliga överenskommelsen.

Stockholm den 21 oktober 2002

Margareta Sandgren (s)