om sex timmars arbetsdag, m. m.

Motion 1975:482 av herr Hörberg

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:482

17

Nr 482
av herr Hörberg

om sex timmars arbetsdag, m. m.

Trots spådomen från reaktionära krafters sida att övergången till 48
timmars arbetsvecka skulle medföra vikande produktionskapacitet och
utarmning av landet m. m., har vi som bekant under de mer än 50 år som
gått sedan reformen genomfördes haft en produktionsutveckling som är
enorm.

Successivt har under tiden 1958 till 1973 genom riksdagsbeslut
arbetstiden per vecka minskats ytterligare i tre etapper och är f. n. 40
timmar per vecka. Även dessa senare arbetstidsförkortningar har kunnat
ske smidigt, utan minskad produktion i samhället och med betydande
fördelar för alla medborgare. Införandet av femdagarsvecka stötte också
på sin tid på stort motstånd från de grupper i samhället som saknar
förmåga eller vilja att inse en sådan reforms berättigande för intensivt
arbetande medborgare i ett modernt industrisamhälle.

Folkpartiets partistyrelse gjorde 74-05-1 1 ett uttalande om fortsatt
arbetstidsförkortning, i vilket bl. a. sägs: ”Kortare arbetsdag är en
angelägen reform. Den skulle ge föräldrarna mer tillfälle att vara
tillsammans med sina barn. Uppgifterna i hemmet skulle kunna fördelas
mera rättvist, vilket ökar jämlikheten mellan män och kvinnor. En
kortare arbetsdag skulle också motverka stress och utslagning och lindra
skiftarbetets påfrestningar. Målet är 6 timmars arbetsdag. Men det får
inte vara enbart ett avlägset framtidsmål för 1990-talet eller ännu senare.
En utveckling i rätt riktning måste påbörjas, dels genom stegvis
förkortning av den normala arbetstiden, dels genom särskilda möjligheter
till kortare arbetstid för småbarnsföräldrarna.” Vidare sägs i uttalandet:
”Den liberala rörelsen säger nej till en fyradagarsvecka med långa
arbetsdagar som normal arbetstid. Lösningen av olika semesterfrågor får
inte hindra kravet på 6 timmars arbetsdag.”

Folkpartiets högsta beslutande organ, landsmötet, fastslog i september
1974 följande: ”Arbetstiden bör stegvis förkortas. Målet bör vara 6
timmars arbetsdag som normalarbetstid. Arbetstiden bör också bättre
anpassas till individernas önskemål.” Beslutet innebar också att ställningstagandet
skulle införas i partiprogrammet.

Målet bör nu vara sex timmars arbetsdag under fem dagar per vecka,
alltså 30 timmars arbetsvecka. Detta betyder att en del av den framtida
standardstegringen måste tas ut i form av förkortad arbetstid. Målet kan
nås förr eller senare, beroende på vad man önskar prioritera i form av
krav på standardförbättringar. Enligt min mening bör önskemålet om en
förkortning av arbetsdagen sättas högt. En ny arbetstidslag bör utarbetas

Mot. 1975:482

18

i samråd med arbetsmarknadens parter, där man redan från flera håll
förordat en arbetstidsreform av detta slag.

Sex timmars arbetsdag bör inte vara ett avlägset framtidsmål. Det bör
vara möjligt att redan inom de närmaste åren påbörja en stegvis
förkortning av arbetstiden. Om arbetstiden t. ex. under en tioårsperiod
varje år minskas med tolv minuter per arbetsdag kan arbetstiden per
vecka på ett smidigt sätt minskas från nu 40 timmar till 30 timmar,
fördelade på fem arbetsdagar.

Det finns grundad anledning tro att produktionen i samhället smidigt
kan följa en sådan arbetstidsförkortning. En fördel är härvid att
kommande lagstiftning omfattar en genomförandeplan för den totala
arbetstidsminskningen om tio timmar så att organisationer, företag, stat
och kommun m. fl. kan lägga upp däremot svarande planer.

Av förhandlingstekniska m. fl. skäl torde ett genomförande knappast
kunna ppbörjas förrän 1977-01-01. Den totala sänkningen från 40 till 30
timmar skulle med start då och med en tioårig genomförandetid vara
förverkligad 1986-01-01.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning
med representanter även för arbetsmarknadens parter med
uppgift

1.att förbereda lagstiftning m. m. för ett snart och successivt
genomförande av allmän arbetstidsförkortning från 40 timmar
per vecka till 30 timmar, fördelade på fem dagar med sex
timmar per dag,

2. att pröva möjligheten att bereda småbarnsföräldrar särskilda
förmåner när det gäller att få minskad arbetstid per dag.

Stockholm den 22 januari 1975

NILS HÖRBERG (fp)