om inrättande vid statens veterinärmedicinska anstalt av en tjänst som statsveterinär i viltsjukdomar.

Motion 1974:834 av herr Wachtmeister i Johannishus

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:834

6

Nr 834

av herr Wachtmeister i Johannishus

om inrättande vid statens veterinärmedicinska anstalt av en tjänst som
statsveterinär i viltsjukdomar.

Genom Svenska jägareförbundet ställdes under senare hälften av
1940-talet medel ur Jaktvårdsfonden till förfogande för anställandet av
en veterinär konsulent rörande forskning och undersökningar på viltsjukdomarnas
område. Efter viltforskningsrådets tillkomst år 1953 ombesörjde
detta råd medelstilldelningen och när sedan statens naturvårdsverk
kom till, dvs. fr. o. m. budgetåret 1968/69, har forskningsnämnden vid
detta ämbetsverk tilldelat anstalten anslag för viltforskning. I anslaget har
bl. a. ingått lön till en förste veterinärkonsulent, numera statsveterinär i
viltpatologi. Fr. o. m. budgetåret 1969/70 har lönen beräknats enligt
lönegrad C 1 (professor). Kostnaderna budgetåret 1973/74 framgår av
nedanstående tablå:

lön 83 400 kronor

lön till tillfälligt anställda 45171 kronor

lönekostnadspålägg 33 429 kronor

resor 8 000 kronor

materiel 40 000 kronor

210 000 kronor

Den befattningshavare, som alltsedan befattningens tillkomst (år
1947) svarar för den vid anstalten bedrivna viltforskningen, är vet.
med. dr Karl Yngve Borg, som av Kungl. Maj:t den 19 december 1969
tilldelats professors namn. Anstalten får såsom nyss nämnts medel för
hans avlönande liksom även för de med hans verksamhet förenade
omkostnaderna genom anslag från forskningsnämnden vid statens naturvårdsverk,
som i sin tur erhåller dessa medel från Jaktvårdsfonden.
Styrelsen för SVA liksom även forskningsnämnden vid statens naturvårdsverk
anser att denna verksamhet i fortsättningen bör bekostas direkt
över SV A-anslaget, att med andra ord en tjänst som statsveterinär i
viltsjukdomar bör inrättas vid SVA. För statsverket som helhet innebär
detta inga ökade utgifter.

Viltpatologens verksamhet vid SVA omfattar ett stort problemkomplex,
inom vilket forskning och rutinverksamhet ingår som integrerade och
från varandra svårligen skiljbara delar. SVA:s viltundersökningar, inom
vilka fall viltundersökningen intar en huvudplats, är brett upplagda,
systematiska och allsidiga, och resultaten av dessa undersökningar ger

Mot. 1974:834

7

anvisning om väsentliga och praktiskt betydelsefulla problem av ofta stor
samhällelig räckvidd. Som exempel kan nämnas att kvicksilveranvändningens
miljöfarliga roll i naturen upptäcktes genom dessa undersökningar.

Efter hand som erfarenheterna inom disciplinen fördjupats och
resultatens betydelse i vidare sammanhang blivit uppenbar, har viltpatologen
i ökad omfattning anlitats som expert inom olika områden. Som all
annan konsulentverksamhet vid anstalten är rådgivnings- och upplysningsverksamheten
— såväl med som utan samband med det insända
undersökningsmaterialet — omfattande. Den har bl. a. gällt sjukdomsproblem
i viltuppfödningar och djurparker, problem i samband med
praktisk viltvård, uppfödning av omhändertaget vilt, utredningar av
förgiftningar av husdjur och vilt och utredningar av sådana zoonoser
(sjukdomar överförbara mellan djur och människor), för vilka viltet
tjänar eller kan tjäna som smittreservoar (rabies, tularemi — dvs. harpest,
salmonella, trikinsjuka m. fl.).

En stor del av verksamheten ägnas åt utredningar och remissvar i
frågor rörande jaktlagstiftningen, miljövård, djurplågeriärenden (saxfångst,
enskilda tillfällen av ifrågasatt djurplågeri i vad gäller vilt),
skadedjursbekämpning (fosforanvändning, kloralosanvändning, socialstyrelsens
utredning angående råttbekämpning), införsel till riket av exotiska
djur, m. m. Vidare biträder viltkonsulenten myndigheterna, framför allt
veterinärmyndigheterna (bl. a. i sin egenskap av vetenskapligt råd) med
frågor inom denna disciplin i fråga om såväl viltproblem som djurparksproblem.
Han har därvid bl. a. medverkat till utarbetandet av tillämpningsföreskrifter
till lagen om offentlig förevisning av djur, och han
anlitas för inspektioner i djurparker. Befattningshavaren har slutligen
också medverkat som ledamot i giftnämnden sedan dess tillblivelse och är
ledamot i bl. a. Svenska jägareförbundets jakttidsberedning, Kungl, skogsoch
lantbruksakademiens smågnagarekommitté, Sveriges veterinärförbunds
kommitté i giftfrågor, Svenska jägareförbundets kommitté för
tillämpad viltforskning och utredningen rörande naturvårdsutbildning vid
jordbrukets högskolor.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att viltkonsulentens verksamhet
vid SVA inte är ett avgränsat forskningsprojekt av sådan karaktär att
den permanent bör bekostas med forskningsmedel. Den har i stället
karaktären av en expertservice åt samhället med inslag av praktisk-vetenskaplig
undersökningsverksamhet och tillämpad forskning. Det kan vara
av intresse att i sammanhanget citera vad miljökontrollutredningen (SOU
1972:31) anför i fråga om undersökningsverksamhet inom ramen för ett
miljövårdens informationssystem. Utredningen anser det vara av grundläggande
betydelse vid uppbyggnaden av ett informationssystem att man
säkerställer kontinuitet i dataflödet till systemet, och mot denna
bakgrund understryker MKU vikten av att den splittring, som i dag
föreligger när det gäller ansvaret för miljödatainsamlingen, upphör och

Mot. 1974:834

8

att verksamheter av rutinmässig (permanent) natur i ökad utsträckning
finansieras över ordinarie stat.

Det kan slutligen nämnas att det vid SVA:s konsulentavdelning finns
tio tjänster som statsveterinär eller konsulent, täckande förutom olika
specialiteter inom animalieproduktionen och livsmedelshygienen även
sådana områden som rensjukdomar, fisksjukdomar och försöksdjurssjukdomar.
Tjänsten som konsulent i viltsjukdomar är däremot fortfarande —
efter snart 30 års framgångsrik verksamhet — inte uppförd på anstaltens
stat.

Under hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär inrättande vid statens
veterinärmedicinska anstalt av en tjänst som statsveterinär i
viltsjukdomar i lönegrad B 6, dock att lönen, så länge
professor Karl Borg bestrider tjänsten, må beräknas enligt
lönegrad C 1,

2. att riksdagen höjer anslaget till statens veterinärmedicinska
anstalt (statsverkspropositionen bil. 11, F 3) med 210 000
kronor (automatiska höjningar ej inräknade) till sammanlagt
16 564 000 kronor.

Stockholm den 24 januari 1974

HANS WACHTMEISTER (m)
i Johannishus